Historiesyn –Drivkraften i försoning

(1)

Institutionen för humaniora

Historiesyn – Drivkraften i försoning

Ett kvalitativt arbete av Commision on Amnestys historiesyn

C-uppsats i historia Författare: Erik Björklund Handledare: Gunlög Fur

(2)

Innehåll

Introduktion... 4

Syfte... 5

Problemformulering... 5

Frågeställningar ... 5

Avgränsning ... 6

Tidigare forskning och bakgrund... 7

Truth and Reconciliation Commission ... 7

Commission on Human Rights Violation... 7

Commission on Reparation and Rehabilitation ... 8

Committee on Amnesty ... 8

Apartheid ... 9

Reformen av apartheidsystemet ... 13

Teori... 16

Historiesyn ... 16

Hur Afrikas historia har förändrats... 19

Afrocentricity ... 19

Kultur - en viktig del i människans liv ... 21

Politik ... 21

Politics as the art of government... 22

Politics as public affairs ... 23

Politics as compromise and consensus ... 23

Politics as power and the distribution of resources... 23

Metod och material ... 25

Kvalitativ textanalys ... 25

Urval ... 26

(3)

Fallbeskrivningar ... 27

Fall 1: Verster... 27

Fall 2: Gideon Johannes Niewoudt... 29

Fall 3: Ntamo, Peni, Nofemela och Manqina... 30

Kritik ... 31

Resultat och analys... 34

Hur ser relationen ut mellan individen och strukturen i Commission of Amnestys riktlinjer, förhör och beslutsmaterial? ... 34

Vilken syn på politik har Committee on Amnesty?... 36

Finns det en ambition att lära sig av historien som varit?... 38

Hur ser Committee on Amnesty på ekonomiska förhållanden, religion samt ideologier i deras riktlinjer, förhör och beslutsmaterial?... 39

Har Truth and Reconciliation Commission en nationalistisk historiesyn? ... 42

Slutdiskussion... 43

Fortsatt forskning... 44

Källförteckning... 45

(4)

Introduktion

Den 20 maj 1987 sprängdes en bomb som var ämnad för att döda medlemmar av det sydafrikanska partiet (SAP) i Johannesburg. Bomben anlades av tre medlemmar av ANC’s (African National Congress) militära falang. Umkhonto We Sizwe, Joseph Koetle och Solly Zakaria Shoke, en man vid namn William Mabele som vid det läget inte var en medlem av ANC, var också inblandade. Bombdådet var beordrat av Siphiwe Nyanda som satt i styrelsen för Swaziland Regional Politico-military Committee (RPMC). Planen var att medlemmarna av SAP i Johannesburg skulle bli lurade till platsen med en explosion från en mina. Detta skulle göra att medlemmarna av SAP skulle komma till platsen som polisen spärrat av och då skulle en till bomb, planterad i en bil, explodera bredvid dem. För att minimera civila dödsfall planterades bomben vid bakdörren av domstolen i Johannesburg där SAP medlemmarna befann sig och bomben planterades så den skulle explodera under den tiden då de andra arbetande i domstolen hade sin lunchrast.

Minan exploderade enligt planen, och en av de delaktiga som befann sig vid ett café i närheten gick till platsen, där polisen höll på att spärra av området, och detonerade den andra bomben. Fyra poliser dog i bombdådet, flera skadades och ett flertal bilar gick sönder i explosionen. William Mabele som var delaktig i dådet gick senare med i ANC och flyttade till ett grannland till Sydafrika för militär träning.¹

Thembile Baas Mzondekeli hade köpt biljetter till en boxningsmatch som skulle äga rum den 2 augusti 1976 i Port Elizabeth. När Mzondekeli väl kom till boxningsturneringen blev han ej insläppt. Vid samma tillfälle började ett flertal människor i samma situation kasta stenar mot polisen som fanns på plats.

Anledningen till varför Mzondekeli kastade dessa stenar var för att han inte givits möjligheten, trots innehavandet av biljetter, att ta del av boxningsturneringen. Mzondekeli menade att det även fanns andra

1Truth and Reconciliation Commission (1998) AC/98/0067 . [elektronsik]

http://www.doj.gov.za/trc/decisions/1998/981023_koetle%20shoke%20mabele.htm 2008-05-

(5)

anledningar, dessa anledningar förklarades dock inte i detalj, förutom att det skulle innefatta frigörelsen av det förtryckta folket. Mzondekeli påstod att han var en medlem av African National Congress (ANC) och Umkhonto weSizwe, men det visade sig i bevisen att han var en anhängare av Black Consciousness Movement. ²

Commission on Amnesty är ett organ som beviljar amnesti till människor som begått brott under apartheidtiden i Sydafrika. Dessa två exempel är fall från Commision on Amnesty’s beslut. De inblandade i fallet med det överlagda bombdådet var beviljade amnesti men Mzondekeli, som hade kastat sten på polisen, fick sin ansökan avslagen. Anledningen till avslaget var att Commision on Amnesty inte accepterade hans förklaring till varför han svarat motsägelsefullt på frågor, nämligen att han hade missförstått dem. Den andra anledningen var att hans brott inte var politiskt motiverat och förklaringen för hans handlingar var inte vidare trovärdiga. Vad är det som är viktigt i dessa berättelser, vilken syn på den historia som skapas ligger till grund för Commision on Amnesty och försöket att förena Sydafrika?

Syfte

Syftet med detta arbete är undersöka hur Truth and Reconciliation Commissions organ Committee on Amnestys förhörs- och beslutmaterial kan användas för att skapa en bild av Afrikas historia under apartheid tiden. Även att se på om riktlinjerna, förhörs- och beslutsmaterialet kan användas för att skapa en Afrocentrisk historiesyn och vilken historiesyn som finns i materialet.

Problemformulering

Hur ser historiesynen ut i Committee on Amnestys riktlinjer, förhör och beslutsmaterial?

Frågeställningar

Hur ser relationen ut mellan individen och strukturen i Commission of Amnestys riktlinjer, förhör och beslutsmaterial?

2Truth and Reconciliation Commission (2000) AC/2000/154 [elektronisk]

http://www.doj.gov.za/trc/decisions/2000/ac200154.htm 2008-05-15

(6)

Vilken syn på politik har Committee on Amnesty?

Finns det en ambition att lära sig av historien som varit?

Hur ser Committee on Amnesty på ekonomiska förhållanden, religion samt ideologier i deras riktlinjer, förhör och beslutsmaterial?

Har Truth and Reconciliation Commission en nationalistisk historiesyn?

Avgränsning

Eftersom ansökningarna om Amnesti till Committee on Amnesty är så många har jag valt att gör att urval. Detta urval består av tre olika amnestiansökningar och Committee on Amnestys beslut kring dessa tre olika amnestiansökningar. För att begränsa det vida ämnet historiesyn kommer ett analysredskap användas för att se vilken historiesyn som präglar materialet, samt huruvida den kan kopplas till en afrocentristisk historiebeskrivning.

Kritik mot avgränsningen kan vara det omfång som urvalet täcker gentemot den mängd av material som finns att tillgå i förhörs- och beslutsarkivet. Detta är dock en fråga om arbetets omfång, vilket skulle bli väldigt stort om allt material som finns att tillgå skulle användas, eftersom det skulle bli en oöverblicklig mängd av material. Urvalet har skett enligt lotterimodellen, tre stycken fall har lottats ut. Tillvägagångssättet beskrivs i Metod delen av arbetet.

(7)

Tidigare forskning och bakgrund

I detta kapitel kommer Truth and Reconciliation Commission (TRC) och dess olika organ presenteras. Till detta kommer en historisk beskrivning utifrån Beck (2000) om apartheid för att ge en bättre kontext till arbetet.

Truth and Reconciliation Commission

Truth and Reconciliation Commissions (TRC) mål är att hjälpa till med att hantera händelserna kring apartheidtiden i Sydafrika. TRC grundas på Promotion of national unity and reconciliation act, No 34 of 1995.

I akten lyfts möjligheten fram att få amnesti för de brott som skett under perioden 1960 till 1994, även om amnestin är villkorad beroende på vad som lyfts fram till Committee on Amnesty. Villkoret som ställs upp i Promotion of national unity and reconciliation act, No 34 of 1995 är att den amnestisökande måste ge en full redogörelse för sitt handlande och dess politiska skäl som skett under den angivna perioden. Målet för TRC är att förena folket i Sydafrika och återskapa ett fredligt samhälle. Varför det är viktigt att ena folket är för att undvika att klyftor i samhället skapas och gamla brott mot de mänskliga rättigheterna rivs upp. Detta skulle kunna leda till hat, rädsla, skuld och hämnd.³

TRC är indelat i tre olika organ; Commission on Human Rights Violations, Committee on Amnesty och Commission on Reparation and Rehabilitation (Promotion of national unity and reconciliation act, 1995).

Commission on Human Rights Violation

Denna kommitté har som uppgift att samla ihop klagomål om brott mot de mänskliga rättigheterna. Detta genom att endera få eller samla in denna information från personer, artiklar, organisationer eller kommittéer.

3Omar, D. Justice in Transition booklet explaining the role of the TRC [elektronisk]

http://www.doj.gov.za/trc/legal/justice.htm 2008-05-22

(8)

Kommissionen kan även lämna rekommendationer till TRC och dess andra kommittéer om förslag till återgällning till offren för brott mot de mänskliga rättigheterna som de utsatts för.

Commission on Reparation and Rehabilitation

Kommissionens huvuduppgift är att överväga förslag från Commission of Human Rights Violations och Committee on Amnesty, även att hitta, identifiera och överväga till vilken grad offer blivit utsatta för brott mot de mänskliga rättigheterna. Kommissionen kan även lämna förslag till ersättning för offer, förslag till institutioner som främjar ett stabilt samhälle för att motverka brott mot de mänskliga rättigheterna. Dessutom kan Commission on Reparation and Rehabilitation förbereda rapporter till TRC om dess aktiviteter.

Committee on Amnesty

Kommitténs uppgift är att ge en möjlighet till amnesti till dem som har brutit mot de mänskliga rättigheterna under apartheidtiden i Sydafrika. Detta kräver dock att förövaren måste lägga fram alla relevant fakta om de händelser som skett. De kriterier som måste uppfyllas är:

 Förklara motivet

 Beskriva kontexten som brottet skett i, speciellt om det finns en koppling till en politisk förändring eller som en reaktion mot en politisk händelse

 Den faktiska och lagliga aspekten av handlingen, vilket omfång handlingen haft

 Objektet för handlingen, huruvida det skedde mot anställda, politiska motståndare, staten, anställda, individer eller privat egendom

 Skedde handlingen på order, sympati eller för en organisation, frihetsrörelse, institution där personen som genomförde handlingen var en sympatisör, agent eller medlem.

 Relationen mellan handlingen och det politiska syftet, samt dess proportion i relation till syftet som eftersträvades.

(9)

Möjligheten för amnesti innefattar inte om handlingen skedde för personlig vinning eller som en reaktion av en illvilja mot offret som innefattas av handlingen.⁴

Apartheid

Är ett system av rasdiskriminering, som användes som en politisk grund av National Party i Sydafrika mellan åren 1948 till 1994. Beck⁵ lyfter fram en vanlig indelning av apartheid, ”petty” och ”grand”. Beck menar att petty apartheid handlar om vardaglig segregation, så som att svarta och vita går på olika toaletter. Grand apartheid syftar enligt Beck (2000) på politiska rättigheter och land, med land menas de lagar som infördes som delade in Afrika i 10 semiautonoma regioner. Grand apartheid kopplas även till den indelning av var människor fick bo som villkorades av rastillhörighet, vilket ledde till att flera människor i Sydafrika var tvingade att flytta.⁶

Det finns fyra principer som apartheid vilar på, den första principen delar in människor i fyra olika grupper av rastillhörighet (vita, indianer, afrikaner och svarta). Den andra principen lyfter fram att de vita är de enda som är civiliserade och därför har rätt till den politiska makten. Den tredje principen bygger på att de vitas intresse alltid går för de svartas intresse. Den fjärde principen innefattar att de som är vita är de människor som kommer från Europa, oavsett var i Europa de kommer ifrån.⁷

Beck har delat in apartheidtiden i tre olika perioder, den första kallar Beck för Baasskaap vilket innefattar åren 1948 till 1959. Det är under denna tid som apartheid blir lagstadgat, och de vita bygger upp ett system där de vita har den politiska och ekonomiska makten, det vill säga att teorierna kring apartheid blir implementerade. För att säkra sin ställning i styret var alla statligt anställda tvungna att både tala engelska och afrikaans, detta var viktigt för

4Omar, D. Justice in Transition booklet explaining the role of the TRC [elektronisk]

5 Beck, R. (2000) The History of South Africa. Westport, Conn. Greenwood press.

6 Ibid

7 Ibid

(10)

att det var få engelsktalande som vill lära sig att tala afrikaans. Renrasighet var även ett viktigt mål på agendan och 1949 förbjöds människor att gifta sig över rasgränser. 1950 skapades en lag för att registrera den afrikanska befolkning efter vilken rastillhörighet de hade. Vissa tveksamheter kring vilken ras människor hade växte fram och styret skapade då en styrelse för rasklassifikation, som hade som uppgift att definiera vilken rastillhörighet tveksamma fall hade. 1950 skapades group areas act, denna lag hade som uppgift att dela in Sydafrikas befolkning i olika distrikt där de fick bo, samt var handel skulle ske utifrån ras. Detta ledde till att en stor del av den färgade befolkningen i Sydafrika fick lov att flytta från sina hem och även flytta deras affärer med mera. Asiater, färgade, afrikaner och i viss mån vita demonstrerade mot styret. Detta ledde till att Nationalistpartiet gjorde all opposition mot detta olaglig. För att skapa legitimitet, så lät nationalistpartiet införa en lag mot kommunism och innefattade den mesta verksamheten som var i opposition mot partiet som kommunistisk. Det var under denna tid som grunden för apartheid systemet lades.⁸

Den andra fasen sträcker sig in i tidigt 70-tal, det som skiljer denna tid från Baasskaap är att våld blir en vanligare lösning på problem. Den 31 mars 1960 hade ANC planerat en fredlig demonstration som bland annat var för att få en minimum lön på 1 £ och emot lagar om att bära pass. Tanken var att samlas utanför polishusen utan att ha pass med sig. PAC (Pan Africanist Congress) hade dock redan den 21 mars gjort en liknande demonstration, den genomfördes generellt sett fredligt förutom i Sharpeville. I Sharpeville var demonstranterna för många för polisen att ta hand om och skott började avlossas och 69 personer dog, 180-tal blev sårade. Detta vart startskottet för att världen skulle öppna ögonen och bland annat Kanada och Danmark fördömde aktionerna som skett. Reaktionen gjorde dock inte så att nationalistpartiet med Verwoerd i spetsen backade, ANC och PAC var illegala organisationer och över hela landet arresterades 18 000 människor av

(11)

olika rastillhörighet. Förbudet mot ANC och PAC gjorde att våldet trappades upp då dessa organisationer gick under jorden. 1963 införs General law amendment act vilket gav polisen möjlighet att arrestera vilken människa som helst som polisen misstänkte för politiska aktiviteter utan att anklaga dem och hade rätt att hålla dem fängslade upp till 12 dagar. Dessa tolv dagar ändrades sedan till en obestämd tid, vilket öppnade upp för rättsövergrepp och tortyr av befolkningen.⁹

1961 blir Sydafrika en självständig republik, detta till viss del tack vare det blodiga inbördeskrig som brutit ut i Kongo. Verwoerd använde sig av hemskheterna som skedde i Kongo och menade att det skulle kunna hända i Sydafrika om de inte blev en republik.

1962 fängslas Nelson Mandela dömd till 5 års fängelse, polisen gjorde en räd mot Lillyleaf, en farm norr om Johannesburg, där de fann ett flertal dokument som Mandela namn fanns med i. I domstolsförhören nekade Mandela till att ANC var en kommunistisk organisation och menade att hans relation till kommunismen var som den mellan Churchill och Stalin under andra världskriget. Mandela lyfte däremot fram att han kämpade för att alla skulle bli behandlade som jämlika och att han var en afrikansk patriot. Mandela blev inte dömd till döden, utan till livstids fängelse.¹⁰

När rugbylaget från Nya Zeeland spelade i Sydafrika 1968, med en färgad spelare, reagerade den extremhögra falangen i Sydafrika och det blev en splittring i nationalistpartiet. Ett nytt parti med starkare högersympatier vid namn Herstigte Nasionale Party (HNP) bildades med Albert Hertzog som ledare. Detta kom att påverka nationalistpartiets dominerande ställning då Hertzog anklagade nationalistpartiet att ha lämnat sina ideal. För att kontra denna anklagelse startade nationalistpartiet en hårdare linje mot svarta som bodde i vita områden och flyttade dem. De svarta arbetarna fick inte ta med

9 Ibid

10Beck, R. (2000) The History of South Africa. Westport, Conn. Greenwood press.

(12)

sin familj till sina arbetsorter vilket resulterade i flera singlar bland de svarta arbetarna.¹¹

Den tredje eran av apartheid varade mellan åren 1973-1994. Sydafrika stod under denna tid under mycket kritik från omvärlden, men ekonomiskt blomstrade landet och opposition var i början av 70-talet väldigt försvagad på inrikesnivå. Bristen på arbetskraft var under denna tid mer central i Sydafrika tack vare den blomstrande ekonomin. Svarta hade haft en liten möjlighet, ända sen baasskaaptiden, att få arbeta i mer krävande yrken, detta hade varit tillåtet så länge det inte hotade de vitas arbetsmöjligheter.

Men tack vare de mer tekniskt krävande arbetena som växte fram under 70- talet, krävdes en ny slags arbetskraft. Företagen behövde stabila, långtidsanställda och kunniga arbetare, vilket inte gick väl ihop med de svarta migranter som arbetat på ettårskontrakt. Detta skapade en spänning mellan företagen och apartheidstyret. Företagen mutade ofta upprätthållare av apartheidsystemet för att kunna ha tryggare och stabilare arbetare på arbetsplatsen. Den svarta arbetskraften växte och organiserades. Vorster, ledaren för nationalpartiet under denna tid, tillät en permanent svart arbetarkår i de vita områdena och förbättrade de svartas utbildningsmöjligheter.¹²

Under sent 60-tal och början av 70-talet växer sig Black Consciousnese- rörelsen stark, denna rörelse grundas av de svarta studenterna med Steve Biko i spetsen. Rörelsen var öppen för dem som blivit förtryckta av den vita eliten. Ökning av utbildningen för de svarta under 70-talet resulterade i flera läskunniga svarta som hade starka sympatier för Black Consciousness rörelsen.

Biko startade Black People’s Convention (BPC) 1972 som var en paraplyrörelse för liknande organisationer som exempelvis ANC.¹³

11 Ibid

12 Beck, R. (2000) The History of South Africa. Westport, Conn. Greenwood press.

(13)

Angola och Moçambique utropade sig självständiga och Sydafrika krigade i Angola. Det var många faktorer i omlopp under mitten av 70-talet som kom att påverka Sydafrika, bland annat Black Consciousness, kriget i Angola, frigörelsen av Moçambique och Angola, arbetarstrejker. Ovanpå detta ville ministern för Bantuskolan att matematik och samhällskunskap skulle läras ut på afrikaans, vilket var ett problem då inte alla elever och lärare kunde afrikaans. Detta ignorerades av det nationalistiska partiet och 1976 marscherade 15 000, många skolbarn, från Soweto mot Orlando West Junior Secondary School. I polisens misslyckande att skingra skolbarnen öppnade de eld och dödade minst två barn. Dessa barns martyrdöd blev en världsnyhet och väckte ilska bland befolkningen. Våldsamma aktioner startades i Sydafrika och styret svarade med hårda våldsamma motangrepp. Den officiella siffran var 575 döda, 2389 skadade vid årets slut. 1977 arresterades Biko, med stöd i terroristlagstiftningen, och blev förhörd med våldsamma metoder, officiellt påstås det att han dog av naturliga orsaker den 12 september. Dessa händelser lade grunden för reformation av det hårda apartheidsystemet.¹⁴

Reformen av apartheidsystemet

När kritiken växte och spänningarna hårdnade i Sydafrika tvingade det fram en mjukare linje av apartheid. Dessa förändringar gällde dock mest grand apartheid, den vardagliga rasismen (petty apartheid) fanns fortfarande kvar i samma utsträckning. I slutet av 70-talet minskade antalet vita i Sydafrika, på grund av lågt födelsetal och migration. Vilket resulterade i flera arbetsplatser för de svarta och även fanns det fanns färre som kunde försvara landet mot gerilla attacker som ökade markant efter händelsen i Soweto 1977. Införandet av permanent svart arbetskraft blev ett faktum, tanken var att skapa en svart medelklass utan politiskt inflytande som kunde förlora allt om det ställde sig mot systemet. 1983 tilläts de svarta att köpa sina egna hem i den vita delen av Sydafrika och petty apartheid lagarna blev färre. Reformerna hade som tanke att få omvärlden att tro att Sydafrika hade förändrats, de vita i

14 Ibid

(14)

Sydafrika var dock inte like positiva. Extrema högerorganisationer med våldsamma metoder bildades, exempelvis Wit Wolwe (vita vargarna). Dessa grupper saboterade för styret och utförde våldsamma handlingar mot den svarta befolkningen under 80- och 90-talet.¹⁵

1983 antas en ny grundlag i Sydafrika vilket resulterade i olika parlament för de olika folkgrupperna i Sydafrika som styrdes av en president. De tre olika parlamenten som skapades var House of Assembly for the Whites (178 medlemmar), House of Representatives for Coloureds (85 medlemmar) och House of Delegates for Indians (45 Medlemmar). Varje parlament skulle ha hand om sina egna affärer och valdes av sin etniska folkgrupp. Eftersom det vita huset hade fler medlemmar än de andra två tillsammans behöll den vita makten i de viktiga nationella frågorna och för att säkerställa makten fick presidenten avgöra tvister mellan de tre husen. Som svar på denna orättvisa grundlag bildades United Democratic Front (UDF) som förespråkade bojkott av valet till de nya parlamenten, demonstration och strejker. Denna grupp var en av de få röster mot apartheid som kunde nå ut under denna tid då ANC och PAC var förbjudna.

1984 började en våldsvåg riktad mot de svarta som sympatiserade med apartheid systemet, de unga svarta som startade det vill skapa ett Soweto som regeringen inte kunde styra. Ett stort hot för den vita regimen var de gerillaattacker som skedde från de omkringliggande länderna av anti- apartheid organisationer, exempelvis ANC, som var i exil. Sydafrika utförde många militära aktioner mot grannländerna, vilket i slutänden blev väldigt kostsamt och Sydafrika blev tvunget att dra tillbaka sina trupper från Angola och Namibia.¹⁶

11 februari 1990 släpptes Nelson Mandela från sin livstidsstraff och de tidigare banlysta organisationerna välkomnades tillbaka till Sydafrika. 1991 utropade de Klerk att alla apartheid lagar skulle avskaffas, vilket påverkade de

(15)

ekonomiska sanktionerna och gamla handelsförbindelser skapades åter.

Under perioden 1990 – 1994 hade Nelson Mandela och de Klerk flertal samtal om Afrikas framtid, detta skedde inte utan att våldsamheter uppstod. Den 10 maj 1994 blev Mandela president i Sydafrika.¹⁷

(16)

Teori

I detta kapitel kommer den teori som ligger till grund för arbetet presenteras

Historiesyn

Historiker har från 1920-talet till 1960-talet centrerat sig kring källkritik och sedan under 1970-talet vandrade man mot en mer statistisk grund att stå på för att legitimera sin forskning. Det som var utelämnat i dessa forskningsepoker var vilka historiesyner som har etablerat sig i den moderna historieforskningen.

Det som förändras under denna tid är synen på forskarens egen roll i forskningsprocessen, idag tar man dock hänsyn till hur forskaren påverkar processen och dess resultat. Det som skiljer forskare med en källkritisk grund, likt de på 1920-talet till 1960-talet, och den forskarkrets som tar hänsyn till historiesyn är att källkritiker tycker de viktigaste att endast se sig själv som en observatör, medens forskare som tar hänsyn till historiesynen ser sig själv som en faktor men försöker särskilja det från tolkningen av resultatet.¹⁸

Historiesyn innefattar författarens syn på historia och hur den påverkar tolkningsprocessen av det material forskaren har att tillgå. För att kritiskt kunna granska författarens historiesyn krävs det att den som kritiskt granskar är väl insatt inom forskningsfältet.¹⁹ Min syn på de riktlinjer som styr Commision on Amnestys arbete är att de är uppsatta av en grupp människor som har nått en konsensus i tolkningsprocessen av vilka rika riktlinjer som är viktiga. Eftersom besluten om vilka riktlinjer som skall användas lyfts fram gemensamt av den styrande eliten kan man då se dem som en kollektiv författare.

För att kunna förstå vilken historiesyn en text har är det viktigt att se i vilken samtid den är skapad. Eftersom de idéströmningar som finns kring de människor som skapar texten även påverkar författaren i sitt skapande.

Exempelvis så påverkas forskare oftast av den forskningskultur som är aktuell vid skapandet av en text, samt vilken forskartradition som är aktuell för

18 Larsson, G. (2002:30-31) Forma historia. Studentlitteratur, Lund.

(17)

författaren. Urvalet i texter påverkas även slutresultatet och urvalet påverkas av vad som författaren finner värderar som viktigt att ta med.²⁰

Historiesynen påverkar vilka drivkrafter författaren tror påverkat den historiska utvecklingen. Det finns flera olika syner på hur den historiska utvecklingen drivs fram;

”Är det viktigt att studera människor som aktörer i en pågående process, en process som dessa kan påverka? Eller ska man studera strukturer och processer som påverkar människan utan att hon kan göra något åt det?”²¹

Vilken syn författaren har på drivkrafterna påverkar i väldigt stor utsträckning resultatet av texten. Exempelvis blir resultatet väldigt skiljt om man ser människan som aktiv aktör av utveckling istället för en passiv aktör som styrs av en struktur. Historiesyn handlar om hur den/de som skapar ett projekt ser på drivkrafterna i historia.

Det finns ett flertal aspekter man kan se på för att avgöra vilken historiesyn som är den gällande. Åmark tar upp ett flertal intressanta aspekter som man kan se som drivkrafter i den historiska utvecklingen. Är de viktigaste drivkrafterna de materiella förutsättningarna eller ”idéerna (politiska, religiösa, vetenskapliga etc.)”²². Som nämnt i metoddelen kommer en uppsättning frågor till källmaterialet användas för att försöka urskilja en historiesyn. Dessa frågor är skapta utifrån en kontext av hur olika historiesyner kan se ut. Detta arbete gör inga generella slutsatser att dessa frågor kan användas övergripande för att tolka historiesyner i andra sammanhang utan är snarare framtagna för att passa detta arbete. De tankar som ligger till grund för frågorna om historiesyn är marxistisk historiesyn, Idealistisk historiesyn, kritisk historiesyn, nationalistisk historiesyn samt eklektisk historiesyn.

20 Larsson, G. (2002: 28-29) Forma historia. Studentlitteratur, Lund.

21 Larsson, G. (2002: 29) Forma historia. Studentlitteratur, Lund.

22Åmark (red), Thullberg, Ekman (1993:40). Metodprövningar i historia 1. Studentlitteratur, Lund.

(18)

Marxistiska historiesynen, historiematerialism, det centrala med denna syn är de ekonomiska förhållandena människor lever i, det vill säga vilka människor som styr produktionsfaktorerna. Enligt Marx är den historiska förändringen dialektal, det vill säga en kamp mellan makter för att nå en ny nivå i utvecklingen. I en mer praktisk mening handlar det om kampen om produktionsfaktorerna. Moderna marxister vill gå ifrån den deterministiska marxismen som menar att historien drivs framåt av ekonomiska faktorer, oberoende från människans influenser. De menar att historien bildas både genom ekonomiskpåverkan och genom människans influenser. Fortfarande är ekonomiska faktorer centrala i den marxistiska historiesynen.²³

Idéer som drivkraft kommer representeras i detta arbete som en idealistisk historiesyn, där ideologier står i centrum. Med ideologi menas en samling av idéer som ger en bas för politisk verksamhet. Ideologier kan endera användas för att behålla det nuvarande systemet eller vara en idé om hur det borde vara i framtiden samt hur förändring skall ske.²⁴

Historiekritikerna Weibull förändrade mycket av historieforskningen när de kritiserade historikerna i Uppsala (Harald Hjärne med flera) för att reproducera historia. Att kunna lära sig av historien och skapa utvecklingsteorier var inget som historieämnet skulle beblanda sig med, snarare att se om ett enskilt påstående var sant eller inte.²⁵ Denna syn på historien kommer kallas kritisk historiesyn, vilket handlar om att återge vad som hänt utan att värdera den eller göra en ansats att lära eftervärlden. Denna tanke gör ingen ansats att beskriva vad som kan vara de drivkrafter som förändrar samhället utan snarare endast beskriver enskilda händelser som skett.

För att få ett folk enat har oftast nationens historia stått i centrum, exempelvis serberna som årligen firar sitt nederlag mot turkarna, som visar att de var ett utsatt men tappert folk. För yngre nationer är traditionsskapandet viktigt för

23 Heywood, A. (2002:54ff) Politics. Palgrave, New York.

24Heywood, A. (2002: 43). Politics. Palgrave, New York.

25 Dahlgreen, S, Florén, A. (1996: 57ff) Fråga det förflutna – En introduktion till modern

(19)

att skapa en gemenskap.²⁶ Det viktiga med denna syn som jag kommer kalla nationalistiska historiesyn är att nationens historia är det centrala, även att den har en strävan mot att skapa en nationell identitet.

Historiesyn bör även kunna ha flera faktorer som drivkraft för utveckling så länge dessa inte står i konflikt till varandra, en slags eklektisk historiesyn.

Hur Afrikas historia har förändrats

I USA var länge Afrikas historia negligerad i den akademiska världen, av dem som tog sin examen i historia under 1958-59 i USA (1735 tog examen under dessa år) var det endast 1 som hade sin fokus på afrikansk historia. Under 1970-talet växte intresset för afrikansk historia. Denna tillväxt av intresse för den afrikanska historien bidrog till att den skrivna historien kring Afrika ifrågasattes.

Synen på historien vandrade från en generell bild av världen till att man började se på olika delar av världen som enskilda och att utveckling såg olika ut i olika områden. ²⁷

När segregationen i USA minskade började flera svarta ta sin plats i den västerländska akademiska världen, samt frigörelsen av afrikanska stater från kolonialismens bojor ledde till att dessa stater skapade sina egna universitet.

Denna förändring ledde till att en ny forskarkultur växte fram och skapade en alternativ syn på Afrikas förflutna. Detta utmanade den syn på historien som presenterades av väst som värdeneutral. Vi kan inte längre se världen ur en synvinkel utan ur flera olika perspektiv för att skapa en större helhet av historien.

Afrocentricity

Molefi Kete Asante²⁸ lyfter fram tanken med afrocentrism, vilket grundar sig i ett upprop att låta den afrikanska människan ta tillbaka sin historiska, ekonomiska, sociala och politiska ställning. Under de senaste 500 åren har

26Tosh, J. (2000: 22ff) Historisk teori och metod. Studentlitteratur, Lund.

27 Prakash, G (red) (1994: 40ff). After Colonialism: Imperial Histories and Postcolonial Displacements. Princeton University Press.

28Asante, M (1999) Afrocentricity: The Theory of Social Change. The montclarion, 1999-12-13.

(20)

historien utgått ifrån Europa och deras syn på världen, genom Europas historiesyn har sedan världen beskrivits. Afrocentrism har som mål att återta det historiska fotfästet till Afrika och återuppliva den afrikanska kulturen. Tack vare att den europeiska synen på historien varit så stark i Afrika har det lett till en rasism i Afrika som ursprungligen kommer från västvärlden. Det är viktigt att återta sin ställning i Afrika enligt Asante eftersom den centrerade historiebeskrivning som skapas i Europa sätter Europa i centrum och marginaliserar Afrikas egna bedrifter. Detta gäller även idag då man refererar till olika kulturella aspekter som exempelvis dans, då menar man sällan afrikansk dans utan snarare är det ett kulturnäste som Europa sitter ensamt och tungt på. Asante menar att man måste se på historien som har beskrivits med Afrika som den centrala aktören.²⁹ Asante belyser ämnet kultur genom att påpeka att människan inte kan leva utan kultur och tar då till sin egen eller någon annan kultur. I Afrikas fall handlar det om att befolkningen har distanserat sig från sin egen kultur. Afrocentrism handlar inte om hudfärg utan om kultur, inte heller att man inte tar till sig andra kulturer, rättare sagt så underminerar man inte sitt eget kulturella ursprung. En viktig fråga som Asante ställer är varför skall en afrikan se sitt liv ur en europeisk synvinkel? Afrika var det landet som introducerade viktiga grundstenar för de västerländska samhällena som exempelvis litteratur och medicin, men européerna har omvandlat det till sina bedrifter.³⁰

Afrocentrism vill utmana den Eurocentristiska synen på världen som har varit dominerande som kunskapscenter. Eftersom Asante menar att om man ser världen ur ett västerländskt perspektiv har varken exempelvis Afrika eller Kina ha någon grund för det rationella tänkandet, eftersom västerländerna vill lyfta fram det forna Grekland som ett kunskapscentrum för det rationella tänkandet. Afrocentrismen anklagar den eurocentristiska synen för att vara etnocentrisk, eftersom den nedvärderar de andra kulturerna i världen.³¹

29 Ibid

30Asante, M. (1999) Afrocentricity: The Theory of Social Change. The montclarion, 199-12-13.

(21)

Afrocentrism försöker inte vara, likt eurocentrism, den dominerande synen, utan ett annat perspektiv som komplement till en bild av världen i sin helhet.

Kultur - en viktig del i människans liv

Asante menar att människan inte kan skilja sig från kulturen, endera tar man till sig någon annan kultur eller behåller sin egen, men man söker sig alltid till en kulturell grupp. Människan väljer inte huruvida man blir född som afrikan, indian eller något annat kulturellt ursprung, det som Asante dock lyfter fram är att afrikaner är det folkslag som distanserat sig mest från sitt kulturella ursprung.

En viktig aspekt är även huruvida man blir central i berättelsen eller ej, det vill säga att man blir aktören istället för ”den andre”. Asante lyfter även fram ett annat problem inom området och det är den psykologiska placeringen hos människan. Eftersom afrikaner inte vill tänka på sig själv som en afrikan utan snarare mer som europé, för att det finns så många negativa kopplingar till att vara afrikan är det omöjligt att vara afrikan.³² Det finns även en del kritiker mot den afrocentristiska synen som har en mer centraliserad syn kring hur Europa möter världen. Asante menar att poängen med afrocentrism är att ta hänsyn till den afrikanska historien och dess kultur, varför skall en afrikan se sig som en europé?

Afrocentrismen kommer att finnas med i analysen av Committee on Amnestys förhör. Kan detta nya källmaterial hjälpa Sydafrika att återta sin syn på historia och kliva bort från den Eurocentriska historiesynen som präglat landet.

Politik

Politik är ett brett uttryck som kan innefatta väldigt mycket, detta eftersom uttrycket används dagligen i så många sammanhang. Politik skulle kunna beskrivas genom konflikt och samarbete. Med konflikt menar man motsatta uppfattningar, olika behov, motsatta önskemål och intressen som inte går väl

32 Ibid

(22)

ihop. Samarbete är även en viktig aspekt nämligen att samarbete behövs för att kunna upprätthålla och påverka de regler man sätter upp. ³³

Omfånget på vad som är politik är svårt, eftersom det används så mycket till vardag, även inom den akademiska världen används begreppet på en väldigt bred bas. Begreppet politik sätts även många gånger i ett negativt sammanhang, då det kopplas till konflikter och vissa fall våld. Förutom att begreppet används i ett brett omfång och ofta har en negativ koppling är det även så att det inte finns en ensidig förklaring av begreppet politik eftersom det är ett mångfacetterat begrepp.³⁴ Ett sätt att möta begreppet är att använda sig av en bred definition som exempelvis den som Heywood lyfter fram;

”the making, preserving and amending of general social rules”.³⁵

Detta ger dock vissa problem när man skall försöka finna vad detta betyder, eftersom förklaring då blir så bred, kan det finnas fördelar att dela in begreppet i olika definitioner. Heywood vill därför dela in begreppet i olika kategorier;

 Politics as the art of government

 Politics as public affairs

 Politics as compromise and consensus

 Politics as power and the distribution of resources³⁶ Politics as the art of government

Denna syn på politik känner många igen från det forna Grekland, nämligen politik i meningen att utöva kontroll över samhället genom kollektiva beslut.

Med denna syn menar man att politik är det som berör staten, fokuset ligger därför på personerna som jobbar inom regeringen samt regeringens

33 Heywood, A. (2002: 3fF) Politics. Palgrave, Hampshire.

34 Ibid

35 Heywood, A. (2002: 4ff) Politics. Palgrave, Hampshire.

(23)

funktioner. Denna syn på politik gör dock att begreppet blir väldigt begränsat och de som är utanför regeringen även är utanför politikens centrum.³⁷

Politics as public affairs

Med detta menas att politik är det som ligger i den offentliga sfären och det som inte är politik tillhör den privata sfären. En klassisk syn på vad som skiljer den privata sfären från den offentliga är att den offentliga sfären lägger tyngden på staten och den privata sfären innefattar civilsamhället. Med civilsamhälle menas de angelägenheter som är kopplade från staten och innefattar individer som organiserar sig för sina mål.³⁸

En annan indelning är mellan det politiska och det personliga. Denna anpassning finns för att civilsamhället även kan ses som en offentligangelägenhet, detta eftersom de organisationer som anses tillhöra civilsamhället även agera i en officiell arena. Denna syn på politik och hur långt den sträcker sig ger ett incitament att politik inte bör innefatta det personliga livet, exempelvis familjen.³⁹

Politics as compromise and consensus

Om man ser på politik som kompromiss och konsensus handlar det snarare om hur politiska beslut genomförs. Denna politiska syn tar ett steg bort ifrån att politik kan användas som ett kraftinstrument för att driva igenom ett beslut för att ”lösa” en konflikt. Med denna syn på politik löses problem med fredliga debatter istället för militära lösningar.⁴⁰

Politics as power and the distribution of resources

Med denna syn på politik menas att alla kollektiva sociala aktiviteter är politik.

Det betyder att politik kan ske likaväl mellan en grupp vänner som i regeringen. Marxister och feminister är exempel på människor som ofta blir tilltalade av denna syn på politik. Den mer klassiska synen på politik gör en skillnad på den privata och den offentliga sfären. Eftersom kvinnor historiskt

37Heywood, A. (2002:5ff) Politics. Palgrave, Hampshire.

39 Ibid

(24)

sett ofta hamnat i den privata sfären, medens män har involverat sig i den offentliga sfären så ställer sig feminister emot indelningen av privat och offentlig. Feminister vill mena att allt är politik. Marxister menar att det ekonomiska är det politiska, med detta behöver man inte göra en indelning av offentlig och privat för att tala om politik.

Vilken syn Committee on Amnesty har på politik är viktigt för att kunna urskilja om det finns en marxistisk historiesyn.

(25)

Metod och material

I detta kapitel kommer metoden som använts för arbetet presenteras, samt kritik av källor, urval och en motivering av metoden.

Kvalitativ textanalys

Den metod som kommer ligga till grund för arbetet är en kvalitativ textanalys, för att på så vis kunna lyfta fram det centrala i texterna. Kvalitativ textanalys behöver även en kontext att luta sig emot, denna kontext finns att finna i tidigare forskning i presentationen av apartheid. Denna kvalitativa textanalys kommer ske genom en kritisk granskning av amnestiutredningens texter. En av de grenar, som hamnar under kritisk granskning av texter, är idékritik, som grundar sig på i vilken utsträckning argumentationen når sina uppsatta normer.⁴¹ Därför kommer texterna ställas mot amnestiutredningens direktiv (normer), detta är viktigt för att se huruvida arbetet inom amnestikommissionen når sitt mål. Därutöver kommer texternas centrala punkter tas upp för att ge en bild av vilken historiesyn som präglar materialet från Committee on Amnesty.

Vad som bör eftersträvas när man arbetar med kvalitativ textanalys är ett metodologiskt enhetstänkande, detta genom att skapa ett ideal med en metodologisk grund på ett abstrakt plan. Esaiasson⁴² sätter upp två ideal som är eftersträvnads värda, nämligen tydliga kriterier och argumentation. I denna analys kommer frågeställningarna användas som grund och utifrån dessa kommer argumentationen dras för att besvara problemformuleringen.

De frågor som ligger till grund för analysen är följande;

 Hur ser relationen ut mellan individen och strukturen i Commission of Amnestys riktlinjer, förhör och beslutsmaterial?

 Vilken syn på politik har Committee on Amnesty?

 Finns det en ambition att lära sig av historien som varit?

 Hur ser Committee on Amnesty på ekonomiska förhållanden, religion samt ideologier i deras riktlinjer, förhör och beslutsmaterial?

41 Esaiasson, P et al. (2003) Metodpraktikan – Konsten att studera samhälle, individ och marknad. Stockholm. Elanders Gotab.

42 Ibid

(26)

 Har Truth and Reconciliation Commission en nationalistisk historiesyn?

Med dessa frågor som hjälpmedel skall problemformuleringen kunna besvaras. Dessa frågor skall användas som en ”nyckel” för att försöka se vilken historiesyn som är aktuell i Committee on Amnesty.

Det finns två olika vägar att välja när man ska använda sig av kvalitativ textanalys, den första är att låta frågorna som analysredskap vara öppna och styras av texten. Den andra vägen att i förväg ha bestämda frågor som forskningsmaterialet ställs emot.⁴³ Detta arbete kommer att använda sig av den senare av dessa två vägar (som tidigare nämt). Eftersom det finns uppsatta premisser i frågeställningarna kommer även dessa ligga som grund för analysen. Valet av att utgå från förhandsvalda frågor är för att kunna bibehålla relevansen, detta för att ett öppet förhållningssätt till texter, när man arbetar med kvalitativ textanalys, lätt kan leda till att mindre relevanta faktorer får större utrymme.⁴⁴

Eftersom politik är ett centralt begrepp i Committee on Amnesty´s kriterier för ett bifall i ansökningarna har jag valt att ha med en definition av begreppet som jag tycker är anpassningsbar till materialet. Samt en beskrivning av vad historiesyn innebär och afrocentrism eftersom det är en starkt växande tanke i Afrika.

Urval

Urvalet till detta arbete baseras till viss del på begränsningen av tid och storlek på arbetet. Detta för att kunna analysera och presentera materialet inom de praktiska ramar som finns i skrivandet av ett arbete på C-nivå. För att legitimera mitt urval har jag valt att använda mig av lotterimodellen, det vill säga att jag lottar fram vilka av amnestiansökningarna som kommer användas. Detta urval lottas från alla amnestiansökningar som lämnats till Commision on Amnesty, textmängden i dessa ansökningar varierar från ett

43 Esaiasson, P et al. (2003) Metodpraktikan – Konsten att studera samhälle, individ och marknad. Stockholm. Elanders Gotab.

44 Ibid

(27)

par hundra tals sidor till över tusen sidor. Besluten om amnestiansökningarna kommer vara den som tillhör ansökningen. Praktiskt sett kommer detta att ske genom att Amnestiansökningarnas namn skrives på en lapp och dessa viks sedan ihop och läggs i en större skål sedan drages tre stycken lappar ur skålen. Motiveringen för detta urval förutom det mer praktiska är även att källmaterialet blir säkrare eftersom en mer grundlig textanalys blir möjlig. Detta eftersom ett bredare urval skulle resultera i att det blir svårare att gå till djupet i texterna, medens ett snävare urval öppnar upp för denna möjlighet. Jag tycker att avvägningen på 3 stycken fall i Commission of Amnesty är en god grund för att kunna dra slutsatser, inte för bred för att kunna göra en grundlig och djup textanalys.

Fallbeskrivningar

I denna del av arbetet kommer de tre fallen beskrivas.

Fall 1: Verster

Det första fallet i Committee on Amnesty som kommer tas upp är Pieter Johann Verster ansökan om amnesti den 13 mars 2000. De anledningarna som Verster söker amnesti för är en bombning av en förskola i Athlone, Kapstaden, mordförsök på Dullah Omar och olyckan med Gavin Evans.

Verster var verkställande direktör för CCB (Civil Corporation Bureau), som är en gren av den sydafrikanska försvarsmakten (SADF) som bildades 1986. CCB organisationsform är hierarkisk där människorna som utförde verksamheten rapporterade i olika led uppåt i organisationen, Verster var en av dem i toppen av organisationen som gav direktiv i nedgående led. CCB agerande skedde i hemlighet och deras primära mål var att splittra motståndarnas aktioner och verksamheter. Deras arbete skedde genom olika företag som de inblandade i CCB styrde och använde som en laglig front för verksamheten.

CCB är en organisation som är indelad i olika regioner, i detta fall är det region 6, vilket var Sydafrika på en nationell nivå och inte utanför gränserna.

När en aktion skulle utföras beordrades en förstudie av de faktorer som påverkade aktionerna, sen möttes direktören, koordinatorn, verkställande

(28)

direktören och ibland även ordföranden närvarande. Om det fanns en risk för att människoliv var i fara var CCB tvungna att få tillstånd från chefen av armén. Utförandet skedde inte av CCB utan av människor som blev betalda som var omedvetna om vilken deras arbetsgivare var, detta var oftast kriminella.⁴⁵

Bombningen av förskolan i Athlone, Kapstaden

Explosionen i förskolan skedde den 31 augusti 1989 klockan 20:35. Förskolan användes på dagtid som en förskoleverksamhet och på kvällen hade organisationer och sportföreningar möten i byggnaden. När explosionen inträffade var en lokal fotbollsklubb i byggnaden och Cape Youth Organisation var även där samt KTY (Kewtown Youth Committee). En man vid namn Van Zyl utförde förundersökningen för bombningen och tanken var att den skulle explodera klockan 21:00 efter KTY´s möte var över så det skulle bli minimalt med skadade som inte var medlemmar i någon annan organisation än KTY. Tanken med attacken var förstörelse av byggnaden så att inga fler möten kunde hållas där, samt att minan som användes som sprängämne kunde härledas till KTY så att de fick skulden för attacken. Planen utfördes inte riktigt efter de direktiv som givits, bland annat skedde sprängningen före den utsatta tiden. De som skadades i attacken var medlemmarna av den lokala fotbollsklubben som skulle ha möte i byggnaden, ingen av dem dog dock.

Tanken var att människor skulle dö i attacken och fyra kilo spik fastsattes till sprängämnet, detta blev dock inte fallet eftersom ingen dog i attacken.⁴⁶ Mordförsöket på Dullah Omar

Den första planen att mörda Omar, som senare kom att bli justitieminister i Sydafrika men vid detta tillfälle var en av ledarna för UDF (United Democratic Front), gick ut på att man skulle skjuta honom. Möjligheten för att mörda Omar med en pistol uteblev dock och planen förkastades och man skapade

45 AC/2001/232. Truth and reconciliation commission. [elektronisk]

(29)

en annan plan vilket gick ut på att förgifta Omar. Tanken var att förgifta maten till Omar, men planen sattes aldrig i verket. Verster erkände att han var medveten att Webb, ordförande för CCB, hade beordrat denna operation men Webb nekar till att en sådan order utförts. Mordet på Dullah Omar misslyckades och planen att utföra mordet lades ner.⁴⁷

Gavin Evans

Gavin Evans var en journalist som fanns med på CCB´s lista över problematiska personer. Tanken var att göra sig av med Evans genom att hugga honom till döds, Verster godkände operationen för mordet på Evans.

Adressen till Evans bostad var dock felaktig och operationen avbröts. Ännu denna gång erkände Verster sin inblandning i operationen, men Webb, ordföranden för CCB, frånsade sig någon vetskap om händelsen.

Verster fick inte bifall för sin ansökan om amnesti.⁴⁸ Fall 2: Gideon Johannes Niewoudt

Niewoudt sökte amnesti för mordet på Steven Bantu Biko och misshandel av Peter Jones. Flera människor har sökt amnesti för sin inblandning av mordet på Biko, dessa har behandlats separat från varandra.⁴⁹

Jones och Biko vart arresterade vid Eastern Cape, sedan vart de förflyttade till en lokal polisstation. Niewoudt var med i förhörsgrupperna som förhörde Jones och Biko. Förhöret av Biko pågick mellan 24-48 timmar och under denna tid hade Biko blivit utsatt för våld. Under förhöret skall Biko, enligt Niewoudt, haft våldsamma utfall. Dessa våldsamma utfall resulterade att de närvarande i förhöret fick lov att använda våld i försvar mot Biko. Under tiden då Biko skulle ha blivit fasthållen, föll de mot väggen, där Biko skulle slagit i huvudet och svimmat av. Niewoudt skall sedan ha satt handfängslar på Biko

47 Ibid

48AC/2001/232. Truth and reconciliation commission. [elektronisk]

http://www.doj.gov.za/trc/decisions/1998/981214_niewoudt.htm 2008-05-13

(30)

som sedan skall ha förts till Pretoria för läkarhjälp. Biko var dock död eller dog strax efter de anlände till sjukhuset.⁵⁰

Misshandeln av Jones skedde i samband med förhöret av honom som hade sträckts sig över 18 timmar. Efter misshandeln av Jones skall jones ha gett sin utsaga till Niewoudt. Misshandeln skedde i hjälp av en vattenslang som användes som tillhygge, de andra i förhörsteamet lämnade rummet före misshandeln tog vid.⁵¹

Niewoudt menar att förhörsmetoderna var politiskt motiverade eftersom offren var motståndare till apartheidregimen, samt att det var ett effektivt sätt att få den information som krävdes från Jones och Biko. Domstolen menar att Bikos död, enligt Niewoudt berättelse, varken var avsiktlig eller möjlig att förutse, och därför inte ett politiskt brott. Misshandeln av Jones var dock politiskt motiverad, eftersom han vart arresterad och förhörd för att ge information som var kopplad till motståndare av apartheidregimen. Joned kan enligt Niewoudt ha blivit misshandlad under ett flertal tillfällen, de andra gångerna, förutom den gången som Niewoudt erkände, menar den amnestisökande inte var relevanta i jämförelse.⁵²

Eftersom Niewoudt inte hade någon avsikt att döda Biko så avslås han ansökan om amnesti i det fallet, eftersom det inte finns någon grund för den ansökan enligt Niewoudt utsaga. Misshandeln av Jones har dock en politiskt motiverad grund och ansökan i detta fall beviljades.

Fall 3: Ntamo, Peni, Nofemela och Manqina

Förhöret handlade om mordet på Amy Biehl, en amerikansk student som arbetade mot henne Ph D i statsvetenskap vid University of Western Cape.

Mordet skedde den 25 augusti 1993 när Biehl skulle köra hem tre kollegor från universitetet. Ett flertal människor kastade stenar mot bilen och framrutan krossades. En av stenarna träffade Biehl i huvudet och hon började blöda

50Ibid

51 Ibid

(31)

kraftigt. Biehl flydde från bilen men flera av stenkastarna förföljde henne.

Manqina fällde sedan Biehl så hon föll till marken och de fortsatte kasta sten på Biehl. Manqina och Nofemela högg även Biehl med en Kniv medans hon stenades. Våldet mot Biehl fortsatte tills polisen kom till platsen. Denna händelse var inte en isolerad händelse denna dag. Flera våldsgärningar hade skett i området under dagen och de amnestiansökande menade att det var en reaktion från ett möte som hade skett tidigare under dagen vid Langa High School. Mötet där en studentorganisation återskapades, PASO (Pan African Student organisation). Talaren hade tagit upp lärarestrejken som handlade om att lärarna från Western Cape skulle få ett erkännande i South African Democratic Teachers Union (SADTU). Talaren hade även tagit upp Azanian Peoples Liberation Army (APLA) kamp att återta landet till afrikanerna, samt APLA’s uttalande om ”Year of the great storm” som handlade om sanktioner man hade gjort mot våldet på civila. Talet hade varit i en väldigt militant anda och resulterat i att ett flertal personer lämnat mötet och gjort våldsamma handlingar under slagorden ”one settler one bullet”. De amnestiansökande var varken medlem i APLA eller PAC men sympatiserade med deras kamp. De amnestiansökande beviljades amnesti för sina handlingar.⁵³

Kritik

Den litteratur som använts som grund för att ge en bakgrund och kontext till apartheid är The History of South Africa.⁵⁴ Det är givet att det finns annat forskningsmaterial att tillgå kring apartheids historia, men valet av denna grundas i att den är utförlig och samtidigt överblickbar. En viktig aspekt är även att Roger B. Beck har en forskningsbakgrund att stå på som professor på

http://www.doj.gov.za/trc/decisions/1998/980728_ntamo%20penietc.htm 2008-05-24

54Beck, R.(2000) The History of South Africa. Westport, Conn. Greenwood press.

(32)

Eastern Illinois University, vilket ger hans texter en viss legitimitet i forskningssyfte.

Det källmaterial som ligger till grund för resultatet är taget från Truth and Reconciliation Commission officiella sida för amnestibesluten⁵⁵ och förhören kring dessa, detta gör att källan i sig är elektronisk.

Källans äkthet är sannolikt inte direkt möjlig att ifrågasätta ur många perspektiv, tack vare den plats TRC haft i medier samt att källan i sig är allmänt vedertagen som äkta. Inte det att historierna som lyfts fram i texterna nödvändigtvis måste vara sanna, men att historierna som lyfts fram faktiskt är de som protokollfördes under förhören och besluten till Committee on Amnesty. Ett problem med elektroniska källor är dock att folk med stort datakunnande har en möjlighet att ta sig in utifrån och ändra i dokument, jag har dock inte upptäckt några nyheter om dataintrång på Truth and Reconciliation Commissions hemsida och betvivlar att detta har inträffat.

Oberoende är en knepigare aspekt att behandla i detta fall. Det kan vara ett problem huruvida berättelserna till Committee on Amnesty faktiskt reflekterar den verklighet de skett i, samt den tid som ligger mellan händelsen. Även har de som berättar historien i Committee on Amnesty ett starkt incitament, nämligen att få bifall. Ur den synvinkeln är detta en tveksam sekundärkälla med starkt beroende faktorer, samt att tidsrymden mellan händelsen och berättelserna är långa. Detta är dock inget problem om man skall se på vilken slags historiesyn Commission of Amnesty har, eftersom snarare är det förhöret som är den historiska källan än själva händelsen som berättas.

Dessutom är en av premisserna för att få bifall för sin amnestiansökan är att man inte utlämnar detaljer av relevans, vilket ger ett incitament till att vara ärlig och utförlig i sin ansökan. Själva skapandet av källan är högst trovärdig då tidsrymden mellan berättelsen och den blir till text är enormt nära varandra, eftersom det sker av en notarie vid förhören och samt är inspelat

(33)

på band. Källan är dock i ett beroende förhållande, i form av de riktlinjer som Committee on Amnesty har som direktiv och detta påverkar säkerligen innehållet. Tendensen av källan har ett liknande problem, men huruvida innehållet i berättelsen är sann eller ej påverkar inte arbetet i någon större utsträckning, eftersom det snarare är vad som tas upp som är intressant för historiesynen. Det finns dock ett problem huruvida detta kan användas som en sann syn för bildandet av en historia över apartheidtiden. De ansökande utsätts för hårda förhör i rättegångarna, vilket även ofta ställs mot tidigare förhör. Detta betyder inte att möjligheten för att lögner skall försvinna, snarare att den minskas.

Jag finner dock källorna dugliga till att kunna användas som material för att besvara problemformuleringen och frågeställningarna. Eftersom riktlinjerna i Commision on Amnesty används för att tyda vilken historiesyn som präglar Commision on Amnesty. Förhören och besluten används sedan som en slags verifikation att riktlinjerna även följs.

(34)

Resultat och analys

Här kommer 3 olika fall från förhören i Committee on Amnesty lyftas fram utifrån de frågeställningar som ställts. En analys kommer sedan ske i följande kapitel.

Hur ser relationen ut mellan individen och strukturen i Commission of Amnestys riktlinjer, förhör och beslutsmaterial?

De riktlinjer som finns för att bevilja amnesti till den som ansöker ger en bild av att strukturen vilken den ansökande befinner sig i är av stor vikt. En av Committee on Amnesty kriterier belyser vikten av vilken kontext handlingen skett i;

”the context in which the act, omission or offence took place, and in particular whether the act, omission or offence was committed in the course of or as part of a political uprising, disturbance or event, or in reaction thereto”⁵⁶

Detta ger incitament till att struktur är en drivande faktor i de problem som fanns under apartheidtiden. Det finns dock flera riktlinjer som tyder på vikten av strukturens påverkan, nämligen om handlingen skedde på order av en organisation, frihetsrörelse eller institution som den ansökande var medlem eller supporter av.

I fallet med Versters amnestiansökan lyfts en denna aspekt fram, nämligen hur strukturen i organisationen fungerar. Den första delen i förhöret handlar i stor utsträckning om hur CCB (Civil Corporation Bureau) fungerar som organisation samt vilken funktion Verster hade i organisationen. Enligt Verster har CCB ett hierarkiskt uppbyggt system, där informationen om ”fienden”

kommer från gräsrotsnivå upp till toppstyret. Toppstyret bestämmer sedan ett lämpligt sätt att agera och skickar sina order neråt i ledet.⁵⁷

I fallet mot Niewoudt och hans inblandning i mordet på Biko finns det ett intresse för den struktur som den ansökande befinner sig i. Intresset lades vid

56Omar, D. Justice in Transition booklet explaining the role of the TRC. [elektronisk]

57Amnesty Hearings, Peter Johann Verster. 13 Mars 2000. [Elektronisk]

(35)

hur arbetet for att krossa motståndet mot apartheidregimen gick till från hans plats som sergeant i säkerhetsstyrkan.⁵⁸

En stor vikt läggs dock på individen som aktör, eftersom de amnestiansökningar som tas upp till förhör är skickade från en eller flera individer. Det läggs stor vikt i hur individerna påverkade situationen med deras agerande. I Niewoudts amnestiansökan om mordet på Biko är korsförhöret väldigt fokuserad på Niewoudts individuella handlande under förhören och hur händelseförloppet gick till.⁵⁹ Även i de andra två fallen är den amnestiansökandens personliga agerande i den kontext som den agerade utifrån central. Detta tyder på att aktören är viktig i förhören till Committee on Amnesty, samt är den struktur vilken individen befinner sig i även är viktig.

Denna syn kanske kan härledas till riktlinjen att Committee on Amnesty skall bevilja amnesti om den ansökande ger en fullständig bild av händelsen. Om struktur och individen som aktör båda får stor plats i förhören ger detta en mer komplett bild av händelseförloppet.

58Amnesty hearing. Niewoudt. 30 Mars 1998 [elektronisk]

http://www.doj.gov.za/trc/amntrans/capetown/capetown_niewoudt.htm 2008-05-27

59Amnesty hearing. Niewoudt. 30 Mars 1998 [elektronisk]

http://www.doj.gov.za/trc/amntrans/capetown/capetown_niewoudt.htm 2008-05-27