Metoddiskussion

Regeringen tillsatte i juni en granskningskommission som antagit namnet

Coronakommissionen, i december överlämnade kommissionen ett särskilt delbetänkande i form av en SOU som heter Äldreomsorgen under pandemin (SOU 2020:80). I denna

sammanfattas hur äldreomsorgen har fungerat under den första delen av pågående Covid-19-pandemi. Regeringen (2020b) har gett ett svar på SOU:n och meddelar bland annat att det inom kort kommer redovisas en utredning innehållande två separata uppdrag. Det ena uppdraget syftar till att skapa en ny äldreomsorgslag som är tänkt att komplettera nuvarande socialtjänstlag genom att förtydliga uppdraget för äldreomsorgen genom ett tydligt lagstadgat innehåll. Det andra uppdraget ska stärka tillgängligheten av medicinsk kompetens inom äldreomsorgen. Gällande medicinsk kompetens anges särskilt att det ska finnas tillgång till läkare dygnet runt (Regeringen 2020b). Vi anser att det här är två viktiga uppdrag som Regeringen avser att lägga fram, dock är det vår övertygelse att man inom ramen för den nya äldreomsorgslagen också ska ta hänsyn till och lagstadga kring mjuka faktorer som att skapa ett bättre välbefinnande och ökad meningsfullhet i vardagen hos de äldre. Socialstyrelsen (2020b) påpekar att äldreomsorgen står inför stora utmaningar och att äldre behöver en annan typ av tillgång till sociala aktiviteter för att motverka försämrad fysisk och psykisk ohälsa. Här vore det lämpligt, anser vi, att genomföra en mer omfattande studie för att kunna lagstadga även insatser för välbefinnande. Det är viktigt att komma ihåg att det inte går att styra över hur familj och vänner beter sig men det är däremot möjligt att påverka hur personalen ska arbeta för att öka äldres meningsfullhet.

7.2 Metoddiskussion

Det finns flera faktorer som kan ha påverkat vårt resultat. Den tydligaste aspekten som vi ser det är pågående Covid-19-pandemin som har påverkat genomförandet av studien på flera sätt.

33

På grund av besöksrestriktioner hos respondenterna hade vi inte möjlighet att komma ut till särskilda boenden eller mötesplatser för personer med hemtjänst för att informera om syftet med vår studie. Vi kunde i och med detta inte heller påverka distributionen av enkäterna vilket vi tror kan ha inverkat en hel del. Dels för att vi fått telefonsamtal från en anhörig som uttryckte oro kring detta och dels för att informationen kring studien inte framfördes på samma sätt som vi hade kunnat göra, exempelvis hade vi kunnat svara på eventuella frågor om vi hade haft möjlighet att informera själva. Det är möjligt att vår närvaro vid distribution och insamling hade kunnat bidra till fler respondenter då vi hade eliminerat risken att

personalen tog del av resultaten samt att vi hade kunnat svara på eventuella frågor för att förtydliga vad vi menade. Det är också möjligt att vi kunnat få andra typer av svar om respondenterna inte vågar vara ärliga, gällande känsliga frågor som exempelvis bemötande, när personalen både delar ut, hjälper till att fylla i och samlar in enkäten. Vi delade ut

kontaktuppgifter till både oss och handledare, både telefonnummer och mail med tanke på att respondenterna med större sannolikhet har tillgång till telefon. Vi funderar på om det finns ett motstånd i att ta kontakt och att det då är enklare att låta bli att svara på enkäten. En annan påverkan från Covid-19-pandemin innebar att en kommun svarade att de var intresserade av att delta men att de inte hade möjlighet att ställa upp med personal då de var hårt ansatta i personalgruppen till följd av pandemin. Det är möjligt att flera kommuner som inte svarade hade samma begränsning. Att kommuner tackade nej till att hjälpa till med distribution av enkäter på grund av hög belastning kan också ha bidragit till att personer som ville vara med i undersökningen inte fick möjlighet att vara det.

Det faktum att personalen delade ut enkäterna kan ha påverkat bortfallet. Om inte personalen hade delat ut enkäterna hade vi med rådande restriktioner inte kunnat genomföra studien överhuvudtaget och personalens välvilja till att hjälpa respondenten att fylla i enkäten har troligen gjort att bortfallet är mindre än det annars skulle ha varit. Det är vår uppfattning att vissa tillfrågade kan ha valt att inte delta i studien av rädsla eller ovilja att delge sina resultat till personalen eftersom frågorna kan uppfattas som känsliga i de fall respondenten kan bli identifierad av personalen. Även om vi fick in dokumentation på hur många enkäter som delades ut och hur många som kom tillbaka så var det inte möjligt för oss att kontrollera om enkäterna verkligen delades ut. Det är tänkbart att enskilda individer glömde eller valde att inte dela ut enkäterna utan att informera oss om detta, situationen med pågående pandemi gjorde detta omöjligt för oss att kontrollera. Ytterligare en aspekt att ha med sig är att över hälften av enkäterna besvarades med hjälp av personal. Vi antar att personalen har svarat utifrån personens vilja men vi kan inte vara säkra på detta. Det är också möjligt att

respondenten kan svara ”oärligt” för att inte riskera att personalen tar illa vid sig, exempelvis på frågor om bemötande som kan uppfattas som personliga mellan kund och personal. Det är tänkbart att vi inte kan tydliggöra för respondenterna vad vi exempelvis menar med

meningsfullhet och att respondenten därför svarar ”varken eller”. Ytterligare en aspekt att ta hänsyn till är att vi inte har någon kännedom kring allmäntillståndet hos respondenten, detta kan påverka varför respondenten svarar som den gör och kanske egentligen inte skildrar en verklighet.

34

Respondenterna i vår studie är något ojämnt fördelat vad gäller kön, en klar majoritet av respondenterna är kvinnor (66,9 procent) och detta skulle kunna tala för att resultaten kan bli missvisande. Dock har vi gjort regressionsanalyser på våra resultat där vi har kontrollerat för både kön och ålder vilket innebär att resultaten är oberoende av dessa variabler. Förutom att vi analyserat på detta sätt har vi även kontrollerat fördelning av kön hos de personer som 2019 hade beviljade insatser i form av särskilt boende eller hemtjänst och där är fördelningen 36 procent män och 64 procent kvinnor³. Detta talar för att vår grupp av respondenter ändå är representativ för hela populationen vad gäller just könsfördelning. Vi valde att redan vid enkätkonstruktionen kategorisera ålder för att minska risken för att flera bakgrundsfaktorer tillsammans kunde bidra till identifiering. Det gör att vi inte kan jämföra fördelningen av ålder då vi har andra kategorier av åldersgrupp jämfört med vad Socialstyrelsen rapporterar i sin statistikdatabas. Vi hade kunnat ställa frågan om ålder metriskt och göra egna kategorier i efterhand, detta hade kunnat ge oss möjlighet både till att skapa kategorier för att jämföra med Socialstyrelsens statistikdatabas och att presentera ålder som deskriptiv statistik med

medelvärde, standardavvikelse, spridningsmått etc. Vi resonerade kring risken att personal skulle kunna identifiera olika svar vid insamling av enkäterna. Bedömningen vi gjorde var att det var viktigare att skydda respondenterna och vidta de åtgärder vi kunde för att minska risken för identifiering än att få mer detaljerad data. I de fall respondenterna valde att ta hjälp av personal var det deras val och inte något som vi kunde påverka.

Vi fick in 133 enkäter men tre av dem hade inte markerat sitt samtycke. De hade skickat med blanketten men missat att kryssa i sitt samtycke vilket skulle kunna tolkas som att de gav samtycke men vi valde att inte ta med dem då vi inte säkert kunde säga att de avsett att delta. Av 130 giltiga enkäter har 128 respondenter uppgett huruvida de haft hjälp att fylla i enkäten. Drygt 55 procent av respondenterna fyllde i enkäten tillsammans med eller med hjälp av personal, något som vi funderar på hur det kan ha påverkat resultatet. Det är möjligt att personer som haft starka åsikter gentemot personalen kan ha haft svårt att uttrycka dessa när personalen varit med och fyllt i, en annan möjlighet är också att respondenterna känt en oro att personal har tagit del av resultaten eftersom det var personal som samlade in enkäterna. Båda dessa anledningar kan vara grund för att välja att inte delta i enkäten överhuvudtaget. Vår tanke var att minska denna oro genom att skicka med självhäftande kuvert till alla enkäter för att kunna försegla sina svar. Vi blev uppringda av en anhörig till en respondent som ville skicka enkäten direkt till oss istället för att låta personalen samla in den. I samtalet uttrycktes en oro för att personalen skulle ta del av svaren om de skulle samla in enkäten.

Reliabilitet avser huruvida det är möjligt att reproducera en studie (Djurfeldt et al. 2018). I vårt fall kan det vara svårt att reproducera utifrån de aspekter Covid-19-pandemin har gett. Både att vi inte haft kontroll över enkätdistributionen och svarssituationen men också att svaren i enkäten också har påverkats av de restriktioner som finns för respondenterna. Det kan vara i form av att aktiviteter är inställda som personer annars brukar delta i, att anhöriga inte får hälsa på i samma omfattning vilket skapar ett större beroende av personal eller att personal måste vara hemma på grund av symptom vilket leder till ökad mängd vikarier som inte kan

35

skapa samma känsla av trygghet och samhörighet som välkänd personal kan bidra med. Våra resultat går dock i linje med tidigare studier varför vår uppfattning ändå är att resultaten är tillförlitliga och att vi har fått både god reliabilitet och validitet.

Att generalisera resultaten utifrån respondenterna med hemtjänst kan vara svårare då behovet av stöd kan variera mycket mer hos dem jämfört med respondenterna som bor på särskilt boende. Vi har få respondenter vilket också påverkar möjligheten till generaliserbarhet

negativt, men metoden att utföra regressionsanalyser bidrar till ökad generaliserbarhet. Att vår grupp av respondenter stämmer överens med hela populationen vad gäller könsfördelning stärker också generaliserbarheten. Utifrån dessa aspekter anser vi att reproducerbarheten borde vara förhållandevis hög så länge urvalet sker på samma sätt, vilket innebär att det enda inkluderingskriteriet har varit att respondenten har en beviljad insats i form av hemtjänst eller särskilt boende.