Avsnittet är indelat utifrån studiens forskningsfrågor, vilka är följande: På vilket sätt
beskriver förskolepersonalen den kommunikativa kompetensen? Hur uppfattar förskolepersonalen sina förutsättningar för kommunikativ kompetensutveckling?
Samt vad har rektorerna för förutsättningar till att ge sin förskolepersonal
möjlighet till kommunikativ kompetensutveckling?
6.1.1 På vilket sätt beskriver förskolepersonalen den kommunikativa kompetensen?
I relation till studiens syfte gällande hur förskolepersonalen upplever sina förutsättningar för kommunikativ kompetensutveckling kan vi se att de upplevs tillräckliga i förhållande till arbetssituationen. Däremot framkommer det inte tydligt vilken slags kompetens och kompetensutveckling de besitter. Utifrån resultatet kan vi se att intervjupersonerna lyft fram olika kommunikativa kompetenser samt olika redskap för att kommunicera med barnen för att utveckla barnens kommunikativa förmågor. Barnkonventionen: FN:s konvention om barnets rättigheter (UNICEF Sverige, 2018) framhåller att alla barn har rätt att uttrycka sig, bli hörda och få sina åsikter respekterade utifrån mognad och ålder, barnen behöver samtidigt som denna yttrandefrihet ha respekt för andras rättigheter. Även om resultatet visar att
kommunikationens fokus upplevs ligga hos barnen, går det att tolka som att fokus i första hand riktas mot att det bör finnas eller skapas en samsyn i arbetslaget. Kaya och Selvitopus (2019) studie visar att god kommunikation med föräldrar, kollegor och barn bidrar till effektivare ledaregenskaper hos lärare. Att använda effektiva undervisningsmetoder i form av beteenden som att inspirera, motivera och agera förebild för elever/barn har visat sig ha en positiv inverkan på undervisningen. Utifrån resultat går det att se att en god kommunikativ miljö grundar sig i en positiv grundstruktur, som kollegialt lärande, samsyn och god samverkan med föräldrar. Detta skulle kunna utmynnas i en god kommunikativ undervisningsmiljö för barnen. Däremot visar resultatet att det fortfarande finns förlegade förhållningssätt, vilket framkommer som att regler från förr finns kvar där förskolepersonalen besitter kontrollen. Detta skulle kunna vara en av orsakerna till att kommunikationens fokus hamnar hos arbetslagets samsyn istället för hos barnen. Kan det bero på att
förskolepersonalen inte har ett gemensamt förhållningssätt och samsyn i det befintliga arbetslaget? En spekulation från vår sida är att det kan vara de förlegade förhållningssätten som påverkar vår tidigare upplevelse om att förskolepersonal inte helt arbetar utefter Barnkonventionen: FN:s konvention om barnets rättigheter (UNICEF Sverige, 2018). Detta då det framkommer i resultatet att förlegade regler kan vara att barnen själva inte får uttrycka vilken mängd mat de vill ha, vilket
motsätter sig Barnkonventionen (UNICEF Sverige, 2018) som lyfter fram att barn har rätt att uttrycka sig, bli hörda och få sina åsikter respekterade utifrån mognad och ålder.
6.1.2 Hur uppfattar förskolepersonalen sina förutsättningar för kommunikativ kompetensutveckling?
Förskolepersonalen framhåller att de ges stöd av sin rektor för att få den
kompetensutveckling som behövs, men att de även upplever att de har möjlighet att efterfråga ytterligare kompetensutveckling från rektor. Samtidigt upplevs tid som något som kan påverka möjligheterna att verkställa de kompetensutvecklings- möjligheter som erbjuds. Det framkommer att förskolepersonalen kan ges stöd för kompetensutveckling från andra kompetensområden i eller utanför den egna organisationen och att rektor ansvarar för att arrangera detta. Lpfö18 (2018) framhåller att arbetslag ska ges möjlighet att kontinuerligt dela med sig och lära av varandra. Resultatet visar att förskolepersonalen anser att de vid erhållandet av kunskap från kompetensutvecklingstillfällen delar med sig i arbetslaget. Detta kan kopplas till Jacobsson och Laurells (2020) studie som visar att ett öppet klimat, lyhördhet och högt i tak tillsammans med prestigelöshet mellan deltagarna kan leda till rika och djupa diskussioner då erfarenheter tillåts exponeras i gruppen. Vid ett prestigelöst förhållningssätt förklaras deltagarna våga släppa gamla vanor, dela med sig och våga förändras. Resultatet visar att det i första hand är centralt att det finns eller skapas en samsyn i arbetslaget genom kollegiala diskussioner, vilket tolkas vara kopplat till att lära tillsammans i kollegiala diskussioner.
Resultatet visade att trots att förskolepersonalen ansåg att de får tillräckliga
förutsättningar för kompetensutveckling, vill de utveckla sitt kunnande om tecken som stöd. Det går att tolkas som att de ändå inte får tillräckligt med
kompetensutveckling då detta verktyg uppfattas vara ett bra stöd för
kommunikationen till de barn som inte utvecklat språket tillräckligt. En relevant fråga att ställa sig är därför om förskolepersonalen är medveten om vilken
kommunikativ kompetensutveckling som finns att erhålla utöver områden de redan arbetar med.
6.1.3 Vad har rektorerna för förutsättningar till att ge förskolepersonal möjligheter till kommunikativ kompetensutveckling?
Resultatet visar att rektorerna anser att de har tillräckliga förutsättningar för att kunna ge sin förskolepersonal den kommunikativa kompetensutveckling som behövs. Utifrån rektorernas perspektiv kan vi se att de upplever att de lyssnar in sina
medarbetare för att se vilka behov av kompetensutveckling de har. Samtidigt
framkommer det av en rektor att det ibland ges för mycket kompetensutveckling, som bidrar till att förskolepersonalen inte hinner reflektera kring och ta till sig
kompetensutvecklingen de fått. Det framkommer också att rektorerna har möjlighet att erbjuda förskolepersonalen kompetensutveckling från andra kompetensområden i eller utanför den egna organisationen. Vilket skulle kunna uppfattas som att rektorer behöver vara lyhörda för förskolepersonalens behov av stöd. De Nobiles (2016) studie
visar att rektorer behöver ha ett intresse, finnas till hands och samtidigt vara värderingsfria lyssnare där de kan vara förebilder genom att vårda och uppmuntra öppen kommunikation, som vi här relaterar till arbetslagets kollegiala diskussioner. Skollagen (SFS, 2010:800) och Lpfö18 (2018) framhåller att det är rektorns ansvar att möjliggöra för kompetensutveckling för att samtlig personal ska kunna utföra sina arbeten professionellt. Regeringen (Prop. 2020/21:152) föreslår ett förtydligande av att det är huvudmannens ansvar att ge förutsättningar för kompetensutveckling, både ekonomiskt och tidsmässigt till personal som förvaltar utbildningen vid de
verksamheter denne ansvarar för. En relevant fråga att ställa sig, som även ställdes i förhållande till förskolepersonal, är därför om rektorerna är medvetna om vilken kommunikativ kompetensutveckling som finns att erhålla förskolepersonalen utöver områden förskolan redan arbetar med. Ytterligare en relevant fråga är hur de
kompetensutvecklingstillfällen som lyfts fram följs upp och därigenom tillvaratas, utvecklas och utvärderas. Denna fråga är relevant utifrån ett sociokulturellt
perspektiv där mänsklig utveckling inte har någon ändpunkt, då människans kunnande utvecklas i sociala och kulturella kontexter (Säljö, 2014).