Metoddiskussion – försämrad kvalité med spännande resultat som följd

Insamlingen av material försvårades av flera faktorer. Detta försämrar uppsatsens inre validitet men bidrar förhoppningsvis till ett i sig intressant resultat.

Först och främst visade det sig att personalen på Idéer för livet inte hade några befogenheter att kalla in ambassadörer för att delta i intervjuer. Medarbetarna ute i verksamheten kände sig inte på något sätt tvungna att hörsamma förfrågningar från Idéer för livet och ännu mindre att ta emot order. Förutom att många av dem som tillfrågades visade sig vara föräldralediga eller rent av pensionerade samt ambassadörer utan att veta om det, var intresset för undersökningen bland ambassadörerna mycket lågt. Detta är intressant mot bakgrund av chefens roll i meningsskapandet eftersom det framgår att medarbetarna på Idéer för livet inte alls betraktas som auktoriteter då de arbetar på en separat avdelning. Det är rimligt att anta att många anställda arbetar under ett pressat schema och har svårt att vara flexibla när det gäller åtaganden utöver ordinarie arbetsuppgifter. Därför är det svårt att veta till hur hög grad svårigheten att rekrytera respondenter berodde på ointresse. Det är ändå intressant att notera att de flesta medarbetare

som tillfrågades inte ansåg sig kunna avsätta en och en halv timme med tanke på att syftet med undersökningen var att utreda hur det kan komma sig att de avsätter minst två timmar i månaden för ideellt arbete som ambassadörer. Detta speciellt mot bakgrund av att det uttalade syftet som delgavs de tillfrågade var att man på Idéer för livet ville undersöka hur verksamheten kan förbättras.

För det andra riskerar resultatet att försämras av att inga ambassadörer på avdelningar som genomgick omstruktureringar tillfrågades om att delta i studien. Motivet med detta beslut var att förfrågan ansågs känslig då vissa ambassadörer kunde komma att bli uppsagda den närmsta tiden. Av denna anledning föll exempelvis samtliga ambassadörer på Göteborgskontoret bort. Förklaringen som gavs till varför inga ambassadörer i Sundsvall kunde tänka sig att ställa upp var ungefär densamma. För att ge en rättvis bild av hur engagemang skapas på Skandia med avseende på ambassadörsverksamheten borde vi även ha intervjuat anställda på avdelningar där det råder ”dålig stämning” (som man uttryckte det på Idéer för livet). Vi kan bara spekulera i hur detta har påverkat våra slutsatser.

Som en konsekvens inkluderades enbart ambassadörer från huvudkontoret i Stockholm i studien. Även detta innebär att studiens resultat försvagas då personal på försäljnings- och rådgivningskontor ute i landet exkluderas. Detta är visserligen ett intressant resultat i sig av två anledningar. För det första för att det är ett uttalat mål på avdelningen Idéer för livet att medarbetare på kontor ute i landet i högre utsträckning ska engagera sig eftersom det är på försäljnings- och rådgivningskontor som man kan dra störst nytta av ambassadörs- verksamheten marknadsföringsmässigt. De anställda som vi mött i Stockholm arbetar i lägre utsträckning mot kund och är av den anledningen mindre intressanta som ambassadörer ur marknadsföringssynpunkt. Dessutom kan ointresset eller svårigheten att delta i studien på försäljnings- och rådgivningskontor ute i landet peka på att förhållandet till Idéer för livet är relativt distanserat på dessa avdelningar.

Ett betydande antal ambassadörer valde att inte delta i studien med motiveringen att de inte kunde bidra med något. Om dessa människor hade inkluderats i studien skulle förmodligen resultatet ha sett annorlunda ut. Man kan spekulera i huruvida de som inte anser sig ha något att

bidra med kan vara mindre motiverade att engagera sig eller ha en negativ inställning till Idéer

för livet. Detta får vi aldrig reda på. Det är dock troligt att detta även kan ha att göra med att

inbjudan till delta var öppen, något vi dessvärre inte kunde styra över. Noteras bör även att ett fåtal medverkande påpekade när de kontaktades att de tvivlade på att de skulle kunna bidra med något. Vad detta innebär är svårt att spekulera i.

Kan vi verkligen lita på vad respondenterna svarar? Om ambassadörerna påstår att de tycker att programmet är intressant, menar de nödvändigtvis det? Det skulle kunna vara så att de personer som vi inkluderat i studien har varit oroliga att deras åsikter ska läcka ut, trots att de blivit lovade anonymitet i uppsatsen. Dock anser vi att undersökningen gynnas av att de medverkande är ambassadörer som faktiskt valt att engagera sig. På detta sätt har risken för att respondenterna ska ange svepskäl till varför de inte engagerat sig minskat.

Slutligen vill vi kommentera att respondenterna, trots att de valt att engagera sig som ambassadörer, i flera fall fokuserade på hinder för engagemang istället för att diskutera kring vad som fick dem att engagera sig. Detta trots att de sade sig vara positiva till Idéer för livet. Visserligen underlättade detta delvis vår analys då vi fick en inblick i vad som hindrar engagemang, vilket är lika relevant att studera som vilka förhållanden som är gynnsamma. Dock tror vi att detta kan vara ett tecken på att det generellt uppfattas som att hindren skymmer de gynnsamma förhållandena.

Vad gäller den externa validiteten tror vi att omständigheter såsom att Skandia de senaste åren präglats av turbulens i spåren av skandalerna gör detta fall speciellt och svårt att jämföra med andra företag. Dock överraskades vi av att respondenterna inte verkade se denna faktor som något överhängande hinder för engagemang.

Begreppet reliabilitet innebär hur stor påverkan forskaren har haft för resultaten och därmed också möjligheten för andra att upprepa undersökningen och få samma resultat. Eftersom vi har undersökt attityder och beteenden skulle inte resultaten i uppsatsen bli desamma om studien upprepades eller gjordes av andra forskare. Både forskarens och de medverkandes dagsform påverkar resultaten. Det är därför inte relevant att föra en diskussion om reliabilitet för vår studie.

Alla trådar har inte kunnat knytas samman i vår analys av de anställdas engagemang eftersom vi inte har möjlighet att gå till botten med vår förståelse av begrepp såsom social struktur och kultur. Enligt Czarniawska-Joerges är det dock nyttigt att försöka studera ett visst fenomen även om bara delar av det kartläggs. Trots brister i undersökningen och svårigheten att skapa en helhetsbild av meningsskapande bland Skandiaanställda anser vi att resultaten i vår undersökning är tillförlitliga och kan utgöra ett bidrag till framtida studier. Bland annat inkluderade vi ett relativt stort antal anställda från skilda delar av företaget och samlade in material tills vi såg empirisk mättnad. Framförallt anser vi att vårt val av teoretiskt verktyg möjliggjorde att vi lyckades fånga in intressanta och varierande aspekter av synen på engagemang bland Skandiaanställda. De unika förutsättningarna som Skandia erbjöd innebar dessutom att vi kan peka på hur teoribildningen inom meningsskapande kan kompletteras.