Mentorskapets effekter på mentorer

Forskningen kring mentorskap är omfattande. Men vid en gransk- ning av den forskning som rör effekterna gällande mentorerna är det betydligt mer tunnsått. Det saknas i hög grad kunskap om vad mentorerna lärt sig eller utvecklat i sin relation till barnet och bar- nets familj. För att söka svar på detta får vi i första hand vända oss till Näktergalen mentorsverksamhet i Malmö.

Resultat från Näktergalen mentorsverksamhet

I Sverige har Näktergalen utvärderats i två omgångar. Sild Lönroth (2007) och Rubinstein Reich (2001) har i sina studier tagit upp

aspekter kring mentorernas utveckling och lärande. Utvecklingen för mentorerna i dessa utvärderingar kan summeras i följande tre punkter:

1. Personlig utveckling

Hit hör mentorernas utsagor om ansvarstagande, stärkt självför- troende och personlig mognad. Resultaten tyder på att mentorn i samvaron med mentorsbarnet tränar sin empatiska förmåga då re- lationen till barnet innebär att ta hänsyn till och leva sig in i andra människors situation. I sitt mentorskap får de ofta tillfällen att re- flektera och ta ställning till olika moraliska och etiska dilemman. I mötet med barnet och familjen är det inte ovanligt att mentorn ibland ifrågasätter sina egna värderingar och tar ställning till vad som verkligen är viktigt för dem. Vilket i sin tur ger möjlighet att utveckla och öka medvetenheten om den egna personen och vilka värden eller ideal de vill stå upp för. Den utmaning som men- torskapet innebär utvecklar ofta självförtroendet, visar studierna.

Mentorernas resonemang är emellertid svåra att bedöma. Hur visar det sig egentligen att man har utvecklats personligen? Som Rubinstein Reich själv skriver är det svårt att sätta fingret på detta. Men empatisk förmåga och ansvarstagande är effekter som är tro- liga att mentorerna utvecklar, slås det fast i utvärderingen.

2. Kunskaper om andra människors villkor

Kunskap om andra människors liv och levnadsvillkor är kanske det tydligaste resultatet av utvärderingarna. Mentorerna visar att de fått en ökad kunskap och förståelse för hur det är att växa upp i ett ytterområde i Malmö idag. Många har också fått kunskap om hur det är att vara flykting eller leva tillsammans med arbetslösa för- äldrar i ibland alldeles för trånga lägenheter. Skillnaderna, men också likheterna, mellan barn och mentor vidgar mentorernas vyer. Att denna kunskap visar sig tydlig i utvärderingarna är emellertid inte så märkligt. Detta är värden som är lätta att mäta och som inte har med självvärdering att göra.

3. Lärdomar till gagn för kommande yrke

Hit hör egenskaper som tydlighet, kommunikationsförmåga, ledar- skap och problemlösningsförmåga. Mentorskapet ger träning i kommunikativ kompetens ofta på ett konkret sätt, bland annat ge- nom att våga vara tydlig, ta beslut, sätta gränser, ge beröm och kri- tik och att våga ta kommandot när så behövs. Många mentorer vittnar om att de i sitt mentorskap tränar att strukturera och pla- nera tid och innehåll i sina träffar med barnet – ibland även tåla- mod.

Många studenter menar att deltagandet som mentor stärker de- ras möjligheter att få arbete efter studierna och att de samlar på sig erfarenheter som kommer till gagn i kommande yrke. Att få upple- va vardagen tillsammans med ett barn, få ta del av barns åsikter, tankar och känslor och därigenom tillägna sig ett barnperspektiv är något som är viktigt i alla yrken, menar mentorerna. Andra viktiga erfarenheter för kommande yrkesliv som utvecklas i mentorskapet är utvecklandet av barnasinnet och att kunna leva i nuet, konstate- ras det i utvärderingarna.

Ingen av de båda utvärderingarna pekar direkt på det konkreta lärande som sker hos mentorerna. Det är mer generella drag, base- rat på mentorernas utsagor. Resultatet handlar mycket om person- lig utveckling, som förvisso är lärande, men som vi menar kan lig- ga till grund för mer definierade kunskaper. Förvisso är det svårt att mäta mjuka värden, speciellt när de är baserade på självvärde- ring.

Resultat från andra mentorsprogram

Lena Rubinstein Reich gör i sin studie av Näktergalen en jämförel- se med Näktergalens förebild Perach. Hon kommer fram till att även resultaten av Perach pekar på att mentorerna har svårt att de- finiera exakt vad de har lärt sig, men att tre huvudområden fram- träder. Det första handlar om lärdomar om barn och olika villkor, ett annat att de blivit bättre på att ge instruktioner och att kom- municera. Det tredje området handlar om att mentorerna har fått ökad självkännedom både som individer och vad gäller sin framti- da yrkesroll. Slutsatserna som Rubinstein Reich drar i sin studie av

Näktergalen ligger i linje med vad utvärderingar av Perach kommer fram till, menar hon.

I utvärderingar av vad mentorskapet gett studenterna/ men- torerna framkommer att de oftast är mycket nöjda med sitt delta- gande och har fått ökad inlevelseförmåga, ökad kommunikativ kompetens och förbättrat självförtroende (Se t ex Fresko & Carme- li 1990, Goodlad 1998, Hobfoll 1980, Topping & Hill 1995 och Wertheim et al 1999).

Fresko och Wertheim (2001) finner i en studie av lärarstuderan- de mentorer från Perach att de lärdomar som mentorerna får ut av mentorskapet kan delas in i tre huvudområden. Det första handlar om lärdomar om barn i dagens samhälle. Kunskap om inlärnings- svårigheter, socioekonomiska skillnader och dess effekter och dys- funktionella familjer är några exempel på vad mentorerna pekar ut i studien. Mentorerna menar också att de lär sig mycket av de kul- turella skillnaderna i samhället, och hur dessa påverkar barnen i skolan. Kunskaperna om de kulturella skillnaderna är värdefulla i det kommande yrkeslivet, konstaterar författarna till studien. Ett annat huvudområde för lärdomarna som pekas ut i studien är kommunikationsförmågan. Mentorerna i studien visar tecken på att ha blivit skickligare på att kommunicera med barn, det vill säga interpersonella kommunikationsförmågor som att lyssna på och samtala med barn, att sätta gränser och att uttrycka empati. Ett tredje huvudområde som studien visar på är den kunskap om sig själv som mentorerna utvecklar. I mentorskapet blir mentorerna varse om egna styrkor och svagheter, vilket är viktigt för komman- de yrkesliv. Författarna påpekar att det lärande som framkommit i studien inte kan sägas vara generellt för mentorskapet. Arten och graden av lärandet varierar från mentor till mentor. Ett gemensamt drag för alla de intervjuade mentorerna var emellertid att de alla ville dela med sig av sina erfarenheter, goda såväl som dåliga.

I en senare studie av Fresko och Wertheim (2006), som även denna baseras på mentorer som läser till lärare, bekräftas resultatet av den tidigare studien. Författarna konstaterar att mentorskapet ger studenterna lärdomar som de israeliska lärarutbildningarna inte kan ge dem.

Den brist på forskning och utvärdering kring vilket lärande som sker hos mentorerna har gjort att vi själva har valt att utforska det- ta lärande i en studie av mentorerna i Näktergalen. Resultatet av denna studie återfinns i kapitel 4.