Nulägesbeskrivning, avfallssituationen i Sverige idag
Avfallsproblemen är inte lika uppenbara idag som för några årtionden sedan då en stor del av avfallet deponerades och kunskapen om exempelvis hanteringen av farligt avfall var begränsad. Idag sker avfallshanteringen betydligt mer resurseffektivt och med mindre miljöpåverkan. Åtgärder som till exempel producentansvar, deponeringsförbud och deponiskatt, samt de krav som har ställts på avfalls-anläggningarna vid tillsyn och prövning har gett resultat. Samtidigt fortsätter avfallsmängderna att öka. Det blir också allt tydligare att den miljöpåverkan som uppstår i samband med utvinning, produktion och konsumtion, det vill säga innan produkterna blir till avfall, är mycket större än miljöpåverkan från själva avfallshanteringen. Framtida styrmedel behöver i högre grad än tidigare styra mot den översta delen av EU:s avfallshierarki; Förebyggande av avfall.
Avfallshierarkins fem steg:
a) Förebyggande åtgärder
b) Förberedelse för återanvändning c) Materialåtervinning
d) Annan återvinning, till exempel energiåtervinning e) Bortskaffande, till exempel deponering
Under år 2008 uppstod i Sverige ungefär 98 miljoner ton avfall. Av dessa uppkom ca 5 miljoner ton i hushållen och ca 93 miljoner ton i olika verksamheter. Den med marginal största posten är avfall från
2 Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2006:6) om innehåll i en kommunal avfallsplan och länsstyrelsens sammanställning.
utvinningsindustrin, 59 miljoner ton, varav drygt 80 procent är gruvavfall som deponerades i närheten av gruvorna.
Om man räknar bort avfallet från utvinningsindustrin var materialåtervinningen ca 42 procent år 2008.
Plockanalyser av hushållens kärl- och säckavfall som går till förbränning visar att det finns mycket avfall kvar i detta som skulle kunna materialåtervinnas.
Under senare år har avfallsförbränningen byggts ut kraftigt. Under år 2010 fanns det en överkapacitet på förbränning i Sverige. Mottagningsavgifterna för att lämna avfall till förbränning har minskat. Det minskar lönsamheten för materialåtervinning och sannolikt viljan att samla in avfall till material-återvinning.
I bygg- och anläggningssektorn både uppstår och används stora mängder avfall idag. Mineralavfall, som jordmassor, betong, tegel och asfalt, används främst för anläggningsändamål i vägar, bullervallar och liknande. Det övriga avfallet kan potentiellt materialåtervinnas till nya produkter eller
energiåtervinnas. En viss del består av avfall som behöver tas om hand separat, exempelvis farligt avfall.
Kvalitetskriterier för när olika typer av avfall upphör att vara avfall (End of waste) håller på att utarbetas inom EU. Det är ännu inte klart om kriterier kommer att tas fram för avfall som används för anläggningsändamål. Om så sker kommer det troligen att innebära att avfall som uppfyller kriterierna får användas fritt. En sådan ”produktifiering” kommer troligen att underlätta användningen.
Miljöproblem kopplat till avfall och avfallshantering Ökande avfallsmängder och outnyttjade resurser i avfallet
Förbättringar har skett i hanteringen av industri- och verksamhetsavfall, inklusive bygg- och
rivningsavfall de senaste åren. Till exempel har källsorteringen ökat. Däremot återstår en hel del arbete med att minska avfallets mängd och farlighet.
För varje år ökar avfallsmängderna per hushåll och resurserna i avfallet tas inte alltid tillvara på ett optimalt sätt. Exempelvis skulle återanvändningen av olika produkter kunna öka. Med ännu bättre sorterade fraktioner skulle mindre spill- och kassationer fås i återvinningsprocesserna. I dag går cirka hälften av hushållsavfallet till förbränning med energiutnyttjande. En stor del av detta avfall bedöms vara sådant som skulle kunna sorteras ut till materialåtervinning, kompostering eller rötning i stället.
Producentansvaret för förpackningar ställer krav på att produkterna ska utformas så att volym och vikt begränsas och att de ska vara återanvändbara och återvinningsbara. I vilken grad detta har uppnåtts är dock oklart. För produkter som inte omfattas av producentansvar finns inget krav på att de ska ut-formas för att underlätta materialåtervinning. För avfall som inte omfattas av producentansvar saknas till stor del system för insamling till materialåtervinning. Det gäller till exempel möbler och leksaker.
Ett problem som är nära kopplat till ökande avfallsmängder och brister i insamlingen är nedskräpning.
Attitydundersökningar3 visar att en stor del av befolkningen anser att nedskräpningen i samhället har ökat på senare år.
3 Skräprapporten 2010 – En studie av skräpet i tio svenska kommuner, Stiftelsen Håll Sverige Rent, november 2010.
Skadliga ämnen
I avfallshanteringen förekommer en stor mängd miljö- och hälsoskadliga ämnen. Ämnena hanteras dels separat som farligt avfall, dels som föroreningar i annat avfall. Trots långtgående reningsåtgärder sker utsläpp och spridning av farliga ämnen via rökgaser från förbränning av avfall och via lakvatten från deponering. Också vid olyckshändelser, brand samt olaglig dumpning eller annan felaktig hantering av avfall sprids farliga ämnen. De kan också spridas om de ingår i avfall för
material-återvinning. Antalet nedlagda deponier i Sverige uppgår sannolikt till flera tusen. I dagsläget saknas en nationell sammanställning av antalet och över vilka miljörisker dessa deponier utgör.
Uttjänta bilar består till stor del av metaller, vilka har ett ekonomiskt värde. Det farliga avfall som ska demonteras medför däremot oftast en kostnad. Det kan finnas risk för spridning av skadliga ämnen i samband med demonteringen. Viss illegal demonteringsverksamhet förekommer också. En mer omfattande lokal miljötillsyn skulle behövas. Uppföljningen av vad och vilka mängder som
demonteras är bristfällig idag, vilket ger osäkra uppgifter om den nuvarande återvinningsgraden. En kvalitetssäkring behövs i varje rapporteringsled, det vill säga från bildemonterare till producenter, och från producenter till Naturvårdsverket.
Ett annat uppmärksammat problem är illegal export av bland annat el-avfall till länder utanför EU, vilket har visat sig ge spridning av skadliga ämnen med stora hälso- och miljöproblem i mottagar-länderna som följd.
Växthusgaser
Utsläppen av växthusgaser från avfall och avfallshantering är betydande. De sker inte enbart från dagens avfall och avfallshantering utan växthusgaser avgår också från nedlagda deponier. Utsläppen behöver minskas både genom förebyggande av avfall, det vill säga genom åtgärder som hindrar att avfall uppkommer, och genom åtgärder i hanteringen av det avfall som uppstår.
Produktionen av den mat som slängs enbart av hushållen ger exempelvis upphov till utsläpp
motsvarande drygt 2 procent av de totala svenska utsläppen av växthusgaser. Svinn av mat sker även i övriga delar av livsmedelskedjan, men den största delen står hushållen för. Mer än hälften av detta matavfall hade kunnat förebyggas, det vill säga det hade inte behövt bli matavfall utan hade gått att äta om det hade hanterats på rätt sätt.
En nyligen genomförd studie4 visar att 80 000 ton produkter som hade kunnat återanvändas slängs på svenska återvinningscentraler varje år. Om dessa produkter hade återanvänts i stället skulle det ha gett en minskning av utsläppen av växthusgaser motsvarande 300 000 ton koldioxidekvivalenter per år.
Om man slår ihop både påverkan uppströms (vid produktion) och påverkan under avfallsfasen kan man se att de avfallsströmmar som ger upphov till allra störst klimatpåverkan återfinns i
hushållsavfallet. Räknat per ton avfall ger el-avfall upphov till den största klimatpåverkan och den näst största ger textilavfall upphov till. Även blandat avfall från byggsektorn har mycket stor
klimatpåverkan om man slår ihop både påverkan uppströms och påverkan under avfallsfasen.5
4 Förebygga avfall i kretsloppsparker (IVL Svenska Miljöinstitutet) 2011
5 Sundqvist, J-O., 2010. Miljöpåverkan från avfall – Underlag för avfallsprevention och förbättrad avfallshantering. IVL Svenska Miljöinstitutet Rapport B1930
När det gäller avfallsanläggningarna så bidrar dessa också till utsläpp av växthusgaser, exempelvis genom utsläpp från avfallsförbränningsprocesser, gasbildning i deponier som är i drift och vid
biologisk behandling genom kompostering och rötning. Växthusgaser avgår också under tiden avfallet lagras inför behandlingen.
Transporter av avfall bidrar också till utsläpp av växthusgaser.
Förorening av mark, grund- och ytvatten
Utsläppen från deponier har minskat, både beroende på minskad deponering och på högre miljö-skyddskrav på deponierna.
Gamla, nedlagda deponier utgör risk för förorening av mark, grund- och ytvatten men även för gasutveckling. Miljöskyddet vid och lokaliseringen av dessa äldre deponier är generellt sämre än vid de deponier som är i drift idag. Problemet med nedlagda deponier kan bli större i framtiden beroende på att efterfrågan på mark för exploatering ökar. Det är riskfyllt att bygga på eller i anslutning till nedlagda deponier. Vid exploatering av nya områden behövs kunskap om var nedlagda deponier finns och hur de som finns påverkar omgivande mark, grund- och ytvatten.
Bristande skyddsåtgärder på bildemonteringsanläggningar kan också ge upphov till spridning av farliga ämnen till mark, grund- och ytvatten.
Illegal export
Trots hård reglering är det idag stora problem med att farligt avfall transporteras till utvecklingsländer där det inte omhändertas på ett miljömässigt godtagbart sätt. Det finns ett antal drivkrafter för illegala avfallstransporter och den ekonomiska faktorn spelar en viktig roll. Höga kostnader för behandling i Sverige och EU jämfört med i länder i Afrika och Asien är en stark drivkraft. Exempel på avfall som det förekommer olaglig export av från Sverige är el-avfall, blybatterier och skrotbilar.
Flera avfallsslag transporteras också till utvecklingsländer under förespegling att de är begagnade varor. Då handlar det främst om el-avfall och skrotbilar men även bildäck och andra typer av avfall förekommer.
Relevanta avfalls-, miljökvalitets- och folkhälsomål
I artikel 11 i ramdirektivet om avfall anges mål för avfallshanteringen. Mål för återvinning av bilar regleras i ett annat EU-direktiv som kallas ELV-direktivet6 (end-of-life-vehicles).
På nationell nivå finns miljökvalitetsmål och folkhälsomål meddelade av riksdagen.
Mål i ramdirektivet om avfall
Senast år 2020 ska återanvändning och materialåtervinning av avfall från hushåll omfattande papper, metall, plast och glas öka till totalt minst 50 viktprocent.
Senast år 2020 ska också återanvändning och återvinning av icke-farligt byggnads- och rivningsavfall uppgå till minst 70 viktprocent (inklusive fyllmaterial som ersätter andra material).
6 Direktiv 2000/53/EG om uttjänta fordon
Mål i ELV-direktivet
Nuvarande mål för återvinning av bilar i ELV-direktivet är att minst 85 procent av varje uttjänt bil ska återanvändas eller återvinnas, varav högst 5 procent får vara energiåtervinning. År 2015 ökar kraven till 95 procent återanvändning eller återvinning, varav högst 10 procent får vara energiåtervinning.
Nationella miljökvalitetsmål
Riksdagen har beslutat om 16 nationella miljökvalitetsmål. Avfallshanteringens miljöpåverkan berör direkt eller indirekt flera av dessa. Störst betydelse har avfallshanteringen för målen Begränsad klimatpåverkan, Giftfri miljö och God bebyggd miljö. Hur vi hanterar avfallet påverkar också möjligheten att nå målen Frisk luft, Bara naturlig försurning, Skyddande ozonskikt och Ingen övergödning.
Nya etappmål på avfallsområdet enligt Miljömålsberedningens delbetänkande (våren 2011) är:
- Matavfallet minskar till år 2015 med minst 20 procent jämfört med år 2010.
- Minst 40 procent av matavfallet från hushåll, storkök, butiker och restauranger år 2015 behandlas biologiskt så att växtnäring och energi tas tillvara.
- Minst 60 procent av fosforföreningarna i avlopp år 2015 tas tillvara och återförs till produktiv mark, varav minst hälften återförs till åkermark.
- Återanvändningen och materialåtervinningen av icke-farligt bygg- och rivningsavfall är minst 70 procent år 2020.
I delbetänkandet finns också förslag till etappmål som rör information om farliga ämnen i varor. Dessa mål kan bidra till att minska riskerna vid hantering även i avfallsledet.
Folkhälsomål
Riksdagen har beslutat om elva målområden inom folkhälsa. Målområdena omfattar de faktorer som kan anses ha störst betydelse för folkhälsan. Det övergripande målet är att skapa samhälleliga förut-sättningar för en god hälsa för hela befolkningen.
De målområden som bedöms vara mest relevanta när det gäller genomförandet av avfallsplanen är Sunda och säkra miljöer och produkter samt Gott skydd mot smittspridning. Dessutom berör processen vid framtagande av planen och denna mkb målet Delaktighet och inflytande i samhället.
4. MILJÖKONSEKVENSBESKRIVNINGENS AVGRÄNSNINGAR