Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 Information@kau.se www.kau.se
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Socialt arbete/Institutionen för sociala och psykologiska studier
Sara Spinord Westberg & Frida Strömberg
En lyckad interaktionsritual skapar meningsfullhet med små medel
En kvantitativ tvärsnittsstudie om sociala interaktioners betydelse för meningsfullhet hos äldre
A successful interaction ritual creates meaningfulness with small means
A quantitative cross-sectional study about the meaning of social interactions for meaningfulness among elderly people
Examensarbete 15 hp Socionomprogrammet
Termin: HT 2020
Handledare: Olov Aronson
Examinerande lärare: Stefan Persson
Sammanfattning
Författare: Sara Spinord Westberg och Frida Strömberg
Titel: En lyckad interaktionsritual skapar meningsfullhet med små medel - en kvantitativ tvärsnittsstudie om sociala interaktioners betydelse för meningsfullhet hos äldre
Syftet med studien var att undersöka sambandet mellan upplevelsen av meningsfullhet och olika typer av sociala interaktioner hos personer med beviljad insats i form av hemtjänst eller särskilt boende. Vi valde att genomföra en kvantitativ tvärsnittsstudie där pappersenkäter delades ut till personer som var 65 år eller äldre. Totalt deltog 130 respondenter. Empirin analyserades med linjär regression och resultatet tolkades med hjälp av Collins teori om interaktionsritualer och emotionell energi. Våra resultat visade att det fanns fyra faktorer som har ett samband med hur respondenterna skattade sin upplevelse av meningsfullhet i
vardagen. Tre av fyra faktorer innefattade sociala interaktioner mellan respondenten och personal medan den fjärde rör familj, vänner och andra personer. Faktorerna benämndes bemötande från personal, stöd från familj, vänner och andra, fika med personalen på särskilt boende samt när personalen har tid att stanna. Resultaten kan bidra till vidare
utvecklingsmöjligheter på flera samhällsnivåer samt vara intressanta för vidare forskning som kan visa på kausala samband då vår studie tyder på att det med små medel går att öka
upplevelsen av en meningsfull vardag hos äldre personer. Det är också av vikt för personer som jobbar inom äldreomsorgen att förstå att dessa förhållandevis små faktorer har ett betydande samband med hur äldre personer uppfattar meningsfullhet i sin vardag.
Sökord: sociala interaktioner, meningsfullhet, äldre, särskilt boende, hemtjänst
Abstract
Authors: Sara Spinord Westberg and Frida Strömberg
Title: A successful interaction ritual creates meaningfulness with small means – a quantitative cross-sectional study about the meaning of social interactions for meaningfulness among elderly people
The purpose of this study was to investigate the connection between the experience of meaningfulness and different types of social interactions among people with granted service of home care or nursing home. We chose to do a quantitative cross-sectional study with surveys that were handed out to people 65 years or older. The total amount of respondents was 130. The empirics was analyzed with linear regression and the results were interpreted with support of Collins theory of interaction rituals and emotional energy. Our results show that there are four factors that have a connection with how the respondents estimated their experience of meaningfulness in their daily lives. Three out of four factors included social interactions between the respondent and the caring staff while the fourth factor concerned family, friends and other people. The factors are called refutation from the staff, support from your family, friends and others and when the caring staff has time to stay for a while. The results can contribute to further development opportunities on several levels and could be interesting for future research that could show causal relationship implying that the
experience of meaningful daily living can increase with small measures among elder people.
It is also important that people working in elder care understand that these relatively small factors have a significant connection with how older people perceive meaningfulness in their everyday lives.
Keywords: social interactions, meaningfulness, elderly, nursing home, home care
Förord
Covid-19 förändrade världsbilden 2020. Restriktioner i samhället innebar bland annat
besöksförbud inom äldreomsorgen vilket påverkade våra möjligheter att genomföra den studie vi hade pratat om att vi ville genomföra. Effekterna av pandemin innebar bland annat att studier på universitetsnivå genomfördes helt på distans vilket lärde oss att arbeta med teknik på en helt ny nivå. Många timmar har spenderats på Zoom under den här perioden, både för att föreläsningar och handledning har skett via Zoom, men också för att vi arbetat genom hela processen tillsammans. Vi vill tacka Andreas och Tony som stått ut med oss när vi suttit sena kvällar och nätter, Amanda för hjälp med uppsamling av enkäterna, Pontus och Teo för att de agerat glädjespridare och vår handledare Olov Aronson som bidragit med entusiasm och har ställt upp med handledning på udda tider, stort tack för ditt engagemang! Främst vill vi tacka våra respondenter och personalen som hjälpte till att dela ut och samla in våra enkäter. Utan dem hade det inte gått att genomföra denna studie.
Vi har arbetat tillsammans under hela processen och tar gemensamt ansvar för arbetet.
Karlstad 2021-01-07
Sara Spinord Westberg och Frida Strömberg
Innehållsförteckning
1.Inledning ... 1
1.1 Syfte och frågeställningar ... 2
1.2 Definition av centrala begrepp och avgränsningar ... 2
1.2.1 Meningsfullhet ... 2
1.2.2 Delaktighet ... 3
1.2.3 Insats, kund och personal ... 3
1.2.4 Särskilt boende ... 3
1.3 Disposition ... 3
2. Bakgrund ... 4
3. Forskningsöversikt ... 6
4. Teoretiska perspektiv ... 9
5. Metod ... 12
5.1 Val av metod ... 12
5.2 Urval ... 12
5.3 Enkätkonstruktion och distribuering ... 13
5.4 Analysmetod ... 155
5.5 Reliabilitet och validitet... 16
5.6 Etiska överväganden ... 177
6. Resultat ... 199
6.1 Beroende variabel - att ha en meningsfull vardag ... 20
6.2 Bemötande från personal ... 21
6.3 Stöd från familj, vänner och andra ... 22
6.4 Fika med personalen på särskilda boenden ... 23
6.5 När personal har tid att stanna ... 24
6.6 Kommentarer i enkäten ... 25
6.7 Sammanfattning resultat ... 25
7. Diskussion ... 26
7.1 Resultatdiskussion ... 26
7.1.1 Teoretisk resultatanalys ... 26
7.1.2 Resultatdiskussion i förhållande till tidigare forskning ... 28
7.1.3 Implikationer ... 31
7.2 Metoddiskussion ... 32
7.3 Slutsats ... 35 Referenslista ...
Bilaga 1 ...
Bilaga 2 ...
Bilaga 3 ...
Bilaga 4 ...
1
1.Inledning
Begreppet “äldre” anspelar på en social kategori som syftar till livsloppets sista fas, i Sverige räknas personer som fyllt 65 år som medlemmar av kategorin “de äldre” (Jönson & Harnett 2015) och denna population bestod av 2 065 367 människor år 2019 (Statistiska Centralbyrån 2020). Socialstyrelsens rapport Vård och omsorg om äldre - lägesrapport 2020 visar att åldrande är individuellt samt att äldre personer inte kan ses om en homogen grupp. Rapporten slår fast att det är viktigt att ha betydande relationer genom hela livet, detta för att göra livet meningsfullt och bibehålla hälsan (Socialstyrelsen 2020b). Likt Socialstyrelsen konstaterar Berkman et al. (2000) att socialt deltagande genom livet inte enbart är värdefullt i sig utan även av stor vikt för att ha fortsatt god hälsa och möjlighet att fungera i vardagen.
Nationalencyklopedin beskriver socialt arbete som:
organiserad verksamhet som med fokus på svaga samhällskategorier har till syfte att förhindra att samhällsförändringar och andra förhållanden får förtryckande eller på andra sätt problemskapande sociala eller psykosociala konsekvenser för grupper eller individer (Swärd & Hessle u.å)
Informella teorier om vad socialt arbete innebär kan exempelvis innefatta etiska, kulturella eller politiska värderingar (Payne 2015). I propositionen Värdigt liv i äldreomsorgen beskrivs att syftet bland annat var att säkerställa ett etiskt förhållningssätt hos verksamheter som svarar för äldreomsorgen och då “… med särskild hänsyn till hur en värdig äldreomsorg tillförsäkras de sköraste individerna som inte själva kan göra sin röst hörd” (Prop. 2009/10:116, s. 8).
Äldres situation är en viktig fråga och senast 7 september 2020 publicerade Regeringen ett pressmeddelande där de föreslår ett tillskott på 4 miljarder kronor som ska gå till
äldreomsorgen (Regeringen 2020a). Socialtjänstlagen reglerar att ansvaret för att ta hand om äldre i samhället ligger på kommunerna (Socialstyrelsen 2020b). Det sociala arbetet med äldre har tidigare varit synonymt med äldreomsorg, arbetet innefattar dock många andra
kunskapsområden (Jönson & Harnett 2015). Författarna menar att i takt med att medelåldern ökar och andelen äldre blir en allt större del av den totala befolkningen förändras också erfarenheterna hos de äldre individerna. Allt fler äldre har numera erfarenheter som tidigare kanske mer förknippats med yngre generationer, exempelvis missbruk, skilsmässor och byte av partner samt våld i nära relationer, vilket också hör till socialt arbete (Jönson & Harnett 2015).
I mars 2020 infördes rekommendationer som innebar sociala restriktioner för personer över 70 år till följd av Covid-19-pandemin (Folkhälsomyndigheten 2020; SOU 2020:80).
Folkhälsomyndigheten (2020) menar att många personer nu saknar sociala sammanhang som de tidigare kunnat ta del av och känner sig särbehandlade på ett stigmatiserande sätt. För att motverka försämrad psykisk ohälsa krävs en upptrappning av förebyggande insatser, särskilt med tanke på att personer som är 70 år och äldre kontaktar stödlinjer i högre grad och uppger att de inte längre har något att leva för (Folkhälsomyndigheten 2020). Besöksförbud på särskilda boenden infördes under sex månader vilket drabbade både äldre och anhöriga hårt
2
(SOU 2020:80), särskilt då sociala kontakter, förutom med personal, behövde ske via internet och sociala medier istället. Folkhälsomyndigheten (2018) rapporterade att 400 000 personer över 65 år levde i digitalt utanförskap 2018. En effekt av Covid-19-pandemin är enligt Internetstiftelsen (2020) att de flesta nya internetanvändarna är 76 år eller äldre samt att pensionärerna som använder sociala medier dagligen har gått från 38 procent 2019 till 53 procent under tredje kvartalet 2020. Folkhälsomyndigheten (2018) anger att delaktighet, sociala nätverk samt att få social stimulans fungerar som skyddsfaktorer för att behålla god psykisk hälsa, Socialstyrelsens lägesrapport från 2020 visar att äldre som bor på särskilt boende känner sig mer ensamma jämfört med äldre som bor hemma och har hemtjänst (Socialstyrelsen 2020b). I Socialstyrelsens vägledningsmaterial för äldreomsorgens värdegrund står att läsa:
För att fullt ut kunna bidra till meningsfullhet och sammanhang behöver vi lyssna på vad individen vill och stödja honom eller henne i de egna valen.
Vi behöver komma förbi våra egna uppfattningar om vad som är meningsfullt för en äldre person så att vi verkligen ser och förstår vad den äldre personen själv uppfattar som meningsfullt. (Socialstyrelsen 2012, s.70)
Vår genomgång av litteraturen visade att det finns flera studier och rapporter som beskriver äldres situation men inte lika mycket information kring vad som kan förbättra den, därför anser vi att det finns ett behov av att hitta faktorer som med små medel kan göra stora förändringar gällande äldres meningsfullhet.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka sambandet mellan upplevelsen av meningsfullhet och olika typer av sociala interaktioner hos personer med beviljad insats i form av hemtjänst eller särskilt boende. För att besvara syftet har vi använt oss av följande frågeställning:
Finns det något samband mellan personalens interaktioner med kunden och kundens upplevelse av att ha en meningsfull vardag?
1.2 Definition av centrala begrepp och avgränsningar
I framförliggande avsnitt definierar vi centrala begrepp som används.
1.2.1 Meningsfullhet
Antonovsky (2005) använder sig av begreppet meningsfullhet i sin teori känsla av
sammanhang [KASAM] och fastställer uttrycket som en av tre verkningsfulla komponenter inom teorin. Författaren menar att meningsfullhet är en motivationskomponent som i mångt och mycket driver viljan att hantera de utmaningar som är värda att investera både tid och engagemang i. Meningsfullhet kan sägas vara den kognitiva infallsvinkeln i begreppet av KASAM och definierades från början med en anknytning till delaktighet; “som medverkande i de processer som skapar såväl ens öde som ens dagliga erfarenheter” (Antonovsky 2005, s.
45).
3
Vi har valt att använda oss av denna grunddefinition av begreppet meningsfullhet.
Meningsfull (u.å.) förtydligas som något som har djupare innebörd enligt
Nationalencyklopedin, vilket vi anser stämmer överens med hur vi ser på begreppet. Att uppleva meningsfullhet i livet kan vara en mening med att faktiskt leva.
1.2.2 Delaktighet
Delaktighet beskrivs av WHO som “engagemang i en livssituation” (Socialstyrelsen 2020a).
Kommunförbundet Skåne har tillsammans med Region Skåne skrivit en rapport som heter Vad är delaktighet för dig? (Gullacksen & Hejdedal 2015). I rapporten finns ett avsnitt som försöker förklara begreppet delaktighet, här ges några exempel från personer. Ett exempel lyder: “Om man inte är delaktig så finns man ju inte. Det är bra att prata med mig och inte om mig. Delaktig är att föra sin egen talan. Delaktig är att vara informerad.” (Gullacksen &
Hejdedal 2015, s. 11). Vi har haft dessa meningar med oss i bakhuvudet när vi konstruerat enkäten.
1.2.3 Insats, kund och personal
Vi använder oss av begreppet insats som ett samlingsbegrepp för beviljad hemtjänst samt beviljat särskilt boende.
Begreppet kund innebär i denna studie en person som fått beviljad insats från kommunen.
Med personal avser vi personer som jobbar i äldreomsorgen. Om personalen hör till hemtjänst eller särskilt boende är detta specificerat.
1.2.4 Särskilt boende
Med särskilt boende avser vi alla typer av boenden som en person från 65 år kan bli beviljad som insats av kommunen. Att bo i ett särskilt boende innebär att personen inte längre bor hemma i eget boende (Socialstyrelsen 2011).
1.3 Disposition
Enligt Strömquist (2019) omfattas vetenskapliga texter av regler gällande utformning och disposition. Då examensarbeten räknas som vetenskaplig text följer vi dessa huvudsakliga regler. Uppsatsens omfattning är totalt sju kapitel. Kapitel ett innefattar inledning som
innehåller problemformulering, syfte och forskningsfråga, definition av centrala begrepp samt denna dispositionsöversikt. Andra kapitlet handlar om bakgrund där vi bland annat förklarar grunderna och syftet till olika insatser samt på vilka grunder hemtjänst beviljas. Kapitel tre omfattar forskningsöversikt där vi presenterar tidigare forskning inom ämnet i form av vetenskapliga artiklar samt en avhandling. Fjärde kapitlet redogör för den teoretiska referensram som används vid analys av resultatet. Kapitel fem omfattar metod där vi
beskriver hur vi gått tillväga i vår studie. I kapitel sex presenterar vi vårt resultat och slutligen analyserar och diskuterar vi resultatet samt metoden i kapitel sju.
4
2. Bakgrund
Insatser till äldre är utformade enligt tre olika inriktningar: strukturella, allmänna och individuella (Lundgren et al. 2018). De strukturella insatserna fokuserar bland annat på uppsökande verksamhet, medverkan i samhällsplanering och arbete med sociala problem.
Allmänna insatser avser generellt utformade sociala insatser, särskilt fokus ligger bland annat på att tillgodose behov av information. De individuella insatserna fokuserar på individuellt anpassade insatser formade efter varje enskild persons behov. Här avses alla övriga insatser som kan avse behov hos en enskild person, exempelvis trygghetslarm, hemsjukvård samt beviljande av hemtjänst och särskilt boende (Lundgren et al. 2018). I Socialtjänstlagens femte kapitel regleras “särskilda bestämmelser för olika grupper” (SFS 2001:453, 5 kap.) där äldre ingår som en särskild grupp. Där går exempelvis att utläsa:
Socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande (värdegrund).
Socialnämnden ska verka för att äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt under trygga förhållanden och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra.
(SFS 2001:453, 5 kap. 4§)
Lundgren et al. (2018) beskriver att syftet med insatserna hemtjänst och särskilt boende uppstår när personer av någon anledning inte längre själva kan tillgodose sina behov och saknar förutsättningar att få behoven tillgodosedda på andra sätt. Kommunen har då ansvar för att efter utredning av personens behov bevilja insatser så att en skälig levnadsnivå kan uppnås (Lundgren et al. 2018; Socialstyrelsen 2011). Socialstyrelsen (2011) förtydligar socialnämndens ansvar genom två fundamentala principer; kvarboendeprincipen och
självbestämmandeprincipen. Kvarboendeprincipen innebär att individen ska få möjlighet att bo kvar hemma så långt det är möjligt och det är personens egen önskan.
Kvarboendeprincipen kan även tillämpas när en person har sitt hem på särskilt boende och får förändrat omvårdnadsbehov, grundinställningen är då att personen ändå ska få bo kvar men med förändrad vård utifrån sitt nya behov. Självbestämmandeprincipen går hand i hand med kvarboendeprincipen då individens egen vilja är en viktig grund vid beviljandet av olika insatser (Socialstyrelsen 2011).
Begreppet äldre har länge använts för att beskriva ålderskategorin som är 65 år och äldre, något som på senare år har utvecklats till att mer nyanserat delas in i tredje och fjärde åldern (Socialstyrelsen 2011). Tredje åldern anses börja när en person slutar förvärvsarbeta och fortfarande har god hälsa (Jönson & Harnett 2015; SOU 2007:103). Fjärde åldern avser den sista perioden i livet som oftast innebär en omfattande sjukdomsbild och därvid tillhörande omsorgsbehov (Jönson & Harnett 2015; SOU 2007:103). Hemtjänstinsatser kan beviljas enligt två olika grunder. Den ena grunden är att vissa hemtjänstinsatser föregås av en
utredning som visar personens behov utifrån hans eller hennes funktionsförmåga, denna insats beviljas enligt Socialtjänstlagen 4 kap. 1§ (SFS 2001:453). Den andra grunden innebär att det sedan 1 juli 2018 finns möjlighet för kommuner att bevilja insatser utan föreliggande
utredning, denna insats beviljas enligt Socialtjänstlagen 4 kap 2a§ (SFS 2001:453). Varje kommun har ansvar för att förtydliga vilka grunder som kan ge insatser samt vilka olika
5
insatser som omfattas av paragraf 2a i Socialtjänstlagens fjärde kapitel (Clevesköld, L.,
Socialtjänstlagen, kommentaren till 4 kap. 2a §). Detta innebär i praktiken att olika kommuner kan sätta olika åldersgränser och inkludera olika insatser som omfattas av paragrafen.
Det komplexa med hemtjänstinsatser i förhållande till vår studie är att insatser kan beviljas på olika nivå och med betydande skillnader i omfattning. Exempelvis kan en person ha besök från hemtjänsten en gång per vecka för få hjälp med dusch, en annan kan ha besök fyra gånger per dag för medicindelning efter delegering från kommunens sjuksköterskor och ytterligare en person kan ha besök tre gånger per dag och få hjälp med påklädning, städning och beredning av måltider. Det är utifrån dessa olika exempel svårt att generalisera personer med hemtjänstinsatser som en homogen grupp. Insatsen särskilt boende kan ibland ses som ett sistahandsalternativ av biståndshandläggare då personer som har sitt hem på särskilt boende oftast har ett mycket omfattande hjälpbehov (Jönson & Harnett 2015). Utöver omsorgsansvar har kommunen även ansvar för hälso- och sjukvård för de personer som har sitt hem på ett särskilt boende. Detta tillgodoses exempelvis genom att kommunen tillhandahåller en eller flera medicinskt ansvariga sjuksköterskor med mandat att delegera uppgifter som är kopplade till hälso- och sjukvård (Socialstyrelsen 2019a). Insatsen särskilt boende baseras på många olika typer av behov varför det inte är självklart att dessa personer kan generaliseras till en homogen grupp.
6
3. Forskningsöversikt
De studier som presenteras i framförliggande text har använt sig av kvantitativ metod om inte annat framgår.
Fors (2012) har skrivit en avhandling som tittar på olika faktorers påverkan på lycka, däribland sociala relationer och lycka. I avhandlingen har författaren använt data från två återkommande kvantitativa studier som sammanfattas i olika delar. Fors (2012) menar att människor skattar sociala relationer som en av de viktigaste faktorerna för att nå lycka.
Enligt studien väger en god relation till familjen tyngst, 92 procent av respondenterna anger att det är avgörande för att nå ett personligt välbefinnande. På andra plats kommer relation till goda vänner som 82 procent av respondenterna anger som avgörande. Först på tredje plats kommer kärleksförhållanden som också anses vara viktigt men inte i närheten av lika viktigt som goda relationer till familjen då 67 procent anger att kärleksförhållandet är avgörande eller mycket viktigt för att må bra (Fors 2012). Rinnan et al. (2018) har genom en kvalitativ studie undersökt vad som påverkar livsglädjen (Joy of Life [JOL]) hos personer som bor på norska vårdboenden. Författarna tar upp fem dimensioner som påverkar upplevelsen av livsglädje vilka är positiva relationer, känslan av tillhörighet, källor till mening, upplevelsen av att må bra och acceptans. Fors (2012) avhandling fokuserar inte på hur personal kan ha betydelse för en persons välbefinnande, det gör dock Rinnan et al. (2018) som visar att familjen och vårdpersonalen spelar en viktig roll för äldre personers upplevelse av livsglädje, men på olika sätt. Författarna menar att få besök från sin familj samt relationer till familjen är baserade på ömsesidighet, detta är en viktig del som spelar in på den äldres upplevelse av livsglädje. Vårdpersonalen finns istället till för att ge den äldre den omvårdnad och hjälp som personen är i behov av och den äldre är beroende av personalen för att dessa behov ska bli tillgodosedda, vilket sätter den äldre i ett sårbart tillstånd (Rinnan et al. 2018). Park et al. (2012) presenterar liknande resultat i sin kvalitativa studie. Författarna skriver att det finns vissa svårigheter för äldre att utveckla tillfredsställande relationer med andra äldre som bor på det särskilda boendet bland annat på grund av olika funktionsnedsättningar som nedsatt hörsel. De äldre i studien har lättare att utveckla tillfredsställande relationer med personalen på det särskilda boendet då personalen är lätta att prata med och möjligheten finns att bygga upp en vänskap över tid Park et al. (2012).
Likt Fors (2012) resultat att sociala relationer påverkar hur en person upplever lycka visar Rinnan et al. (2018) att det är de små detaljerna i vardagen, exempelvis att delta i
aktiviteter och få besök, som påverkar livsglädjen hos de äldre. Rinnan et al. (2018) menar vidare att acceptans över sin situation och en positiv syn på sin vardag är även det viktiga faktorer som påverkar upplevelsen av livsglädje. Interaktionen mellan
vårdpersonal och den äldre blir därför betydande där skicklighet och kompetens är viktiga faktorer hos personalen för att den äldre ska känna välbefinnande, förtroende och mening i livet. Att vårdpersonalen bemöter den äldre med respekt, empati, uppmärksamhet och bekräftelse höjde upplevelsen av livsglädje. En annan viktig faktor för äldres upplevelse
7
av livsglädje är att vårdpersonal lyssnar in personens åsikter och tankar (Rinnan et al.
2018) vilket bekräftas av Park et al. (2012) vars resultat visar att personalen ger möjlighet för de äldre att utveckla en vänskap och genom detta få sitt behov av att dela med sig av sina känslor till andra uppfyllt. Personalen ses både som goda vänner och uppfyller de äldres behov av vård och hjälp. I studien nämns att när personalen tar sig tiden att sitta ner och prata med den äldre är detta mycket uppskattat. Det de äldre uppskattar mest är när personal ägnar uppmärksamhet åt den äldres behov (Park et al. 2012).
I en kvalitativ studie av Stones och Gullifer (2016) tas hemmets betydelse upp som betydande för upplevelsen av självständighet avseende äldre personer med
hemtjänstinsatser. Författarna tar upp att bo kvar i sitt hem istället för på ett vårdboende medför en känsla av frihet och tillfredsställelse i vetskapen om att den äldre personen kan styra över sitt eget liv och ta hand om sig själv och sitt hem. Stones och Gullifer (2016) menar att känslan av frihet dock kan försvagas av påverkan från hemtjänstpersonal och deras rutiner som den äldre behöver anpassa sig till. Cook et al. (2015) har gjort en kvalitativ studie vilken behandlar relationer som skapas mellan personal och äldre som bor på ett särskilt boende, en speciell situation då relationer skapas i en miljö där
personalen arbetar och där den äldre bor. Enligt författarna kan relationerna kategoriseras som funktionella och relationella. Funktionella relationer består bland annat av att utbyta information där den äldres behov identifieras vilket i sin tur underlättar arbetet för personalen. De relationella interaktionerna består av att personal och den äldre delar personlig information och att det finns ett ömsesidigt intresse personerna emellan. De relationella interaktionerna ger en möjlighet för den äldre att uppleva sällskap och skapa ett band till personalen som de möter i sin dagliga vardag (Cook et al. 2015).
Schoenmakers et al. (2013) konstaterar att personer i den tredje och fjärde åldern upplever ensamhet i olika omfattning och att det i mångt och mycket hänger samman med
upplevelse av hälsa samt huruvida personen har en make eller maka i sitt liv. Heylen (2010) skiljer mellan social ensamhet och emotionell ensamhet i sin studie och beskriver den sociala ensamheten som de känslor som uppstår vid brist på social integration och den emotionella ensamheten som känslor som uppstår vid avsaknaden av en
anknytningsperson. Författaren lägger fokus på den sociala ensamheten i sin studie som syftar till att undersöka hur kvaliteten och kvantiteten av sociala relationer påverkar känslan av social ensamhet hos äldre samt upptäcka riskfaktorer för social ensamhet.
Resultatet visar att kvinnor är mindre socialt ensamma än män (Heylen 2010). Enligt Schoenmakers et al. (2013) känner sig personer i den tredje åldern som fortfarande är gifta mindre ensamma än personer som är ogifta. Enligt Heylen (2010) får personer som har barn men inte lever med en make eller maka en skyddsfaktor gällande social
ensamhet i och med detta.
Schoenmakers et al. (2013) studie visar att det finns en uppfattning bland äldre personer att de som förlorat sin partner och dessutom har dålig hälsa är de som känner sig mest ensamma. Att ha en partner anses enligt studien vara en större skyddsfaktor jämfört med
8
att ha god hälsa men de två tillsammans är en bra kombination. Deltagarna i studien anser också att själva faktumet att bli äldre är en riskfaktor för ensamhet. Särskilt hos
personerna inom den tredje åldern är medvetenheten hög gällande att ålderdom är en riskfaktor för ensamhet, något som bidrar till att de gör aktiva val för att undvika
ensamhet när de själva når den fjärde åldern (Schoenmakers et al. 2013). En annan faktor som påverkar en förlorad kontroll i takt med ökad ålder kan enligt Stones och Gullifer (2016) vara svårigheter att utföra vissa moment i vardagen på egen hand vilket medför att de äldre personerna tar emot hemtjänstinsatser i hemmet istället för att flytta till ett vårdboende.
Heylens (2010) studie visar att nivån av social ensamhet varierar beroende på ålder där de äldsta respondenterna (80 år och äldre) upplevde mindre social ensamhet än de yngre respondenterna (55 år och uppåt). I studien visar resultatet att tillfredsställelsen av respondenternas sociala relationer var mycket hög där de äldsta åldersgrupperna hade störst tillfredsställelse. Respondenterna som var 65 år eller äldre var generellt sett mer positiva till antalet goda vänner och fäste även mindre vikt vid det totala antalet sociala relationer än den yngre åldersgruppen. Resultatet visar även att de äldsta åldersgrupperna träffade personer utanför hushållet såsom familj, vänner eller bekanta oftare än
respondenterna i de yngre åldersgrupperna (Heylens 2010). Siebert et al. (1999) visar att engagemang för vänskap och att ha möjlighet att identifiera sig som en vän bidrar avsevärt till känslan av tillfredsställelse. Resultatet visade ingen utmärkande skillnad mellan könen när det gäller stöd från vänner, men kvinnor visade sig vara mer engagerade i vänskapsrollen och ha starkare identitet som vän. Respondenterna som förlitar sig på vänner som stöd visade sig även ha ett glesare nätverk och mindre kontakt med personer som de ansåg som sina stödpersoner än de som uppgav släktingar som stöd (Siebert et al.
1999).
9
4. Teoretiska perspektiv
Sociologen Randall Collins (2004) har utvecklat en teori som behandlar interaktionsritualer mellan individer. Dessa interaktionsritualer kan, om de är lyckade, leda vidare till nya interaktionsritualer vilket på sikt kan ses som förlopp av interaktionsritualer och Collins argumenterar för att livet kretsar kring dessa på olika sätt. Dels kan välbefinnandet som lyckade interaktionsritualer ger skapa en längtan efter att bibehålla eller ytterligare förstärka känslan, dels kan misslyckade interaktionsritualer förändra beteendet hos personer för att undvika situationer som skapar en mindre behaglig känsla. Till stor del menar Collins att teorin handlar om att teoretisera och analysera olika situationer snarare än att se till
människans egna uppfattningar och tankar kopplat till en interaktion. Collins uppger att teorin grundas på tidigare tankar och teorier från Durkheim vars teorier om riter och symboler exempelvis beskriver kollektivt medvetande vilket förklaras som att gruppmedlemmarna delar samma uppfattning och heliga symboler som blir viktiga för personer i olika typer av
grupptillhörigheter. Även Goffman, vars teorier om små, vardagliga interaktionsritualer ofta består av samma fokus hos personer som deltar i en interaktionsritual, är en del av förgrunden till teorin. Enligt Collins har människan ständigt emotionell energi omkring sig och vi lägger inte märker till nivån förrän den förändras. Först när den emotionella nivån ökar börjar vi jaga känslan genom att försöka skapa fler situationer som ger högre emotionell energi. På samma sätt skapar också en sänkt nivå ett beteende som gör att personer försöker komma ur den mer obehagliga känslan. Den emotionella energin är enligt Collins (2004) anledningen till att människor söker sociala interaktioner.
I huvudsak presenterar Collins (2004) fyra olika kriterier för interaktionsritualer:
1. Två eller flera personer befinner sig i varandras fysiska närhet.
2. Personernas interaktion avgränsas vilket skapar tydlighet kring vilka personer som deltar i interaktionen samt vilka som är exkluderade från densamma.
3. Personerna riktar sin uppmärksamhet på något gemensamt objekt eller aktivitet. De ska dessutom uttrycka att de har detta gemensamma fokus för att skapa medvetenhet hos varandra.
4. Personerna delar en sinnesstämning eller känslomässig upplevelse.
De fyra olika kriterierna påverkar varandra på flera olika sätt och i flera olika led (Collins 2004). Framförallt beskriver författaren hur de två senare kriterierna påverkar och förstärker varandra. Ett gemensamt fokus skapar högre medvetenhet hos personerna om vad de andra gör och känner, på samma sätt som deras upplevelse av ömsesidig sinnesstämning också tydliggör ett gemensamt fokus. De två första kriterierna påverkar också varandra genom att personer som finns i varandras fysiska närhet också behöver avgränsas från de som inte deltar i interaktionen (Collins 2004). Exempelvis i en frisörsalong som många olika personer kan befinna sig i samtidigt, är det kunden och frisören som utför sin interaktionsritual då de är i varandras närhet. De är avgränsade från andra genom att inte delta i andra konversationer och genom att med både talspråk och kroppsspråk visa att deras gemensamma fokus ligger på att
10
skapa en frisyr för kunden. Collins (2004) identifierar också effekter som de olika kriterierna får på personerna som deltar i interaktionsritualen vilka hänger samman med de fyra
kriterierna som listats ovan:
1. Gruppsolidaritet, känsla av delaktighet
2. Emotionell energi hos individen: självkänsla, entusiasm och förmåga att agera.
3. Symboler som representerar gruppen: olika visuella ikoner, uttryck eller gester som bidrar till att personer känner en kollektiv samhörighet.
4. Gemensam moralisk syn: en känsla av rättighet att tillhöra gruppen och respektera symboler samt en vilja försvara både tillhörighet och symboler gentemot
överträdelser.
Collins (2004) menar att interaktionsritualer kan ske medvetet men att det ofta sker omedvetet samt att detta snarare är situationsstyrt än att det beror på personerna som deltar i
interaktionen. Interaktionsritualer kan delas upp i naturliga och formella ritualer där naturliga ritualer oftast är sådana som skapar gemensamt fokus och ökar den emotionella energin utan formaliserade strukturer och formella ritualer mer kan beskrivas som ceremoniella procedurer som känns igen av flera olika personer utan att ha deltagit i dessa tidigare.
Interaktionsritualerna kan både ses som lyckade och misslyckade, vissa är utöver detta tomma eller tvingande. En tom ritual är ofta en formell ritual som misslyckats. En misslyckad
interaktionsritual innebär i enkla drag att den emotionella energin minskar, på samma sätt som en lyckad interaktionsritual istället innebär att den emotionella energin ökar. Misslyckade ritualer är oftare formella interaktionsritualer, detta för att det i större omfattning går att förutse att formella interaktionsritualer kommer att ske jämfört med naturliga
interaktionsritualer som oftare sker på subtila grunder. Ett exempel på en misslyckad formell interaktionsritual kan vara ett avtalat möte mellan två personer som inte riktigt “klickar”. Det formella mötet kan ske både i form av en bokad tid mellan läkare - patient eller i form av en dejt mellan två personer som är intresserade av varandra där det i båda fallen handlar om formaliserade möten och en förväntning på en interaktion finns från båda parter. När den emotionella energin ökar bidrar detta ofta till ytterligare interaktionsritualer som på sikt skapar det tidigare nämnda förloppet av flera interaktionsritualer (Collins 2004).
Collins (2004) beskriver att den fysiska närheten är viktig i fråga om interaktionsritualer, däremot är det inte nödvändigt att personerna är medvetna om varandras närhet. Detta gäller främst vid fler antal deltagare i en situation (Collins 2004). Flera personer som deltar i samma tillställning delar samma fokus, exempelvis vid ett sportevenemang. Flera tusen personer kan vara åskådare till en hockeymatch och delta i en interaktionsritual genom att 1. finnas i varandras närhet i sportarenan, 2. tydligt avgränsas till de som har biljetter och får komma in på arenan, 3. rikta sin uppmärksamhet på matchen som spelas vid det speciella tillfället och 4.
dela sinnesstämningen som förekommer. Gör hemmalaget mål är det troligt att större delen av publiken känner glädje och entusiasm, även om de rent fysiskt inte har kännedom om
varandras närhet i situationen.
11
En annan aspekt som påverkar interaktionsritualerna enligt Collins (2004) är olika
maktförhållanden mellan personer. Maktförhållanden skapar sociala dynamiker snarare än olika statiska förhållanden. Collins pratar om stratifierade interaktionsritualer där maktritualer förtydligas. Enligt Collins kan maktritualer bestå av ordergivare och ordertagare och deras roller i ritualen fungerar på olika sätt. En ordergivare deltar aktivt i en maktritual och avgör själv huruvida denne ska vara en del av ritualen eller ej genom att ta beslutet att dela ut en order. Ordergivaren behöver inte vara formell i form av en chef som har befogenhet att dela ut order, ordergivaren kan också vara en informell ledare som “tagit” sin position och själv bestämmer sig för att dela ut order. Att vara ordergivare skapar en känsla av stark emotionell energi, vilket även kan uttryckas som dominans eller ibland även ilska. Ordertagaren väljer däremot inte på samma sätt att delta i maktritualen eftersom ordergivaren redan har valt ut denne att delta i ritualen och använder en form av tvång för att uppnå sitt önskade resultat.
Ordertagaren hamnar i ett underläge från början i förhållande till ordergivaren och upplever en typ av svaghet, ibland även rädsla. Detta betyder dock inte att maktritualer inte kan vara lyckade. Denna typ av ritual skapar ett gemensamt fokus och i en lyckad maktritual agerar både ordergivare och ordertagare som positiva rollbärare i ritualen vilket förutsätter att
ordergivaren kan förstå och känna in både sina egna känslor kopplade till att vara ordergivare, men också att denne kan förstå ordertagarens upplevda känslor som är mer negativt laddade.
Ordertagaren behöver förstå vad ordergivaren förväntar sig i och med den givna ordern och när båda dessa parter förstår varandra kan maktritualen ses som lyckad (Collins 2004).
12
5. Metod
5.1 Val av metod
Larsen (2009) beskriver att kvantitativ metod lämpar sig bäst i de fall då nyttan med studien innebär att resultatet ska kunna generaliseras. Det strukturerade arbetssättet gör det möjligt att samla in relevant data från fler respondenter, förutsatt att respondenterna kan anses lämna trovärdig och objektiv information kring sina uppfattningar i studiens område (Levin 2008).
Kvantitativa undersökningar syftar ofta till att kunna uttala sig om i vilken utsträckning studiens resultat är generaliserbara (Bryman 2018) och Jacobsen (2017) menar att kvantitativ metod ofta väljs vid undersökning av omfattning eller frekvens av ett fenomen. Studien har en tvärsnittsdesign vilket enligt Bryman (2018) innebär att data samlas in vid en enstaka tidpunkt med syftet att samla in kvantifierbara data som kan kopplas till minst två variabler.
Variablerna granskas sedan för att mönster ska kunna upptäckas och visa olika slags samband, forskaren kan dock inte vara säker på att dessa samband är kausala (Bryman 2018).
Syftet med studien var att undersöka sambandet mellan upplevelsen av meningsfullhet och olika typer av sociala interaktioner hos personer med beviljad insats i form av hemtjänst eller särskilt boende. Vi ville undersöka hur sambandet ser ut varför vi ansåg att det var lämpligast med en kvantitativ ansats. Att genomföra en enkätstudie gav oss möjlighet att strukturerat samla in data från en större mängd respondenter än om vi hade genomfört kvalitativa intervjuer och vi fick därmed större möjlighet att undersöka omfattningen av vårt fenomen.
5.2 Urval
Vi beslutade oss för att använda pappersenkäter med tanke på att majoriteten i vår målgrupp troligen inte har mail eller andra sociala medier som skulle kunna bidra till en digital
insamling. Under 2019 bodde 108 8981 personer permanent på särskilt boende och 243 0882 personer hade beviljad hemtjänstinsats i ordinärt boende varför det inte var möjligt för oss att undersöka alla enheter. Vi behövde därför genomföra ett urval och Jacobsen (2017) betonar att det är viktigt att säkerställa att ingen grupp faller bort när ett urval av populationen sker. Vi valde att fokusera på ett antal kommuner i Värmland av enkelhet gällande logistik. Denna process innebar att vi gjorde det Bryman (2018) beskriver som bekvämlighetsurval, det vill säga att vi valde enheter som var lättast att få tag på. Vi hade däremot inte möjlighet att påverka kön, ålder eller typ av beviljad insats hos våra respondenter utan detta fördelades helt slumpmässigt utifrån de svar vi fick från kommunerna. Detta bidrog till att alla respondenter var fullständigt anonyma för oss, vi kom aldrig i kontakt med vare sig respondenter eller personal som delade ut enkäterna till respondenterna. Det faktum att respondenterna genom detta förfaringssätt förblev helt anonyma för oss bidrog till att studien kunde genomföras helt anonymiserat. Vi var istället intresserade av, och fokuserade på, upplevelsen hos
1 Uppgift från Socialstyrelsens statistikdatabas för äldreomsorg
2 Uppgift från Socialstyrelsens statistikdatabas för äldreomsorg
13
respondenterna oavsett kön eller ålder. Det som stod i fokus var inkluderingskriteriet om personen hade beviljad hemtjänstinsats eller beviljat särskilt boende. Utifrån detta blir vårt urval representativt för den teoretiska populationen.
Larsen (2009) menar att minst 30 individer behövs för att kunna genomföra en statistisk analys, detta för att mätfel lätt kan uppstå i denna typ av analys. I vår studie delades 169 enkäter ut till personer som var beviljade dagliga hemtjänstinsatser och 164 enkäter till
personer som var beviljade särskilt boende. Externt bortfall innebär att en person inte vill eller inte har möjlighet att svara på enkäten (Ejlertsson 2014). Totalt delades 333 enkäter ut till samtliga potentiella deltagare inom de två kommuner som valde att delta i studien. Av dessa fick vi tillbaka 133 stycken varav tre enkäter inte hade kryssat i rutan för godkännande av samtycke vilket gav 130 användbara enkäter. Detta gav ett externt bortfall på 203 enkäter som motsvarade 60 procent. Internt bortfall presenteras i resultatkapitlet.
5.3 Enkätkonstruktion och distribuering
Vi började med att via mail kontakta personer som arbetar på olika nivåer inom olika delar av äldreomsorgen för att höra hur intresset att delta i vår studie såg ut. Då äldreomsorgen hade omfattande restriktioner till följd av Covid-19-pandemin var det inte möjligt för oss att själva besöka särskilda boenden eller personer med insatser i form av hemtjänst och dela ut enkäter utan vi var helt beroende av hjälp från personal som jobbar med grupperna. Vi kontaktade enhetschefer, socialchef samt ordförande i socialnämnden i olika kommuner och fick flertalet svar att det inte fanns möjlighet att hjälpa till med distribution av enkäten på grund av hårt belastade arbetsgrupper som en följd av pandemin. En kommun svarade att de gärna ville vara med, både med äldre inom hemtjänsten och äldre med särskilt boende. Efter en vecka tog vi kontakt via telefon med de personer som inte hade svarat på vårt första mail och fick svar från ytterligare en kommun som ville dela ut enkäter till äldre med särskilt boende.
Operationalisering är ett viktigt begrepp kopplat till kvantitativ forskning. Att operationalisera innebär att konkretisera, att göra vaga begrepp tydliga samt att säkerställa att korrekta frågor ställs i mätinstrumentet (Jacobsen 2017). Bryman (2018) betonar att det är särskilt viktigt att frågor i enkäter är tydligt formulerade eftersom respondenten inte kan fråga om förklaring om hen inte förstår någon fråga. Vidare menar Bryman (2018) att enkäten måste vara
lättförståelig eftersom det annars kan leda till att alla frågor inte besvaras. Vi ansåg att detta var något vi behövde lägga mycket prioritet på för att göra det tydligt för våra respondenter vad våra frågor och påståenden innebar. Vi fann inspiration från Socialstyrelsen enkät, Så tycker de äldre om äldreomsorgen - Enkät 2019 (Socialstyrelsen 2019c), som är en årlig nationell undersökning som genomförs av Socialstyrelsen och vänder sig till personer över 65 år som bor hemma med hemtjänstinsatser eller som bor på särskilt boende (Socialstyrelsen 2019b). Från enkäten tog vi dels inspiration till frågor som berör bemötande från personal och dels till själva utformningen och layouten på enkäten. Enkäten har använts under många år av Socialstyrelsen och är därför en utformning som de äldre är vana att svara på, varför vi utformade vår layout på liknande sätt som Socialstyrelsen. Ett exempel på hur vi använde oss av detta var att svarsalternativen ställdes i lodrät ordning och att vi hade ett streck mellan
14
varje fråga för att förtydliga vilka alternativ som hörde till vilken fråga. Frågorna kring meningsfullhet utformades med inspiration från frågebatterier som används för att undersöka en persons upplevelse av KASAM (Antonovsky 2005), dock med förenklade uttryck då vi ägnade mycket tid på att formulera oss så enkelt som möjligt för att respondenterna skulle ha lätt för att förstå både påståenden och frågor och därmed kunna svara mer trovärdigt utifrån sin upplevelse. Vi utformade frågor och påståenden som berörde sociala interaktioner med personal samt med familj, vänner och andra. Med andra menade vi andra personer i respondentens nätverk, exempelvis god man eller förvaltare.
Vi valde att utforma två olika enkäter, en som riktade sig till respondenterna med
hemtjänstinsatser (se bilaga 1) och en som riktade sig till respondenterna som bor på särskilt boende (se bilaga 2). Anledningen till detta var att förutsättningarna ser olika ut beroende på vilken typ av insats respondenterna har samt att personalen benämns på olika sätt. Frågorna ställdes på liknande sätt men benämningarna på personal skilde sig åt, detta för att göra det så tydligt som möjligt för respondenterna vad vi avsåg med frågan. Vissa frågor ställdes på identiska vis för att ge möjlighet att analysera dessa med samtliga svar från respondenterna.
Samtliga svarsalternativ till frågorna och påståendena, förutom frågorna som rör bakgrund, ställdes i en femgradig Likertskala (Bryman 2018; Ejlertsson 2014). Svarsalternativen varierade från “Instämmer helt” till “Instämmer inte alls”, “Dagligen” till “Aldrig” samt “Ja, alltid” till “Nej, aldrig”, beroende på frågan eller påståendets utformning. Alla frågor och påståenden hade ett neutralt alternativ i mitten. Utöver frågor och påståenden ställdes även bakgrundsfrågor rörande kön, ålder, om respondenten bor ensam eller tillsammans med andra samt högsta avslutade utbildning.
I enkäten som riktade sig till respondenterna med hemtjänstinsatser formulerades 24 stycken frågor och i enkäten som riktade sig till respondenterna som bor på särskilt boende
formulerades 30 stycken frågor. Anledningen till att enkäten för särskilt boende innehöll fler frågor beror på att ytterligare frågor om gemensamhetslokaler, gemensamma måltider samt kontakter med andra personer som bor på det särskilda boendet lades till, vilket är
förutsättningar som skiljer de båda grupperna åt. Ett informationsbrev (se bilaga 3)
konstruerades som innehöll information om undersökningen, hur vi förhöll oss till behandling av data samt kontaktuppgifter till oss samt handledare. Informationsbrevet innehöll även en kryssruta där respondenterna lämnade sitt samtycke till att delta i studien genom att kryssa i rutan. Utöver informationsbrevet och enkäterna konstruerades även en instruktion (se bilaga 4) som innehöll hur respondenterna skulle besvara enkäten, att enkäten skulle läggas tillbaka i ett medskickat kuvert för att minska risken för att andra kunde ta del av svaren samt när enkäten skulle lämnas tillbaka till personal. Vi skrev för hand utanpå varje kuvert vilken målgrupp som avsågs. Ytterligare ett syfte med detta förfarande var att vi senare kunde kontrollera huruvida enkäterna lämnades tillbaka i våra kuvert eller om någon öppnat och lagt ner enkäten i ett nytt kuvert. Vi distribuerade enkäterna till respektive enhetschef som
lämnade vidare till gruppledare som i sin tur såg till att samtliga personer inom respektive område fick ta del av enkäten och själv avgöra om de ville delta eller ej.
15
5.4 Analysmetod
När samtliga enkäter var insamlade delade vi upp dem sinsemellan där en av oss ansvarade för inmatningen av enkäterna från hemtjänsten och en av oss för inmatningen av enkäterna från särskilt boende. Inför inmatningen kontrollerades varje kuvert så att handstilen stämde överens med vad vi hade lämnat ut. Vi kontrollerade också att varje kuvert innehöll enkät och informationsbrev med ikryssat samtycke från respondenten. Eftersom enkäterna
distribuerades i pappersform innebar det att enkäterna var tvungna att matas in för hand i dataprogrammet SPSS Statistics 26. Samtliga enkäter gavs ett unikt löpnummer i kombination med en bokstav, H för hemtjänst och B för särskilt boende. Löpnumret gav oss möjlighet att gå tillbaka till ursprungsenkäten för att rätta eventuella fel som uppkommit vid inmatningen.
Vi diskuterade gemensamt hur vi skulle koda respektive variabel och bortfall för att senare kunna slå ihop filerna till en och samma. Frågorna som var identiska i båda enkäterna
behövde kodas på samma sätt för att räknas samman vid sammanslagningen och frågorna som var liknande kodade vi med H respektive B för att hålla isär vilken grupp som svarat. Efter inmatning av samtliga enkäter hade vi en fil för respondenter inom hemtjänst och en fil för respondenter inom särskilt boende. Vi slog ihop filerna i SPSS för att skapa möjligheten att analysera samtliga enkäter tillsammans. Trots att enkäterna var standardiserade och innehöll färdiga svarsalternativ valde vissa respondenter ändå att göra tillägg med text för att förtydliga sina svar. Några av dessa kommentarer redovisas separat under resultatkapitlet, se avsnitt 6.1.6.
Vi började med att sammanställa ett antal univariata analyser vilka presenterades i en
frekvenstabell. Djurfeldt et al. (2018) anser att univariata analyser fyller flera funktioner. Den univariata analysen är dels ett sätt att hitta eventuella felinmatningar då den typen av analys kan visa osannolika central- och spridningsmått samt extremvärden och dels är det viktigt att förstå hur fördelningen ser ut hos en variabel vilket enklast görs genom en univariat analys.
Djurfeldt et al. (2018) menar att en univariat analys är den beskrivande statistik som används för att studera variation och övriga egenskaper hos en variabel. Beskrivande statistik kan vara explorativ i den meningen att analysen kan vara en inkörsport till vidare analyser och
frågeställningar (Djurfeldt et al. 2018). Vi valde att presentera våra respondenter i ett antal univariata analyser som beskrev olika variabler som kön, ålder, vilken typ av insats
respondenten var beviljad samt om respondenten fyllde i enkäten själv och i annat fall vem eller vilka som var med och fyllde i. Då vi kategoriserade ålder redan vid enkätkonstruktionen var det inte möjligt för oss att presentera central- och spridningsmått eller extremvärden.
Multipel regressionsanalys beskrivs som “ett fint kalibrerat instrument” (Djurfeldt et al. 2018, s. 311) vilket används flitigt och är ett alternativ till den mera klassiska varianten korstabeller.
Hjerm (2014) beskriver att regressionsanalysen är till för att konstanthålla flera olika oberoende variabler för att dels se vilka variabler som har effekt på den beroende variabeln och dels se vilken av dessa variabler som kan ha störst effekt. Styrkan i en regressionsanalys ligger i att flera olika oberoende variabler kan behandlas i samma analys, även binära sådana (Djurfeldt et al. 2018). Exempel på binär variabel kan vara kön då vi valde att endast ha kvinna och man som alternativ. Resultatet i en regressionsanalys tolkas utifrån de värden som
16
presenteras vid respektive oberoende variabel (Hjerm 2014). För varje skalsteg (på vår femgradiga Likert-skala) som den oberoende variabeln ökar, ökar den beroende variabeln med angivet skalsteg (Hjerm 2014).
Vår forskningsfråga handlade om att undersöka upplevelsen av en meningsfull vardag varför vi bestämde oss för att använda variabeln: Jag känner att jag har en meningsfull vardag som beroende variabel i samtliga regressionsanalyser. Vi testade sedan den variabeln mot flera oberoende variabler. Vår forskningsöversikt visade att kön och ålder är faktorer som kan ha betydelse för upplevelsen av meningsfullhet (jfr Heylen 2010; Schoenmakers 2013) och därför kontrollerade vi alltid för kön och ålder för att vårt resultat skulle vara oberoende av dessa variabler. Identiska frågor analyserades för samtliga respondenter och inte separat för de olika grupperna. Frågor som ställdes på liknande sätt men med olika benämning på personal analyserades separat, hemtjänst för sig och särskilt boende för sig, och jämfördes sedan för att se eventuella skillnader och likheter.
Oscarsson (2008) beskriver signifikansnivå som ett sätt att värdera risken att dra fel slutsats av ett samband mellan beroende och oberoende variabler. P-värde är värdet som visar signifikansnivå, p står för probability vilket kan översättas till sannolikhet. Ett p-värde som har .05 anses vara statistiskt säkerställd och innebär i praktiken att slumpen för att få ett sambandsvärde mellan beroende och oberoende variabler på det som anges i
regressionsanalysen är mindre än fem fall av 100 (Oscarsson 2008). För att kontrollera en regressionsmodell används en variansanalys som innebär en analys av spridningen; ANOVA, vilket är en förkortning av engelskans Analysis of Variance. I en ANOVA görs en
signifikansprövning som visar huruvida modellen som helhet är signifikant (Djurfeldt et al.
2018). Värdet för ANOVA för respektive regressionsanalys presenteras i resultatet.
Regressionsanalyserna innehåller även p-värde för respektive oberoende variabel.
5.5 Reliabilitet och validitet
Djurfeldt et al. (2018) skriver att validitet “... handlar om giltigheten i det vi mäter eller frågar om” (Djurfeldt et al. 2018, s. 104). Validitet är ett mått på hur väl frågor formuleras och om de ger svar på det man avser att undersöka. Vid skapandet av vår enkät fann vi inspiration till frågor från redan beprövade frågeformulär vilket stärker vår validitet i studien. Samtliga frågor diskuterades oss emellan för att upptäcka eventuella syftningsfel samt för att se till så att frågorna var lättbegripliga. Vid inmatningen av den insamlade datan kontrollerades samtliga inmatningar, dels genom att gå igenom de inmatade svaren och dels genom att kontrollera variablerna genom frekvenstabeller. Vid sammanslagningen av samtliga enkäter kontrollerades den nyskapade datafilen mot originalfilerna för både hemtjänst och särskilt boende för att upptäcka eventuella fel som uppstod vid sammanslagningen. Djurfeldt et al.
(2018) beskriver att frånvaron av systematiska fel bidrar till hög validitet. Vi kontrollerade inmatningen av den insamlade datan, både vid den första inmatningen samt vid
sammanslagningen, vilket bidrog till att vi upptäckte eventuella systematiska fel innan materialet analyserades och därigenom hade vi möjlighet att rätta dessa fel vilket stärker vår validitet.
17
Med reliabilitet avses tillförlitligheten i de frågor som ställs och är ett mått på hur vi mäter (Djurfeldt et al. 2018). Reliabilitet avser även ett mått på reproducerbarhet och innebär att då en studie som genomförs på samma sätt som en tidigare studie får samma resultat är detta ett mått på hög reliabilitet. Faktorer som kan påverka reliabiliteten är bland annat hur bra formulerat mätinstrumentet är men även utomstående faktorer som slumpmässiga
omständigheter runt distribution och insamlandet av data (Djurfeldt et al. 2018). Det faktum att vi tog inspiration från redan beprövade frågebatterier stärker reliabiliteten och bidrar också till reproducerbarhet. Reliabiliteten minskar på grund av faktorer som inte vi kan uttala oss om, exempelvis hur utdelningen av enkäterna gick till, vilken information om studien som gavs muntligt samt hur svarssituationen såg ut eftersom vi inte fick närvara vare sig vid utlämning, svarstillfälle eller insamling.
5.6 Etiska överväganden
I vår studie utgick vi ifrån Vetenskapsrådets riktlinjer för God forskningssed (2017) där vi tog hänsyn till de etiska krav som ställs på forskare. Förutom Vetenskapsrådets riktlinjer behövde vi även förhålla oss till GDPR, och då särskilt den version som Karlstad Universitet har publicerat för studenter (Karlstad Universitet 2020).
Vid konstruktion av både enkät och informationsbrev valde vi noga ord för att inte öka stigmatiseringen kring äldre. Vi ville inte riskera att någon respondent skulle känna sig utpekad. Vi valde exempelvis bort ord som äldre, olika formuleringar kring insatser samt hur dessa utfördes. Istället för att fråga om insatser frågade vi om besök. På frågan om ålder valde vi att skapa förutbestämda kategorier för att minska risken att en respondent skulle kunna bli identifierad på grund av olika kombinationer av bakgrundsfrågor. Exempelvis skulle det kunna finnas endast en man som var 87 år på ett särskilt boende vilket skulle leda till identifiering hos personal som jobbar på boendet. Vi gjorde dessa val kopplat till
Vetenskapsrådets (2017) riktlinjer som förtydligar att individer som deltar i forskning ska skyddas så långt det är möjligt från skada och kränkning vilket beskrivs som
individskyddskravet. Det finns beskrivet i riktlinjerna att forskare måste ta hänsyn både före, under och efter genomförandet av sin studie (Vetenskapsrådet 2017).
Vetenskapsrådet (2017) ställer krav på att respondenter alltid deltar frivilligt i studien, att de är informerade om vad studiens syfte innebär samt att respondenten lämnar sitt samtycke skriftligt. Dessa krav har vi förhållit oss till genom att vi lämnade ut både ett informationsbrev som innehöll information kring studiens syfte samt att deltagande var frivilligt, respondenten fick markera sitt samtycke för att enkäten skulle godtas som giltig i vår studie.
Vetenskapsrådet (2017) klargör också att kvantitativ metod innebär att forskaren oftast har en mer distanserad roll i förhållande till de individer som studeras. Det faktum att vi genomfört en kvantitativ studie innebär att vi förhåller oss på ett sätt som anses accepterat enligt dessa riktlinjer.
Att personal delade ut och samlade in enkäterna ökade anonymiteten hos respondenterna för oss. Det enda vi egentligen vet om våra respondenter är vilken kommun de bor i, vilken typ av
18
insats (hemtjänst eller särskilt boende) samt kön, åldersspann, boendesituation samt utbildning som vi fått svar på genom vår enkät. Inga personuppgifter samlades in vilket minskade risken för identifiering. Däremot vet personalen som delade ut enkäten och i vissa fall även hjälpte till att fylla i enkäten betydligt mer om personen, något vi behövde ta hänsyn till genom hela processen. Ett sätt för oss att bevara respondenternas svar anonyma var genom det medskickade kuvertet där respondenterna kunde lägga i den besvarade enkäten och
försegla kuvertet för att minska risken att någon annan än vi tog del av svaren. Vi kan dock inte utesluta att personal eventuellt tagit del av svaren innan enkäten placerades i kuverten.
Den personal som var behjälplig med att fylla i enkäten har även sett svaren innan det kommer oss tillhanda vilket vi har varit noga med att tänka på vid framställningen av resultatet.
Nyttan med vår studie var tänkt att fungera som en tillfällig inblick i hur äldre personer med beviljade insatser i form av hemtjänst eller särskilt boende upplever meningsfullhet i sin vardag samt om det finns faktorer som kan förändra upplevelsen till det positiva. Vi valde att genomföra en enkät utan att samla in personuppgifter då det var vår bedömning att detta skulle skapa mest nytta och samtidigt innebära minst risk för respondenterna vilket stämmer överens med Vetenskapsrådets (2017) beskrivning om att forskningens nytta ska harmoniera med det vetenskapliga värdet som resultaten kan ge.
19
6. Resultat
Nedan presenteras populationen utifrån kön, ålder och fördelning av beviljad insats i form av särskilt boende eller hemtjänst. Vi har valt att slå samman kön och ålder för båda grupperna för att minimera risken för identifiering.
Tabell 1. Presentation av samtliga respondenter
Kön Frekvens Procent
Kvinna 87 66,9
Man 43 33,1
Total 130 100
Ålder
65-74 år 16 12,3
75-85 år 43 33,1
85 år och äldre 70 53,8
Uppgift saknas 1 0,8
Total 130 100
Typ av insats
Hemtjänst 55 42,3
Särskilt boende 75 57,7
Total 130 100
Vem eller vilka var med och fyllde i frågeformuläret?
Jag fyllde i ensam 40 30,8
Anhörig, vän, god man/förvaltare, annan 17 13,1
Personal 71 54,6
Uppgift saknas 2 1,5
Total 130 100
I tabell ett presenteras könsfördelning av de 130 respondenter som deltagit i studien, en tredjedel är män och två tredjedelar är kvinnor. Åldersfördelningen i tabellen visar att drygt hälften av alla som svarat är 85 år eller äldre, en tredjedel är mellan 75 år och 84 år och drygt en tiondel är mellan 65 år och 74 år. En person har valt att inte svara på frågan vilket ger ett internt bortfall på knappt en procent gällande åldersfördelningen. Fördelning av beviljade insatser visas i tabellen och här ser vi att majoriteten av respondenterna är beviljade särskilt boende. Av totalt 130 respondenter bor 75 personer på särskilt boende medan 55 personer bor hemma med hemtjänstinsatser. I tabellen redovisas hur många som har haft hjälp att fylla i sin enkät, samt vilka personerna haft hjälp av. Ett internt bortfall på två personer motsvarar en och en halv procent. Drygt 30 procent fyllde i ensamma, knappt 55 procent hade hjälp av personalen och resterande cirka tretton procent hade hjälp av anhörig, vän eller annan person.
20
6.1 Beroende variabel - att ha en meningsfull vardag
Vi har valt att fokusera resultatet kring upplevelsen av att ha en meningsfull vardag och använda det som vår beroende variabel i kommande regressionsanalyser. Nedan presenteras hur respondenterna svarat gällande detta.
Tabell 2. Jag känner att jag har en meningsfull vardag (samtliga respondenter) Frekvens Procent
Instämmer helt 33 25,4
Instämmer delvis 45 34,6
Varken eller 23 17,7
Instämmer delvis inte 10 7,7
Instämmer inte alls 15 11,5
Uppgift saknas 4 3,1
Total 130 100
I tabell två redovisas svaren på påståendet “Jag känner att jag har en meningsfull vardag”. Vi har ett internt bortfall på fyra respondenter vilket motsvarar cirka tre procent. Strax över 25 procent av respondenterna instämmer helt till att de har en meningsfull vardag, ytterligare drygt 35 procent instämmer delvis till att de har en meningsfull vardag. Knappt 20 procent instämmer varken eller i påståendet. 20 procent, det vill säga en av fem respondenter, uppger att de inte har en meningsfull vardag genom att svara “instämmer delvis inte” eller
“instämmer inte alls”, där en något större andel svarar “instämmer inte alls”.
21
6.2 Bemötande från personal
Bemötande är en del av respondenternas upplevelse av meningsfullhet i vardagen. Nedan redovisas detta genom en linjär regressionsanalys.
ANOVA: (F(3, 118) = 5.339, p < .002, R2 = .12)
Tabell 3. Brukar personalen bemöta dig på ett bra sätt?
(samtliga respondenter)
B Std. fel Beta P
Kön .617 .239 .227 .011
Ålder -.391 .157 -.218 .014
Brukar personalen bemöta dig
på ett bra sätt? .515 .237 .191 .032
a. Beroende variabel: Jag känner att jag har en meningsfull vardag.
Tabell tre visar att ett bra bemötande från personal har ett positivt samband för samtliga respondenter när det gäller upplevelsen av att ha en meningsfull vardag. Skillnaden mellan att exempelvis inte alls bli bemött på ett bra sätt och att delvis inte bli bemött på ett bra sätt kan höja upplevelsen av en meningsfull vardag med 0,515 steg. Resultatet är oberoende av kön och ålder, analysen är genomförd på samtliga respondenter och inte uppdelad efter insats.
22
6.3 Stöd från familj, vänner och andra
Att ha stöd från familj, vänner och andra har ett positivt samband med upplevelsen av en meningsfull vardag för de respondenter som har hemtjänst. Nedan redovisas detta genom en linjär regressionsanalys.
ANOVA: (F(4, 46) = 3.388, p < .016, R2 = .228)
Tabell 4. Jag pratar med min familj, vänner och/eller andra när jag behöver hjälp eller stöd (endast hemtjänst)
B Std. fel Beta P
Kön .671 .366 .248 .074
Ålder -.221 .270 -.112 .418
Jag pratar med hemtjänstpersonalen
när jag behöver hjälp eller stöd .141 .225 .083 .535
Jag pratar med min familj, vänner och/eller andra kontakter när behöver hjälp eller stöd
.644 .219 .417 .005
a. Beroende variabel: Jag känner att jag har en meningsfull vardag.
För personer som har insats i form av hemtjänst syns i tabell fyra ett positivt samband mellan den totala upplevelsen av att ha en meningsfull vardag och att ha tillgång till stöd från familj, vänner och andra. Skillnaden mellan att exempelvis gå från att svara “instämmer varken eller”
till “instämmer delvis” i påståendet “Jag pratar med min familj, vänner och/eller andra kontakter när jag behöver hjälp eller stöd” innebär en positiv förändring med 0,644 steg på upplevelsen av att ha en meningsfull vardag. Det är möjligt att även stöd från
hemtjänstpersonalen är viktigt men vi kan inte uttala oss om detta då resultatet inte är signifikant. Resultatet är oberoende av kön och ålder.
Samma analys gjordes för särskilt boende med frågorna Jag pratar med personalen på mitt boende när jag behöver hjälp eller stöd och Jag pratar med min familj, vänner och/eller andra kontakter utanför mitt boende när jag behöver hjälp eller stöd samt kön och ålder som oberoende variabler, sambandet var inte signifikant (B=.026, p=.756), ANOVA: (F(4, 68) = 3.233, p < .018, R2 = .159).
