Metan från husdjurens matsmältning

Beräkningsmetodik

Den mängd metan som avges från husdjurens matsmältning under ett år beräknas som antalet djur av varje djurslag multiplicerat med en specifik emissionsfaktor. Emissions- faktorn har sorten kg metan/djur år. För nötkreatur och renar används nationella emissionsfaktorer och för övriga djurgrupper utnyttjas standardvärden enligt IPCC:s riktlinjer45_.

Emissionsfaktorer

De emissionsfaktorer som använts anges i tabell 6 härrör från Sveriges rapportering till Klimatkonventionen – NIR 2005. De är konstanta över tiden för alla djurslag utom för mjölkkor. För mjölkkor beräknas emissionsfaktorn med en modell som baseras på rekommenderade foderstater och djurens energiomsättning (se bilaga 1). Emissions- faktorn för mjölkkor har successivt ökat från 120 till 125 kg metan per djur och år sedan 1990 och denna trend antas hålla i sig till 2010. Ökningen förklaras av ett ökat energi- behov för den ökande mjölkproduktionen. Även foderstatens kvalitet, uttryckt som

Tabell 6. Emissionsfaktorer för beräkning av metanavgång från husdjur

kg CH4/djur o år 1990 2000 2010 Mjölkkor 120,3 125,4 130 Am- o dikor 98 98 98 Övriga nötkreatur 50 50 50 Grisar 1,5 1,6 1,6 Fjäderfän 0 0 0 Får 8 8 8 Getter 5 5 5 Hästar 18 18 18 Renar 7,7 7,7 7,7

45 _{IPCC (1997). Revised 1996 IPCC Guidelines for National Greenhouse Gas Inventories. www.ipcc.ch.}

smältbarhet, kan påverka metanavgången. Ingen förändring av fodrets kvalitet antas dock ske över perioden, eftersom det saknas underlag saknas för att göra en noggrannare bedömning.

Emissioner

De beräknade metanemissionerna från djurens matsmältnings anges i tabell 7. Emissio- nerna har minskat mellan 1990 och 2000 och minskningen förstärks fram till 2010, främst på grund av det minskande antalet mjölkkor. Minskningen mellan 1990 - 2010 utgör drygt 14%.

Tabell 7. Totala utsläpp av metan från husdjurens matsmältning 1990, 2000 och 2010. Data avseende 1990 och 2000 kommer från NIR 2005.

Kton CH4 1990 2000 2010 Mjölkkor _{69,3 53,7 46,8} Am- o dikor 7,4 16,4 14,7 Övriga nötkreatur 53,4 54,5 47,5 Svin 3,4 3,1 3,2 Fjäderfän 0,0 0,0 0,0 Får 3,2 3,5 4,0 Getter 0,02 0,03 0,03 Hästar 4,9 4,8 5,4 Renar 2,1 1,7 1,7 Totalt: 143,6 137,6 123,3

4.4 Metan från stallgödsel

Utsläppen beräknas som Σ EF ∗ djurantal, där summering sker för olika gödselhanter- ingssystem över djurgrupper för att få den årliga metanavgången. Emissionsfaktorn (EF) för stallgödsel från nöt och svin beräknas enligt formeln:

EF = VS * stallperiod * Bo * k * MCF

EF = kg CH4 per djur/ år av aktuellt djurslag

VS = gödselproduktion; kg VS (volatile solids)/djur, år och gödsel- hanteringssystem

Stallperiod = andel av år som djuren står på stall

Bo = maximal metanproduktion; m3 CH4 / kg VS

k = konstant (0,67 kg/m3)

MCF = metankonverteringsfaktor för olika gödselhanteringssystem Beräkningarna görs separat för olika gödselhanteringssystem, flyt-, fast- klet- och djupströ samt betesgödsel, och summeras sedan för varje djurslag. För nötkreatur används samma djurkategorier som vid beräkning av metan från djurens matsmältning. De

beräknade emissionerna avser förlusterna från stall, gödsellagring och gödselspridning samt dessutom gödsel från betande djur. För betesgödsel används samma emissionsfaktor som för fastgödsel och appliceras på den gödsel som produceras under betesperioden. Gödselmängd

Uppgifterna om stallgödselproduktion och stallgödselhantering år 1990 och år 2000 kommer från NIR 2005. De underliggande uppgifterna om exkretion av träck och urin hos nötkreatur och grisar kommer från Jordbruksverket46 47. För övriga djurslag används IPCC:s standardparametrar. Statistiken över stallperioder och gödselhanteringssystem kommer från SCB:s gödselmedelsundersökningar.

I tabell 8 redovisas de data på årlig gödselproduktion, uttryckt som VS (volatile soilids) per djur, samt emissionsfaktorer för olika djurslag som använts i beräkningarna. För mjölkkor har gödselproduktionen per djur ökat med drygt 3 % mellan 1990 och 2000. En fortsatt ökning med samma hastighet antas ske mellan 2000 och 2010. För andra övriga nötkreatur och grisar antas gödselproduktionen endast öka marginellt och för övriga djurslag är den oförändrad fram till 2010. Gödseln från renar anses inte ge upphov till metanavgång. Emissionsfaktorerna diskuteras närmare nedan.

Tabell 8. Gödselproduktion uttryckt som kg VS/djur och år för olika djurslag, samt den faktiska emissionsfaktorn 1990 - 2010. Data för 1990 och 2000 kommer från NIR 2005.

kg VS/djur och år EF (kg CH4/djur och år) 1990 2000 2010 1990 2000 2010 Mjölkkor 1867 1 930 2000 10,68 15,49 19,54 Övriga nötkreatur 583 644 650 4,44 4,24 4,11 Grisar 91 114 120 1,89 2,64 4,18 Får 146 146 146 0,19 0,19 0,19 Getter 102 102 102 0,12 0,12 0,12 Hästar 628 628 628 1,40 1,40 1,40 Fjäderfä 37 37 37 0,08 0,08 0,08

46 _{Jordbruksverket (1995). Gödselproduktion, lagringsbehov och djurtäthet vid nötkreaturshållning. Rapport}

1995:10

47 _{Jordbruksverket (2001). Gödselproduktion, lagringsbehov och djurtäthet i olika djurhållningssystem med}

grisar. Rapport 2001:13.

Den producerade gödseln hamnar antingen på betesmark eller i stall. Fördelningen mellan stallgödsel och betesgödsel för olika djurslag framgår av tabell 9. Betessäsongens längd för nötkreatur har ökat sedan 1990 och denna trend förväntas fortsätta fram till 2010, bl a på grund av en ökad andel ekologisk djurhållning.

Tabell 9. Fördelning av gödselproduktionen på stallgödsel respektive betesgödsel.

Andel stallgödsel/betesgödsel (%) 1990 2000 2010 Mjölkkor 82/18 80/20 76/24 Övr. nöt 70/30 55/45 50/50 Svin 100/0 100/0 100/0 Fjäderfä 100/0 100/0 100/0 Får 50/50 50/50 50/50 Hästar 50/50 50/50 50/50 Renar 0/100 0/100 0/100 Stallgödselhantering

Tabell 10 anger fördelningen mellan olika stallgödselhanteringssystem och i figur 4 kan man se den hittillsvarande utvecklingen när det gäller flytgödselns andel av de totala stallgödselmängderna för nötkreatur och grisar.

En fortsatt övergång till flytgödselhantering kan förväntas för mjölkkor och svin, eftersom dessa produktionsgrenar alltmer koncentreras till större enheter. För övriga nötkreatur avgörs utvecklingen av lönsamheten för köttproduktion samt kommande miljökrav. En ökad ekologisk djurhållning till 2010 ger upphov till större andel djupströ. Förändringarna jämfört med situationen år 2000 är dock små.

Tabell 10. Fördelning av stallgödselhanteringssystem för olika djurslag 1990 och 2000 samt prognosticerat för 2010. Data för 1990 och 2000 från NIR 2005. (Observera att siffrorna för 1990 och 2000 är avrundade. Exakta värden har använts för att beräkna emissions- faktorerna tabell 5, vilka därför kan avvika något från de som beräknas med nedan- stående siffror).

Stallgödselhantering (% av gödselmängd)

1990 2000 2010

fast flyt djupstö fast flyt djupströ fast flyt djupströ

Mjölkkor 70 29 1 48 51 1 29 70 1 Övr. nöt 56 30 14 58 26 16 57 25 18 Svin 51 44 5 31 67 3 15 75 10 Fjäderfä 55 25 20 55 25 20 55 25 20 Får 100 0 0 100 0 0 100 0 0 Hästar 96 0 4 96 0 4 96 0 4 0 10 20 30 40 50 60 70 80 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 % Mjölkkor & Övr. Nöt Grisar Mjölkkor Övr. Nöt

Figur 4. Utvecklingen av andelen flytgödsel av den totala stallgödselhanteringen, exklusive betesgödsel, för nötkreatur och grisar. För nötkreatur ges en sammanslagen andel för åren före 1997. Inom gruppen grisar finns stora skillnader i andelen flytgödsel mellan slaktsvin och övrigt svin. Källa: NIR 2005.

Sammanfattningsvis görs följande antaganden beträffande betesperiod och stallgödsel- hantering:

Mjölkkor: betesperioden ökar från 20% till 24 % mellan 2000 och 2010. Andelen flytgödsel ökar i samma takt som under 1990-talet. Fastgödselhanteringen minskar till från 48% till 29%.

Övriga nötkreatur. Betesperioden ökar ytterligare något jämfört med år 2000, till 50 %. Grisar. Flytgödselhanteringen ökar något långsammare än under perioden 1990 – 2000, till 75% år 2010. Något ökad djupströgödselhantering.

Övriga djurslag. Oförändrade betesperioder. Emissioner från stallgödsel beräknas med IPCC:s emissionsfaktorer.

Emissionsfaktorer

Den emissionsfaktor, EF, som används för att uppskatta metanförlusterna från gödseln av ett visst djurslag beräknas enligt ekvationen på sid. 29. Metanavgången tar hänsyn till proportionen mellan olika gödselhanteringssystem för det aktuella djurslaget (tabell 10). I tabell 11 anges värden på parametrarna Bo, samt MCF för olika gödselhanteringssystem. Dessa värden används för alla år.

Emissionsfaktorn beror av den årliga gödselproduktionen, stallperiodens längd samt vilket gödselhanteringssystem som används. Gödselhanteringen är viktig eftersom den påverkar hur stor andel av den potentiella metanbildingskapciteten (Bo) för ett visst gödselslag som verkligen blir metan under verkliga betingelser. Den beskrivs av den s.k. metankonverteringsfaktorn (MCF), som är betydligt högre för flytgödsel än för fastgödsel och betesgödsel (tabell 11). En MCF-faktor på 10 % innebär exempelvis att metanbild- ningen är 10 % av den maxima. Dessutom påverkas emissionen av fördelningen mellan gödsel som faller i stall och på bete (se tabell 9).

Tabell 11. Parametervärden för Bo (maximal metanproduktion under optimala betingelser) samt MCF (metankonverteringsfaktor; andel av Bo som blir metan under verkliga förhållan- den). Parametervärden enligt IPCC, utom MCF 10% för flygödsel som är en nationell emissionsfaktor48_. MCF (%) Betesgödsel 1 Fastgödsel 1 Flytgödsel 10 Djupströ 39 Bo (m3_{/kg VS)} Mjölkkor 0,24 Övr. Nöt 0,17 Grisar 0,45 Får 0,2 Getter 0,2 Hästar 0,3 Fjäderfän 0,3

48 _{Dustan A (2002). Review of methane and nitrous oxide emission factors for manure management in cold}

climates. JTI-rapport 299.

Emissioner

I tabell 12 redovisas de samlade utsläppen av metan från stallgödselhantering för år 1990, 2000 och 2010. Utsläppen har ökat över tiden. Detta är främst ett resultat av en successiv övergång från fastgödselhantering till flytgödsel för mjölkkor och grisar samt i mindre grad till djupströ för övriga nötkreatur. Det minskande antalet djur har endast delvis motverkat effekten av denna förändring. Jämfört med situationen år 1990 beräknas emissionerna 2010 ha stigit med knappt 27 %.

Tabell 12. Samlade utsläpp av metan från gödselhantering av olika djurslag för år 1990 och 2000 samt prognosticerat för 2010. kton CH4/år 1990 2000 2010 Mjölkkor 6,15 6,63 7,04 Övriga nötkreatur _{5,07 5,33 4,52} Svin 4,28 5,06 8,36 Får 0,08 0,08 0,10 Getter 0,00 0,00 0,00 Hästar 0,38 0,38 0,42 Fjäderfän 1,22 1,35 1,36 Totalt: 17,17 18,83 21,78

4.5 Lustgas från stallgödsel

Beräkningarna görs på liknande sätt som för metan; för olika djurslag och gödsel- hanteringssystem. Skillnaden är att istället för gödselmängd baseras beräkningarna på mängden kväve i gödsel och urin samt hur den fördelas på olika gödselhanteringssystem. En emissionsfaktor appliceras sedan på den årliga kväveflödet i varje kategori för att få fram absoluta värden på avgången av dikväveoxid under ett år.

Kväveflöden

Den årligen producerade mängden kväve i träck och urin för olika djurslag år 1990 och 2000 (tabell 13) baseras på data angivna i NIR 2005. I stallet blandas träck och urin med strö eller halm, och i förekommande fall vatten, till stallgödsel. Ingen hänsyn tas dock till kväveinnehållet i den halm eller annan strö som blandas in. Den andel av den totala kväveexkretionen som hamnar i stallgödsel respektive på bete för olika djurslag styrs av

stallperiodens längd. Utsläpp av lustgas från betesgödsel redovisas närmare i avsnittet om lustgasemissioner från jordbruksmark (avsnitt 4.6).

Tabell 13. Årlig kväveutsöndring med träck och urin, per djur och totalt från respektive djurpopula- tion, för svenskt jordbruk 1990 och 2000 samt prognosticerat för 2010. Data för 1990 och 2000 kommer från NIR 2005.

1990 2000 2010