Studien fokuserade på hur den unga 2000-tals generationen ”Millenials”, antog ny teknik i biblioteken genom diffusionsprocessen och de olika antagningsnivåer som beskrivs av Rogers. Det kan vara svårt att förändra biblioteken i samma takt som andra institutioner baserade på teknik, eftersom systemtjänsterna inom biblioteken har varit djupt rotade sedan århundraden tillbaka. Däremot har den nya generationen, Millennials, utbildat sig till
bibliotekarier och har en helt annan teknisk bakgrund med sig än tidigare, och tillhandahåller således tjänster som stämmer överens med en vana att söka information. Millenials för med sig teknologin från sin vardag och använder den som lösningar för deras arbetsplats behov. Dagens bibliotekarier når ut med andra tekniker till alla de studenter som känner sig bekväma online. Samtidigt är bibliotekarier både de första men också de sista att anamma ny teknik. Trots att en tjänst som en online katalog känns som det mest grundläggande, var det endast hälften av de amerikanska allmänna biblioteken som nyttjade detta system (Blackburn, 2011). Rogers diffusionsteori kan således användas på biblioteken för att på så sätt bättre förstå hur tekniken implementeras, inte som en uppifrån och ner strategi, utan från botten till toppen, genom Millenials som integrerar förändringen. Även om Millennians är bra på att använda de nya teknikerna privat, så ska de implementera dessa på arbetsplatsen. Trots det som varje innovation innehåller, är det slutligen hur användarna uppfattar den och inte Millenials
uppfattningar som kommer att påverka de anställda att tekniken är värd att genomföra. Därför kan kommunikationskanaler användas för att påverka användarnas uppfattningar. Millenials får det mesta av sin massmediala kommunikation via Internet, strömmande radio,
nättidningar, RSS-flöden och bloggar. Linjen mellan massmediala kanaler och interpersonella kanaler är inte lika tydlig längre om den jämförs med Rogers definition. Nu har sådana
mediekanaler, Tvitter uppdateringar och länkar till Facebook gjort sig gällande. Dock är Rogers teori mer relevant än någonsin, då mellanmänskliga kanaler fortfarande anses som den effektivaste metoden för kommunikation på grund av nya idéer som Twitter, Skype, sociala nätverk och viral video som direkt länkar samman individer trots att de inte ses fysiskt (Blackburn, 2011).
När väl Millenians har sökt efter information om den senaste tekniken kommer de att känna sig bekväma och ta ett beslut om att anta eller förkasta innovationen. En brist på information kan resultera i att en leverantör av en ny produkt kan missa en stor del av eventuella antagare. Produkter som verkligen är nya behöver nå ut till potentiella antagare genom extra insatser för att utbilda dessa om funktioner och fördelar med produkten. Undantaget är tidiga antagare som inte har kunskapen och inte inser fördelarna med en ny produkt vilket kan leda till att
många konsumenter inte heller söker information om den nya produkten. Därför har de människor som inte har tid att söka efter ny teknik börjat förlita sig på en expert som kan ge dem råd om vilken som är den bästa produkten för dem och deras behov. Så även om
bibliotekarier har tillgång till information om en ny produkt kommer de fortfarande att behöva övertygas. Det måste kunna påvisas att produkten är den bästa för deras behov. Millenians är individualister även inom ett bibliotek och kommer se till att deras bibliotek blir det första att använda en blogg, IM-chatt eller RSS-flöde bland sina tjänster. De kommer hjälpa till att skilja ut sitt bibliotek från andra bibliotek. Detta bibliotek blir då det första som antog innovationen och blir en överordnad grupp där dess bibliotekarier kommer att erhålla sociala förmåner. Även om biblioteket gör det övergripande beslutet att anta innovationen, är det de anställda som Millenials och andra som i slutändan måste använda den. En innovation som är antagen, beslut har tagits, och som sedan ska genomföras är ofta det som är svårt. Det beror på att varje bibliotekarie inte kanske känner till förändringarna som snabbt kan börja vackla på grund av att användarna inte varit medvetna om projektet (Blackburn, 2011).
Det som ofta glöms bort är att bekräfta antagandet av innovationen. Det kan bero på att den nya tekniken varit svår att bedöma och om det inte heller finns något annat bibliotek som har anammat innovationen, finns heller inget riktmärke att följa. Det kan vara svårt att utvärdera ny teknik med komplexa funktioner som inte uppvisar direkta fördelar gentemot existerande produkter. Det kan ta månader eller år innan fördelar med ny teknik kan visa sig, trots att produkten används regelbundet i vardagen och därför dras bedömningsperioden ut för att få en giltighet av produkten. Endast innovatörer och tidiga antagare från Rogers
klassifikationssystem är kategorier som Millenials hamnar inom, men bara en liten minoritet klassificeras som riktiga innovatörer som aktivt söker information om nya idéer (Blackburn, 2011). De utsätts för hög massmediaexponering och deras interpersonella nätverk spänner över en stor area som sträcker sig utanför deras lokala system (Rogers, 2003). Sanna innovatörer klassificeras som bättre utbildade, tjänar mer och engagerar sig i frågor utanför deras egna samhällen. De har även större självförtroende och är inte så beroende av grupp normer förtydligar Blackburn (2011).
Bibliotekets innovatörer kan också klassificeras som surrogat köpare i samma stund som biblioteket implementerar innovationen. Om den nya produkten innehåller expertis, kan den bidra till att avgöra om den eventuella antagaren behöver ändra sitt beteende och förbereda dem för förändringen, om det tas ett beslut att anta den nya produkten. I de fall där
konsumenterna använder sig av rekommendationer från en surrogat köpare blir antagningsprocessen tvådelad. I den första delen måste surrogat köparen anta den nya produkten och i den andra måste användarna anta produkten på rekommendation av surrogat köparen. När det gäller Millenials så har de redan antagit den nya tekniken privat och kan sedan rekommendera biblioteket och övriga användare att börja använda sig av tekniken. Ett hinder för Millenials och att påskynda antagningshastigheten, är kostnaden som uppkommer i och med ny teknik. Dessvärre är de troligtvis inte några bibliotek som vill investera tid och pengar i ny teknik som det inte går att beräkna uppstartskostnaderna exakt (Blackburn, 2011).
Kulturen och strukturen i en organisation har också stor inverkan på hur spridningsprocessen kommer att ske. De potentiella antagarna kan dessvärre även missa att se till att det krävs förändringar i beteendet då en innovation ska antas. Det måste råda en balans mellan
övergripande filosofi inom biblioteket och antagandet av ny teknik eftersom äldre mecenater kan försvinna om den nya tekniken förändrar för mycket. Millenials kanske inte alltid kan agera innovatörer eller tidiga antagare för sina bibliotek, men när det gäller teknik kan de istället fungera som förändringsagenter på grund av deras tekniska kunnande och kontakt med andra förändringsagenter. De har inte mandat att ta beslut för hela bibliotekets räkning, men de kan hjälpa till att övertyga sina kollegor om fördelarna med att nyttja den nya tekniken efter deras erfarna kunskaper. Det är inte enbart förändringsagenterna som kan driva igenom en innovation inom en organisation, utan bibliotekets storlek är också avgörande för om det är möjligt med en förändring (Blackburn, 2011).
I valfria innovationsbeslut finns möjligheten att anta eller förkasta en innovation, som görs av en person som inte är beroende av vilka beslut som fattas av andra individer i systemet. Millenials kan använda sig av Twitter eller Facebook i sitt dagliga arbete även om andra i personalen väljer att inte ta till sig av denna teknik. Om ny teknik antas och finansieringen ökar och kan sättas tillbaka för att betala teknik uppdateringar, är alla glada och nöjda. Men om scenariot vilar på riskerna med produkten, så som att produkten kommer sluta fungera, och eller inte leva upp till de förväntade resultaten, blir tekniken negativ. Slutsatsen blev att Millenials bibliotekarier är innovatörer och tidiga antagare och sprider teknik i biblioteket. Som en del av innovationsbeslutsprocessen var dessa bibliotekarier med sina tekniska kunskaper och personlighet mer villiga att anta rollen som förändringsagent eller surrogat köpare för biblioteket de arbetar på. Genom de olika stadierna av diffusion kan de frambringa ett antagande av ny teknik i sina respektive organisationer (Blackburn, 2011).