Nedan diskuteras examensarbetets metod med utgångspunkt ur begreppen pålitlighet, trovärdighet, bekräftelsebarhet samt överförbarhet (Mårtensson & Fridlund, 2017).
9.2.1 Metod
Examensarbetets metod var kvalitativ intervjumetod med induktiv ansats, vilket anses vara relevant då författarna ville studera ett fenomen förutsättningslöst och ta del av
intensivvårdssjuksköterskors levda erfarenheter beskrivna med egna ord (Danielsson, 2017; Henricson & Billhult, 2017; Polit & Beck, 2020). På grund av rådande pandemi med Covid-19 uppstod svårigheter att hitta önskat antal intensivvårdssjuksköterskor att intervjua och diskussion fördes mellan författarna och handledare om att eventuellt ändra metod, från
intervjustudie till fallstudie. Enligt Denscombe (2017) innebär en fallstudie att studien utformas utifrån ett specifikt fall. I en fallstudie ingår en fristående enhet där en organisation studeras. En sådan studie kunde ha möjliggjort djupare undersökning i fenomenet som skulle studeras och även möjliggjort att detaljer skulle ha kunnat lyftas upp som i normala fall inte skulle ses. Svagheter och styrkor med fallstudie har diskuterats. Svagheter kunde vara att endast en verksamhet kunde inkluderas i denna studie och att verksamheten förändrats tillfälligt under pandemin med Covid -19, vilket skulle försvåra överförbarheten. En styrka skulle vara att studien hade kunnat visa djupare förståelse för hur arbetet på den aktuella enheten var utformad. En annan styrka kunde vara att resultat som hade hittats kunde analyserats djupare då det skulle funnits mer bakgrundsinformation gällande förutsättningar och hinder på organisationsnivå. Slutligen nåddes dock målet med antal
intensivvårdssjuksköterskor till intervjustudie och fallstudie blev därmed inte aktuellt.
9.2.2 Urval och datainsamling
Rådande situation med pågående pandemi med Covid-19 samt svårigheten att hitta
intensivvårdssjuksköterskor att intervjua gjorde att flera sjukhus tillfrågades, något som inte var planerat från början. Totalt har fem sjukhus blivit tillfrågade och tre sjukhus deltog i studien. Godkännande till studien gavs av alla fem sjukhus men endast
intensivvårdssjuksköterskor från tre sjukhus hörde av sig. Fördelningen var fem
intensivvårdssjuksköterskor från ett sjukhus, tre från ett annat sjukhus och tre från det tredje sjukhuset. Spridningen av olika verksamheter och olika regioner öppnade en större möjlighet till överförbarhet men även möjligheten att hitta skillnader i intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter. Svagheten kunde vara att det inte var en jämn fördelning mellan alla sjukhus, då ett sjukhus hade fler intensivvårdssjuksköterskor än de andra två.
Inklusionskriterier var att sjuksköterskorna som arbetade på intensivvårdsavdelningen och ingick i studien hade specialistsjuksköterskeutbildning inom intensivvård. Målet var att intensivvårdssjuksköterskor skulle ha samma teoretiska grund och förutsättningar. Exklusionskriterier var att största delen av arbetet innebar administrativt arbete som inte handlade om delirium. Detta för att författarna ville att intensivvårdssjuksköterskor skulle ha patientnära arbete och färska erfarenheter av ämnet delirium. Inklusions- och
exklusionskriterier uppnåddes vilket stärker studiens trovärdighet (Henricson, 2017). Styrkor och svagheter utifrån ålder på specialistsjuksköterskeutbildning kan dock diskuteras då det fanns intensivvårdssjuksköterskor med äldre utbildning än andra och utmärkte sig genom att ha mer kliniska än vetenskapliga kunskaper om delirium. Vidare kan även den teoretiska grunden i en specialistsjuksköterskeutbildning diskuteras då forskning ständigt utvecklas och det finns skillnader i utbildningens innehåll nu jämfört med tidigare.
Författarna var medvetna om och öppna med sin tidigare bekantskap med verksamheterna och intensivvårdssjuksköterskor, vilket stärker examensarbetets trovärdighet.
Intensivvårdssjuksköterskor fördelades mellan författarna så att bekantskap undveks. Intervjuerna var olika utformade där majoriteten var telefonintervjuer. Styrkor med telefonintervjuer kunde vara att fler tackade ja till att deltaga, tack vare anonymiteten ett
dessutom vågade berätta mer och svara i högre utsträckning på obekväma frågor. Svagheten med telefonintervju kunde vara att kroppsspråk och ansiktsuttryck inte kunde stärka
informationen som gavs, å andra sidan minskade det risken för tolkning av det som sades. Styrkan med fysiska intervjuer var att det blev ett personligt möte med ögonkontakt där en relation kunde skapas, i vilken intensivvårdssjuksköterskor kunde känna sig bekväm med att berätta om sina erfarenheter. Dock fanns samtidigt risken att relationen inte motsvarade förväntningarna och att intensivvårdssjuksköterskor i stället blev obekväma, så blev emellertid aldrig fallet.
Totalt blev urvalet elva intensivvårdssjuksköterskor, nio kvinnor och två män. Variationen mellan intensivvårdssjuksköterskors ålder och antal år i yrket var stor. En svaghet var att endast två män kunde inkluderas. Fler manliga intensivvårdssjuksköterskor hade eventuellt kunnat skapa ett annat resultat, författarna har dock inte fått den uppfattningen utifrån de intervjuer som genomfördes. Att intensivvårdssjuksköterskor kom från tre olika
intensivvårdsavdelningar i tre olika regioner bidrar till att stärka examensarbetets trovärdighet och överförbarhet. Alla enheter bedrev intensivvård men vissa enheter hade speciella inriktningar vilket gav ytterligare variation i intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter och kompetens.
Intervjuguiden utformades med en semistrukturerad grund för att kunna vara flexibel under intervjuns gång och anpassa intervjun efter varje unikt tillfälle (Danielsson, 2017). Målet var att låta intensivvårdssjuksköterskor prata ostört och använda frågor som stöd om samtalet inte flöt naturligt. Författarna valde att skicka intervjuguiden till intensivvårdssjuksköterskor innan intervjun skulle äga rum. Detta gav förutsättningar för intensivvårdssjuksköterskor att förbereda sig innan intervjun vilket kunde bidra till en mindre nervös intervjusituation samt mer utförliga svar. En svaghet kan vara att intensivvårdssjuksköterskor kunde förbereda sig genom att läsa information om delirium, vilket kunde motverka att svaren enbart bestod av intensivvårdssjuksköterskors egna erfarenheter. Det kan också vara en styrka att de har haft möjligheten att reflektera över sina erfarenheter. Författarna upplever att alla intervjuer har känts äkta och intensivvårdssjuksköterskor har upplevts berätta utifrån sin egen erfarenhet. Intervjuguiden utformades med inspiration från Danielsson (2017) och justerades
tillsammans med handledaren, vilket stärker trovärdigheten. En pilotintervju genomfördes och trots att den leddes med hjälp av en intervjuguide som reviderades efteråt bestämdes att den skulle ingå i examensarbetet, då innehållet i intervjun svarade väl mot syftet.
Intervjuerna spelades in med en mobiltelefon vilket gjorde det möjligt att transkribera ordagrant och lyssna flera gånger på intervjun om behovet fanns. Nackdelen med att ett inspelningsverktyg användes kunde vara att intensivvårdssjuksköterskor kunde känna sig obekväm och inte vågade dela med sig av hela sin berättelse. Risken fanns också att inspelningsverktyget skulle krångla under intervjuns gång, vilket hade kunnat störa både intervjuaren och intensivvårdssjuksköterskor. Alla intervjuer har dock spelats in utan tekniska problem.
9.2.3 Dataanalys
Examensarbetets bekräftelsebarhet stärks genom att analysprocessen är noggrant beskriven, både i text och med exempel samt att den har granskats av handledare och handledargruppen (Mårtensson & Fridlund, 2017). Analysen gjordes av båda författarna enskilt vilket stärker examensarbetets bekräftelsebarhet då båda författarna kunde skapa sig en egen bild av all data. Diskussioner fördes under arbetets gång och analysen fortlöpte under cirka tio veckors tid vilket gjorde det möjligt att ta pauser och se resultatet med nya ögon. Författarna har låtit utomstående granska resultatbeskrivningen i syfte att vara så neutrala som möjligt under analysprocessen, samt för att öka bekräftelsebarhet och trovärdighet (Mårtensson & Fridlund, 2017). Att flera personer analyserar data kan innebära att data ses på olika sätt vilket kan påverka resultatet och kan vara såväl en svaghet som en styrka (Henricsson, 2017). Kvalitativ innehållsanalys gjordes enligt Graneheim och Lundman (2004) och Graneheim m.fl. (2017) och det manifesta innehållet i intervjuerna analyserades. Styrkan med manifest innehållsanalys var att resultatet baserades på det som faktiskt sades och att författarna hade ett begränsat utrymme för tolkning. Examensarbetets pålitlighet och trovärdighet stärks genom att författarnas förförståelse om fenomenet har diskuterats innan studien påbörjades. Svagheten med författarnas förförståelse kunde vara att det kanske funnits frågor som hade varit intressanta att få svar på som inte författarna hade kännedom om.
9.2.4 Genomförande
Genomförandet av detta examensarbete har påverkats av pandemin med Covid-19. Båda författarna tillhörde riskgrupp, gemensamt bestämdes därför att all kommunikation och samarbete skulle ske digitalt och per telefon. Båda författarna har delat lika på hela arbetet med examensarbetet och diskussioner har förts mellan varandra kontinuerligt under
processens gång. Viss uppdelning av arbetet har förekommit, där den ena författaren i större utsträckning efter dialog med den andra har formulerat vissa avsnitt, och den andra
författaren har på motsvarande sätt formulerat andra avsnitt. I de fall där författarna från början inte var överens, diskuterades frågan tills båda var överens. Examensarbetet har regelbundet skickats mellan författarna per e-post, så att båda författarna hela tiden har varit insatta i processen och haft möjlighet att påverka. Kommunikationen har skett både muntligt och skriftligt. Båda författarna är väldigt nöjda med hur situationen löstes och anser att processen fortlöpt över förväntan.