Resultatdiskussion

Resultaten visade att det finns ett samband mellan personalens interaktion med kunden och kundens upplevelse av att ha en meningsfull vardag. Vi ser också att sambandet varierar positivt med meningsfullheten hos kunden. Enligt våra resultat är faktorer som personalens bemötande, stöd från familj, vänner och andra, att fika med personalen på särskilt boende samt att personalen både inom hemtjänst och särskilt boende hade tid att sitta ner och prata en stund väsentliga.

7.1 Resultatdiskussion

7.1.1 Teoretisk resultatanalys

I framförliggande del presenteras en analys av resultatet i förhållande till Collins (2004) teori om interaktionsritualer.

Resultatet är signifikant gällande att bemötande från personal bidrar till högre skattning av upplevd meningsfullhet i vardagen. Collins (2004) teori om interaktionsritualer beskriver hur lyckade interaktionsritualer höjer emotionell energi hos parter i ritualen. Att den fysiska närheten skapar en känsla av delaktighet kan anses vara självklart, men fysisk närhet är inte den enda delen som påverkar delaktighet. Självkänslan kan både stärkas och försvagas hos kunden beroende på hur situationen ser ut, hur bemötandet är från personal, hur väl insatsen leder till något som är positivt för kunden etc. Kundens upplevelse av självkänsla kan bidra till om ritualen anses lyckad eller misslyckad i slutändan. I de fall kunden inte känner sig delaktig (jfr beskrivning av delaktighet i centrala begrepp 1.2.2) i sin insats kan detta också bidra till en misslyckad interaktionsritual då det snarare blir en avsaknad av samhörighet än upplevelsen av en kollektiv samhörighet. Enligt Collins (2004) kan personer dela

sinnesstämning på flera sätt, alla parter kan vara nöjda med insatsen vilket bidrar till en lyckad interaktionsritual, men det är också möjligt att parterna delar en sinnesstämning som är negativ vilket istället bidrar till en misslyckad ritual.

Bemötande från personal kan ses som en formell interaktionsritual då Collins (2004)

beskriver att det finns en tydlig förväntan hos parterna att en ritual ska ske. Situationen vid ett bemötande från våra respondenter i hemtjänsten innebär oftast att personal kommer till hemmet för att utföra en insats, ett tydligt formaliserat möte sker då mellan respondenten som kund och personalen. När det gäller respondenter på särskilt boende kan bemötande ske i flera olika former, exempelvis genom att personal kommer till respondentens personliga lägenhet

27

inom ramen för särskilt boende för att utföra en insats. Denna situation liknar den nyss beskrivna för personer med hemtjänst, dock sker bemötande oftare under en dag och i andra typer av situationer på ett särskilt boende. Personal kan exempelvis möta kunder i korridorer, i gemensamhetsutrymmen, under förflyttning etcetera, utan att för den skull vara på väg till en kund för att utföra en specifik insats.

Interaktionsritualen som sker mellan personal och kund kan också ses som det Collins (2004) beskriver som en maktritual. Detta eftersom personal på ett sätt har makt över kunden,

exempelvis när det gäller bemötande eller hur en insats kan genomföras. Ur ett annat

perspektiv kan kunden ses som ordergivare och personalen som ordertagare eftersom kunden är den som betalar för att få en insats utförd. Huruvida personalen går in i sin roll som

ordertagare, ordergivare eller kanske en kombination av båda olika rollerna är svårt att avgöra utifrån svaren vi fått in, men de individer som jobbar som personal kan alltså påverka ritualen på olika sätt vilket gör det hela mer komplext.

För personer med beviljad hemtjänst ser vi att stöd från familj, vänner och andra positivt samvarierar med upplevelsen av en meningsfull vardag. Att få stöd från hemtjänstpersonalen kan också vara betydande, men då resultatet för detta inte är signifikant kan vi inte uttala oss om betydelsen. Fysisk närhet är betydande för interaktionsritualen enligt Collins (2004) men även om den bidrar till en känsla av delaktighet finns det flera delar som skapar just den känslan. Alla kriterier kan på ett eller annat sätt bidra till en känsla av delaktighet; att tydligt vara avgränsad tillsammans med andra skapar en delaktighet, precis som att känna att det finns ett gemensamt fokus hos en samling personer samt att dela en sinnesstämning med andra personer (Collins 2004).

Möten med vänner kan även de ses som formella interaktionsritualer beroende på hur situationen ser ut. I de fall familj, vänner eller andra väljer att åka hem till en person för att stötta eller hjälpa till blir det en tydlig förväntan att någon form av interaktion ska ta del vilket Collins (2004) beskriver som en formell ritual utifrån givna kriterier: att det finns en

ömsesidig förväntan av interaktion i mötet. Vidare kan sägas att om den emotionella energin höjs vid denna typ av fysiska möten är det enligt Collins (2004) sannolikt att båda parter strävar efter att genomföra liknande möten och ritualer för att ytterligare öka energin. Det är viktigt att påpeka att som Collins (2004) beskriver kan dessa interaktionsritualer misslyckas. Ett misslyckande kan bero på flera olika saker (Collins 2004), exempelvis kan olika

förväntningar på mötet skapa en negativ känsla vilket leder till negativ sinnesstämning och slutar i ett sammanbrott. Maktaspekten ter sig inte lika tydlig här, men det är tänkbart att familj, vänner och andra skulle kunna agera ordergivare i form av att de har ett maktövertag om det är avhängigt deras agerande för att stödet eller hjälpen ska kunna ges.

För personer som bor på särskilt boende förefaller att fika tillsammans med personalen vara viktigt för att uppleva meningsfullhet i vardagen. Själva situationen att fika tillsammans med någon kan ses som en tydlig interaktionsritual. Ett agerande som att sitta ner och fika kan vara en annan typ av interaktion för både kund och personal jämfört med att personalen kommer för att utföra en insats. Båda situationerna skapar dock liknande interaktionsritualer vilket

28

enligt Collins (2004) beror på att det är situationer som analyseras och inte de olika parternas upplevelse av interaktionsritualen. Att ritualerna blir liknande kan bero på att det är samma typ av parter som deltar i ritualen, det vill säga en eller flera personal samt en kund.

Avgränsning sker, det gemensamma fokuset uppstår och parterna delar sinnesstämning i situationen. Själva fikat i form av kaffekoppen, hembakta kakor etcetera kan ses som

symboler för ritualen som genomförs och i de fall en gemensam moralisk syn uppstår menar Collins (2004) att sannolikheten ökar att parterna väljer att försvara sin rättighet att delta i den här typen av ritualer.

I situationen vi kallar fikastund kan maktritualen anläggas eftersom personalen även här kan anses ha en maktposition då en fikastund sker beroende på om personalen har förutsättningar att genomföra aktiviteten eller inte, fikastunden kan inte enbart ske på initiativ av kunden. Collins (2004) beskrivning av ordergivare - ordertagare kan anläggas på situationen, detta genom att personalen blir ordergivare och kunden ordertagare och det skapar ett underläge för kunden vilket i sin tur kan framkalla känsla av otillräcklighet och nedstämdhet.

Resultatet visar en hög signifikans hos både personer med hemtjänst och personer på särskilt boende gällande när personalen har tid att sitta ner och prata en stund. Att personalen har tid att stanna på det här sättet är betydelsefullt för upplevelsen av att ha en meningsfull vardag. När personalen har tid att stanna sker en interaktionsritual mellan kund och personal. Fysisk närhet är inte nödvändigt för att ha ett samtal, men vår frågeställning handlar om samtalet som sker vid fysiska möten. Det gör också att Collins (2004) teori om interaktionsritualer passar bra för att analysera vad som sker. Personer befinner sig i fysisk närhet till varandra i en tydligt avgränsad situation, kanske hemma hos kunden. Ett gemensamt fokus existerar i form av samtalet mellan personal och kund så länge de båda aktivt deltar i samtalet. Den

sinnesstämning som uppstår delas av båda parter och leder till en gemensam syn på situationen vilken kan leda vidare till viljan att få möjligheten att delta i liknande ritualer igen.

Genom vår studie har vi uppmärksammat ett antal faktorer som har ett samband med upplevelsen av meningsfullhet. De fyra tydligaste handlar om att få stöd från familj, vänner och andra, bli bra bemött av personal, fika med personal på boenden samt att personal har tid att sitta ner och prata en stund. Att bli bra bemött och att personal har tid att sitta ner och prata gäller hela gruppen, alltså oavsett om beviljad insats är hemtjänst eller särskilt boende.

Vetskapen om detta kan skapa en motivation, likt Collins (2004) beskriver om att den emotionella energin höjs hos båda parter i en interaktionsritual. Här finns också möjligheter till att skapa ett längre förlopp av interaktionsritualer.

7.1.2 Resultatdiskussion i förhållande till tidigare forskning

Våra resultat visar att det finns ett samband mellan upplevelsen av meningsfullhet och olika typer av sociala interaktioner hos personer med beviljad insats i form av hemtjänst eller särskilt boende. En av våra analyserade frågor handlar om hur kunden uppfattar personalens bemötande, oavsett om insatsen är hemtjänst eller särskilt boende. Regressionsanalysen visar att det finns ett positivt samband mellan bemötandet och upplevelsen av meningsfullhet i

29

vardagen. Analysen gentemot Collins (2004) teori visar att en interaktionsritual sker när kunden blir bemött av personal och att den kan lyckas eller misslyckas. Det finns många olika typer av bemötande inom äldreomsorgen och det kan vara viktigt att fundera över hur olika de ser ut. För en person med hemtjänst sker bemötandet när hemtjänstpersonal kommer till hemmet för att utföra ett uppdrag hos kunden. Här finns en tydlig förväntan från kunden på att personalen ska utföra ett förutbestämt uppdrag och det ligger också till grund för hur kunden uppfattar sig som bemött i situationen. Kunden är i det här läget det Collins (2004) beskriver som ordergivare och personalen blir ordermottagare som ska utföra uppdraget. Om ritualen fungerar väl höjs den emotionella energin hos båda parter, kunden är nöjd med utfört uppdrag och personalen känner att hen har utfört ett viktigt och värdefullt jobb. Liknande situationer finns också på särskilt boende då personal kommer hem till kunden i dennes privata lägenhet för att utföra ett uppdrag. Dessa situationer är jämförbara. Skillnaden ligger snarare i att personer på särskilt boende rör sig i gemensamma lokaler där personal också finns och bemötande kan därför ske många gånger per dag, utan att det finns en tydlig förväntan på att ett uppdrag ska utföras, det kan snarare handla om ett möte i en korridor eller en enkel

hälsning. Det är kort men upplevs också som ett bemötande. Vi menar att det kan vara svårare för kunder med hemtjänst att knyta an till hemtjänstpersonalen än för de som bor på särskilt boende då tiden kunden spenderar med personal är mycket kortare vid hemtjänstbesök jämfört med att ständigt bo på ett särskilt boende.

Som våra resultat visar är bemötande från personal en viktig faktor för meningsfullhet vilket bekräftas av Rinnan et al. (2018) som konstaterar att skicklighet och kompetens hos personal är viktiga faktorer som skapar en interaktion mellan personal och kund. Detta leder vidare till en höjd känsla av välbefinnande hos kunden. En av kommentarerna vi fick i enkäten gällde just bemötande och respondenten hade förtydligat “när de [personalen] visar intresse och respekt för mig”. Det här beskriver det Rinnan et al. (2018) och Park et al. (2012) konstaterar i sina studier, att det är viktigt att personal bemöter kunderna med respekt, empati och ägnar uppmärksamhet åt den äldres behov genom att vårdpersonal lyssnar in kundens åsikter och tankar.

Vårt resultat visar att det är betydande för personer som har hemtjänst att få stöd från familj, vänner och andra. Eftersom vårt påstående är formulerat med flera olika grupper av

människor kan vi inte uttala oss om huruvida familj, vänner eller andra som inte heller är personal är olika betydande och i sådana fall vems stöd som betyder mest för upplevelsen av en meningsfull vardag. Relationerna till familj och vänner för äldre personer är betydelsefulla (Fors 2012; Heylen 2010; Rinnan et al. 2018; Schoenmakers et al. 2013; Siebert et al. 1999). Fysiska möten med familj, vänner och andra innebär även de interaktionsritualer enligt

Collins (2004) teori vilket också innebär att dessa ritualer kan misslyckas. Personer som söker stöd hos sin familj och vänner har en högre förväntan på att något positivt ska komma utav dessa möten vilket vi menar innebär att det blir en högre press på själva interaktionen och därmed högre risk för misslyckande. Rinnan et al. (2018) påpekar att besök av familjen

baseras på en ömsesidighet vilket spelar in på personens upplevelse av livsglädje. Att få besök från hemtjänsten, vilket kan jämföras med det Rinnan et al. (2018) benämner som

30

vad som faktiskt ska ske under interaktionen. Möten mellan personal och kund blir därför tydligare formaliserat eftersom personalen kommer för att tillgodose kundens behov av omvårdnad (Rinnan et al. 2018). Stones och Gullifer (2016) menar att hemmet är en

betydande faktor för upplevelsen av självständighet hos personer som har hemtjänstinsatser. De menar att det faktum att personen får bo kvar i sitt hem istället för att flytta till ett särskilt boende bidrar till en känsla av frihet då den äldre personen har kvar möjlighet att styra över sitt eget liv och har möjlighet att ta hand om sig själv och sitt eget hem (Stones & Gullifer 2016). Vi menar att detta kan vara en grund till varför respondenter med beviljade

hemtjänstinsatser värderar stödet från familj, vänner och andra högt. Vidare påstår författarna att känslan av frihet kan försvagas på grund av hemtjänstpersonal som kan ha rutiner vilka kunden behöver anpassa sig till (Stones & Gullifer 2016), något som vi anser också kan påverka varför personer som fortfarande bor hemma värderar stödet från andra än hemtjänstpersonalen högt.

Vi ställde frågan: “Hur ofta fikar Du tillsammans med personalen på ditt boende?”. Det visade sig att den frågan var viktigare än vi hade trott från början. Resultatet visar att möjligheten att fika med personalen är något som har ett betydande samband med upplevelsen av att ha en meningsfull vardag på ett positivt sätt. Att kunden får sitta ner och fika, bli sedd och få känna sig viktig i personalens ögon eftersom de stannar upp och gör något annat än jobbar (vilket personalen annars gör när de utför insatser hos en kund) kan vara en effekt av att fika inte är en beviljad insats. Det är alltså inget som kunden kan få beviljat och det är inte heller något som kunden därför betalar för. Fikastunden är något som sker om personal har tid och möjlighet, kanske är det därför den blir extra värdefull. Att “belönas” av personalen med en fikastund kan höja känslan av att en vänskap har utvecklats mellan personal och kund, likt det sätt Cook et al. (2015) och Park et al. (2012) beskriver att vänskap kan komma att utvecklas när personlig information delas mellan kund och personal. I de fall vänskap utvecklas har också lyckade interaktionsritualer ägt rum och emotionell energi har ökat hos alla parter som varit delaktiga i ritualen (Collins 2004).

”Brukar personalen ha tid att sitta ner och prata en stund?” är ett påstående som visat sig ha signifikanta samband med skattningen att av att ha en meningsfull vardag. I vår

regressionsanalys hade vi med ytterligare frågor kring samtal, då med personal på särskilt boende, andra personer som bor på samma boende samt med familj, vänner och övriga kontakter utanför boendet. Inget av de andra formerna av samtal vi frågade om visar på

signifikans och det visar heller inte på så stora utslag som just frågan om personalen har tid att sitta ner och prata en stund. Resultatet är oberoende av de andra variabler som är analyserade i samma modell, vilket gör att vi funderar på om det inte alls är viktigt vad samtalet handlar om när personalen har tid att stanna utan att det mer är en fråga om att bli sedd och bekräftad. Att kunder inom äldreomsorgen upplever meningsfullhet tolkar vi som att Collins (2004) teori om höjd emotionell energi skapar ett välbefinnande hos kunden, något som också borde vara höjt hos personalen med tanke på hur Collins beskriver lyckade interaktionsritualer. En lyckad interaktionsritual stärker både personalen och kunden vilket skapar meningsfullhet med små insatser (Cook et al. 2015; Park et al. 2012; Rinnan et al. 2018). Enligt Fors (2012) är goda vänner den näst viktigaste faktorn för att känna lycka och Park et al. (2012) menar att personal

31

kan fungera som goda vänner för personer som bor på särskilt boende då relationen utvecklas under speciella förhållanden. Att som människa få engagera sig i en vänskap bidrar till att känna tillfredsställelse (Siebert et al. 1999) vilket skulle kunna inverka positivt i de fall då en vänskap har utvecklats mellan personal och kund.

Personer som får prata med personal interagerar med andra personer vilket vi menar skulle kunna innebära att de inte är ensamma samt att de inte heller upplever sig vara ensamma. Schoenmakers et al. (2013) konstaterar i sin studie att personer både i tredje och fjärde åldern upplever ensamhet i olika omfattning samt att det hänger samman med hälsan. I tre av fyra regressionsmodeller är ålder en signifikant faktor för att meningsfullheten sjunker i takt med att åldern ökar, vilket också stämmer överens med uppfattningen hos respondenterna i

Schoenmakers et al. (2013) studie som uppger att åldrandet i sig är en riskfaktor för ensamhet vilket vi anser är en motpol till att uppleva meningsfullhet. Vi menar att personer som har fått beviljade insatser i form av hemtjänst eller särskilt boende i någon form har en nedsatt hälsa och det blir därför viktigt att motverka ensamhet genom att istället fokusera på olika former av interaktioner, exempelvis genom att få samtala med personal. Det framgår i vårt resultat att det är något som uppskattas av kunderna. Heylen (2010) menar å andra sidan att de äldsta respondenterna upplever mindre social ensamhet än de yngsta respondenterna i studien, tillfredsställelsen gällande sociala relationer visar sig vara högre i den äldsta gruppen.

I vår kunskapsöversikt har vi presenterat studier som visar på övergripande faktorer som inverkar på människors upplevelse av lycka, livsglädje och psykiska hälsa. De handlar om relationer både till familj, vänner och personal inom äldreomsorgen. Det vår studie visar är samband mellan små aktiviteter som att bli bra bemött, att få stöd av familj, vänner och andra, att personalen på särskilda boenden fikar med kunden samt att personalen har tid att sitta ner och prata en stund och upplevelsen av en meningsfull vardag. Det är förvisso olika former av interaktioner mellan människor, men det är också konkreta exempel på aktiviteter som inte kräver omfattande förberedelse eller stora ekonomiska medel för att kunna genomföras.

7.1.3 Implikationer

Vår huvudfråga handlar om upplevelsen av att ha en meningsfull vardag hos äldre personer med beviljade insatser i form av hemtjänst eller särskilt boende. Ett idealiskt scenario hade varit att samtliga respondenter svarar ”instämmer helt” på det påståendet, eller åtminstone ”instämmer helt” eller ”instämmer delvis”. Tyvärr ser inte resultaten ut så, men nästan två tredjedelar (78 respondenter) uppger att de instämmer helt eller delvis i att de har en

meningsfull vardag. Ändå innebär det att 25 respondenter svarar att de inte har en meningsfull vardag genom att de svarar ”instämmer inte alls” eller ”instämmer delvis inte”. Ytterligare 23 respondenter svarar ”varken eller” och det är vår uppfattning att den typen av svar snarare hör till den grupp som i någon form inte anser att de har en meningsfull vardag än att de delvis upplever någon form av meningsfullhet.

Under datainsamlingen blev vi uppringda av anhörig till respondent på ett boende. Hen tyckte det var mycket positivt att vi genomförde datainsamlingen och uppmärksammar äldres