Migrationsöverdomstolen

Av intervjuerna så framgick det tydligt att intervjurespondenterna hade åsikter och kritik gentemot Migrationsöverdomstolen. Den instans och organisation, som sett från Niklas Luhmanns teori kan verka som en komplexreducerande faktor i det asylrättsliga systemet. Det är Migrationsöverdomstolen som ska acceptera asylrättsliga överprövningar och ta upp de fall som anses alltför komplexa och svårlösta, och via en ny domstolsprövning skapa en vägledning för kommande fall. Detta reducerar komplexiteten för de inblandade parterna i hela den asylrättsliga processen, såväl för Migrationsdomstolen som för Migrationsverket, de offentliga ombuden och de asylsökande. Ett av de offentliga ombuden, person 5, valde att kommentera Migrationsöverdomstolen på följande sätt:

Gällande Migrationsöverdomstolen så är problemet att de släpper upp allt för få överprövningstillstånd, det är otroligt svårt att få ett överprövningstillstånd och det har funnits fall där man tycker att här bör det bli ett överprövningstillstånd, och den här frågan är inte prövad. Det är väldigt få fall som tas upp av de vi överklagar. De gör ju så fruktansvärt hårda bedömningar.

Liknande känslor och åsikter gav intervjurespondenten, person 1, från Migrationsverket uttryck för.

Vi tycker att Migrationsöverdomstolens arbete inte alls blivit vad vi tänkt. Det släpps upp alldeles för få ärenden. De är alldeles för noga med vilka mål som ska prövas och det tycker jag både är ifrån när Migrationsverket undrar över en dom, när vi tycker att

33

vårt grundläggande beslut var riktigt, men lika väl när en klagande har fått avslag på sitt överklagande i domstolen, så är det många gånger man har tänkt att här finns det saker som man borde tittat vidare på och ibland har det varit att alla vill, att även domstolen sagt här, vi vill överpröva, och så får vi inte upp det och då får vi inte någon handledning.

Den påföljande frågan var om dessa tankar och åsikter samt önskningar till ökad vägledning av Migrationsöverdomstolen är något som kommuniceras och diskuteras såväl internt inom Migrationsverket som externt med övriga berörda parter och Migrationsöverdomstolen. Enligt person 2 så görs inte detta.

Nej, det kan vi inte säga, det gör vi inte men det är kanske en sak där man i och för sig håller isär begreppen bättre idag. Tidigare så var det ju en underhandsdiskussion hela tiden, och det var inte bra, det kan bli så att man sätter sig i knäet på varandra. Och så ska det inte vara.

Men samtidigt medger intervjurespondenten, person 2, att en kommunikation med och en diskussion om Migrationsöverdomstolens arbete saknas och behövs samt att den förra Utlänningsnämnden hade ett försprång i vissa lägen:

Ja, inte bara det. Svängningarna kommer ganska snabbt i den här världen, någonting händer någonstans i världen och då sätts rörelser i gång, och vi ska naturligtvis tolka det här själv, det ska vi, men det övergripande ansvaret, tycker jag i mångt och mycket och i många lägen ligger hos Migrationsöverdomstolen. Därför skulle de vara snabbare, och där hade Utlänningsnämnden ett litet försteg i förhållande till detta, dem var snabbare på att inhämta landsinformation och kunna avgöra när vi var lite osäkra på hur vi ska se på detta, och då släppte de upp ett ärende och var ganska snabba att komma till ett avgörande.

Just en avsaknad av kommunikation för en förändrad och förbättrande dialog tycks i mångt och mycket saknas inom det asylrättsliga området. Advokatsamfundet är en organisation som

34 är till för att bland annat hjälpa advokater inom det asylrättsliga området i deras arbete, roll och position. Advokatsamfundets roll kan i mångt och mycket också ses som den komplexreducerande organisation som Niklas Luhmann presenterar i sin teori. Advokatsamfundet roll kom till tals under en av intervjuerna då det diskuterades vilken uppbackning de offentliga ombuden har i sitt arbete. Så här framhäver person 1 saken:

De bad ju, precis som försvarare och affärsjurister har hjälp ifrån samfund, att föra fram och samla alla asylrättsadvokater och ge dem ett forum att kunna utbyta erfarenheter, det finns på försvararsidan det finns bland konkursadvokater, men där på samfundets sida verkar man strunta i det. Jag vet när jag började på asylrätt försökte vi få ingång någon form av diskussion, men då var det upp till enskilda advokater att dra igång något sådant.

5.5. Reflektion

Uppenbart så finns det en problematik inom systemet, tolkarna har bristande kvalitéer och kunskaper, Migrationsöverdomstolen upplevs som allt för hård i sina beslut gällande överprövningar och Advokatsamfundet visar en oförmåga till dialog och support, inom det asylrättsliga området, till de offentliga ombuden. Vad som är intressant är hur man kommunicerar kring dessa problem. Luhmann menar, som sagts tidigare i studiens teoridel, att kommunikation skapas av sociala strukturer. Dessa sociala strukturer består av förväntningar och förmodan. I varje specifik situation finns en viss kommunikation att förvänta. Dessa förväntningar ger ett underlag för framtida kommunikationer och gör vissa kommunikationer mer förmodade än andra. Luhmann anser som nämnts tidigare att förväntningarna reproduceras via en bekräftelse i olika kommunikationer och bildar på detta sätt en social struktur men om det inte skapar någon bekräftelse så kan en persons förmodan och förväntningar ändras och få ny betydelse. I de sociala strukturer som skapas via bekräftade förväntningar i en kommunikation spelar ämnet en avgörande roll. Vissa förväntningar och specifika förmodanden passar inom vissa ämnen. Det som kan begrundas av detta är att en avsaknad av kommunikation, som är fallet dels från Advokatsamfundet, dels om de brister som anses finnas inom Migrationsöverdomstolen och dels om bristande kvalitet på tolkar genererar en social struktur, i vilken man tydligen inte pratar om problemen och om

35 de brister som förekommer. Detta leder naturligtvis till att inget händer och problemen och bristerna inom det sociala systemet fortskrider.

5.6. Förtroende

Det var i svaren och i diskussionerna kring förtroendet för den asylrättsliga processen och för dess instans- och processordning, som studiens mest uppseendeveckande och ur ett personligt perspektiv mest intressanta information och åsikter framgick. Det allmänt uppfattande förtroendet samt det interna förtroendet inom det sociala systemet, av de offentliga ombuden, var minst sagt blandat. Ett av de offentliga ombuden, person 3, bekräftade att denne uppfattade att förtroendet för den asylrättsliga processen ökat i och med instiftandet och introducerandet av den nya instans- och processordningen.

Förtroendet för instansordningen är bättre idag. Det tycker jag. Jag själv upplever det så, och jag tror rättsäkerheten är bättre idag. Jag är inte säker på att kvalitén på alla besluten är så mycket bättre idag, det kom många bra beslut från utlänningsnämnden också, men jag menar det finns ett helt annat förtroende och man har en helt annan insyn i hur det fungerar i dag. Man slipper de här diskussionerna om någon form av spel bakom kulisserna och politiskt grundade beslut, utan nu grundar domstolen sina beslut på lagtexten uteslutande, och det känns bättre rent rättsäkerhetsmässigt.

Förtroendet för det asylrättsliga systemet bekräftades inte av de övriga offentliga ombuden som intervjuades. I samma mening belyste intervjurespondenten, person 4, även varför denne tror en avsaknad av diskussion kring detta saknas:

Jag har inte förtroende för systemet, men det är möjligt att jag hade haft det om jag inte jobbat med det. Det hade jag nog, för generellt har jag förtroende för svenska domstolar, och då tänker man, ja det är en domstol. Så det är nog möjligt att folk har det. Och det kan man känna när man pratar med kollegor på andra områden, man har liksom svårt att förklara, att eftersom de tycker det är en domstol och det fungerar väl som i en domstol. Men detta är som om detta är en egen liten enhet i domstolen, där det finns egna små varianter.

36 Vidare frågades samma intervjurespondent, person 4, om denne kunde fördjupa sina känslor och tankar kring detta och ombads jämföra sina tankar och känslor i asylrättsliga mål i förhållande till exempelvis civilrättsliga mål:

Ibland är det lite kafka-process känsla, det beror ju helt på domare och så där, och det har man ju sällan i civilrättsliga fall, det har hänt någon enstaka gång att man känner att har vi samma lagbok? Är vi på samma planet? Det har hänt mig en enda gång i civilrättsliga mål, men det är inte så ovanligt att man känner så i migrationsmål. Det låter helt, ungefär som en rättshaverist och hur kan man säga så? Det går inte riktigt till som i våra andra ärenden. Ett beviskrav kan antas, det betyder inte samma sak inom migrationsrätten som det betyder inom civilrätten, och det ska vara en generell juridisk term som ska betyda en nivå som är samma inom alla områden och såsom jag upplever det är det inte det.

Den interna misstron mot systemet och mot den asylrättsliga processen tror intervju- respondenten inte delas av allmänheten och befolkningen i samhället. , vilket skulle kunna härledas ur och förklaras av Niklas Luhmanns teori om just skillnader mellan folks förtroende för individer och system. Ett av de offentliga ombuden, person 5, framhäver:

Om allmänhetens förtroende, där tror ju jag att majoriteten av svenska folket inte tror att svenska myndigheter fattar sådana här fruktansvärt hårda beslut, man tror att det man läser i tidnigen är extremfall. Jag tror inte det finns den kunskapen.

Intervjurespondenten, person 5, utger också sina känslor kring detta och ger uttryck för en avsaknad av kommunikation:

Det är väldigt lite debatt, och många precis som vi vill vara anonyma, för det känns lite jobbigt och gå ut och dels, inte så mycket kanske, men dels, Jaha kommer man bli svartlistad och inte få några mål? Man har ju tänkt tanken att nu var jag så besvärlig i det ärendet. Kommer det att påverka hur många mål man får? Att de får en negativ bild

37

av ens klient för att det är just en själv som företräder och sitter vid denne. Det är klart man tänkt den tanken, men det hoppas man ju att det inte är så, men det vet man ju inte. Det har man ingen kontroll på.

Ett av problemen kring det asylrättsliga systemet och som på många sätt leder till att intervjurespondenterna, yrkesverksamma som offentliga ombud, känner sig obekväma och osäkra i sin yrkesutövning är att dessa ombud tillförordnas av Migrationsverket, som också är motpart i domstolsärenden. Ett av de offentliga ombuden, person 3, delger problematiken på följande sätt:

I och med att Migrationsverket, även om de inte vill säga det från början att de är vår

motpart, men de blir vår motpart om de inte beviljar uppehållstillstånd. Och där tycker jag det finns ett stort problem med att de utser sin egen motspelare om man nu vill säga det så. Jämför vi exempelvis med förordnanden från allmän domstol så är det ju domstolen som förordnar den offentliga försvararen, det är ju inte åklagaren som utser den som ska försvara i målet.

Efterföljande diskussion belyser person 3 hur förtroendet och rättsäkerheten infinner sig bland de klienter som de offentliga ombuden företräder:

Det har hänt att klienter har frågat, hur är det här nu? Och då får man förklara att jag jobbar på en advokatbyrå och jag har ingen som helst koppling till Migrationsverket och mitt ända arbete är att företräda dig, men det är klart att det är svårt för dem att förstå, och där menar jag det funnits en poäng i att man hade fått förordnande från domstolen i stället. Det hade varit en poäng i att man hade kunnat säga, nej Migrationsverket har inget med det här att göra. För de får ju hem en kopia på brevet där det står att Migrationsverket har förordnat mig som offentligt biträde och då är det klart att klienterna kan börja undra då.

Avsaknaden av misstanke och kommunikation samt debatt kan härledas, som tidigare nämnts, till Luhmanns systemförtroende. Som tidigare nämnt anses ge en individuell prägel åt den

38 som ger förtroende, vilket leder att diskussioner och ifrågasättande av systemförtroende ofta uteblir och saknas i vardagslivet. Detta leder i sin tur leder till en säkerställelse och bevarande av systemen. Införandet av en domstol i stället för en utlänningsnämnd har levererat ett ökat allmänt förtroende för asylrättsprocessen och dess sociala system, vilket i sin tur lett till en avsaknad av en allmän misstro. Det bekräftar en av intervjurespondenterna, person 3:

Jag är inte säker på att besluten är bättre i dag och jag är inte säker på att personer som får uppehållstillstånd inte skulle fått uppehållstillstånd av utlänningsnämnden och tvärtom. Men man slipper misstanken om att det här inte är grundat på riktiga grunder. Det här nu, man slipper den misstanken. Man vet att vi har en oberoende domstol här, och ingen ger ju sig på en och hävdar att Migrationsdomstolen skulle fatta politiska beslut. Det har jag inte hört någon med en sådan kritik, och därför menar jag att man slipper misstanken, men jag är inte säker på att det i sak har blivit någon stor skillnad men man slipper funderingarna och det är värt väldigt mycket.

5.7. Reflektion

Niklas Luhmann menar att omfattande kunskaper är av stor betydelse för att kunna kritisera och kontrollera förtroende för ett system. Bara den så kallade specialisten kan granska tillförlitligheten av ett socialt system. Som Luhmann nämner så kräver bedömningen av exempelvis politiska och rättsliga krafter och beteenden idag ett stort mått av kunskaper kring specifika detaljer, framför allt kunskap om olika personer, deras roller och organisationers uppbyggnad. Kunskaper som enligt Luhmann egentligen bara kan införskaffas om man är en del av det politiska och rättsliga systemet. Detta leder till att kontroll av förtroende endast kan utövas av det egna verksamhetsområdet. Luhmann menar att alla andra personer och medborgare måste förlita sig på att verksamheter sköter sin egen kontroll och kontrollerna måste byggas in i de förtroendekrävande systemen. Förtroende för systems funktionsduglighet omfattar förtroende för att systems och verksamheters inbyggda kontroller fungerar och är igång. Om detta appliceras på det asylrättsliga området i dag så uppenbarar sig en rad problematiska aspekter. Kritiken och kontrollen av systemet måste komma ur dess yrkesverksamma personer. Respondenterna bekräftar att en kunskap om hur det fungerar saknas av allmänheten och att systemförtroendet för en organisation som en domstol är så pass utbredd i vårt samhälle att misstankar och kritiska funderingar saknas. Kritiken och

39 kontrollen syns kvävas inom systemet av känslor som genererar en osäkerhet kring vad ledande personer ska tycka om ens agerande och arbete. Men kontrollen och kritiken måste, i enlighet med Luhmann komma inifrån systemet för att dessa röster ska finnas.

40