Studiens metodval var kvalitativa intervjuer då vi ville komma närmare
intervjupersonernas upplevelser. De semistrukturerade intervjuguiderna (bilaga 2 & 3) som framställdes med förbestämda frågor möjliggjorde för spontana följdfrågor. Vid intervjutillfällena valdes att utöver huvudfrågorna ställa ett antal följdfrågor som då upplevdes tillräckliga för att få frågorna besvarade. Justesen och Mik-Meyer (2011) framhåller att då intervjupersonen ger otillräckliga svar behöver tillräckligt många följdfrågor ställas då målet är att samtliga ska få möjlighet att reflektera över samma frågor. Metodvalet upplevdes generera djupa svar, något vi anser att en kvantitativ enkätstudie inte skulle kunna tillföra då det i en sådan studie är svårt att veta om frågorna uppfattas rätt. Däremot skulle ett större urval kunna uppnås genom en kvantitativ enkätstudie. Intervjuguiderna testades först på en bekant inom
området som pilotintervjuer för att se om frågorna var begripliga, detta ledde till att vi fick förändra vissa frågor och utveckla nya intervjuguider (bilaga 4 & 5). Vi
upplevde att formulering av intervjuguider motsvarade studiens syfte och
frågeställningar, då det genererade relevant empiri. Studiens metodval kan liknas vid Kvales metafor av resenär (Kvale & Brinkmann, 2014) där vi motsvarar resenären och de olika professionerna kan liknas vid de regioner som besöks. Där resenären, vi, vandrar med hjälp av kartor, intervjuguiderna (bilaga 4 & 5). Längs med resan träffar vi på lokala invånare, intervjupersonerna, som vi låter dela sina historier om sin livsvärld, upplevelser, för oss. Studiens resultat motsvarar ”berättelsen som förtäljs vid hemkomsten” (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 72). Metodvalet upplevdes
möjliggöra till att flera i urvalet lämnade återbud eller flyttade fram tiden för
intervjun, vilket ledde till tidsbrist inom tidsramen för studien. En del av den tidigare forskningen som tagits upp i studien riktar sig mot grundskolan samt mot andra delar av världen, men då studierna riktar sig mot personalens förutsättningar i lärandemiljöer upplever vi att dessa är applicerbara även i förskolekontext.
Resultatet representerar endast förskolepersonal och rektorer även om urvalet visar rektorer, förskollärare och barnskötare. Detta då vi valt att fördela urvalet för
förskolepersonal mellan barnskötare och förskollärare, samt att dessa var jämnt fördelade mellan de som arbetar med äldre barn och de som arbetar med yngre barn. Vi upplever att studiens metod var representativ då resultatet upplevs motsvara studiens syfte och frågeställningar, vilket skulle kunna tolkas till att uppvisa en validitet. Kvale och Brinkmann (2014) menar att en validering av en undersökning sker kontinuerligt genom att utföra kontroller, ifrågasättanden och teoretiska tolkningar av resultatet under hela forskningsprocessen och inte bara av
slutprodukten. Detta upplever vi att genomgående utförts genom diskussion oss emellan men även under grupphandledning och enskilt med handledare genom hela forskningsprocessen.
Resultatet presenteras i form av en berättelse tolkad av ett färre antal intervju- personers upplevelser av kommunikativ kompetensutveckling vilket leder till att studien troligtvis inte reliabel. Detta då det är individers upplevelser som berättas kommer resultatet troligtvis inte bli detsamma vid en upprepning. Säljö (2014) menar att människor utvecklar sitt kunnande hela tiden, vilket kan kopplas till att studiens resultat eventuellt även skulle kunna få annat resultat vid en upprepning av intervjuer med samma intervjupersoner och samma intervjuare. Detta då
intervjupersonerna kan ha utvecklat ny kunskap efter första intervjutillfället, samt beroende på hur kontexten upplevs formar individer språket efter samtalspartner och kontext.Däremot skulle undersökningen kunna upprepas med intervjuguiden som framställdes, men då den är semistrukturerad är även den svår att återskapa. Justesen och Mik-Meyer (2011) beskriver en studies reliabilitet som hur
väldefinierade undersökningens metoder är för att andra ska kunna upprepa studien och få samma resultat. Bryman (2018) menar även att en gemensam tolkning i forskarlaget behövs för att en studie ska kunna uppnå reliabilitet. Detta upplevs överensstämma med denna studie då tolkningen skett gemensamt under diskussion och reflektion under hela undersökningsprocessen.
Det har för oss varit en utgångspunkt att vara neutrala i frågan om forsknings-
processen och inte låta värderingar och förutfattade meningar påverka vår empiri och analys. Detta genom en öppenhet mot intervjupersonernas upplevelser och
perspektiv, där försök till att inte lägga vikt vid det egna perspektiv gjorts. Genom fortlöpande diskussioner och ifrågasättanden över framställningar och formuleringar har vi reflekterat över vårt förhållningssätt gentemot intervjupersoner, information och analyser. Detta utöver Vetenskapsrådets (2017) krav på forskare för att försöka generera en representativ bild av intervjupersonernas upplevelser av kommunikativ kompetens. Bryman (2018) lyfter fram att självreflektion och en uppvisad reflexivitet är viktigt då forskningen visar att den inte kan vara värderingsfri. Författaren menar att sådana påverkande faktorer behöver reflekteras över för att stärka medvetenheten om dess utövande på studien. Som stöd för att hålla en röd tråd genom arbetets gång har reliabiliteten av studien kunnat stärkas med att inspelning av intervjuer och senare transkriberingar medfört att materialet kunnat undersökas ett flertal gånger.
Detta stärker även vår neutralitet då det kan styrka att empirin är fri från våra
värderingar, då vi kunnat återgå till transkriberingarna för att säkerställa att vi utgår från intervjupersonernas upplevelser. Reliabiliteten kan även stärkas av den
transparens som påvisats under forskningsprocessen, då vi försökt vara tydliga över vilka val vi gjort.