Det regionala perspektivet
Kommunal planering berör inte bara den egna kommunen utan har betydelse över ett större geografiskt område, inte minst när det gäller miljöpåverkan. De senaste årens utveckling har medfört att antalet frågor som behöver hanteras i ett regionalt sammanhang eller mellan flera kommuner har ökat. Klimatfrågan – som i sig rymmer flera ämnesområden – är ett exempel. Ett bra underlag och en tydlig samordning på åtminstone den regionala statliga nivån ge- nom länsstyrelsen är en förutsättning för att kommunerna ska kunna beakta nationella mål och intressen i planeringen.
Klimatfrågans hantering i ett regionalt per- spektiv handlar om nationell och regional transportinfrastruktur och regionförstoring, utbyggnad av vindkraft och andra stora anläggningar för produktion av förnybar energi, lokalisering av verksamheter som alstrar mycket trafik som t.ex. handel m.m. De regionala utvecklingsprogrammen (RUP) ska binda samman planeringsprocesser som har betydelse för hållbar utveckling (förord- ning om regionalt tillväxtarbete 2007:713). Ett regionalt utvecklingsprogram utgör en samlad strategi för ett eller flera läns regionala tillväxtarbete. Programmet ligger till grund för bland annat strukturfondspro- gram, regionala tillväxtprogram och läns- planer för infrastrukturområdet. Ansvarig organisation för arbetet med de regionala utvecklingsprogrammen är länsstyrelser, kommunala samverkansorgan och regionala självstyrelseorgan.
för de regionala utvecklingsprogrammen arbetar också med klimatfrågan för länet eller regionen, och ofta även som en del i tillväxtarbetet. T.ex. Kalmar län vill bli en fö- regångare i Sverige i arbetet med att minska klimatpåverkande utsläpp och samtidigt åstadkomma en hållbar tillväxt. De regionala samarbetsorganen är ofta också viktiga aktö- rer i transportutvecklingen i länet. Enligt Nu- teks sammanställning av de regionala utveck- lingsprogrammen 2007 är dock kopplingen mellan de kommunala översiktsplanerna och de regionala utvecklingsprogrammen svag. Regionförstoringen leder till att samverkan behövs även mellan olika regioner och flera län. Den regionala infrastrukturutbyggnaden ger en ökning av det totala researbetet. För att uppnå en kollektivtrafikbaserad region- förstoring krävs, förutom en attraktiv kollek- tivtrafik, att människor bor på kort avstånd till stationer eller hållplatser för kollektivtra- fiken. Helst ska det vara gång- eller möjligen cykelavstånd för att göra kollektivtrafiken attraktiv. Här har kommuner en möjlighet att styra genom översikts- och detaljplanen. Det finns en rad positiva exempel, bland annat Helsingborg som koncentrerar sin nyexploa- tering kring pendeltågstationer.
Utifrån ett planeringsperspektiv finns möjlig- heter för att stödja en regionförstoring som är i linje med miljömålen genom
1. Prioritering av förtätning av befintliga tätorter samtidigt som goda boende- och fritidsmiljöer värnas
2. Koncentration av boende och arbetsplatser runt kollektivtrafiknoder, helst på gång och cykelavstånd
3. Planerade landreserver för framtida ut- byggnad av kollektivtrafik
4. Planering för attraktiva parkeringsmöjlig- heter vid hållplatser (gäller både cykel och bil)
5. En restriktiv inställning till utbyggnad av väginfrastruktur och restriktioner för bil- trafiken i tätorter, t.ex. genom ett minskat antal parkeringsplatser för långtidsparke- ring.
Länsstyrelsens roll
Fysisk planering
Länsstyrelsen har tillsyn över plan- och byggnadsväsendet i länet och ska samverka med kommunerna i deras planläggning. Länsstyrelsen ska tillhandahålla plane- ringsunderlag och genom tidiga kontakter och samråd verka för att de nationella och regionala perspektiven får genomslag i pla- neringen och att planeringen samordnas så att den främjar en hållbar utveckling i länet. Länsstyrelsen ska även årligen rapportera hur planeringen utvecklas, bland annat hur de energi- och klimatpolitiska målen får genomslag i kommunernas översikts- och detaljplaner.
Vid samrådet om översikts- och detaljplaner ska länsstyrelsen (4 kap. 5 § och 5 kap. 22 § PBL) verka för att frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår två eller flera kommuner samordnas på ett lämpligt sätt. Länsstyrelsen kan pröva kom- munens beslut om detaljplan i de fall frågor som angår flera kommuner inte har sam- ordnats på ett lämpligt sätt (12 kap. 3 § PBL). En berörd kommun kan också överklaga ett beslut om en rättsverkande plan om den senast under utställningstiden har framfört synpunkter som inte har blivit tillgodosedda. Enligt miljöbalkens 6 kap. ska länsstyrelsen sammanställa utredningar, program och annat planeringsunderlag som har betydelse för hushållningen med mark och vatten i länet och som finns hos statliga myndighe- ter. Länsstyrelserna har enligt länsstyrelse- instruktionen ansvaret för att regionalisera miljömålen. På begäran ska Länsstyrelsen tillhandahålla sådant planeringsunderlag åt kommuner och myndigheter samt åt den som är skyldig att upprätta en miljökon- sekvensbeskrivning.
En del länsstyrelser tar fram egna underlag och utredningar som grundar sig på spe- ciella behov i det egna länet och som kan fungera som underlag och stöd för kommu- nerna för att t.ex. hantera klimatfrågorna i den fysiska planeringen. Se vidare respektive länsstyrelses hemsida.
Energiomställning
Länsstyrelserna har i uppdrag att verka för en god energihushållning och att andelen förnybar energi ökar samt att det nationella planeringsmålet för vindkraft uppnås. Läns- styrelserna ska även främja god energihus- hållning i bebyggelsen och en ökad andel förnybar energi. Varje länsstyrelse har även i uppdrag att utarbeta regionala energi-och klimatstrategier och att i samverkan med länets aktörer genomföra insatser för ökad energieffektivisering och minskad klimatpå- verkan.
Länsstyrelserna fick för 2008 ett regerings- uppdrag att ta fram regionala energi- och klimatstrategier. Enligt Energimyndighetens sammanställning av strategierna har cirka en tredjedel av länsstyrelserna tagit upp översiktsplaneringen som en viktig faktor. Energi- och klimatstrategierna finns som regel att tillgå på respektive länsstyrelses hemsida http://www.lansstyrelsen.se/lst/.
Mellankommunal samverkan och regionplanering
I vissa fall krävs en mellankommunal eller regional samverkan för att de nationella målen ska kunna uppfyllas. Enligt PBL ska kommunerna i sin planering ta hänsyn till förhållandena i angränsande kommuner och samråda med grannkommunerna såväl översiktsplaneringen som detaljplaneringen (4 kap. 3 § samt 5 kap. 20 § PBL). En regional samverkan aktualiseras även för genomför- ande av andra nationella sektorsmål och överordnade politikområden som t.ex. mil- jömålen. PBL föreskriver tydligt att det är av nationellt intresse att kommuner samordnar sin planering när projekt får effekter i flera kommuner. Motivet till detta är att männis- kors levnadsförhållanden inte begränsas av kommungränser samt att kommunala beslut som rör boende, arbete, sysselsättning, re- kreation och service ofta får effekter utanför den egna kommunen.
Regeringen kan utse ett regionplaneorgan om användningen av mark- och vatten- områden behöver utredas gemensamt av flera kommuner eller om flera kommuners
översiktliga planering behöver samordnas(7 kap. 1–2 §§ PBL). Regionplaneorganets huvuduppgifter ska vara att samordna utred- nings- och planeringsarbetet, och det finns inget formellt krav på att resultatet måste sammanfattas i en formell regionplan. Regi- onplanen kan ses som en precisering av hur samordningen av mellankommunala frågor bör ske.