Här kommer vi presentera situationer från vårt empiriska material där vi har uppmärksammat olika förhållningssätt som pedagogerna använder sig av för att lyssna in de yngsta barnen. Vi har kategoriserat tre olika förhållningssätt och kommer nedan beskriva mer detaljerat hur vi har analyserat det empiriska materialet.
30
Pedagoger som ser det kompetenta barnet - avgränsade vi till situationer där pedagogen kunde tolka och läsa av barnen och förstå när de ville ha hjälp eller när de klarade sig själva.
Styrande pedagoger - avgränsade vi till situationer där pedagogerna gick in och tog över situationen genom handling, tillsägelser eller både och.
Pedagoger som kommunicerar - avgränsade vi till situationer där pedagogerna behövde gå in i situationer som krävde vuxenstöd men där barnen blev delakt-iga i problemlösningen.
De teoretiska modeller som vi kommer att utgå från för att besvara frågeställ-ning två och tre i vår analys av våra observationer är relationen mellan utbild-ning och demokrati (Biesta, 2007) samt delaktighetsmodellen (Shiers, 2001). Relationen mellan utbildning och demokrati handlar om det demokratiska för-hållningssättet och hur det kan påverka barns lärande och utveckling som de-mokratiska medborgare samt barns inflytande och delaktighet. Delaktighets-modellen belyser fem olika steg för att öka barns inflytande och delaktighet. Detta tolkar vi sedan efter en hermeneutisk metodansats i ett försök att för-medla intentioner och handlingar i samspelet mellan barn och pedagoger. Vi har valt att tolka våra observationer från två olika teoretiska synsätt för att kunna visa på en variation i tillvägagångssätt och en möjlighet till nytänkande för att uppnå inflytande och delaktighet för de yngsta barnen i förskolan.
5.2.1 Pedagoger som ser det kompetenta barnet
De följande två situationerna representerar det vi har tolkat som ett förhåll-ningssätt där pedagoger behandlar barnen som kompetenta individer som är kapabla att lösa situationer på egen hand eller genom stöttning.
Ett barn försöker få ut en stor grävmaskin från förrådet på gården. Grävmaski-nen fastnar och barnet börjar dra i den och skrika. Barnet tittar mot pedagogen som står en liten bit ifrån. Pedagogen ser detta och frågar:
“Vad är det?” Barnet svarar genom att skrika “EEEE” och fortsätter dra i grävmaskinen” Pedagogen frågar “Vill du få ut grävmaskinen?” Barnet
31
svarar med samma respons som tidigare. Pedagogen säger “Kämpa, du klarar det, dra den lite åt sidan så den kan komma ut.” Barnet kämpar vi-dare och skriker men lyckas tillslut få ut grävmaskinen. Pedagogen ler och uppmuntrar barnet “Bra, du kunde!”
(Observation 5) Sett från demokratiperspektivet anser vi att det här förhållningssättet möjliggör att pedagogen och barnet kan befinna sig här-och nu (Biesta, 2011). Förhåll-ningssättet möjliggör också att barnet kan påverka sin situation genom sina egna handlingar. Vi tolkar det som att pedagogen ser situationer som denna som viktig och betydelsefull för barnets utveckling och ger barnen möjlighet att utveckla en tilltro till sin egen förmåga.
Sett från Shiers (2001) delaktighetsmodell kan vi se hur pedagogen i situat-ionen lyssnar uppmärksamt på vad barnet har att säga och intresserar sig för vad barnet har för intentioner och önskemål, därmed uppfylls kraven för nivå ett i delaktighetsmodellen. När pedagogen ställer frågor för att ta reda på bar-nets intentioner och önskningar möjliggör pedagogen att barbar-nets åsikter ham-nar i fokus. Detta gör pedagogen genom att stötta och vägleda barnet i situat-ionen genom att ta reda på vad barnet vill och om barnet vill uttrycka något, vilket möjliggör delaktighet i barnets egen situation. Därmed ser vi hur nivå två i delaktighetsmodellen uppnås. Pedagogens förhållningssätt till att lyssna in barnets önskemål och ta dessa i beaktande visar även att nivå tre i delaktig-hetsmodellen uppfylls (Shier, 2001).
Under en annan situation är det ett barn som cyklar (använder inte pedalerna utan trycker sig fram med fötterna). En pedagog går bredvid. Under det här tillfället verkar det som att barnet inte bryr sig om pedagogen. Cykeln fastnar flera gånger när det blir nivåskillnader i asfalten. Varje gång cykeln fastnar tittar barnet upp på pedagogen och söker ögonkontakt.
Pedagogen ler mot barnet och hjälper barnet genom att putta på cykeln. Barnet cyklar vidare.
32
Sett från demokratiperspektivet anser vi att pedagogen har ett förhållningssätt som möjliggör demokrati här-och-nu (Biesta, 2011). Pedagogens förhållnings-sätt utgår från att vara i stunden med barnet. Pedagogen och barnet har ett sam-spel som resulterar i ett samarbete efter barnets initiativ.
I denna situation har vi analyserat pedagogens förhållningssätt genom delak-tighetsmodellen, vi kan se hur nivå ett uppfylls när pedagogen lyssnar in barnet genom att tolka vad barnet uttrycker och kommunicerar genom sitt kropps-språk, i detta fall genom att söka ögonkontakt med pedagogen då barnet inte talar med det verbala språket (Shier, 2001).
Under de två observationerna framgår det hur pedagogerna uppmärksammar barnen. Pedagogerna tolkar och läser av när barnen vill ha stöd och när barnen klarar sig själva. De är lyhörda till vad barnen visar genom sitt kroppsspråk då ingen av barnen uttrycker sig verbalt.
5.2.2 Styrande pedagoger
Följande situationer representerar det vi har tolkat som ett förhållningssätt där pedagogen gick in och tog över situationen genom handling, tillsägelser eller både och.
Under den första situationen är det ett barn som cyklar. En pedagog ropar:
“X! Du får cykla här” pekar åt motsatt håll. Barnet tittar på pedagogen. Pedagogen tillrättavisar barnet ytterligare när barnet inte vänder cykeln och tar tag i styret på cykeln och puttar på cykeln åt andra hållet.
(Observation 6) Sett från ett demokratiperspektiv anser vi att pedagogen har ett förhållningssätt som utbildar barnet för demokrati genom tillrättavisning och handling. Peda-gogen låter inte barnet vara med och skapa ett demokratiskt samhälle utan lär ut ett färdigt system av demokrati som handlar om att förse barnen med kun-skap, färdigheter och värderingar för att kunna bli en del i vårt demokratiska samhälle (Biesta, 2007).
33
När vi analyserar situationen genom delaktighetsmodellen tydliggörs ett för-hållningssätt från pedagogen som inte uppfyller kraven för någon nivå i mo-dellen. Pedagogen lyssnar inte in barnets önskningar eller intentioner, istället är det pedagogen som styr hela situationen och barnet får varken inflytande eller delaktighet över sin situation (Shier, 2001).
Under den andra situationen cyklar barn ett (trycker sig fram med fötterna), barn ett stannar till för att titta på några äldre barn som rullar nedför en kulle. Barn två kommer gåendes och tittar på barn ett som sitter på cykeln. Barn två går fram och börjar klättra upp på cykeln och sätter sig över barn ett. Barn ett reagerar på vad det är som händer och blir arg, börjar skrika och försöker få av barn två genom att putta och slå. Barn två blir också arg och börjar skrika. En pedagog ser detta och bestämmer sig för att ingripa.
“Men hallå, vad händer här? Nej, nu räcker det. Den där cykeln hade X.
(Observation 7) Barnen är fortfarande arga och skriker båda två. De bryr sig inte om pedago-gen. Det som händer sedan är att:
Pedagogen tar tag i barn två och lyfter av barnet från cykeln. Barn två bör-jar skrika ännu högre. “Nu hade X den cykeln, du kan inte få allting du vill med en gång. Vi får gå och titta vid förrådet om det finns en ledig cykel till dig” säger pedagogen. Pedagogen tar barn två i handen och börjar gå mot förrådet.
(Observation 7) Vi anser att pedagogen i den här situationen sett ur ett demokratiperspektiv har ett förhållningssätt som utbildar barnen för demokrati genom tillrättavisning och handling (Biesta, 2007).
Vi tolkar det som att pedagogens förhållningssätt i denna situation lyssnar in och ser att det har uppstått en konflikt, nivå ett uppfylls i delaktighetsmodellen. När pedagogen ställer frågan ”vad händer här” tolkar vi det som att pedagogen till viss del intresserar sig för barnens åsikter och intentioner som kan kopplas till nivå två. Utefter pedagogens handling tolkar vi däremot att pedagogen inte
34
visar något intresse för att lyssna på om barnen har något mer att tillägga. Detta resulterar i att barnen inte görs helt delaktiga i situationen då de inte får till-räckligt med stöd av pedagogen för att kunna uttrycka sina åsikter (Shier, 2001) Den sista situationen utspelade sig vid den populära rutschkanan och konstgrä-set som omgav den uppe på en kulle. Vid rutschkanan fanns det många regler att förhålla sig till, turtagning, vart barnen fick åka och vart de inte fick åka, när de skulle lämna plats och gå åt sidan, samt vilken sida barnen fick gå upp på. Under situationen är det flera barn som åker och försöker, enligt vår tolk-ning, utmana regler. Barnen får tillsägelser gång på gång där pedagogen till-rättavisar dem. Pedagogens tillrättavisningar uttryckes med olika grader av stränghet.
“Vänta tills X har flyttat på sig. Där kan du inte ligga, du får resa dig upp och flytta på dig. Nej, hörrni, ni vet att ni inte får åka rutschkana på konst-gräset, om ni ska åka så får ni åka i kanan.
(Observation 8) Även under den här observationen anser vi att pedagogen har ett förhållnings-sätt som utmärker utbildning för demokrati i demokratiperspektivet genom till-rättavisningar. Pedagogen försöker skapa ordning, struktur och önskvärda be-teenden av barnen och försöker förse dem med kunskap, färdigheter och vär-deringar för att kunna bli en del i vårt demokratiska samhälle (Biesta, 2007). Denna situation visar ett förhållningssätt från pedagogen som inte lyssnar in barnens intentioner och som inte försöker ta reda på om barnen vill säga något mer. Vi tolkar det som att pedagogen ser barnen och situationen som utspelar sig men väljer att styra situationen med regler och tillsägelser. Detta tolkar vi som att nivå ett i delaktighetsmodellen inte uppfylls (Shier, 2001).
Under de tre situationerna som har presenterats ovan framgår det hur pedago-gerna har ett styrande förhållningssätt där de går in i situationer och försöker skapa ordning, struktur och önskvärda beteenden av barnen. Barnen får ingen möjlighet till att hjälpa till och lösa situationen på egen hand eller med hjälp av stöttning.
35 5.2.3 Pedagoger som kommunicerar
Följande situationer representerar det vi har tolkat som förhållningssätt där pe-dagogen kunde gå in och kommunicera tillsammans med barnen.
Barn ett och barn två sitter på en stock. Barn ett håller i en pinne och barn två rycker pinnen ur händerna på barn ett. De blir osams och börjar skrika, barn ett försöker få tillbaka pinnen. En pedagog som cirkulerar ute på gården frågar vad som händer. Barnen uppmärksammar inte pedagogens närvaro utan forts-ätter ha sitt fokus på pinnen som åker fram och tillbaka uppe i luften.
“Ni ska inte vifta med pinnen, det är farlig, den kan hamna i någons öga.” Pedagogen har nu ställt sig precis bredvid barnen och sträckt ut armen för att skydda dem från pinnen. Barnen slutar vifta med pinnen och börjar uppmärksamma pedagogen som pratar lugnt. Pedagogen ställer frågor till barnen hur de ska lösa situationen och uppmuntrar alla förslag som kom-mer.
(Observation 9) Sett från demokratiperspektivet anser vi att pedagogen har ett förhållningssätt som utbildar barnen genom demokrati genom att pedagogen kommunicerar med barnen, vara lyhörd för vad de uttrycker och uppmuntrar dem till att vara med och lösa konflikten (Biesta, 2007). Vi tolkar det som att pedagogen utbil-dar barnen genom demokrati där fungerande relationer och där barnen blir lyss-nade på och får en chans att påverka visas.
När vi tittar på denna situation från pedagogens förhållningssätt genom delak-tighetsmodellen kan vi se hur kraven för nivå ett uppfylls genom att pedagogen uppmärksammar vad barnen gör genom att se och lyssna till dem. När peda-gogen ställer frågor till barnen för att öka deras delaktighet över sin situation kan vi se hur kraven uppfylls för nivå två i delaktighetsmodellen. Vi kan även se hur nivå tre uppfylls isituationen när pedagogen förklarar för barnen varför situationen blir farlig och att de behöver komma fram till en lösning (Shier, 2001).
36
I en annan situation leker barn ett med ett privat objekt som hen har tagit med hemifrån. Barn ett lägger ifrån sig objektet när hen ska klättra upp och sätta sig på en leksaksbil som är placerad ute på gården. Barn två ser objektet och ob-servatör ser hur barn två snabbt plockar upp objektet och går. Barn två går fram till en pedagog och lyfter upp objektet och visar. Barn ett som har upptäckt att objektet är borta börjar titta sig omkring och blir ledsen. Vår tolkning är att pedagogen känner igen objektet och vet att det är barn ett´s, pedagogen säger:
“X, är det där din? Jag tror att den tillhör din kompis, ska vi lämna tillbaka den?”
(Observation 10) Pedagogen tar inte objektet ifrån barn två utan får barn två att följa med till barn ett. Barn två vill inte ge tillbaka objektet. Pedagogen sätter sig ner så hon hamnar i barnens höjd och förklarar för barn två att det är barn ett´s privata objekt och för barn ett att objektet måste ligga i fickan om hen inte vill dela med sig av det. Båda barnen är ledsna, barn två håller fortfarande i objektet.
“Pedagogen är lugn och pratar med barnen tills barn två frivilligt lämnar tillbaka objektet. Barn ett slutar gråta och får hjälp av pedagogen att stoppa objektet i fickan.”
(Observation 10) När vi utgår från Biestas (2007) demokratiperspektiv i den här observationen anser vi att pedagogen har ett förhållningssätt som utbildar för demokrati när pedagogen förklarar för barnen hur de kan lösa konflikten. När konflikten är löst stannar pedagogen kvar för att hjälpa dem att komma in i en lek som vi anser lyfter fram att pedagogen arbetar med ett grundarbete där demokrati upp-fostran byggs på fungerande relationer och utbildning genom demokrati (Bi-esta, 2007).
Delaktighetsmodellen tydliggör pedagogens förhållningssätt i denna situation. När pedagogen lyssnar till barnen och för vad de uttrycker med sitt kropps-språk kan vi se hur kraven för nivå ett uppfylls. Pedagogen ställer frågor och vill ta reda på om barnen har något mer att säga vilket även uppfyller kraven
37
för nivå två. Kraven för nivå tre uppfylls även i situationen när pedagogen för-klarar för barnen varför deras önskningar inte går att uppfylla och att de till-sammans kommer överens om en lösning på situationen, vilket möjliggör att barnens åsikter blir betydelsefulla i situationen. När pedagogen och barnen till-sammans kommer fram till att lösa konflikten genom att starta en annan akti-vitet får barnen vara delaktiga och skapa inflytande över sin situation vilket leder till att nivå fyra i delaktighetsmodellen uppfylls (Shier, 2001).
Under de två situationer som har presenterats ovan framgår det att pedagogerna som har gått in i situationen hade ett förhållningssätt där de genom förhandling och kompromisser kunde vägleda barnen genom att vara lyhörda för vad bar-nen uttryckte och därefter uppmuntra barbar-nen till att vara med och lösa situat-ionen.