Att hantera lim på ett ansvarsfullt sätt under hela livscykeln, från tillverkningen till återvinningen, är en allmänt känd princip. Tillverkning och utveckling av lim sker enligt principen Responsible care® och de regler för hållbar utveckling som efterföljer definieras av International Council of Chemical Associations. Det innebär att det ska tas hänsyn till miljö- och hälsoskydd, samt miljökompatibilitet vid utveckling och framställning av nya lim. Det innebär att det ger konsekvenser för hur sammansättning av lim, produktdesignen, rekommendationerna för applicering och för återvinningen av de produkter som limmet har applicerats på får gå till. (van Halteren 2018).
Miljöproblem relaterat till lim beror främst på utsläpp av farliga kemikalier och växthusgaser samt förbrukning av begränsade resurser. Det är sällsynt att själva limmet släpper ut växthusgaser, men koldioxid släpps ut i samband med produktion, applicering, härdning eller avfallshantering. (Sato 2018). I industri måste limrester och avfallsvatten sorteras enligt lagstiftning. Allt limavfall måste sorteras enligt avfallsstoffnummer som anges i produktens säkerhetsdatablad. Material som blir över från tillverkning förbränns oftast eller hamnar som deponi. Luftutsläpp av organiska lösningsmedel är skadligt för omgivningen. Lim som inte innehåller lösningsmedel är mindre hälsofarliga. (van Halteren 2018). NilsonGroup uppger att den största delen av deras utsläpp sker i samband med produktionen av deras skor (NilsonGroup 2020a).
Flertalet lim är baserade på bensin och om denna råvara skulle ta slut innebär det stora problem i framställning av lim. Även en prisökning på lim kan ge allvarliga negativa effekter i produktion av lim samt efterföljande produktion där lim är en del av tillverkningen. Energi som förbrukas i härdningsprocesser av lim kan också relatera till fossila bränslen. Vid förbränning av fossilt bränsle och bensin avges koldioxid. (Sato 2018).
Återvinning av limmet är fortfarande en utmaning, främst eftersom materialet i limfogen är en större en del än limmet. Dessutom består limfogen oftast av två olika
material. Att lösa upp limspill är svårt när det är härdat och tvärbundet till materialet. (Sato 2018).
5.1 Återvinning och cirkulär ekonomi
En stor fördel med limfogar är att de sammanfogar olika material, men kan de inte separeras blir det istället en nackdel, eftersom då kan materialet inte återvinnas. För att återvinning av limfogar ska vara möjlig måste en separation av komponenterna först ske. Att separera en limfog är en svår process, främst om limmet är starkt och bindningsytan stor. (Sato 2018). NilsonGroup skriver att det är en återvinningsutmaning för alla i skobranschen att en sko består av flera olika komponenter som är svåra att separera. NilsonGroup arbetar ständigt med att utveckla deras cirkulära affärsmodeller, vilket innebär att de vill ta fullt ansvar för hela skons livscykel, från skiss till sluthantering. Men eftersom återvinning av en sko är en stor utmaning, arbetar de i nuläget för att se till att skon kan användas så länge som möjligt istället. För att förlänga en skos livslängd erbjuder de ett brett sortiment av skovård samt uppmuntrar sina kunder att skänka sina gamla skor till välgörenhet. (NilsonGroup 2020a).
5.2 Hållbarhet till följd av yttre miljöfaktorer
Om en polymer har hydroxylgrupper kan den absorbera syre, i det fallet kommer hydroxylgrupperna sedan sönderdelas och avge fria radikaler som ger aktiva centrum för polymernedbrytning. Antioxidanter är en tillsatts som kan motarbeta det. (Comyn 2005a). UV-strålning kan även få limfogar som består av polyuretanlim kommer att gulna (Stammen & Dilger 2013).
Vatten är ett ämne som skapar stora problem och begränsar användningen av lim. Alla limfogar kan absorbera vatten både i flytande form och som ånga och transporterar det till gränsytan och vattnet förändrar limfogens egenskaper. Det är något som inte kan förhindras genom att täta kanterna på limfogen med färg och lack, eftersom även de absorberar vatten. (Comyn 2005a). När limfogen absorberar vattnet kan den börja svälla, spricka eller skapa en hydrolys (Ashcroft, Comyn & Mubashar 2018). En hydrolys är en kemisk process som innebär att en bindning klyvs till följd av att en vattenmolekyl har adderats (Nationalencyklopedin2020k). När vattnet absorberas av limfogen breder det ut sig i limfogen (Comyn 2005a) och det blir en svullnad samt mjukgörning5 och en nedbrytning av beståndsdelarna och gränsytan sker. En följd av det är att spänningarna och styrkan försvagas. Det är vattnets förmåga att attackera gränsytan är den största bidragande faktorn till att styrkan i limfogen försvagas. (Ashcroft, Comyn & Mubashar 2018). Hastigheten på utbredningen av vattnet i limfogen ökar stort med temperaturen. Vilket gör att limfogarna försvagas snabbare när temperaturen stiger. För att förebygga att vatten absorberas av limfogen kan den tätas, med fördel genom att använda sig av ett
tätningsmedel som innehåller silaner. (Comyn 2005a). Förbehandlingar med metalliska vidhäftningar, kan även förbättra vattenhållbarheten (Ashcroft, Comyn & Mubashar 2018)
Salt kan i stor grad skada och korrodera en limfog. För att förebygga att limfogen skadas av salt, ges med fördel en förbehandling. (Comyn 2005a).
Kollaps i limfogen kan bero på olika anledningar och problem relaterat till
vidhäftning, kohesion eller en kombination av båda. Om limfogen sönderfaller vid ytan mellan lim och underlag beror det på vidhäftningsproblem. Kohesion är den inre styrkan i limfogen och beror av krafter som verkar mellan molekyler i
limskiktet. Sönderfall relaterat till kohesion kan orsakas i själva limmet eller inuti underlaget, och kännetecknas av att substratet eller underlaget inte är intakt. I svaga områden mellan underlag och lim kan kohesionsproblem uppstå till följd av föroreningar i limfogen, som exempelvis olja eller smuts. (Petrie 2013).
Emulgeringsmedel som används i vattenbaserade polykloropren- och polyuretanlim kan försämra limfogens tålighet mot vatten samt ge en försämrad kohesion (Martín-Martínez 2018).
5.3 Hälsoeffekter i arbetsmiljön
Syftet med hälsoskyddet är att skydda människor mot faror och exponering. ”Arbetsskydd” används för att beskriva skydd i kommersiella och industriella arbetsmiljöer. (van Halteren 2018).
Kommersiella och industriella användare av lim behöver speciella skydd då de dagligen, vanligtvis många timmar om dagen, arbetar och kommer i kontakt med lim. De vanliga farorna som förknippas med lim är brandfarlighet, explosionsförmåga och brännskador. Men det finns betydligt fler faror som inte är lika kända, såsom giftighet, hudirritation och allergier. För att skydda personal på arbetsplatsen för farorna och minska risken för allvarlig exponering, finns det skyddsåtgärder att ta till. Arbetsplatsen bör utrustas med luftpåfyllningssystem och fläktar med en utsugningsförmåga, för att rök och ångor kan frigöras. Om inte ventilationen skulle vara tillräcklig kan personalen skyddas genom att de använder andningsskydd. Det bör även finnas personlig skyddsutrustning för arbetarna, såsom lämpliga industriarbetskläder, handskar och skyddsglasögon samt att det finns regler om att hålla bra hygien. När personalen ska hantera något hett, bör värmehandskar användas, för att förhindra risken för brännskador på huden. Skyddsglasögon förhindrar risken för att mindre allvarliga och allvarliga ögonskador kan ske. Det bör även finnas en ögonspolningsdusch och en säkerhetsdusch, ifall en skada skulle ske, för att hälsoeffekterna då potentiellt kan minimeras. När personalen håller god hygien, förhindrar risken att de förtär en kemikalier. I ett lims säkerhetsdatablad anges information om vilka kemikalier limmet innehåller, vilka farliga egenskaper de har och hälsoeffekter som kan ske
samt hur de ska förhindras och åtgärder om dessa sker. På en arbetsplats ska det finnas ett skyddsombud som ser till att detta finns och personal ska kontinuerligt få utbildning om säkerhet på arbetsplatsen och miljöskydd. Om det finns potentiella särskilda risker, ska personal regelbundet genomgå medicinska undersökningar. (van Halteren 2018; Ström 2016).
NilsonGroup uppger i sin rapport att de ser risker i produktionsländerna som rör exempelvis arbetsvillkor, mänskliga rättigheter och miljöfrågor. De påstår att riskerna är som störst tidigt i leverantörskedjan och att det är något under kommande tid vill lägga fokus på att utvärdera. Företaget har mestadels sin tillverkning i Asien varav 85 % av tillverkningen är beläget i Kina. (NilsonGroup 2020a).
Företaget lägger stor vikt i att personal i fabrikerna inte ska utsättas för risker i samband med produktion gällande lim, lösningsmedel och liknande ämnen. Därav arbetar de tydligt med att avgränsa vilka ämnen som får förekomma i tillverkningsprocesserna. För att förmedla kemikaliekrav till leverantörer har en Restricted Substances List (RSL), grundat i EU:s kemikaliestiftning REACH, som är specialanpassad för skoproduktion tagits fram. De utför tester på de material som används och färdiga skor för att säkerhetsställa att inga farliga kemikalier återfinns i deras produkter. För att säkerhetsställa att kemikalierestriktioner efterföljs uppger NilsonGroup att de gör regelbundna besök på fabrikerna som de samarbetar med. Utöver deras egna besök, görs även externa besök på fabrikerna som inte har en relation till NilsonGroup eller den aktuella leverantören. De externa revisionerna görs framförallt i de länder där NilsonGroup inte har egen personal på plats. (NilsonGroup 2020a).
NilsonGroup arbetar även med ett coachande förhållandesätt gentemot leverantörerna som de samarbetar med. Det innebär att de arbetar för att tillämpa rutiner och strukturer direkt i fabrikerna, inom områden som exempelvis hälsoaspekter, säkerhet i fabrik och arbetsvillkor. Det kan innebära att när de identifierar att det finns avvikelser mot de krav som de ställer, vill de förbättra och stöta leverantören istället för att avbryta samarbetet. De vill generera en ökad kunskap hos personal inom riskområden så att de själva kan identifiera risker och problem. Hälsa och säkerhet är ett prioriterat område hos företaget vill de lägga fokus på att utbilda leverantörer inom kemikaliehantering, brandskydd och skyddsutrustning. NilsonGroup skriver i sin hållbarhetsrapport från 2019 att de ser ett behov av att fortsätter utbilda personal i fabriker om hur viktigt det är att använda skyddsutrustning. (NilsonGroup 2020a).
Det är innehållet i lösningsmedlet i lösningsbaserade lim som bestämmer toxiciteten av produkten, som exempelvis flambarhet eller irritation. På grund av lösningsmedlets höga flyktighet är exponering vid inandning dock det största
emulsion och inget organiskt lösningsmedel finns i slutprodukten, vilket kan vara en bidragande orsak till potentiella hälsorisker. Vattenbaserade lim är känsliga för mögel och innehåller oftast mindre mängd konserveringsmedel. Den främst potentiella hälsorisken med vattenbaserade limmer är hudirritationer som uppstår vid hudkontakt, och utlöses av naturliga polymerer som naturgummi och kolofoniumharts. (van Halteren 2018).