Vad visar den studie som gjorts?

För att återknyta till uppsatsens syfte och frågeställningar så finns det en del saker som framkommit i uppsatsen som är värda att belysa samt slutsummera. Det centrala syftet med uppsatsen var att undersöka samt skapa en förståelse om hur införlivandet av en Migrationsdomstol vid förvaltningsdomstolen i Malmö har påverkat det asylrättsliga förfarandet. Förståelsen skapades via intervjuer med personer som via sitt yrke har god kunskap och insyn i den asylprocess och instansordnig som finns i Malmö. Dessa personer fick uttrycka sina åsikter, tankar och funderingar kring hur asylrättsmålen fungerar vid Migrationsdomstolen i Malmö och vad de tyckte hade blivit bättre samt vad som kan förbättras och förändras.

De slutsatser som kan påvisas i uppsatsen är klart varierande och belyser olika perspektiv. Sett till vad den nya instans- och processordningen har betytt för asylrätten vid Migrations- domstolen så belyser som sagt en av intervjurespondenterna att denne känner att den nya instans- och processordningen lett till ett ökat förtroende för instansordningen i förhållande till vad som tidigare var fallet med Utlänningsnämnden och att rättsäkerheten generellt blivit bättre. Instansordningen och Migrationsdomstolen slipper mycket av den diskussion och misstro som tidigare fanns då den nya instansordningen uppfattas som betydligt mer öppen för insyn och mindre komplicerad. Det påpekas att besluten i de asylrättsliga ärendena varken behöver blivit bättre eller sämre med den nya instansordningen men just att misstanken kring ett tvivelaktigt förfarande har försvunnit. Det upplevs även som något positivt att klienter fått

41 en möjlighet till interaktion med en domstol och att de i denna kan framställa sin sak muntligt och bli såväl sedda som hörda.

Den andra slutsatsen som kan härledas ur denna uppsats är att det finns personer, yrkes- verksamma inom asylrättsliga mål vid Migrationsdomstolen i Malmö, som helt saknar förtroende för instans- och processordningen i utlännings- och medborgarskaps ärenden och som belyser en rad brister i förfarandet och i besluten av dessa mål. Dessa personer belyser att det finns en stor skillnad mellan asylrättsliga mål och civilrättsliga mål. Det framhävs att processen i asylrättsliga mål i många fall känns felaktig, olustig och bedömningen varierande samt att beviskraven inte anses lika mellan asylrätten och civilrätten. Det är inte bara skillnaden i bedömningen i de olika fallen som belyses utan även tolkarnas roll och funktion. Intervjurespondenternas svar kan summeras till att tolkarnas roll i den asylrättsliga processen är oerhört viktigt och i många lägen helt avgörande för utgången av en asylprövning. I rekryteringen av tolkförmedlare påvisas även här brister i kvalitet. Elementära kunskaper bland de som tolkar och översätter anses klart varierande. Vissa av intervjurespondenterna, de som är verksamma som offentliga ombud, ger även de en åsikt kring att det inte känns bra att Migrationsverket utser de offentliga biträdena. Detta medför enligt någon av intervjurespondenterna att det infinner sig en rädsla för att bli så kallat ”svartlistad” . Detta medför en osäkerhet till framtida möjlighet till att få arbete och fler mål. Denna rädsla för svartlistning delges hänga ihop med vilket arbete och engagemang man lägger ner i sitt motstånd gentemot Migrationsverket i domstolsförhandlingarna. Att Migrationsverket utser de offentliga ombuden har även lett till fall och mål där den asylsökande ifrågasätter tillvägagångssättet i asylprocessen, vilket på många sätt försvårar de aspekter av förtroende som bör finnas mellan den asylsökande och dennes offentliga ombud.

Vad som övrigt kan summeras är att samtliga intervjurespondenter uttryckte missnöje och kritik över Migrationsöverdomstolens arbete och sätt att hantera olika överprövningar. Det anses att Migrationsöverdomstolen är alldeles för hård i sina bedömningar och att de släpper upp alldeles för få fall. Detta leder till att det saknas vägledning i vissa fall och i detta uttrycks att Utlänningsnämnden hade en fördel över den nya instans- och processordningen då nämnden kunde vara snabbare på att inhämta information och släppa upp fall som det behövdes vägledning kring.

42 Vad som avslutningsvis bör summeras är intervjurespondenterna svar och åsikter kring de kommunikativa inslagen i det system som asylrätten är en del av. Gällande kritiken och åsikterna om Migrationsöverdomstolen så anses det saknas en diskussion om detta. Intervju- respondenterna från Migrationsverket bekräftar detta men framhäver samtidigt att för mycket diskussion mellan Migrationsverket och Migrationsöverdomstolen kan leda till en situation där man hamnar för nära varandra och så att säga ”sätter sig i knäet på varandra”. En av intervjurespondenterna uttrycker en avsaknad av kommunikation och vägledning från Advokatsamfundets sida med de offentliga ombud som är yrkesverksamma inom asylrätt. Diskussioner och rådgivning förekommer inom många andra juridiska områden men uppfattas saknas inom asylrätten och att då det förekommit samtal och diskussioner så har det varit på initiativ av advokaterna och de offentliga ombuden själva. Diskussion och debatt anses av någon intervjurespondent saknas generellt kring asylrätten och dess förfarande. Internt för att det infinner sig en känsla av osäkerhet och misstänksamhet bland berörda parter och externt bland den allmänna befolkning beroende på ett inbyggt förtroendekapital för det svenska domstolsväsendet och för att kunskapen och insikten upplevs saknas om instans- och processordningen och om de mål som införlivas inom denna ordning.