47
Lärarexamen 310hp Handledare: Ange handledare
Svenska - i ett mångkulturellt samhälle
2011-10-31 Examinator: Kent Adelmann & Magnus Persson
Innehållsförteckning
Bakgrund ... 49Frågeställning och syfte ... 49
Klassen... 49
Texten ... 49
Metod ... 50
Musikens betydelse för språkinlärning ...51
Teori och analys ... 52
Avslutning ... 57
49
Bakgrund
Textbegreppet har idag vidgats till att innefatta långt mer än bara det skrivna ordet. Filmer, bilder och musik räknas också som text enligt det vidgade textbegreppet. I vårt arbete utgår vi från våra egna erfarenheter av textanalys och valde att närma oss detta genom dikt och musik. Vår tanke var att undersöka ifall tonsatt text skulle göra eleverna mer intresserade av att diskutera och tolka äldre texter, än ifall de bara fick läsa texten i sitt ursprungliga skick. Vår förhoppning var att eleverna skulle ha större vana av att lyssna på musik och ta till sig och tolka låttexter än att läsa lyrik och att det därför skulle kunna vara en lyckad ingång till en mer öppen texttolkning.
Frågeställning och syfte
Vårt syfte med arbetet är att undersöka ifall elever upplever en text olika beroende på i vilken form den levereras till dem. Vilken roll spelar musiken för texten? Hur kan musik öppna upp för nya, vidare tolkningar av texten?
Klassen
Undersökningen gjordes i en samhällsvetenskaplig klass med samhällsinrättning, årskurs ett. Klassen består av 24 elever som gärna arbetar muntligt i form av diskussioner både i mindre och större grupper. Intresset för skolarbete är olika stort men det är i stort en homogen grupp som gärna hjälper varandra till förståelse. Varför vi valde just denna klass är då en av oss undervisar regelbundet i denna klass och är deras mentor. Hon känner dem alltså så pass väl att vi formade undersökningen efter dem. Detta känner vi har varit till stor fördel då vi tidigare gjort undersökningar i klasser vi inte känner så väl och då har resultatet blivit tvetydlig. Genom att utforma arbetssättet efter elevernas utgångspunkter kände vi att vi fick med så mycket som vi kunde i vårt resultat.
Texten
Texten vi valde att arbeta med är Fredmans epistel 81 och är skriven av Carl Michael Bellman under senare delen av 1700-talet. Det är en text som på grund av sin ålder avviker
50
från vårt svenska språk idag, till exempel i stavning av v-ljudet som ännu inte stabiliserats och uppkommer i flera olika varianter såsom ”Grafsten”, ”Dödgräfvare” och ”Afund”, men också i ordförråd då flera ord ter sig väldigt annorlunda gentemot dagens, till exempel ”Klutar” och ”kryster”. Det annorlunda skriftspråket innebär att nivån troligen ligger över elevernas närmsta utvecklingszon (Dysthe 1996:55ff). Denna språkbarriär kan av vår erfarenhet få elever att ge upp och sluta försöka när de inte förstår textens handling eller sammanhang. Vårt antagande innan undersökningen var att de flesta elever finner det mer intressant att lyssna på en låt än att läsa en svårförståelig text. Detta antagande är baserat på våra egna erfarenheter. Vi valde därför att arbeta med en och samma text, men i tre olika utformningar. Vi utgick ifrån Bellmans Epistel 81 i sin skrivna form samt två olika tonsättningar av denna, den ena av Imperiet och den andra av Sofia Karlsson. Anledningen till att vi valde dessa två tonsättningar är att vi ville undersöka ifall samma text kan ge upphov till olika tolkningar beroende på hur de framförs. Imperiets version har en rockig framtoning medan Sofia Karlssons framförs som visa. Vårt antagande innan undersökningen var att Imperiets version skulle uppskattas mest av eleverna, då de flesta i klassen lyssnar på rock. Därför valde vi också att börja med den versionen, följt av Sofia Källgren och avslutas med originaltexten i skriven form. Texten i de två tonsatta versionerna är nästan densamma som Bellmans ursprungliga, med undantag för någon vers som inte finns med i Imperiets version. Musiken och sångarens uttal av orden i Imperiets version låter även mer modernt än vad Sofia Karlssons version gör. Lindberg skriver i Rockens text ord, musik och mening (1995) om svårigheter med att motivera varför rocktexter ska behandlas som om de vore dikter när de i praktiken är avsedda för sång än tvärtom (a.a:13). Det är förmodligen inte så många som lyssnar på en skiva för att få läsa orden, utan lyssnandet behöver inte ha något att göra med läsbarhet, orden värderas efter sin förmåga att bidra till sångens helhet. I detta fall är det precis tvärtom, då Imperiet omarbetat en ursprunglig dikt till låttext och därför är det lätt att motivera varför den ska behandlas som en dikt – det är en dikt (a.a).
Metod
Undersökningen började med att vi berättade för eleverna hur upplägget skulle se ut under lektionen. Klassen har nämligen en tendens till att bli frustrerade om de inte vet exakt vad som ska hända. Det hela följde sedan med att eleverna först fick höra Imperiets version med uppmaningen att försöka lyssna på texten och bilda sig en uppfattning om; 1. Vad den handlar
51
om, 2. När är den skriven och 3. Vilken genre detta kan tänkas vara. De fick skriva ner sina tankar i en enkät som vi utformat med just dessa frågor. Direkt efter fick de höra Sofia Karlssons version av samma text, och därefter svara på samma frågor i en annan enkät. Till sist fick de individuellt läsa originaltexten, och sedan svara på samma frågor. Att vi valde denna ordningsföljd beror på vår förhoppning att musik lättare skulle accepteras av klassen, ge dem ett ökat självförtroende inför skapandet av föreställningsvärldar samt leda till öppnare tolkningar kring texten så småningom.
När eleverna individuellt svarat på frågorna kring de tre verken samtalade de i smågrupper sinsemellan. Därefter fick varje grupp redovisa sina gemensamma eller olika tolkningar för hela klassen. Under tiden vi gick runt och lyssnade, märktes det ganska snart hur olika eleverna upplevde texten.
Till vår hjälp att dokumentera använda vi oss av inspelningsfunktionen på våra mobiltelefoner. Ljudet lämnar en del att önska med då vi satte oss ner direkt efter undersökningen med diskussionen färsk i minnet hjälpte inspelningarna oss i vår citathantering.
Musikens betydelse för språkinlärning
Språk genom musik – musikens funktion som motivationsskapare för språkinlärning heter ett
examensarbete av Magdalena Bertilsson (2008) vid Musikhögskolan i Malmö, som rör musikens betydelse för språkutveckling. Avhandlingen avser främst språkutvecklingen för barn i förskola och grundskola men då vi valt att fokusera på dess allmänna delar kring musikens påverkan vid språkinlärning anser vi den vara relevant även för vårt arbete.
Inlärning sker när hjärnhalvorna på något sätt aktiveras. När man lär sig något nytt är det främst den vänstra hjärnhalvan som aktiveras, som brukar betraktas som den mer analytiska halvan. Den högra däremot aktiveras av mer kreativ aktivering, som till exempel musik. Suggestopedi är en metod som går ut på att öka effektiviteten vid inlärning genom att aktivera båda hjärnhalvorna på samma gång. Grundtanken är att man lär sig utan att man är medveten om det. Den optimala situationen för lärande är enligt Bertilsson när eleverna är avslappnade eller i ett tillstånd man kallar för avslappnad koncentration. Här har musik en framträdande roll, då den är mest kännetecknande för suggestopedin. Forskning har visat att man blir lugn och får självförtroende via musiken, vilket kommer genom att man lättare lyckas genom musik och därför inte blir lika hämmad i att prova på nya saker, i vårt fall nya tolkningar och
52
föreställningsvärldar. Genom att låta eleverna tolka musikstyckena först hoppades vi att de dels skulle bli mer avslappnade inför hela övningen, och dels känna sig mer modiga i sina fortsatta tolkningar. När musiken kom igång satt hela klassen tyst och lyssnade, något de inte alltid gör vid enskild läsning så på så vis skulle man kunna tolka det så att de blev avslappnade och mer fokuserade.
Suggestopedi innebär att man i praktiken för bästa möjliga inlärningssituation bör undervisa på flera kanaler samtidigt, för att stimulera så många olika sinnen som möjligt. Genom att enbart läsa en text stimuleras den vänstra hjärnhalvan. Musik i sin tur stimulerar den högra hjärnhalvan. Genom att kombinera dessa två kanaler får vi en undervisningssituation som stimulerar båda hjärnhalvorna, och skulle enligt en suggestopedipedagog innebära att man maximerar inlärningen genom att man lär sig snabbare och lättare kommer ihåg saker.
I arbetet hänvisar Magdalena till Ulf Jederlund, musikhandledare och författare, som i sin bok
Musik och språk – ett vidgat perspektiv på barns språkutveckling (2002) skriver att musik
skapar sådana miljöer där språket utvecklas och att musik är kommunikation och därför även är ett språk (a.a:7). Han hävdar också att forskare påvisat att ett språkligt uttryckssätt aldrig står i vägen för eller hämmar ett annat, utan att ”alla språkliga uttryck tvärtemot befruktar varandra”. Känslan att lyckas musikaliskt leder till ökad vilja att lyckas i tal och skrift, vilket är en tanke som stämmer överrens med suggestopedins tanke om att ökat musikaliskt självförtroende leder till ökat självförtroende också i andra ämnen (a.a).
Teori och analys
Dysthe talar om hur kunskap inte är något statiskt som kan överföras från lärare till elev utan att den snarare byggs upp i samspel mellan olika individer. Hon menar att socialt samspel kan hjälpa eleverna att tillägna sig kunskap av andra människors strukturer och kanske göra deras kunskap till sin egen (Dysthe 1996:47). Genom att de var och en fick läsa en text och skapa sina egna föreställningsvärldar kunde de senare ta del av varandras föreställningsvärldar i ett flerstämmigt klassrum. Läraren har minimalt med talutrymme och istället är det eleverna som fungerar som varandras stödstrukturer. Genom att använda sig av ”scaffolding”, eller strödstrukturer, kan vuxna och kamrater som befinner sig i en den nära utvecklingszonen hjälpa och ge stöd via dialog och på detta vis föra eleven framåt i sin utveckling (Dysthe 1996:55ff). Det var Appelbee & Langer som utvecklade detta begrepp och menade på att den
53
här formen av stöd i undervisningen via direkt samspel främjar eleverna att utvecklas. Stödet behöver inte ske mellan vuxna och kamrater utan kan även ske mellan grupper eller klasser. Begreppet används oftast då det gäller stöd för enskilda individer som kommit så långt de kan på egen hand och befinner sig i den nära utvecklingszonen och behöver hjälp att komma vidare (a.a). Dysthe är en stor förespråkare av just stödstrukturer då hon menar att dessa hjälper eleverna att utvecklas på ett vis där de deltar i diskussioner. Eleverna får en chans att känna sig betydelsefulla då de deltar i processen på ett annat vis än om de blev ledd av bara läraren. Det kan dock finnas en viss svårighet ifall klassen är väldigt splittrad i sin utveckling. Dysthe poängterar även detta då hon menar att det är misslyckat att låta de som kommit längre än de andra att ge stöd för dessa, då detta stöd kan ligga på för hög nivå. Det gäller alltså för läraren att fråga sig frågan om vem det är som ska läsa texten. I den klass som undersökningen gjordes, kan man tydligt se hur en klass där det visserligen finns en viss splittring i utvecklingen, ändå kan arbeta tillsammans och vara varandras stödstrukturer. Vår tanke med själva arbetssättet var faktiskt att utnyttja just detta som Dysthe skriver om, stödstrukturer. Att elever får känna sig betydelsefulla fick vi ett tydligt exempel på när de diskuterade i smågrupper. Då var det en pojke som utbrast;
”Aha! Är det samma text i alla tre sakerna?” varpå en flicka i hans grupp svarade ”Ja, alltså det måste vara en 1700-talstext för man kan se franska låneord här i. Och ja. Det var ju då de kom typ. Och texter har ju använts länge för låtarna är ju nya.”. Just denna flicka hade alltså lite mer kunskap om själva texten och dess ursprung och förmedlade detta till de andra i gruppen som lyssnade och tog till sig. Flickan här som kommit lite längre i sin utveckling fungerade som en stabil stödstruktur åt de andra. Men det bästa resultatet av just detta lilla möte var det faktum att flickan som uttalade sig gärna sitter helt tyst och säger inte mycket. Hon är extremt blyg, men då hon satt i en mindre grupp och de andra i gruppen inte alls hade förstått att det var samma text så kände hon sig troligtvis lite tryggare och kunde uttala sig. Vi såg alltså inte bara hur stödstrukturer fungerar utan även hur hon fick känna sig duktig och framförallt betydelsefull. Man tolka detta som att hennes självförtroende växte tack vare musiken.
Efter att de diskuterat i smågrupper hölls en större diskussion i helklass om vad de kommit fram till, för att varje grupp skulle förmedla till de andra grupperna vad de kommit fram till, eller i alla fall diskuterat. Vad de var överens om var att den text de fick läsa var väldigt svår vilket gjorde att de inte hade analyserat texten mycket djupare än att den handlade om ”..död typ” som en flicka sade. De menade också att texten var svårläst, vilket vi förutsatt. Vissa
54
elever hade svårt att ta till sig det faktum om att språket inte alltid sett ut som det gör idag, vilket gjorde att vi lärare fick stiga in i diskussionen och hjälpa dem i sin inlärning då de befann sig i ett läge där den närmsta utvecklingszonen var för långt borta. Vi var nu deras stödstrukturer och berättade om Bellman och lite kort om den tid han levde i och hur språket under lång tid ändrats. Lite språkhistoria och lite litteraturhistoria för att läsandet av deras text skulle få en grund att stå på och att arbetet de gjort inte skulle kännas meningslöst. Vi upplevde att detta hjälpte eleverna se en röd tråd i ett litteraturhistoriskt perspektiv då detta var ett tydligt exempel på hur texter från 1700-talet lever kvar, om än i något omarbetad version, än idag.
Intressant blir att poängtera hur vanligt det är med imitationer i musikkulturen. Musik som känns dagsaktuell kan baseras på något så pass gammalt som i detta fall, 1700-talet. Lindberg skriver att ”varje popmusiker är en tjuv, en skata”, vilket belyser denna intertextualitet som präglar dagens verk (Lindberg 1995:100). I vårt fall handlar det om omarbetade versioner, covers, som alltså syftar på en ny version av ett original. Syftet med covers kan vara att bevara en gammal text, och överskrida dess form genom att modernisera texten. Ett mycket tydligt exempel på hur äldre texter lever kvar i vår moderna tid.
Molloy skriver att viss klassrumsforskning visar att läraren talar två tredjedelar av tiden i de flesta klassrum, något vi ville motverka och framförallt visa eleverna att det inte finns någon rätt tolkning utan att varje upplevelse av texten är korrekt (Molloy 1996:155). Genom att använda sig av interaktion/samspel i klassrummet är det det verbala samspelet som är i centrum. Dysthe talar här om ”autentiska frågor” som är frågor som inte har ett givet svar. Genom att läraren inte utstrålar en sorts allvetande där denne inte sitter inne på det ”rätta svaret” ger detta eleverna en chans att komma med sina egna inlägg i diskussionen (a.a:58). Att diskutera på detta vis hjälper eleverna varandra att komma fram till en eller flera slutsatser. Viljan om att det måste finnas ett rätt svar känns då inte lika viktig. Med autentiska frågor ges eleven alltså ett budskap om att det är deras förståelse, tolkning och reflektioner som är betydelsefulla vilket vi tycker om att arbeta med, positiv feadback. Positiv feadback behöver inte bara bestå av orden ”bra jobbat” utan det kan räcka med att kanske nicka med huvudet och le, eller kanske spinna vidare på en elevs åsikter och ställa fler frågor utifrån dessa. Vi personligen håller med Dysthe i sina åsikter om det framgångsrika i autentiska frågor och ville arbeta utifrån dessa sätt för att talutrymmet skulle vara fördelat på eleverna. Det var deras reception vi ville undersöka och om musik kan hjälpa dem till att lättare ta till sig ett arbete med en äldre text. Men för att vi inte skulle forma dem på något sätt i deras
55
reception så lät vi som sagt vår roll som lärare vara klart diskret och arbetade endast med autentiska frågor.
Genom att läsa texten via musik hade vi en förhoppning om att receptionen skulle te sig annorlunda än om de bara hade läst texten. Under diskussionen i helklass framkom det att så också var fallet. Eftersom vi har skriftliga reflektioner kring varje text blir skillnaden verken emellan mycket påtaglig. De flesta grupper ansåg att Imperiets version var sorglig och att det var mer uppenbart att den handlade om död och olycka. Sofia Karlssons version uppfattades också den tragisk, men inte lika olycklig och med ett inte lika stort fokus på döden. Antagligen spelar melodin en stor roll här. Imperiets version är lite ”hårdare” med tydliga punkinfluenser, medan Karlssons är lite långsammare, vänare och mer visaktig i sin genre. Intressant blir dock att undersöka elevernas inställning till texten, som trots allt är samma genom alla verk. Det var flera i klassen som inte förstod att det var samma text rakt igenom förrän någon påpekade det inför hela gruppen. Således gjorde melodin och framförandet att själva texten ledde till helt olika receptioner. När de som sista moment fick läsa originaltexten gick tolkningen väldigt mycket trögare, trots att de fått höra den två gånger innan. Troligtvis berodde detta främst på att de inte kopplade att det faktiskt var samma verk. De som trots allt uppfattade detta tyckte också att texten var svårförståelig, vilket som sagt med största sannolikhet beror på det ovana skriftspråket. Tydligt blev i alla fall att receptionen skilde sig åt mellan alla tre verk. Den största skillnaden i tolkning framkom i den skrivna texten, vilket enligt våra antagande beror på att eleverna är mer vana vid att lyssna än att läsa, och att melodin i högre grad påverkar tolkningen än texten.
Anledningen till att receptionen hos eleverna var så olika har troligtvis att göra med elevernas egna erfarenheter. Alla människor skapar sig olika erfarenheter och uppfattningar genom livets gång som gör att vi uppfattar olika saker olika. När skillnaden i hur eleverna uppfattade texten var så stor blev vi genast intresserade och ställde frågan: ”Varför tyckte du att Imperiets version av texten var mer sorglig och olycklig än Sofia Karlssons version?”, till en elev som hade den uppfattningen. Hon svarade: ” Men alltså, punk är sånt emo. Alltså emotionellt. Det lät som det och min syster lyssnar på sån musik och hon är emo. Sofia Karlsson låter som sån musik som mamma lyssnar på och det lyssnar hon på för att det är ”vackert och sorgligt” som hon brukar säga.”. Flickan hade sina egna erfarenheter och referensramar kring den musik och hon hört och drog genast slutsatsen om att Imperiets version var mörkare medan Sofia Karlssons var mer sorglig. En pojke som inte höll med flickan svarade då: ”Men så tycker inte jag. För visor och sånt, som hon Sofia sjunger det
56
handlar alltid om olycklig kärlek och såna mörka saker och då är det mer deppigt. Imperiets låt var kanske mörk och så men den var mer..jag vet inte. Inte lika sorglig. Den var mycket bättre. ”. Vi frågade honom frågan varför han tyckte att den var bättre då han svarade: ”Men det händer mer. Mer musik liksom. Där är trummor och gitarr och bas och lite mer rockig och