5.1 Kvantitativ innehållsanalys
Vi ska använda oss av en kvantitativ innehållsanalys som metod för att analysera de valda svenska tidningarnas medierapportering av vildmarksbränderna i Australien 2019/2020.
Karlsson och Johansson (2019) beskriver det som att metoden utgår ifrån det som är
meningsfullt att studera och kvantifiera det manifesta innehållet, vilket avser de observerbara meningar, bokstäver och bilder som publiceras i olika former av medier (Ibid., s.171).
Metoden handlar om att översätta innehållets språkliga och formmässiga uttryck till siffror.
För att i sin tur dra generella slutsatser, göra statistiska bearbetningar och presentera detta på ett överskådligt sätt. Det är centralt för metoden att titta på hur ofta och hur mycket något förekommer, alltså frekvensen. Denna uppsats ska framför allt fokusera på vilka och hur ofta olika former av gestaltning och berättartekniker förekommer i svensk media. Det skiljer sig från kvalitativa innehållsanalysen som istället fokuserar på att “läsa mellan raderna” och tar stor hänsyn till kontext, intertextualitet och forskarens tolkning (Ibid., s. 172). I en kvantitativ innehållsanalys ska forskarens egna tolkningar stå åt sidan vilket ger mer tid åt att bearbeta en större mängd material. Men gränsen mellan kvantitativt och kvalitativ är hårfin och det kan tänkas finnas kvalitativa inslag i utvecklandet av kodboken.
Metoden kan delas in i tre huvudkategorier; beskrivande, jämförande och förklarande. Vår studie fokuserar på den beskrivande kategorin, som undersöker innehållets karaktär. Det kan handla om vilka innehållsteman som förekommer, vilka källor som får komma till tals samt studiens huvudsyfte, att titta på formaspekter. Vid analyserande av kriser kan den rent deskriptiva analysen ge värdefull kunskap förklarar Karlsson och Johansson (2019, s. 173-174). Studien kommer även fokusera på förklarande ansatser för att förstå varför innehållet ser ut som det gör. Innehållet kan förklaras med två olika synsätt. Antingen är den beroende och förklaras av yttre faktorer eller så är den oberoende och förklarar andra saker i sig.
Exempelvis förklaras medieinnehållet av medielogiken eller så förklarar innehållet medielogiken (Ibid., s. 174).
Eftersom uppsatsen syftar till att få en generell uppfattning av hur svenska medier har rapporterat om bränderna i Australien anser vi att en kvantitativ metod är bäst lämpad. Det gör att vi kan analysera en större mängd material och dra mer generella slutsatser för svenska medier.
5.2. Material och urval
Studien analyserar fyra nyhetsmedier, varav alla artiklarna publicerade i tryckt press. Urvalet motiveras genom att nyhetsmedierna, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen har störst total nettoräckvidd och en nationell täckning (Kantar Sifo 2020). Därför kan de här fyra tidningarna representera svensk mainstreammedia i denna uppsats. Studien syftar således till att i huvudsak få ett mått på hur svenska medier generellt bygger upp sin rapportering. I viss mån ska vi även uppmärksamma eventuella skillnader mellan tidningarna men det är inte denna studies huvudsyfte. Framför allt för att vara transparenta med hur
resultatet leder till slutsatserna gällande den generella rapporteringen i svensk media och förhoppningsvis bäddar det också för vidare forskning.
Vidare hänvisar vi till dagstidningarna genom förkortningarna DN och SvD, medan kvällstidningarna förblir deras fullständiga namn. För att samla in materialet använder vi Retriever Mediearkiv där samtliga av dessa tidningar finns att tillgå. Vi skapade en
uppfattning av materialets omfattning genom att prova olika sökord. Vi kom fram till att de sökord som ger flest och säkrast träffar är “Bränder* i Australien” under valet “alla dessa ord”, vilket innebär att samtliga sökord ska finnas med i texten. Vi använder också “TT” i sökningen under alternativet “utan dessa ord” för att sortera bort material som är skrivet av nyhetsbyrån TT och som har publicerats i de tidningar vi vill använda. Denna uppsats vill studera material skrivna och producerade av tidningarnas journalister eller debattartiklar som tidningarna valt att publicera. Detta för att minska risken för att artiklar med identiskt
innehåll ska återkomma i materialet och för att vi vill undersöka tidningarnas egen
redaktionella rapportering. Värt att nämna är att SvD verkar ha använt främst nyhetsbyråers material och är den tidning som publicerat flest artiklar när enbart sökordet “Bränder* i Australien” används (Totalt 88 sökträffar). Men då dessa sorterades bort landar SvD på en lägre siffra vilket presenteras nedan.
Utifrån det material som vi får fram genom sökningen så vill vi studera samtliga artiklar i DN, SvD, Expressen och Aftonbladet som är kopplade till bränderna i Australien. I ett första urval har vi totalt 163 artiklar och räknar med ett visst bortfall vilket vi presenterar nedan:
- Av 45 artiklar från DN fick vi ett bortfall på 7 artiklar.
- Av 35 artiklar på sökningen på SvD fick vi ett bortfall på 19 artiklar.
- Av 40 artiklar från Aftonbladet fick vi ett bortfall på 7 artiklar.
- Av 43 artiklar från Expressen fick vi ett bortfall på 10 artiklar.
Artiklarna som valdes bort var irrelevanta genom att de hade ett annat huvudsakligt innehåll som exempelvis kultur, sport eller svenska politiska kontexter. Bränderna i Australien nämndes enbart som ett kort exempel och utesluts därför från denna uppsats. Det innebär att vi fick ett totalt bortfall av 43 artiklar och således omfattas vårt material totalt av 120
relevanta artiklar att studera.
5.3 Operationalisering
Operationaliseringen utgår från en nedbrytning av teoretiska begrepp till mätbara indikatorer för att kunna undersöka materialet empiriskt. De mätbara indikatorerna benämns som
variabler och skrivs ner i en kodbok (se bilaga 1). Kodboken knyter samman de teoretiska utgångspunkterna med materialet och testas sedan mot materialet för att kunna svara på frågeställningarna. Kodboken är utformad för att mäta relevanta företeelser för det
resonemang och begrepp som vi tidigare tagit upp i studien (Karlsson & Johansson 2019, s.180-181).
För att täcka forskningsfrågan och för att göra de teoretiska begreppen mätbara har vi utvecklat elva variabler (se bilaga 1). Dessa innefattar utvalda gestaltningsformer som förekommer, centrala källor och aktörer, drabbade av bränderna, hur många gånger Sverige nämns, orsak till bränderna, om ordet klimatförändringar nämns, utvalda berättartekniker som förekommer, vilken nivå rapporteringen sker på och slutligen om det läggs ett ansvar. I kodboken går vi djupare in på vilka variabelvärden som vi tittar efter och hur dessa ska kodas. Dessa variabler motiverar vi genom att de korresponderar med studiens syfte. Alltså hur svenska medier har rapporterat vildmarksbränderna i Australien med ett extra fokus på gestaltningsformer och berättartekniker och ifall rapportering ingår inom ramen av global journalistik. Men även för att variablerna korresponderar med tidigare forskning inom samma område och teorierna som uppsatsen utgår ifrån. Vidare motiverar vi variablerna var för sig.
Publiceringsmånad är med som en variabel då vi är intresserade av att se frekvens över tid.
Detta med koppling till att krisjournalistik tenderar att trappas upp och vara mest intensiv i de mest kritiska dagarna och sedan avtar rapporteringen som vi nämnt i tidigare forskning (Ghersetti & Odén 2019).
Gestaltningsformer ingår i studiens syfte och som vi tidigare nämnt med hänvisning till Berglez och Lidskog (2019) och Färm m.fl (2016) har vi gjort ett urval och formulerat de gestaltningsformer som vi i huvudsak är intresserade av att titta på. Men utöver de
variabelvärden som vi valt är vi givetvis inte främmande för att det finns fler gestaltningsformer. Dessa kategoriseras under övrigt.
Central aktör och drabbad är med som två variabler för att få en ännu bredare analys och bidra med svar på frågan om hur svenska medier rapporterat. Variabelvärdena togs fram med inspiration från studien av Färm m.fl (2016). Dessutom har vi adderat ett värde av
transnationell karaktär för variabeln drabbad för att bättre svara på uppsatsens forskningsfrågor.
Antalet gånger som Sverige nämns är i förlängningen en konkretisering av
gestaltningsformen domesticering som ingår i den globala journalistiken och som även nämns i Berglez och Lidskogs (2019) studie. Det är ett sätt för journalister att göra nyheten mer attraktiv för de svenska läsarna, men som också kan resultera i att klimatfrågan inte får plats i rapporteringen.
Variabelvärdena för brändernas orsak och omfattning är framtagna utifrån tidigare forskning över bränders vanligaste uppkomster. Vi har även adderat en transnationell och global
kontext i form av antropocen och global uppvärmning (Enright & Fontaine 2014; IPCC 2019;
NSW Bushfire Inquiry 2020).
Om klimatförändring nämns eller inte nämns är ett symtom på om journalistiken antar en typ av global journalistik. Detta med hänvisning till Berglez & Lidskogs (2019) studie där de undersöker just detta.
Berättartekniker är starkt kopplade till och kan ses som ett uttryck för medielogiken men även medialiseringen av verkligheten (Strömbäck 2019). Med hänvisning till Berglez (2011) studie kan medielogiken stå i vägen för journalister att bedriva en klimatrelaterad rapportering.
Därmed anser vi att det är intressant att undersöka hur stor del av rapporteringen som karaktäriseras av berättarteknikerna och om det påverkar huruvida innehållet nämner klimatförändringar.
Gällande variabeln om rapporteringens nivå är den utformad för att studera närmare hur svenska medier rapporterar om bränderna. Som vi nämnt tidigare med hänvisning till bland annat Berglez (2019) och Olausson (2009) är det viktigt i en globaliserad värld att
journalisterna visar hur händelser, i detta fall vildmarksbränderna, på en lokal, nationell och global nivå hänger ihop. Därför studerar uppsatsen huruvida dessa olika nivåer förekommer i texterna.
Eftersom journalister har en roll som tredje statsmakt i syfte att tillgodose medborgare med information så att dessa kan ta demokratiska beslut är det viktigt att medierna har med ett ansvarsutkrävande (Olausson 2009). Vi har valt att kalla den variabeln “läggs det ett ansvar”
och delade upp det i två olika värden, där det ena är om det läggs ett ansvar på någon från en aktör i artikeln och det andra är från journalisten i sig. Detta för att lättare kunna koda men
också för att det är intressant att se ifall tidningen i sig tar ståndpunkt i vem som bär ansvaret.
Inom global journalistik kan ett ansvarsutkrävande vara en utmaning, vi har därför adderat ett värde av transnationell entitet för att hålla isär vilken typ av ansvarsutkrävande som medierna har. Genom variabeln hoppas vi få en uppfattning av om det läggs ett ansvar även i svenska medier som rapporterar om bränder i andra länder eftersom vildmarksbränderna enligt IPCC (2019) är ett resultat av klimatförändringar, vilket är en global angelägenhet.
Såhär långt har vi presenterat kodbokens variabler, men för att uppnå reliabilitet i uppsatsen genomförs både pilotstudier och interkodarreliabilitettest. En pilotstudie innebär att vi testar om uppsatsens variabel och variabelvärden fungerar att undersöka på materialet. Vi utförde först en mindre pilotstudie med fyra artiklar som valdes ut genom en slumpgenerator där artikel 17 från vardera medium undersöktes. Då kom vi fram till att ta bort variabelvärdena intensifiering och förenkling då risken för feltolkning var för hög. Värdena ingick i variabeln V9 Berättartekniker. Efter ytterligare utformning av kodboken genom att ha lagt till global och transnationell karaktär i fler variabler känns kodboken redo för ytterligare ett pilottest. Vi testar på 6,7 procent av materialet, vilket motsvarar 8 artiklar. Två artiklar per medium slumpades ut genom slumpgenerator. Efter testet reviderades kodboken och förfinades för att bli mer exakt. Exempelvis kom vi fram till att gestaltningsformerna vi valt är representativa mot materialet och att om det förekommer någon annan form av gestaltning så får detta klassas under övrigt. Gällande centrala aktörer hade vi inledningsvis lagt in nivåskillnader, dessa valde vi att ta bort eftersom risken för feltolkning av kodinstruktionerna var för hög och att den aspekten inte bidrog med något som några av våra andra variabler inte redan gör. Vi delade även upp ansvarsutkrävande i två delar för att särskilja på om det är en aktör som uttrycker ett ansvarsutkrävande eller om det är journalisten i sig, och därmed tidningen, som tar ståndpunkt i vem som bär ansvaret. Slutligen så gjorde vi förtydligande i de
kodinstruktioner som hade kunnat leda till olika kodningar mellan oss.
Sedan genomfördes ett större och ett mindre interkodarreliabilitetstest, som syftar till att uppnå objektivitet i kodningen och säkerställa att kodningen eller tolkningen av innehållet blir detsamma oavsett vilken person som gör själva kodningen (se Karlsson & Johansson 2019, s. 183). Testet genomfördes på 13,3 procent av uppsatsens analysenheter, det vill säga 16 artiklar. För att uppnå god interkodarreliabilitet krävs det att kodningen är likadan i 90 procent av fallen. Testet genomfördes på var sitt håll och därefter jämfördes kodning. Totalt visar jämförelsen att vi kodade med 92,20 procents överensstämmelse. Däremot var det några variabelvärden som stack ut där vi kodade olika. Det är framför allt gestaltningsformerna och
berättarteknikerna där det förekom lägre överensstämmande och totalt kodade vi där 83 procent respektive 78 procent som stämde överens. Kodinstruktionerna har således förtydligats för att undvika felkodning. Sammanfattningsvis har vi även specificerat variablervärderna i “drabbad” och “orsak” samt bytt ut begreppet “ansvarsutkrävande” till
“läggs det ett ansvar?”. Efter denna revidering gjordes ett extra interkodareablitetstest på fyra artiklar och resultatet blev 96,67 procents överensstämmelse. Där variablerna
gestaltningsformer och berättarteknik, som tidigare hade lägre överensstämmande, fick efter denna kodning 100 procent vardera och har således ökat interkodarreabiliten efter
utvärderingen.
5.4 Metoddiskussion
Vid användningen av en kvantitativ metod förekommer kritik över att något fundamentalt går förlorat när texter översätts till siffror. Särskilt eftersom materialets manifesta innehåll har producerats i en större kontext och måste därmed förstås mot bakgrund av detta (Karlsson &
Johansson 2019, s. 172), vilket även problematiseras i vår tidigare forskning. För att möta denna kritik försvaras det med att kvalitativa ansatser också jobbar med olika typer av kategoriseringar och behöver ta ställning till om något förekommer eller inte. Det är också viktigt att förstå att människor kan tolka texter olika och att det alltså i viss mån sker en subjektiv bedömning (Ibid., s.173). En kvantitativ innehållsanalys kan därför inte vara helt objektiv då den, precis som med en kvalitativ innehållsanalys, kräver tolkning av text. Inslag av personlig tolkning är därmed en begränsning även fast ett kodschema används. Men människor har möjlighet att undersöka medieinnehåll då man har gemensamma kunskaper, referensramar och språk (Karlsson & Johansson 2019, s.173). Med hjälp av Neuendorf (2017) problematiserar vi detta ytterligare.
Neuendorf (2017) beskriver att klassisk mätningsteori antar att det finns ett sant värde för varje variabel, alltså den exakta siffran på hur mycket det undersökta attributet förekommer i innehållet. På grund av ett flertal olika faktorer uppnås inte denna exakta frekvens när en människa kodar sitt material. Felaktigheterna kan i kodningen bland annat bero på
misstolkning av kodboken, dålig uppmärksamhet vid kodning eller misstag vid inmatning av värden (Ibid., s.121-122). Felaktighet vid kodning delas in i två olika grupper, där det ena är slumpmässig och det andra icke-slumpmässig. Sammanfattningsvis kan slumpmässig felaktighet vara att en variabels värde ibland kodas som för högt och ibland får lågt.
Tillsammans slår de ut varandra och detta får då inget utslag i resultatet. Icke-slumpmässig
felaktighet är en systematisk partiskhet i kodningen, som bland annat kan bero på att en oklarhet kring vad en variabel exakt betyder inte klaras upp (Ibid., s. 122). Därmed fortsätter denna variabel att kodas fel genom hela undersökningen och således påverkas resultatet.
Dessa felaktigheter påverkar, vad Neuendorf (2017) kallar förutsättningar för god mätning, undersökningens validitet, reliabilitet och exakthet. Validiteten är hur bra mätningsmetoden korresponderar med studiens syfte. Alltså, mäter vi det som vi faktiskt vill mäta? (Ibid., s.
122). Detta har vi motiverat i uppsatsens operationalisering. Studiens reliabilitet bygger på att mätningens förmåga att kunna upprepas med samma resultat. Kodboken ska därför kunna användas av olika personer, på samma material och alltid leda till samma resultat (Ibid., s.
122). I en undersökning där flera personer kodar materialet manuellt blir det därför extra viktigt att testa kodbokens interkodarreliabilitet. Således har vi kodat samma 20 artiklar vardera, innan kodningen av hela materialet började. Interkodarreabilitetstestes resultat och revideringen därefter redovisades i föregående avsnitt. Här höjdes även undersökningens exakthet då vi i så stor utsträckning som möjligt minskade risken för misstolkning av kodbokens instruktioner. Studiens metod vilar därmed på tre ben; validitet, reliabilitet och exakthet.
Etik är en viktig del av en forskningsprocess oberoende av metoden, men etiken bakom en innehållsanalys kritiseras sällan. Detta på grund av att det material som analyseras redan är publikt och därmed inte kräver åtaganden som medgivandeformulär (Neuendorf 2017, s.
130). Däremot kan det enskilda materiellt ingå som en del i en kontext som bestäms av tidningen. När artiklarna sedan lyfts ut ur det sammanhanget och in i en forsknings kontext så kan det få en annan betydelse. Det finns alltså en potentiell etisk problematik av att artikeln kan få en betydelse i forskningen som kanske inte journalisten är bekväm med. I de fall där kritik förekommer i vår analys och diskussion har vi säkerställt att inte enskilda artiklar pekas ut, istället förs resonemang baserat på de siffror vi fått fram.
6. Resultat
6.1 Presentation av sekundärfrågor
I följande avsnitt ska uppsatsens resultat redovisas där vi valt att dela upp avsnitten utifrån våra frågeställningar. Vi kommer att börja med sekundärfrågorna fråga för fråga. Sedan går vi vidare till huvudfrågeställningen och en sammanfattning. Inledningsvis presenterar vi
däremot fördelningen mellan antalet artiklar per månad för att visa frekvensen av antalet artiklar över tid. Från det att bränderna startade i september tog rapporteringen i svenska medier, som Figur 1 visar, fart i november och i takt med att bränderna visade sig vara väldigt omfattande ökade rapporteringen markant från december till januari.
N= 120 (Antal analysenheter) Diagrammet i figur 1 visar vilken månad artiklarna publicerades och dess totala antal för varje månad.
Under januari månad publicerades 81 artiklar av totalt 120 analysenheter. Även om branden förväntades kunna pågå ända fram till mars och april så avtog rapporteringen i svenska medier redan i februari med enbart sex skrivna artiklar och blev således den månad som rapporteringen var som minst.
Fråga 1: Vilka gestaltningsformer och berättartekniker kan identifieras i de valda tidningarnas rapportering om bränderna i Australien 2019/2020?
I det som följer presenteras fördelningen av gestaltningsformer. De gestaltningsformer som vi valt att identifiera visar sig alla förekomma i analysenheterna (se figur 2).
N= 120 (Antal analysenheter). Diagrammet visar vilka gestaltningsformer som förekom och antalet gånger. En artikel kunde använda sig av flera olika gestaltningsformer, därmed överstiger totalen i detta fall antalet analysenheter.
De gestaltningsformer som var mest frekventa är, som figur 2 visar, “antropocentrisk ram”
och “människor som offer” då resultatet är marginellt. Minst frekvent var formen “Human Interest”. Om ingen av de gestaltningsformer som vi valt förekom, kategoriserades det under
“övrigt“ och kan således inte identifieras närmare i denna uppsats. Gestaltningsformerna
“domesticering” och “global ram förekom” i jämförelse med antalet analysenheter väldigt lite, mindre än hälften så många gånger som gestaltningsformerna “antropocentrisk” och
“människor som offer”.
Gestaltningsformer i förhållande till andra variabler
Vidare undersöktes sambandet mellan gestaltningsformerna och berättarteknikerna, men även hur dessa två variabler förhåller sig till variablerna “drabbade”, “orsak” och “ansvar”. Det behöver nödvändigtvis inte vara i samma artiklar som dessa förekommer.
Figur 2.1 visar förhållandet mellan den globala och variablerna berättarteknik, orsak och drabbad.
Utöver det som lyfts fram i figur 2.1 så kombineras den “globala ramen” med den
“antropocentriska ramen” i ungefär hälften av fallen. Vi upptäckte även att endast i 8 av de 23 artiklarna med en “global ram” så lades ett ansvar på en “transnationell entitet”. Den
“globala ramen” användes som allra mest i DN både procentuellt sett, alltså i förhållande till varje mediums storlek på analysenheter, och till antal. Aftonbladet och Expressen använde sig av denna gestaltningsform allra minst.
Figur 2.2 visar förhållandet mellan den antropocentriska ramen och variablerna berättarteknik, orsak och drabbad.
I artiklarna med en antropocentrisk ram ser vi alltså i figur 2.2 liknande utfall som med den globala rammen. Däremot lade en aktör ansvar på någon i tolv fall, varav fem var på en
“transnationell entitet”. Journalisterna lade ett ansvar vid sex tillfällen, varav tre lades på en
“transnationell entitet”. Således var “antropocentrisk ram” den gestaltningsform där det förekom flest ansvarsfördelningar av både aktörer och journalister. Den “antropocentriska ramen” var vanligast i Aftonbladet och minst frekvent i Expressen.
Figur 2.3 visar förhållandet mellan ramen människor som offer och variablerna berättarteknik, orsak och
Figur 2.3 visar förhållandet mellan ramen människor som offer och variablerna berättarteknik, orsak och