Metoder

5.3.1. Olika metoder i arbetet med klientgruppen

SOU (2006) menar att socialtjänsten har ett stort behov av att utveckla både metoder och handlingsplaner i arbetet med klienter som blivit utsatta för våld i nära relation. I arbetet med klientgruppen används olika metoder och metodarbetet ser olika ut beroende på ärendet. De respondenter som arbetar specifikt mot våldsutsatta klienter använder sig av FREDA och SARA som är riskbedömningsinstrument. FREDA är en farlighetsbedömning, vilket är en mindre utredning jämfört med SARA. SARA används om det är risk för upprepat partnervåld. SARA går att arbeta vidare med utifrån HVF som är specifika frågor avseende hedersrelaterat våld. Martinell Barfoed (2014) beskriver att numera används standardiserade bedömningsinstrument oftare för att arbetet ska bli mer rättssäkert. Det anses vara bra att det finns standardiserade bedömningsinstrument då alla klienter får samma frågor och berör de ämnen som behöver komma fram i utredningen. Dock tolkar vi detta som att det kan göra så att vissa frågor missas eller inte berörs eftersom de inte finns med i utredningsmallen. Det kan också leda till att klienten kan uppleva det som känsligt och kränkande att behöva besvara alla frågor i mallen.

En respondent som inte arbetar specifikt med våldsutsatta klienter använder sig av Signs of Safety när denne kommer i kontakt med klienter som blivit utsatta för våld i nära relation. Det är en lösningsfokuserad metod genom MI-inspirerade samtal. Enligt respondenten handlar Signs of Safety om att göra en skyddsplanering för klienten som utsatts för våld i nära relation. Därigenom skapas en säkerhetsplanering:

Till exempel att man kopplar in anhöriga om [våldsförövaren] kommer igen så ska [den våldsutsatta] typ ringa [sin] mamma. [...] Så det finns en säkerhetsplanering så det inte far illa.

Signs of Safety belyser det som fungerar och vad som krävs för att uppnå en förändring. Metoden används för att göra en långsiktig planering för att kunna förändra klientens livssituation. Detta kan kopplas samman med empowermentteorin där det är av stor vikt att socialarbetare arbetar med klienten för att den ska få en långsiktig förändring (jfr Payne 2008).

[...] Jag tänker inte på vad jag har för metoder, men MI är ju [...] den gick jag ju för många år sedan. [...] Sedan har jag ju även den psykodynamiska biten i mig också. Det är blandade metoder man använder hela tiden. Sedan vad det är för direkt metod jag använder det vet jag inte riktigt. [...] Det blir ju en blandning. Det blir ju eklektiskt, man blandar ju allt.

Utifrån ovanstående citat framgår det att den respondenten inte använder sig av en enhetlig metod i arbetet utan att olika metoder blandas och används vid olika tillfällen. Enligt Socialstyrelsen (2015b) ska arbetssättet som tillämpas ha som syfte att klienten kan genomgå

26 en förändring. Martinell Barfoed (2014) menar att samtalet har en avgörande betydelse för vad klienten berättar för socialarbetaren. Utifrån detta kan det tolkas som att en blandning av olika metoder kan ge en helhetsbild av klienten och att socialarbetaren får fram den informationen som behövs, då det kan vara svårt att hitta den perfekta metoden som passar alla situationer och alla klienter. En nackdel kan dock vara att vissa delar kan glömmas bort när inte samma metod används i alla ärenden och att arbetet inte blir lika rättssäkert.

Flera av respondenterna uppger att de använder sig av MI och empowerment som metoder i arbetet. Det framgår i intervjuerna att i en av kommunerna är MI den mest använda metoden medan den inte är lika aktuell i en annan kommun. “Det är väl någon som gått MI men det är inte lika vanligt längre. Inte i [Kommun] i alla fall.” Vår tolkning utifrån detta citat är att metoder kan komma och bytas ut beroende på vad som anses vara modernt i den specifika kommunen. Enligt SOU (2006) varierar arbetet med metoder och handlingsplaner beroende på vilken kommun socialarbetaren är verksam i.

En respondent uppger att val av metod kan skilja sig beroende på vilket våld klienten utsätts för. Avseende hedersrelaterat våld används SARA med tillägg av HVF då den berör hedersaspekten. Om klienten däremot har ett missbruk eller neuropsykiatrisk diagnos kan FREDA vara ett bättre val av metod eftersom de klienterna kan ha svårt för långa samtal. FREDA är en metod som går fortare men får samtidigt svar på liknande frågor som finns i SARA. Martinell Barfoed (2014) betonar att det finns svårigheter med standardiserade bedömningsinstrument om klienten har en diagnos. Klienten har då svårare att anpassa sig efter instrumenten och utredningsprocessen kan anses vara påfrestande om den pågår under en längre tid. Røkenes (2008) menar att en bra relation mellan klient och socialarbetare är viktigare än de metoder eller bedömningsinstrument som används i arbetet. Utifrån ovanstående kan det tolkas som att anpassning efter klientens behov och en blandning av metoder kan vara av större vikt än att vidhålla en metod, för att därigenom kunna hjälpa klienten på bästa sätt.

5.3.2. Betydelsen av klientens egna resurser

Begreppet empowerment återkommer i samtliga intervjuer. Respondenterna uppger att det är viktigt att se till att klienten kan använda sina egna resurser. Utgångspunkten i empowermentteorin är att alla människor har tillgång till styrkor och resurser för att kunna lösa problem som uppstår (Teater 2014). “Jag tycker att det är viktigt att få den sökande att inse sitt eget värde och sin egen power”. Flera respondenter nämner att det är av stor vikt att belysa de positiva aspekterna i situationen för klienten för att påvisa att allt inte är negativt. Empowerment är en viktig del i arbetet med våldsutsatta klienter då de behöver stärkas för att kunna komma bort från en svår situation (jfr Claesson & Heimer 2000).

27 Jag tänker väldigt mycket att människan ska bli styrkt och att den har en egen

förmåga och det ska man jobba under, liksom trycka. För det är inte oförmögna människor som kommer till oss utan de har stor förmåga.

Ovanstående citat är i linje med Paynes (2008) beskrivning av empowermentteorin då det betonas att det är viktigt att hjälpa klienten att få ge uttryck för sin vilka och stärka klientens självförtroende. Flera respondenter uppger att klienterna är resursstarka och betonar vikten av att låta dem tillhandahålla sina egna resurser. Genom att öka självförtroendet och den sociala förmågan ger det individen makt över sina egna handlingar och beslut (ibid).

Ja, jag jobbar nog med att jag lägger ansvaret hos klienten för många av dessa är ju väldigt resursstarka. Man ska inte ta ifrån dem det de kan utan de kanske kan fixa jättemycket själva.[...] De fixar mycket själva. Det är inte så många som har kontakt med oss utom mer i det akuta skedet. Många klarar ju jättemycket själva.

I enlighet med det som både respondenterna och nämnd litteratur uppger tolkar vi att det är av stor vikt att låta klienten bejaka sin egen förmåga för att kunna uppnå en förändring. Det är även i linje med det som Teater (2014) uppger att människor som har kontroll över sina liv kan komma åt sina resurser och kan därför ta makten över sina egna handlingar.

5.3.3. Handlingsplaner

Enligt SOU (2006) behöver socialtjänsten arbeta fram handlingsplaner avseende arbetet med klienter som blivit utsatta för våld i nära relation. Alla kommuner använder inte handlingsplaner och de kommuner som gör det arbetar med dessa på olika sätt. Utifrån det som framkommer i ovannämnd litteratur är handlingsplaner en viktig faktor i arbetet med klienter som blivit utsatta för våld i nära relation. Ändå nämner inte alla respondenter att de har handlingsplaner för arbetet. En respondent nämner att det finns handlingsplan över våldsärenden och en respondent uppger att arbetsplatsen har en handlingsplan avseende hedersrelaterat våld. Björktomta (2007) beskriver att flera kommuner upprättat handlingsplaner för hantering av akuta ärenden där hedersrelaterat våld i nära relation föreligger men trots det finns det fortfarande bristfälliga kunskaper inom ämnet.

Ja, det går vi igenom med. Vi ska snart gå igenom det. Absolut har vi handlingsplaner som vi lyfter upp för att se vem som har ansvar för vad. Så ja det har vi absolut.

Flera av respondenterna beskriver komplexiteten och betydelsen av att ha tydliga utredningsmetoder, checklistor och handlingsplaner. Martinell Barfoed (2014) menar att det krävs mycket kunskap hos socialarbetaren eftersom denne är självständig i sitt arbete. Det bör finnas handlingsplaner och metoder för att kunna göra arbetet mer rättssäkert och evidensbaserat. Då respondenterna nämner att metoder blandas och att det inte alltid finns

28 handlingsplaner kan det tolkas som att det sociala arbetet i nuläget inte är evidensbaserat utan anpassas mer utifrån klientens behov.