I detta kapitel kommer metoden som använts för arbetet presenteras, samt kritik av källor, urval och en motivering av metoden.
Kvalitativ textanalys
Den metod som kommer ligga till grund för arbetet är en kvalitativ textanalys, för att på så vis kunna lyfta fram det centrala i texterna. Kvalitativ textanalys behöver även en kontext att luta sig emot, denna kontext finns att finna i tidigare forskning i presentationen av apartheid. Denna kvalitativa textanalys kommer ske genom en kritisk granskning av amnestiutredningens texter. En av de grenar, som hamnar under kritisk granskning av texter, är idékritik, som grundar sig på i vilken utsträckning argumentationen når sina uppsatta normer.41 Därför kommer texterna ställas mot amnestiutredningens direktiv (normer), detta är viktigt för att se huruvida arbetet inom amnestikommissionen når sitt mål. Därutöver kommer texternas centrala punkter tas upp för att ge en bild av vilken historiesyn som präglar materialet från Committee on Amnesty.
Vad som bör eftersträvas när man arbetar med kvalitativ textanalys är ett metodologiskt enhetstänkande, detta genom att skapa ett ideal med en metodologisk grund på ett abstrakt plan. Esaiasson42 sätter upp två ideal som är eftersträvnads värda, nämligen tydliga kriterier och argumentation. I denna analys kommer frågeställningarna användas som grund och utifrån dessa kommer argumentationen dras för att besvara problemformuleringen. De frågor som ligger till grund för analysen är följande;
Hur ser relationen ut mellan individen och strukturen i Commission of Amnestys riktlinjer, förhör och beslutsmaterial?
Vilken syn på politik har Committee on Amnesty?
Finns det en ambition att lära sig av historien som varit?
Hur ser Committee on Amnesty på ekonomiska förhållanden, religion samt ideologier i deras riktlinjer, förhör och beslutsmaterial?
41 Esaiasson, P et al. (2003) Metodpraktikan – Konsten att studera samhälle, individ och marknad. Stockholm. Elanders Gotab.
Har Truth and Reconciliation Commission en nationalistisk historiesyn? Med dessa frågor som hjälpmedel skall problemformuleringen kunna besvaras. Dessa frågor skall användas som en ”nyckel” för att försöka se vilken historiesyn som är aktuell i Committee on Amnesty.
Det finns två olika vägar att välja när man ska använda sig av kvalitativ textanalys, den första är att låta frågorna som analysredskap vara öppna och styras av texten. Den andra vägen att i förväg ha bestämda frågor som forskningsmaterialet ställs emot.43 Detta arbete kommer att använda sig av den senare av dessa två vägar (som tidigare nämt). Eftersom det finns uppsatta premisser i frågeställningarna kommer även dessa ligga som grund för analysen. Valet av att utgå från förhandsvalda frågor är för att kunna bibehålla relevansen, detta för att ett öppet förhållningssätt till texter, när man arbetar med kvalitativ textanalys, lätt kan leda till att mindre relevanta faktorer får större utrymme.44
Eftersom politik är ett centralt begrepp i Committee on Amnesty´s kriterier för ett bifall i ansökningarna har jag valt att ha med en definition av begreppet som jag tycker är anpassningsbar till materialet. Samt en beskrivning av vad historiesyn innebär och afrocentrism eftersom det är en starkt växande tanke i Afrika.
Urval
Urvalet till detta arbete baseras till viss del på begränsningen av tid och storlek på arbetet. Detta för att kunna analysera och presentera materialet inom de praktiska ramar som finns i skrivandet av ett arbete på C-nivå. För att legitimera mitt urval har jag valt att använda mig av lotterimodellen, det vill säga att jag lottar fram vilka av amnestiansökningarna som kommer användas. Detta urval lottas från alla amnestiansökningar som lämnats till Commision on Amnesty, textmängden i dessa ansökningar varierar från ett
43 Esaiasson, P et al. (2003) Metodpraktikan – Konsten att studera samhälle, individ och marknad. Stockholm. Elanders Gotab.
par hundra tals sidor till över tusen sidor. Besluten om amnestiansökningarna kommer vara den som tillhör ansökningen. Praktiskt sett kommer detta att ske genom att Amnestiansökningarnas namn skrives på en lapp och dessa viks sedan ihop och läggs i en större skål sedan drages tre stycken lappar ur skålen. Motiveringen för detta urval förutom det mer praktiska är även att källmaterialet blir säkrare eftersom en mer grundlig textanalys blir möjlig. Detta eftersom ett bredare urval skulle resultera i att det blir svårare att gå till djupet i texterna, medens ett snävare urval öppnar upp för denna möjlighet. Jag tycker att avvägningen på 3 stycken fall i Commission of Amnesty är en god grund för att kunna dra slutsatser, inte för bred för att kunna göra en grundlig och djup textanalys.
Fallbeskrivningar
I denna del av arbetet kommer de tre fallen beskrivas.
Fall 1: Verster
Det första fallet i Committee on Amnesty som kommer tas upp är Pieter Johann Verster ansökan om amnesti den 13 mars 2000. De anledningarna som Verster söker amnesti för är en bombning av en förskola i Athlone, Kapstaden, mordförsök på Dullah Omar och olyckan med Gavin Evans. Verster var verkställande direktör för CCB (Civil Corporation Bureau), som är en gren av den sydafrikanska försvarsmakten (SADF) som bildades 1986. CCB organisationsform är hierarkisk där människorna som utförde verksamheten rapporterade i olika led uppåt i organisationen, Verster var en av dem i toppen av organisationen som gav direktiv i nedgående led. CCB agerande skedde i hemlighet och deras primära mål var att splittra motståndarnas aktioner och verksamheter. Deras arbete skedde genom olika företag som de inblandade i CCB styrde och använde som en laglig front för verksamheten. CCB är en organisation som är indelad i olika regioner, i detta fall är det region 6, vilket var Sydafrika på en nationell nivå och inte utanför gränserna. När en aktion skulle utföras beordrades en förstudie av de faktorer som påverkade aktionerna, sen möttes direktören, koordinatorn, verkställande
direktören och ibland även ordföranden närvarande. Om det fanns en risk för att människoliv var i fara var CCB tvungna att få tillstånd från chefen av armén. Utförandet skedde inte av CCB utan av människor som blev betalda som var omedvetna om vilken deras arbetsgivare var, detta var oftast kriminella.45
Bombningen av förskolan i Athlone, Kapstaden
Explosionen i förskolan skedde den 31 augusti 1989 klockan 20:35. Förskolan användes på dagtid som en förskoleverksamhet och på kvällen hade organisationer och sportföreningar möten i byggnaden. När explosionen inträffade var en lokal fotbollsklubb i byggnaden och Cape Youth Organisation var även där samt KTY (Kewtown Youth Committee). En man vid namn Van Zyl utförde förundersökningen för bombningen och tanken var att den skulle explodera klockan 21:00 efter KTY´s möte var över så det skulle bli minimalt med skadade som inte var medlemmar i någon annan organisation än KTY. Tanken med attacken var förstörelse av byggnaden så att inga fler möten kunde hållas där, samt att minan som användes som sprängämne kunde härledas till KTY så att de fick skulden för attacken. Planen utfördes inte riktigt efter de direktiv som givits, bland annat skedde sprängningen före den utsatta tiden. De som skadades i attacken var medlemmarna av den lokala fotbollsklubben som skulle ha möte i byggnaden, ingen av dem dog dock. Tanken var att människor skulle dö i attacken och fyra kilo spik fastsattes till sprängämnet, detta blev dock inte fallet eftersom ingen dog i attacken.46 Mordförsöket på Dullah Omar
Den första planen att mörda Omar, som senare kom att bli justitieminister i Sydafrika men vid detta tillfälle var en av ledarna för UDF (United Democratic Front), gick ut på att man skulle skjuta honom. Möjligheten för att mörda Omar med en pistol uteblev dock och planen förkastades och man skapade
45 AC/2001/232. Truth and reconciliation commission. [elektronisk] http://www.doj.gov.za/trc/decisions/2001/ac21232.htm 2008-05-13 46 AC/2001/232. Truth and reconciliation commission. [elektronisk]
en annan plan vilket gick ut på att förgifta Omar. Tanken var att förgifta maten till Omar, men planen sattes aldrig i verket. Verster erkände att han var medveten att Webb, ordförande för CCB, hade beordrat denna operation men Webb nekar till att en sådan order utförts. Mordet på Dullah Omar misslyckades och planen att utföra mordet lades ner.47
Gavin Evans
Gavin Evans var en journalist som fanns med på CCB´s lista över problematiska personer. Tanken var att göra sig av med Evans genom att hugga honom till döds, Verster godkände operationen för mordet på Evans. Adressen till Evans bostad var dock felaktig och operationen avbröts. Ännu denna gång erkände Verster sin inblandning i operationen, men Webb, ordföranden för CCB, frånsade sig någon vetskap om händelsen.
Verster fick inte bifall för sin ansökan om amnesti.48 Fall 2: Gideon Johannes Niewoudt
Niewoudt sökte amnesti för mordet på Steven Bantu Biko och misshandel av Peter Jones. Flera människor har sökt amnesti för sin inblandning av mordet på Biko, dessa har behandlats separat från varandra.49
Jones och Biko vart arresterade vid Eastern Cape, sedan vart de förflyttade till en lokal polisstation. Niewoudt var med i förhörsgrupperna som förhörde Jones och Biko. Förhöret av Biko pågick mellan 24-48 timmar och under denna tid hade Biko blivit utsatt för våld. Under förhöret skall Biko, enligt Niewoudt, haft våldsamma utfall. Dessa våldsamma utfall resulterade att de närvarande i förhöret fick lov att använda våld i försvar mot Biko. Under tiden då Biko skulle ha blivit fasthållen, föll de mot väggen, där Biko skulle slagit i huvudet och svimmat av. Niewoudt skall sedan ha satt handfängslar på Biko
47 Ibid
48AC/2001/232. Truth and reconciliation commission. [elektronisk] http://www.doj.gov.za/trc/decisions/2001/ac21232.htm 2008-05-13 49AC/98/0114. Truth and reconciliation commission. [elektronisk]
som sedan skall ha förts till Pretoria för läkarhjälp. Biko var dock död eller dog strax efter de anlände till sjukhuset.50
Misshandeln av Jones skedde i samband med förhöret av honom som hade sträckts sig över 18 timmar. Efter misshandeln av Jones skall jones ha gett sin utsaga till Niewoudt. Misshandeln skedde i hjälp av en vattenslang som användes som tillhygge, de andra i förhörsteamet lämnade rummet före misshandeln tog vid.51
Niewoudt menar att förhörsmetoderna var politiskt motiverade eftersom offren var motståndare till apartheidregimen, samt att det var ett effektivt sätt att få den information som krävdes från Jones och Biko. Domstolen menar att Bikos död, enligt Niewoudt berättelse, varken var avsiktlig eller möjlig att förutse, och därför inte ett politiskt brott. Misshandeln av Jones var dock politiskt motiverad, eftersom han vart arresterad och förhörd för att ge information som var kopplad till motståndare av apartheidregimen. Joned kan enligt Niewoudt ha blivit misshandlad under ett flertal tillfällen, de andra gångerna, förutom den gången som Niewoudt erkände, menar den amnestisökande inte var relevanta i jämförelse.52
Eftersom Niewoudt inte hade någon avsikt att döda Biko så avslås han ansökan om amnesti i det fallet, eftersom det inte finns någon grund för den ansökan enligt Niewoudt utsaga. Misshandeln av Jones har dock en politiskt motiverad grund och ansökan i detta fall beviljades.
Fall 3: Ntamo, Peni, Nofemela och Manqina
Förhöret handlade om mordet på Amy Biehl, en amerikansk student som arbetade mot henne Ph D i statsvetenskap vid University of Western Cape. Mordet skedde den 25 augusti 1993 när Biehl skulle köra hem tre kollegor från universitetet. Ett flertal människor kastade stenar mot bilen och framrutan krossades. En av stenarna träffade Biehl i huvudet och hon började blöda
50Ibid
51 Ibid
kraftigt. Biehl flydde från bilen men flera av stenkastarna förföljde henne. Manqina fällde sedan Biehl så hon föll till marken och de fortsatte kasta sten på Biehl. Manqina och Nofemela högg även Biehl med en Kniv medans hon stenades. Våldet mot Biehl fortsatte tills polisen kom till platsen. Denna händelse var inte en isolerad händelse denna dag. Flera våldsgärningar hade skett i området under dagen och de amnestiansökande menade att det var en reaktion från ett möte som hade skett tidigare under dagen vid Langa High School. Mötet där en studentorganisation återskapades, PASO (Pan African Student organisation). Talaren hade tagit upp lärarestrejken som handlade om att lärarna från Western Cape skulle få ett erkännande i South African Democratic Teachers Union (SADTU). Talaren hade även tagit upp Azanian Peoples Liberation Army (APLA) kamp att återta landet till afrikanerna, samt APLA’s uttalande om ”Year of the great storm” som handlade om sanktioner man hade gjort mot våldet på civila. Talet hade varit i en väldigt militant anda och resulterat i att ett flertal personer lämnat mötet och gjort våldsamma handlingar under slagorden ”one settler one bullet”. De amnestiansökande var varken medlem i APLA eller PAC men sympatiserade med deras kamp. De amnestiansökande beviljades amnesti för sina handlingar.53
Kritik
Den litteratur som använts som grund för att ge en bakgrund och kontext till apartheid är The History of South Africa.54 Det är givet att det finns annat forskningsmaterial att tillgå kring apartheids historia, men valet av denna grundas i att den är utförlig och samtidigt överblickbar. En viktig aspekt är även att Roger B. Beck har en forskningsbakgrund att stå på som professor på
53AC/98/0030. Truth and reconciliation commission. [elektronisk]
http://www.doj.gov.za/trc/decisions/1998/980728_ntamo%20penietc.htm 2008-05-24 54Beck, R.(2000) The History of South Africa. Westport, Conn. Greenwood press.
Eastern Illinois University, vilket ger hans texter en viss legitimitet i forskningssyfte.
Det källmaterial som ligger till grund för resultatet är taget från Truth and Reconciliation Commission officiella sida för amnestibesluten55 och förhören kring dessa, detta gör att källan i sig är elektronisk.
Källans äkthet är sannolikt inte direkt möjlig att ifrågasätta ur många perspektiv, tack vare den plats TRC haft i medier samt att källan i sig är allmänt vedertagen som äkta. Inte det att historierna som lyfts fram i texterna nödvändigtvis måste vara sanna, men att historierna som lyfts fram faktiskt är de som protokollfördes under förhören och besluten till Committee on Amnesty. Ett problem med elektroniska källor är dock att folk med stort datakunnande har en möjlighet att ta sig in utifrån och ändra i dokument, jag har dock inte upptäckt några nyheter om dataintrång på Truth and Reconciliation Commissions hemsida och betvivlar att detta har inträffat.
Oberoende är en knepigare aspekt att behandla i detta fall. Det kan vara ett problem huruvida berättelserna till Committee on Amnesty faktiskt reflekterar den verklighet de skett i, samt den tid som ligger mellan händelsen. Även har de som berättar historien i Committee on Amnesty ett starkt incitament, nämligen att få bifall. Ur den synvinkeln är detta en tveksam sekundärkälla med starkt beroende faktorer, samt att tidsrymden mellan händelsen och berättelserna är långa. Detta är dock inget problem om man skall se på vilken slags historiesyn Commission of Amnesty har, eftersom snarare är det förhöret som är den historiska källan än själva händelsen som berättas. Dessutom är en av premisserna för att få bifall för sin amnestiansökan är att man inte utlämnar detaljer av relevans, vilket ger ett incitament till att vara ärlig och utförlig i sin ansökan. Själva skapandet av källan är högst trovärdig då tidsrymden mellan berättelsen och den blir till text är enormt nära varandra, eftersom det sker av en notarie vid förhören och samt är inspelat
på band. Källan är dock i ett beroende förhållande, i form av de riktlinjer som Committee on Amnesty har som direktiv och detta påverkar säkerligen innehållet. Tendensen av källan har ett liknande problem, men huruvida innehållet i berättelsen är sann eller ej påverkar inte arbetet i någon större utsträckning, eftersom det snarare är vad som tas upp som är intressant för historiesynen. Det finns dock ett problem huruvida detta kan användas som en sann syn för bildandet av en historia över apartheidtiden. De ansökande utsätts för hårda förhör i rättegångarna, vilket även ofta ställs mot tidigare förhör. Detta betyder inte att möjligheten för att lögner skall försvinna, snarare att den minskas.
Jag finner dock källorna dugliga till att kunna användas som material för att besvara problemformuleringen och frågeställningarna. Eftersom riktlinjerna i Commision on Amnesty används för att tyda vilken historiesyn som präglar Commision on Amnesty. Förhören och besluten används sedan som en slags verifikation att riktlinjerna även följs.