Metoddiskussion

Förutom att använda anknytningsteorin och systemteorin som val för vår analys så förde vi också ett resonemang kring att vi eventuellt skulle använda oss av socialt kapital som ett begrepp. En alternativ tolkning med hjälp av socialt kapital skulle kunna kasta ett annat ljus över våra informanters relationer. Velleman, Templeton och Copello (2005) beskriver att en individs sociala kapital formas efter hur vänskapskretsen och det omkringliggande nätverket ser ut. Tillsammans med det handlar det om vilka egenskaper i form av positiva och/eller negativa sidor som finns inom dessa grupper. Socialt kapital är också ett välanvänt begrepp när det exempelvis handlar om att förklara och problematisera olika former av hälsoarbete (Larm, Åslund, Starrin & Nilsson, 2016). Även om det hade gett oss ytterligare svar på våra frågeställningar så kan vi såhär i efterhand finna det klokt att vi lämnade det sociala kapitalet därhän. Då tid och plats inom ramen för den här studien hade medfört att vi hade fått göra avkall på intressanta fynd med hjälp av de två andra teorierna vi redan använde oss av och på så sätt riskerat att viktiga svar hade gått om intet.

7.4 Metoddiskussion

Under studiens gång har vi hjälpts åt att resonera till och från kring fördomar och förutfattade meningar. Då vi antog en fenomenologisk ansats hade vi ju således avsikten att inta ett väsensskådande. Något vi har haft i åtanke genom studiens gång är att vi måste gå till erfarenheter hos oss själva, de vardagliga erfarenheterna, vilket är nödvändigt för att kunna relatera till andra människor (jmf. Carlshamre 1997). När vi har tagit del av informanternas berättelser har det oundvikligen slagit an på känslor i oss på olika sätt. Vi har i möjligaste mån försökt använda oss av dessa känslor för att komma närmare kärnan i berättelserna, väsendet, för att kunna identifiera och få korn på vad utsagorna egentligen betyder. Heidegger (1927, refererad i Carlshamre, 1997) kallade den här typen av inkännande för den alldagliga existensen och han menade att vi måste börja med att förstå oss själva, att det är dit vi måste vända oss för

överhuvudtaget kunna förstå vad en människa faktiskt är. Vidare menade Heidegger (1927, refererad i Carlshamre, 1997) att en människas liv inte bara består av en tillvaro med olika ting utan att det även handlar om en värdslighet. Vilket medför att om något brister i en människas tillvaro av ting så faller även det övriga isär och det uppstår ett brott i människans värdslighet. Genom arbetet med studien har informanterna delgivit oss många berättelser om brott i deras värdslighet och vi ger dom en eloge som har haft modet att vilja dela sina livshistorier med oss. Det har även blivit tydligt för oss i och med arbetet med studien att alla människor på ett eller

76 annat sätt genomgår dessa brott i sin värdslighet, inklusive då såklart oss själva. Här vill kanske någon då argumentera för att det gör oss bias i vårt material men vi hävdar, i linje med den kvalitativa ansatsen, att detta är en nödvändighet för att kunna genomföra den här typen av studie med ett resultat som i slutändan betyder någonting, som är viktigt och spelar roll för att

ytterligare bidra med kunskap om människans livsvärld.

Den hermeneutiska tolkningen innebär att tolka alla enskilda utsagor till en helhet och samtidigt tolka helheten tillbaka till varje enskild del (Alvesson & Sköldberg, 2018). I vår studie

representerar nuvarande relationer själva helheten och de andra två temana egen relation till

alkohol samt uppväxten med alkoholberoende förälder/föräldrar de olika delarna. Att tolka

hermeneutiskt har varit oss till gagn för att det har hjälpt oss att behålla fokus på att utsagor om uppväxten även ska kopplas till relationer i vuxen ålder. Även om det för oss är svårt att säga

exakt vad i uppväxten som har lett till exakt vad i vuxen ålder, på samma sätt som det här är en

svårighet även för informanterna, så har vi ändå med hjälp av hermeneutiken och teorierna kunnat erbjuda möjliga förklaringar. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det finns många delar i en människas liv som är av betydelse när det kommer till utformandet av relationer. Utan den hermeneutiska cirkeltolkningen, som har hållit oss i schack, hade vi nog riskerat att vandra in på sidospår. Sidospår som förvisso hade varit intressanta att undersöka men som inte har varit av relevans för just vår studie. Ett exempel på ett sådant sidospår är den egna relationen till

alkohol där det fanns mycket material i utsagorna vilket hade kunnat leda oss snett. Tack vare

den hermeneutiska tolkningen har vi kunnat plocka ut de delar i den egna relationen till alkohol som även är av betydelse i sammanhanget relationer i vuxen ålder och relationen till sig själv. Kanske någon frågar sig varför vi valde ett tema i intervjuguiden som belyser egen relation till

alkohol ifall risken fanns att vi skulle tappa fokus. Anledningen till det var att vi tänkte att det

temat kunde fungera som en brygga mellan uppväxten och vuxna relationer. Vi tänkte även att ett sådant tema kanske oundvikligen skulle höra samman med relationer till andra och relationen till sig själv. Så här i efterhand kan vi medge att det temat (egen relation till alkohol) nästan verkade överflödigt då så gott som alla informanter självmant har berättat om den delen i sina narrativ utan specifika frågor angående det. Notera så gott som alla vilket ändå lämnar oss med vetskapen att temat tjänade sitt syfte för de informanter som behövde den hjälpen att komma vidare i sina berättelser. Den hermeneutiska tolkningen har hjälpt oss att identifiera och namnge de olika temana i resultatdelen som ligger till grund för vår analys. Viktigt att ta i beaktande är

77 alltså att dessa inte var några förutbestämda teman utan de har vuxit fram i takt med att vi har utfört intervjuerna. Här var hermeneutiken av extra betydelse då samtliga teman i utsagorna tydligt visar en helhet men också varje enskild del.

Vår avsikt med den narrativa metoden var att vi ville få ingående och personliga intervjuer. Vår förförståelse var att den här typen av metod ger det, vilket även var något som besannades. Vi fick ta del av tio djupa och personliga berättelser som innehöll mycket känslor. Vilket såklart är en fördel då vi inte behövde brottas med berättelser som enbart skrapar på ytan (jmf. Fog, 2004). Samtidigt har den narrativa metoden varit en utmaning för oss på så sätt att mängden data har blivit stor, vilket även är en av fallgroparna i den narrativa metoden. Den här utmaningen tog vi oss an genom att lyssna på det inspelade materialet vid upprepade tillfällen i lugn och ro, för att sedan diskutera olika tankegångar oss två emellan. Vi bestämde oss tidigt i intervjuernas gång, när vi uppdagade att mängden data skulle bli stor, för att inte stressa eller tvinga fram resultat utan snarare att reflektera och låta resultatet “komma till oss”. Så här i efterhand kan vi känna att det var ett bra beslut av oss då varje tema och varje mönster i informanternas berättelser

framträdde tydligare och tydligare i takt med varje ny intervju. Anledningen till att vi valde att inte pressa fram resultatet går även hand i hand med vår fenomenologiska ansats som förespråkar just det, att man inte ska stirra sig blind efter mönster, för kanhända finns dom inte där (jmf. Alvesson & Sköldberg, 2018).

Angående vårt urval, ett snöbollsurval, har vi resonerat kring styrkor och svagheter. En styrka var en trygghet i att vi i möjligaste mån hade informanter som var säkra på sitt val kring att ställa upp. En svårighet var att en del av informanterna på olika sätt var bekanta och kände till

varandra. Detta medförde för oss som forskare att vi noga fick tänka oss för med extra

försiktighetsåtgärder för att inte röja informanternas identitet. Angående att vi i slutet av varje intervju har frågat informanten om de skulle tillåta att vi kontaktade dem igen för att klargöra eventuella frågetecken eller utveckla delar av utsagorna som har varit otydliga så har det inte blivit aktuellt. Vi har haft ett rikt intervjumaterial att utgå ifrån utan frågetecken då vi har varit noga med att utföra member checks löpande under intervjuns gång. Däremot har tre informanter tagit kontakt med oss efter intervjun för att delge ytterligare reflektioner och tankar, dessa reflektioner tycks ha uppstått efter intervjun. Genomgående har vi haft en känsla av att