Meningsfulla metoder

I artiklarna framgår att musikaktiviteter kan vara en betydelsefull metod att använda sig av i arbetet med meningsfulla sysselsättningar. Lyssna på musik och sång identifierades som förbindelser som lede till en positiv effekt. Musikrelaterade metoder ansågs vara motorn som framhävde gamla minnen. Genom melodier trädde gamla minnen fram. Dessa främjade deras deltagande och stärkte identiteten. Deltagarna vill dela med sig om sina gamla minnen med andra genom att kommunicera (Kuosa m.fl. 2015). Det positiva är att många äldre inom demensvården upplever musik som en del av deras vardagliga liv. Den gör att vissa känner sig gladare, sjunger med eller blir piggare (Edberg, 2011). Musiken kan även användas i form av terapi, där gamla minnen kan väckas till liv. Känslorna samt stämningen kan bli positiv

33

påverkad och personer med demenssjukdom visar mindre oro och ångest. Att dansar på olika sätt med den demenssjuke kan underlätta kommunikationen och vissa personer kan på ett icke-verbalt sätt bli positiv påverkade. Kognitiva och fysisk anpassade aktiviteter för personer med demens bidra till delaktighet (Nyström Avhandling, 2002).

En annan metod som fokuserar på meningsfulla aktiviteter är reminiscens metoden. Genom denna metod stimuleras minnen och gamla upplevelser. Personliga tillhörigheter gör att personen med demens får en känsla av helhet som är kopplade till ens tidigare liv (Smit m.fl. 2015). Även Han m.fl. (2016) beskriver att remiciensen är en betydelsefull aktivitet.

Personliga bilder, föremål relaterade till berättelser hjälpte personer med demenssjukdomar att upprätthålla känslor av samband med t.ex. sin familj, vänner eller tidigare liv. Reminiscens används för att stimulera gamla minnen och upplevelse, vilket bidrar till kommunikation. Metoden används med hjälp av olika föremål som man visa för den enskilde, vilka t.ex. är bilder, böcker eller musik (Edberg, 2011). Genom att väcka gamla minnen kan detta vara ett sätt att stimulera personer med demens. Glädjen om att vilja berätta sina gamla upplevelser eller erfarenheter med andra främja livskvaliteten. På det viset stärka man identiteten och man får en känsla av sammanhang, vilket bidrar till välbefinnande och trygghet för personen med demenssjukdom. Tidigare minnen särskild de som var förknippade med positiva händelser i livet bidrog till kommunikation samtidigt som den hjälpte till att upprätthålla sin identitet och göra sin situation hanterbar. Personer med demens värdesätter att får tala om gamla

livberättelser eftersom dessa gör att den enskilde känner sig uppskattad och inkluderad Aktiviteter som att sjunger, dansar eller sociala interaktioner påverkade deltagarna positiv såsom känslan av att tillhöra en gemenskap uppkom (Kuosa m.fl. 2015).

Även i studien av Beerens m.fl. (2013) beskrevs det tydligt hur sinnesstimulans kan leda till att individens personliga identitet, livskvalitet och uppmärksamhet höjs. Användning av metoden sinnesstimulans har blivit allt mer populärt inom omvårdnad med personer med demenssjukdomar. I gällande studie genomfördes sinnesstimmulering i kombination med fysiskaktiviteter, vilket visade att individen reagerade positiv med t.ex. minskat fall, förbättrade rörlighet balans och kognition. Även beteendemässiga störningar och apati

minskades. Med hjälp av fysiska aktiviteter ville man upprätthålla och förbättra de återstående förmågor hos den enskilde. Aktiviteterna var utformade efter den enskilde kroppsförmåga och intressen. Vidare bevisades att stimulans av sinnena och ett mer aktivt engagemang i den enskildes planerade insatser bidrog till bättre livskvalitet. (Beerens m.fl. 2013; Kuosa m.fl.

34

2015). Med hjälp av denna metod främjas relationer och välbefinnande. Simuleringen genomförs i en speciell anpassad rum och kan göras enskild med den enskilde eller i gruppaktivitet (Edberg, 2011).

I en annan studie beskrivs positiva samband mellan demenssjukdomar och utevistelse i naturen. Regelbundna utevistelse kan bidra till välbefinnandet hos personer med

demenssjukdomar tvärtom kan en minskning av utevistelse leda till depression. Att kunna uppleva naturen ökade känslan av tillhörighet och påverkade sinnena (Smit m.fl. 2015). I två andra studier kopplades promenader till förbättring av minnet och sina förmågan. Dagliga promenader i naturen såsom trädgårdsarbetet eller bara njuta av friska luften stärkte värdet av att kunna vara aktiv vilket resulterade till att sinnena och kroppen stimulerades positiv (Yoon m.fl. 2013; Han m.fl. 2016).

Genom att umgås med andra i naturen kan den enskilde känner sig fri och trygg. Solljus, luft, lukt och färger är några hälsoeffekter som stimulera individen positiv. Beroende på hur sjuk den enskilde är kan aktiviteten se annorlunda ut. Det betyder att promenader i trädgården bidra för någon en bättre nattsömn, motverka oro och ångest och för någon annan är att sitta ute i parken mycket skönare (Emilsson, 1998).

Diskussion

Antonovsky (1991) menar att individen präglas av delaktighet dvs. att det individen upplever som meningsfull, begriplig och hanterbar kan har hälsofrämjande effekter. En förutsättning för att mår bra trots sjukdom är en stark känsla av sammanhang. Enligt Westlund (2009) kopplas den enskildes hanterbarhet till resurser som hen har tillgång till. Vidare beskrivs att den enskildes trygghet är viktigt för att kunna använda eller våga använda sina egna resurser. Personen med demens blir på grund av sjukdomen av med t.ex. sina kroppsliga erfarenheter. Kroppsliga förmågor som i tidigare livet var självklara att utföra jämfört med nuet.

Antonovsky (1991) menar att människan har en tendens att använda sig av egna resurser för att övervinna svår hanterbara situationer. Dessa resurser bidra till att olika situationer blir begripliga. Då den enskildes möjlighet att använda sin egna resurs i de flesta fall påverkas negativ av kroppsliga såsom kognitiva förmågan är det personalen som på nåt sätt borde erbjuda t.ex. hjälpmedel, uppmuntra genom kommunikation eller stimulera den enskilde.

35

Skillnader som Antonovsky (1991) tar upp betyder att personer med stark KASAM är flexibel och har större förfogandet att använda sig av egna resurser jämfört med personer som har låg KASAM. Personer med demenssjukdomar har på grund av förlorat kognitiv förmåga svårt att se sig själv i nutiden, visa engagemang tänka eller planera. Genom stimulans kam minnen uppstå och meningsfullhet skapas med hjälp av tidigare erfarenheter och det förflutna (Westlund, 2009).

En annan viktig faktor som jag tycker är viktig att påpeka är den nedsatta

kommunikationssvårigheten. Denna påverka personer med demens från att skapa social kontakt med sin omgivning. Detta kan kopplas till att trots meningsfulla aktiviteter så kan den enskilde få en känsla av ensamhet. Ensamhet eller depression kan utryckas genom t.ex. gråt, aggressivitet eller tillbakadragenhet. Meningsfulla metoder kan vara till hjälp för att engagera personer med demens till delaktighet i olika sammanhang. Genom att den professionella tar reda på vilka intressen individen har haft, kan metoderna anpassas till dennes behov. Att uppmuntra den enskilde till att vara delaktig i olika moment bidrar till att den enskildes känsla av sammanhang stärks. Dock bör det uppmärksammas att minskat engagemang och minskad lust att vara med vid aktiviteter kan knytas till den kognitiva nedsättningen. Meningsfulla metoder bör därför anpassas efter den enskildes behov och önskemål för att påverka livskvaliteten positiv.