”Förutom störningar i samhällsviktiga verksamheter och påverkan på människors liv och hälsa påverkar klimatförändringarna relationer inom och mellan stater och kan därmed få
säkerhetspolitiska konsekvenser” (Försvarsdepartementet Prop. 2014/15:109, 21)
I materialet så lyfts ett flertal referensobjekt fram så som människor, regioner, stater, natur, djurarter, miljöer och biotoper (Miljödepartementet 2008/09:162, 41 & 157; Miljö- och energidepartementet Prop. 2016/17:146, 11; Näringsdepartementet 2010/11:118, 7). Citatet ovan exemplifierar hur klimatfrågan ramas in i materialet. Många gånger uttrycks en
kombination av både miljösäkerhet, då människors liv och hälsa framhålls, och miljökonflikt, där man lyfter oro för ”relationer inom och mellan stater” (Försvarsdepartementet Prop. 2014/15:109, 21; Näringsdepartementet 2010/11:118). Detta illustrerar hur inramningen kan omfatta båda diskurserna, dels för att frågan är mångfacetterad och komplex men också för att diskurserna är sammanlänkade. För att kunna identifiera vilken diskurs som förekommer i större utsträckning så kommer narrativet i texten att vara central när bedömningen kring vilken diskurs det handlar om (Detraz, 2011, 111–112).
I en svensk kontext så lyfter man fram att vi redan ser ”långvarigt höga temperaturer, svår torka, omfattande bränder, vattenbrist och sämre skördar” (Miljödepartementet Prop. 2019/20:65, 11). Man beskriver en övergripande utmaning som handlar om svår torka i ett narrativ som rör resursbrist av vatten och mat. Något som faller under diskursen miljösäkerhet då det rör resurser som är avgörande för människans överlevnad. Omfattande bränder och sämre skördar påverkar människors försörjningsmöjligheter något som också följer narrativet för diskursen miljösäkerhet (Detraz 2011, 112). I det här fallet där dem uttrycker brist på resurser så saknas narrativet som handlar om oro för att detta ska leda till konflikt eller destabilisering vilket skulle passa in i narrativet för miljökonflikt (Detraz 2011, 111). Det innebär att detta uttryck helt faller under diskursen miljösäkerhet. Längre fram i samma proposition så beskriver man konsekvenserna av klimatförändringarna som vi riskerar att möta om utvecklingen fortsätter som idag. Här framhålls ”extremväder, havsnivåhöjningar och påverkan på hälsa” (Miljödepartementet Prop. 2019/20:65, 12), alla exempel på sådant som påverkar människans välmående och på vissa geografiska områden, möjligheten till överlevnad eller försörjning. Detta faller också under narrativet för den bredare diskursen miljösäkerhet då man i texten inte uttrycker oro för att detta exempelvis ska leda till destabilisering av regionen eller en ökad påfrestning för militären. Däremot så lyfter man
fram ”påverkan på…ekonomisk tillväxt” (Miljödepartementet Prop. 2019/20:65, 12), till följd av klimatförändringarna vilket passar in i narrativet för miljökonflikt där ökad ekonomisk påfrestning framhålls som ett uttryck i linje med diskursens narrativ (Detraz, 2011, 111). Återkommande i materialet är uttryck som beskriver hur klimatförändringarna riskerar att bland annat innebära hot i form av brist på livsnödvändiga resurser som mat och vatten, ökad fattigdom eller minskade möjligheter för fattigdomsbekämpning samt påverkan på hälsa (Miljödepartementet Prop. 2008/09:162, 157; Miljö- och energidepartementet Prop. 2016/17:146, 11; Miljödepartementet Prop. 2019/20:65). Dessa är tydliga exempel av narrativet som berör diskursen miljösäkerhet då det handlar om människans sårbarhet inför konsekvenserna av klimatförändringarna. Man lyfter också fram påverkan på till exempel jordbruk och skogsbruk (Miljö- och energidepartementet Prop. 2017/18:163, 44) vilket likt frågan om fattigdom pekar på försörjning som också berör sårbarheten hos människor. Det hör därför också hemma i miljösäkerhetsdiskursen. Vid ett fåtal tillfällen uttrycks dock att en sekundär effekt av påverkan på fattigdomsbekämpning är ”ökad risk för skärpta konflikter” (Miljö- och energidepartementet Prop. 2016/17:146, 11). Uttrycket sätts i en kontext där risken är kopplad till ”redan utsatta delar av världen” (Miljö- och energidepartementet Prop. 2016/17:146, 11), vilket indikerar att klimatförändringarna här riskerar att eskalera redan pågående konflikter eller instabilitet i en region eller stat. Ett tydligt exempel av miljökonflikt (Detraz 2011, 111). Det är hotet som pådrivande eller eskalerande variabel i kriser och
konflikter som lyfts fram i materialet när inramningen faller under miljökonflikt. Det saknas tydliga exempel där man beskriver det som att klimatförändringarna som enda anledning kan komma att ge upphov till väpnade konflikter, flyktingströmmar eller militära ingripanden. Narrativet ”Väpnade konflikter och fattigdom i kombination med klimatförändringarna” (Försvarsdepartementet Prop.2014/15:109, 32) är ett tydligt exempel på när inramningen av klimatfrågan faller under diskursen miljökonflikt. Men vi återfinner även här ett narrativ som rör fattigdom vilket är ett av begreppen som kopplas till diskursen miljösäkerhet (Detraz, 2011, 112). I den kontexten så handlar det dock enkom om miljökonflikt för fattigdomen tycks i den är situationen redan vara en befintlig kris och inte till följd av eller förvärrad av klimatförändringarna. Här handlar det om att kontextualisera vilken breddningen av
säkerhetsbegreppet som gjorts och ramarna för detta (Buzan et al 1998, 21; Buzan och Waever 2003, 70).
kunna uppnås eller att ansvaret för att avvärja hotet mot de mest sårbara och utsatta ligger hos norra staterna. Ett exempel är där det uttrycks oro för att milleniemålen inte ska kunna uppnås på grund av klimatförändringar och dessa är starkt kopplade till fattigdom och säkerhet vilket framhåller oron för klimatförändringarnas påverkan på fred och säkerhet (Miljödepartementet Prop. 2008/09:162, 41; Försvarsdepartementet Prop.2014/15:109, 47; Miljö- och
energidepartementet Prop. 2016/17:146, 11). I den globala kontexten återfinner vi
formuleringar som rör instabilitet, risk för ökade eller eskalering av konflikter etcetera i större utsträckning än på det nationella planet. Vi finner därmed en tydligare inramning av
klimatfrågan som en fråga om miljökonflikt på i en internationell kontext än i en nationell kontext. Här återfinner vi också en större förekomst av formuleringar som är en kombination av båda diskurserna, miljösäkerhet och miljökonflikt (Miljödepartementet Prop. 2008/09:162, 157; Försvarsdepartementet Prop.2014/15:109, 21).
En annan aspekt som kombinerar båda diskurserna är den ekonomiska aspekten. Här återfinns uttryck som handlar om försörjning, ökade kostnader, konkurrens och fattigdom vilket har primära konsekvenser för människor men har möjliga sekundära effekter på befintliga konflikter eller instabila stater och regioner samt ökad påfrestning på statens ekonomi
(Finansdepartementet Prop. 2009/10:100, 30, 59 & 76; Miljö- och energidepartementet Prop. 2017/18:163, 44). Ett tydligt exempel är att man i texten lyfter fram värmebölja,
översvämningar och kusterosion som konsekvenser av klimatförändringarna (Miljö- och energidepartementet Prop. 2017/18:163, 44) och faller under diskursen miljösäkerhet med koppling till mänsklig säkerhet. Detta då de faller inom narrativet som berör människors välmående, hälsa, sårbarhet, etcetera (Detraz, 2011, 112). Dessa konsekvenser sträcker sig längre än statens säkerhet men här finns en koppling till ökade kostnader och det innebär en risk för ökad påfrestning på statens ekonomi (Miljö- och energidepartementet Prop.
2017/18:163, 44). Detta sätter hoten i kontexten att det har med statens säkerhet att göra och passar även in i narrativet för miljökonflikt (Detraz, 2011, 111). Medan när man i materialet uttrycker konsekvenser av klimatförändringarna som påverkan på byggnader, infrastruktur, jordbruk och skogsbruk (Miljö- och energidepartementet Prop. 2017/18:163, 44)
exemplifierar en kombination av diskurserna. Här har vi försörjningsaspekten som rör diskursen miljösäkerhet men kontexten med ekonomiska konsekvenser för staten gör att det passar in i narrativet för miljökonflikt. Detta då det kopplar frågorna till handlar om statens säkerhet. Smittspridning till följd av klimatförändringarna (Miljödepartementet Prop. 2008/09:162, 160; Miljö- och energidepartementet Prop. 2017/18:163, 44) uttrycks i
materialet som en risk för människors hälsa men är återigen ett exempel på en konsekvens som faller in under båda diskursernas narrativ. Det får direkta konsekvenser på människors välmående och hälsa men också på statens ekonomi och rör det en omfattande smittspridning så kan det utgöra ett potentiellt hot på samtliga nivåer i samhället.
I materialet återfinns det ett flertal exempel på hot som passar in i narrativet för miljösäkerhetsdiskursen då man lyfter konsekvenser som torka, smältande isar,
havsförsurning, värmeböljor, översvämningar till följd av klimatförändringar och mänsklig miljöförstörelse, som också är en aspekt av klimatfrågan (Miljödepartementet Prop.
2008/09:162, 41; Miljö- och energidepartementet Prop. 2016/17:146, 8). Detta exemplifieras av uttryck som ”risken för allvarliga genomgripande och oåterkalleliga effekter för människor och ekosystem” (Miljö- och energidepartementet Prop. 2016/17:146, 8).
Generellt så är återfinns båda diskurserna i materialet men den diskursen miljösäkerhet får mer utrymme och i många fall när diskursen miljökonflikt lyfts fram så är det i kombination med miljösäkerhetsdiskursen.
6. Diskussion
När man analyserar propositionerna utifrån säkerhetiseringsteorins tre kriterier så kan tendenser av alla tre återfinnas i materialet. Dock saknas tydliga och självklara exempel av extraordinära åtgärder. Det finns däremot flera exempel på att frågan anses vara och har lyfts fram som ett existentiellt hot. Det återspeglar det offentliga ställningstagandet som svenska politiker och makthavare gett uttryck för och exemplifieras av citaten från
regeringsförklaringarna som inleder studien. Det kan ses som ett försök att genom
säkerhetisering eller säkerhetiseringsdrag ge mer utrymme, uppmärksamhet och resurser till frågan (Detraz, 2011, 104). Detta kan också vara ett grepp för att få allmänheten och andra relevanta grupper att ta klimatfrågan på allvar för att incentivera åtgärder (Detraz, 2011, 107). Det finns tydliga uttryck i texten för att detta också skett då en utveckling kan noteras från det tidiga materialet från 2009 i jämförelse med materialet från 2016 och framåt till 2019 där det tydligare framgår en acceptans. Även i frågan om existentiellt hot så kan vi notera en mindre förändring över tid där man år 2009 använder mjukare begrepp som exempelvis utmaning istället för hot för att beskriva klimatfrågan. Något som kan förklaras av att regeringen i mandatperiod 1 istället var djupt präglad av den då pågående ekonomiska krisen
(Regeringsförklaringen 2009 & 2010) och därför får klimatfrågan inte den prioritering på den politiska agendan som de får kommande år. När det kommer till regeringarnas svar och åtgärdsförlag så är det sparsamt med exempel av vad som skulle falla under extraordinära åtgärder under hela tioårsperioden.
Åtgärdsförslagen som återfinns genomgående i materialet beskrivs i stor utsträckning som planer, mål och ambitioner att minska utsläppen, minimera mänsklig påverkan, förhindra vidare utsläpp eller exempelvis utveckla tekniska lösningar för att lagra växthusgaser. En utveckling som kan notera i det senare materialet är att man ser mer konkreta åtgärder som fokus på att avveckla användningen av fossila bränslen och gå mer åt ett hållbart och elektrifierat samhälle. Men även dessa mål är långsiktiga och ska ske tryggt och utan att kompromissa med Sveriges konkurrenskraft och tillväxt (Finansdepartementet Prop. 2012/13:2, 7; Miljö-och energidepartementet Prop. 2016/17:146, 23; Miljödepartementet Prop. 2019/20:65, 43). I texterna uttrycker man sig som att frågan och hotet är akut eller alarmerande men åtgärdsförslagen är inte akuta eller alarmerande. En del åtgärdsförslag kan tyckas som mer handlingskraftig, så som förslag på en politik som innebär gemensamma och
transnationella åtgärder. Här uttrycks handling genom Sveriges globala plattformar via EU eller FN.
När det kommer till säkerhetisering så talar man ibland om att en säkerhetiserad fråga kan bli institutionaliserad och därmed tappa sitt akuta eller alarmerande uttryck eftersom det istället råder en konsensus om att när en talar om denna fråga så är den alltid att anses som akut (Buzan et al 1998, 27–28). Bristen på uttryck om extraordinära åtgärder kan vara ett fall av institutionaliserad säkerhetisering men det kan också vara en indikation på att
klimatförändringarna inte gått från en politiserad till en säkerhetiserad fråga. Alternativt så har frågan avsäkerhetiserats efter att den fått den uppmärksamhet och placering på den säkerhetspolitiska agendan. Även om avsäkerhetisering av en fråga är vad Buzan et al (1998) anser är idealet i processen så tyder de starka uttrycken som ”oåterkalleliga effekter” (Buzan et al 1998, 29; Miljö- och energidepartementet Prop. 2016/17:146, 8) ”irreversibla
förändringar” (Miljö- och energidepartementet Prop. 2016/17:146, 8) på att en
avsäkerhetisering inte är fallet. Även i senare propositioner finner man uttryck som beskriver Sveriges aktuella utsatthet och sårbarhet i relation till klimatförändringarna
(Miljödepartementet Prop. 2019/20:65, 11) och det aktualiserar säkerhetiseringsdragen i materialet. Det kan dock röra sig om en institutionalisering av klimatfrågan i svenska policyförslag. Indikationer på detta är hur man i materialet framhåller Sveriges roll som pådrivande i hanteringen av klimatfrågan globalt och att man uttrycker ambitioner att ligga i framkant och utöva påtryckningar för att stora utsläppsländer ska uppfylla de gemensamma målen om att minska utsläppen (Finansdepartementet Prop. 2009/10:100, 59).
Skillnaden mellan en global och en nationell kontext återfinns när man tittar på inramningen. Uttryck som rör diskursen klimatkonflikt är mer förekommande i ett globalt perspektiv medan diskursen klimatsäkerhet är det som ramar in den svenska kontexten. Orsaken till detta tycks vara att en stat som Sverige som inte har pågående väpnade konflikter, oro eller instabilitet samt utbredd fattigdom inte har dessa hot som sitt primära hot. I ett globalt perspektiv där exempelvis återkommande torka och uteblivna skördar kan driva på en redan befintlig kris och förvärra samt i värsta fall driva på en konflikt eller omfattande migrationsströmmar så blir fokus ett annat. Ur ett svenskt perspektiv så ligger sårbarheten mer på exempelvis
konsekvenserna av extremväder i form av värmeböljor, torka och översvämningar som kan påverka människors försörjning, välmående och hälsa. Ett narrativ som är starkt kopplat till diskursen miljösäkerhet. I områden där konflikter, fattigdom och instabilitet redan är
man risken för ökade eller skärpta konflikter i redan utsatta områden vilket innebär allvarliga risker för samhället och regionen.
I materialet så fanns det flera exempel av den kombinatoriska diskursen vilket innebär uttryck som föll under båda diskurserna för säkerhet. Detta är inte så konstigt med tanke på att de indirekta konsekvenserna föregås av direkta konsekvenser. Det fanns ett flertal uttryck i texterna som kunde kategoriseras under miljösäkerhetsdiskursen och syftade till mänsklig säkerhet eller fokuserade på individer, även andra arter än människor. Det vill säga de hade inget med statens säkerhet att göra och krävde inte militärpolitiska lösningar. Det som var svårt att lokalisera i texterna var uttryck som var strikta fall av miljökonflikt. Ett fåtal exempel gick att hitta men majoriteten var en kombination av båda diskurserna och konflikt mellan stater förekom endast vid ett tillfälle liksom ”säkerhetspolitiska konsekvenser”. Detta tyder på att den diskurs som dominerar den svenska säkerhetspolitiska synen på klimatförändringar har ett större fokus på direkta konsekvenser och med ett större fokus på mänsklig säkerhet, även om det kombinerade uttrycket var framstående i materialet.
7. Slutsatser
Det är svårt att se ett tydligt fall av att klimatförändringarna mellan åren 2009–2019 i regeringspropositioner skulle vara en säkerhetiserad fråga. I regeringspropositionerna återfinns dock en stor andel säkerhetiseringsdrag och med flest exempel på där frågan lyfts fram som ett existentiellt hot. Det finns även indikationer på att det kan röra sig om en institutionalisering av klimatfrågan, men detta förutsätter dock att frågan är säkerhetiserad. Det kan också vara så att klimatfrågan endast varit föremål för säkerhetiseringsdrag men aldrig uppnått fullfjädrad säkerhetisering.
I materialet finner vi en skillnad när det handlar om en global kontra en nationell kontext. I en global kontext blir säkerhetiseringsdragen mer kompletta än på den nationella nivån.
Resultatet kan också ha att göra med valet av empiriskt underlag i form av endast svenska regeringspropositioner vilket ger en smalare inblick i den globala kontexten där även institutionaliseringen framgår tydligare.
För att frågan skulle anses säkerhetiserad så behövde samtliga kriterier uppfyllas. Frågan definieras som ett existentiellt hot, accept finns och extraordinära åtgärder legitimeras (Buzan et al 1998, 25–26). Att klimatfrågan ramas in som ett existentiellt hot var mycket tydligt i materialet. Övriga två kriterier var svårare att identifiera och den delen som var svagast var att extraordinära åtgärder legitimeras där nästintill inga exempel på åtgärder som återfanns i texten tydligt kunde sägas vara ett uttryck för en akut och extraordinär åtgärd. En fara med att titta på säkerhetisering av klimatförändringarna är att det finns en risk att fokus hamnar på mer traditionell syn på säkerhet och därmed en mer traditionell syn på vad en akut och
extraordinär åtgärd är. Buzan et al (1998) lyfter svårigheterna med att applicera denna teori på klimatförändringarna som är ett område som saknar ett tydligt referensobjekt och
säkerhetiseringsaktör (Buzan et al 1998, 1). Det framgick även i denna studie där det fanns nästan lika många referensobjekt som uttryck för existentiellt hot.
Den andra delen av analysen berörde hur vi kan förstå svensk klimatpolicy utifrån
säkerhetsdiskurserna miljösäkerhet och miljökonflikt. Resultatet är att till skillnad från Detraz (2011) studie, som visade att den dominerade diskursen internationellt var miljökonflikt (Detraz 2011, 116–117), så var diskursen för miljösäkerhet den som dominerade inramningen av klimatfrågan i de svenska regeringspropositionerna. I materialet fanns det väldigt få
uttryckas i kontexten för militärpolitiska frågor eller statens säkerhet. Istället handlade säkerhetshoten om extremväder som påverkar människors försörjning, hälsa och välmående, vilket är ett fall av diskursen miljösäkerhet. I texterna uttrycktes inget som tydligt talade om konflikter eller militära åtgärder, utan endast om att relationen mellan stater kunde komma att påverkas till följd av klimatförändringarna. En annan reflektion är att överlag så var det endast en proposition från Försvarsdepartementet som behandlade miljö och klimat. Detta är en stor skillnad mellan denna studie och den tidigare forskningen där nationell säkerhet stod mer i fokus och där bland annat Detraz (2011) lyfter den starka kopplingen som USA och Australien gjort mellan klimatförändringarna och ”national security” (Detraz 2011, 111). Det finns en begränsad mängd forskning som behandlar klimatförändringarnas faktiska påverkan på exempelvis konflikter och migrationsströmmar i relation till andra
förändringsprocesser (FOI 2011, 12). Det kan därför vara svårt att återfinna uttryck för det i regeringspropositioner som i förlängningen kan komma att mynna ut i olika politiska beslut och policys. Det kan vara ytterligare en förklaring till att hot mot människan och individen har en mer prominent roll i materialet.