Medla och kompromissa

Följande situationer som vi kommer presentera här har vi valt att tolka som kommunikativa strategier mellan pedagoger och barn för att öka barnens infly-tande och delaktighet i situationer som rör barnen. I den första situationen handlar det om det privata objektet som ett barn tagit med sig hemifrån och lagt ifrån sig på utegården. Detta leder till en konflikt när barnet som tar ob-jektet inte vill lämna tillbaka obob-jektet till det barnet som det tillhör.

Pedagogen sätter sig ner så hon hamnar i barnens höjd och försöker för-klara att det är barn ett´s privata objekt, samtidigt som hon förför-klarar för barn ett att objektet måste ligga i fickan om hen inte vill dela med sig av det. Båda barnen är ledsna. Barn två håller fortfarande i objektet. Pedago-gen är lugn och pratar med barnen. Barn två lämnar efter en stund frivil-ligt tillbaka det privata objektet till barn ett. Pedagogen hjälper barn ett att stoppa objektet i fickan. Barn två är fortfarande ledsen, pedagogen hittar på en lek som båda kan vara med i, barn två glömmer att hen är ledsen och de börjar leka.

(Observation 10) Vi anser att kommunikationen sker i ett samspel eftersom pedagogen är i bar-nens höjd, pedagogen pratar lugnt och tar inte objektet ifrån barn ett för att lämna tillbaka det så konflikten blir löst. Vi kan se hur relationen mellan ut-bildning och demokrati kan tolkas som att pedagogen utbildar barnen för de-mokrati genom att prata om hur de kan lösa konflikten. När konflikten är löst stannar pedagogen kvar med barnen och hjälper dem att komma in i en lek vilket vi anser lyfter fram ett grundarbete där demokratiuppfostran byggs på fungerande relationer och utbildning genom demokrati (Biesta, 2007).

41

Denna situation kan även analyseras från delaktighetsmodellen (Shiers, 2001) som synliggör barns inflytande och delaktighet på ett annat sätt. Det som vi kan se är att denna strategi som pedagogen använder sig av uppfyller kraven för nivå ett, två, tre och fyra i delaktighetsmodellen. Det som pedagogen gör är att lyssna in barnen genom deras kroppsspråk och genom intoning (nivå ett), pedagogen ger barnen stöd i att uttrycka sina åsikter genom att kommunicera med barnen och ställa frågor (nivå två), pedagogen tar barns åsikter i beaktande genom att stödja och lyssna på barnens önskningar och intentioner. Men också genom att förklara varför det inte går att uppfylla deras önskningar och intent-ioner. Pedagogen visar att barnens åsikter och intentioner tas i beaktande, men att det inte går att genomföra i praktiken. Därefter förhandlar pedagogen med barnen och kommer fram till en kompromiss (nivå tre). Slutligen involverar pedagogen barnen i beslutsprocessen om hur de ska lösa situationen. De kom-mer fram till en ny aktivitet, dock på initiativ av pedagogen men barnen får ändå vara delaktiga och involverade i beslutsprocessen (nivå fyra).

I ett annat exempel på en situation som vi har observerat framgår det hur

pe-dagoger använder kommunikation som en strategi för att öka barns inflytande

och delaktighet. Denna situation utspelar sig på en stor trästock. Två barn

ham-nar i en konflikt när det ena barnet rycker en pinne ur handen på det andra barnet. De blir osams och börjar skrika, barn ett försöker få tillbaka pinnen. En pedagog som cirkulerar ute på gården frågar vad som händer. Barnen uppmärk-sammar inte pedagogens närvaro och fortsätter fokusera på pinnen som åker fram och tillbaka uppe i luften.

“Ni ska inte vifta med pinnen, det är farlig, den kan hamna i någons öga.” Pedagogen har nu ställt sig precis bredvid barnen och sträckt ut armen för att skydda dem från pinnen. Barnen slutar vifta med pinnen och börjar uppmärksamma pedagogen som pratar lugnt. Pedagogen ställer frågor till barnen hur de ska lösa situationen och uppmuntrar alla förslag som kom-mer.

42

I samband med observationen frågade vi pedagogen hur hon hade sett på situ-ationen.

“Jag tycker att det är bra när barnen får vara med i en konflikthantering och lösa den, det är bra träning. Här blev jag tvungen att gå in så de inte skulle göra sig illa och det var ju då som de började lyssna och lösa kon-flikten.”

(Observation 12) I den här situationen uppmärksammar pedagogen konflikten som sker mellan två barn. Pedagogen börjar initialt att interagera med barnen genom att fråga vad som händer. När konflikten fortsätter tar pedagogen ett vuxenansvar och sträcker ut armen mellan barnen för att ingen ska skada sig. Här får pedagogen barnens uppmärksamhet varpå pedagogen börjar ställa frågor till barnen och uppmuntra alla förslag som kommer. I likhet med Biestas (2007) tankar om demokratiutbildning tolkar vi det som att pedagogen genom att samtala med barnen, vara lyhörd för vad de uttrycker och uppmuntrar dem till att vara med och lösa situationen utbildar barnen genom demokrati. Vi tolkar det som att demokratiuppfostran här byggs på fungerande relationer när barnen blir lyss-nade på och får en chans att påverka.

Utifrån delaktighetsmodellen (Shiers, 2001) kan vi se hur pedagogen möjlig-gör inkludering och delaktighet för barnen. Vi kan se hur nivå ett - tre uppfylls i situationen. Pedagogen ser och lyssnar på vad barnen gör (nivå ett), i detta fall uppstår en konflikt som pedagogen försöker avleda genom stöttning och kommunikation. Pedagogen ställer frågor till barnen för att försöka ta reda på barnens intentioner, åsikter och synpunkter. När pedagogen gör detta möjlig-görs barns delaktighet i situationen. Det är viktigt att pedagogen kan finnas som ett stöd för att hjälpa barnen uttrycka sina intentioner, åsikter och syn-punkter speciellt i detta fall när det handlar om de yngsta barnen som inte alltid kan uttrycka sig verbalt (nivå två). Slutligen förklarar pedagogen för barnen att situationen som de har hamnat i kan vara farlig. Genom att kommunicera med barnen och se dem som kompetenta att lösa konflikten med hjälp av stöttning

43

ser vi hur pedagogen skapar möjligheter för inflytande och delaktighet utefter barnets ålder och mognad (nivå tre).