Jag kommer här gå igenom mina använda frågeställningar en och en samt besvara dem. Jag tänker inleda med frågan:
Hur menar medarbetarna att kriskommunikationsarbetet på landstinget Kronoberg ser ut?
På landstinget Kronoberg har man en tjänsteman i beredskap (TIB) som får information från SOS Alarm. TIB:ens uppgift är att sätta organisationen i beredskap när något har hänt och att agera ifall det behövs. Skulle det behövas kontaktas informatörerna och eventuellt trappar man upp beredskapsläget till antingen stabsläge, förstärkningsläge eller katastrofläge. Inom organisationen finns också Plan vid Allvarlig Händelse som innehåller åtgärdskalendrar för de nyckelfunktioner som finns inom landstingets verksamheter. Här kan alla medarbetare hitta checklistor för vad de ska göra, steg för steg, beroende på vad för händelse som inträffat. Utöver Planen vid Allvarlig Händelse så anordnas det utbildningar och kurser för de anställda regelbundet där de får öva på olika krisscenarier samt diskutera diverse hot och risker.
Vad har medarbetare för tankar om kriskommunikation i stort?
Medarbetarna på landstinget Kronoberg anser att kriskommunikation är ett viktigt område att som organisation ha goda kunskaper om. Intresset för området både från ledningens sida och från medarbetarna har ökat på senare år, mycket på grund av Sankt Sigfridsbranden som utgör ett exempel på vad som kan hända när det finns brister i krishanteringen.
En av anledningarna till att kriskommunikation anses viktigt för några av de intervjuade medarbetarna är att man känner en oro för att vara den som inte vet vad man ska göra när man hamnar i en krissituation. Därav kommer också den ökade efterfrågan efter utbildningar och kurser. Satsningen som har varit på kriskommunikationsområdet på senare år har lett till att anställda känner att väldigt mycket har hänt på kort tid sedan branden år 2003. Att vara förberedd och minska överraskningsmomentet i en kris är också en viktig anledning till varför detta område har prioriterats mer på senare år.
Vad har medarbetare för föreställningar om hot och risker för landstinget Kronoberg?
Alla de intervjuade hade likartade svar vad gäller vilka hot och risker man ser för landstinget Kronoberg i framtiden. Störst hot ansåg man att kraftiga stormar, pandemier, terroristattacker och bränder utgör. Media, interna diskussioner, exempel framtagna till utbildningar samt tidigare erfarenheter av kriser har troligtvis bidragit till den gemensamma synen på hot och risker. De hot man anser vara allra störst är de man anser sig ha minst chans att försvara sig emot.
Slutligen, hur ser kopplingen mellan organisationens arbetssätt och medarbetarnas syn på hot och risker ut?
Det finns en tydlig koppling mellan föreställningar kring risker, hot och kriser och hur man utformar dokument och utbildningar som styr det praktiska kriskommunikationsarbetet. Säkerhets- och Beredskapsavdelningen tar fram risk- och sårbarhetsanalyser och använder dessa analyser som bas när de utformar planer och kurser. Dessa hotscenarier sprider sig sedan till resten av organisationen. Detta skapar starka gemensamma föreställningar angående kriser och risker på landstinget Kronoberg. Denna slutsats kunde dras då närmast alla intervjupersoner gav likartade svar när det gäller vad för hot och risker de ser för landstinget Kronoberg i framtiden. Dessa föreställningar om hot och risker har sin härkomst i Säkerhets- och Beredskapsavdelningens analyser om vad som kan hända i framtiden.
8.2 Diskussion av resultat
Tittar man på landstinget Kronoberg kan man se att risker, hot och kriser har en central roll inom organisationen. Dels har man hand om verksamheter så som sjukvård där omhändertagandet av olycksoffer är en del av den dagliga verksamheten och dels eftersom man kontinuerligt arbetar med riskanalyser och utbildningsverksamhet för att hålla personalen uppdaterad och förberedd för troliga framtida händelser.
I mitt sätt att titta på landstinget Kronoberg, och undersöka deras föreställningar om hot, risker och kriser, är alltså begreppet riskkultur det uttryck som känns mest lämpligt att använda. Man kan påstå att det inom landstinget Kronoberg existerar en sådan riskkultur eftersom det är en kultur där risker och hot skapas, sprids och ökar i antal utan att nödvändigtvis vara förankrade i verkligheten. (Höijer, 2009 s. 7) Just på landstinget Kronoberg tas dessa riskanalyser fram utav Säkerhets- och Beredskapavdelningen. Man diskuterar och anaylserar fram olika hot och risker; det är ”en tankeprocess” som intervjuperson F uttrycker det. Dessa framdiskuterade analyser är sedan grunden till de utbildningar som genomförs och till de kriskommunikationsdokument som tas fram.
Vad man uppfattar som risker som människa menar Höijer (2009 s. 10) är baserat på tidigare erfarenheter, interna diskussioner och vad media presenterar som hot. På landstinget Kronoberg är det främst Säkerhets- och Beredskapsavdelningen som sätter agendan när det gäller vad för hot man ser i framtiden mot landstinget som anställd inom organisationen. Dessa analyser är färgade av alla tre faktorer som Höijer nämner. Genom influenser från media och tidgare erfarenheter kommer man fram till möjliga scenarion som kan skada organisationen, detta genom samtal och diskussioner sinsemellan. Dessa riskanalyser påverkar sedan de interna diskussionerna mellan övriga medarbetare, som i sin tur förstärker intrycket av att dessa hot är starka och att man måste förbereda sig emot dem.
Man kan dock föra en diskussion om att det är nödvändigt att ha föreställningar om hot och risker för att kunna utforma rutiner, styrdokument och utbildningar. Utan att veta vad det är för typer av händelser man som organisation har att förhålla sig till, blir det svårt att formulera checklistor och åtgärdskalendrar. Så trots att risk- och säkerhetsanalyser är diskussions- och tankeprocesser som anställda diskuterat fram, och som kanske inte alltid i alla avseenden är förankrade i verkliga hot i samhället, är
de ett måste. Detta eftersom kriskommunikationsdokument och utbildningar måste ha något form av underlag för att bli funktionella.
Det finns ett intresse från ledningens sida att öka kunskapen om krishantering inom organisationen då detta gör att organisationen förhoppningsvis skadas mindre när kriser inträffar då de hanteras bättre. Detta intresse har fått stöd av tidigare krishändelser, så som Sankt Sigfridsbranden och stormen Gudrun, samt av de riskanalyser som tagits fram. Flera av de hotscenarion som man kommit fram till finns emot landstinget Kronoberg är svåra att förebygga. Dessa är händelser så som pandemier, terroristattacker och naturkatastrofer. Stödet ledningen fått från dessa nämnda faktorer är att tidigare kriser samt de framtagna hotscenarierna har lett till en ökad efterfrågan från anställda att få utbildning på området. Man kan alltså säga att negativa händelser och svårhanterade framtida hot har gett ett positivt resultat för landstinget Kronoberg när det gäller att utveckla och förbättra krishanteringen inom organisationen.
Att inom en organisation framställa framtiden som ganska tuff med många olika möjlig hot som kan skada organisationen kan alltså ge en ledning medvind när det gäller att skapa intresse för kriskommunikation och få med sig medarbetare på spåret att detta är något man måste lägga tid på och prioritera. Utan insatta medarbetare som kan sin roll i en eventuell kris, blir det svårt att ta sig smidigt igenom krisen och bibehålla sitt rykte samt allmänhetens förtroende.
Jag vill därför påstå att landstinget Kronoberg har lyckats när det gäller att förespråka kriskommunikation och att de har kommit väldigt långt de senaste fem åren sen Sankt Sigfridsbranden. Detta tack vare många faktorer som tillsammans skapat och byggt upp en miljö mottaglig för förändring och nya arbetssätt. Också nytt ledarskap har gjort att intresset för utveckling inom kriskommunikationsområdet kommit både uppifrån och underifrån inom organisationen.
Dock är det viktigt att poängtera att landstinget Kronoberg inte har haft en händelse likt Sankt Sigfridsbranden, som verkligen testat nuvarande kriskommunikations-dokument, sedan 2003. Stormarna Gudrun och Per samt tusnamin satte press på organisationen gällande informationsspridning och organisering, men inte på samma nivå som under och efter branden. Att säga att organisationen har bättre kriskommunikation nu än tidigare är mycket väl sant. Detta eftersom man har helt nya rutiner och dokument att arbeta utefter. Men det är svårt att bedöma hur bra, och hur förberedd man är som organisation, när dess nya dokument och arbetssätt inte har testats fullt ut i en riktigt allvarlig krishändelse.
Det är ofta just i en verklig krishändelse som fel och brister uppdagas, inte så mycket i övningar och genomläsningar av dokumenten. Detta var tydligt efter Sankt Sigfridsbranden då så många brister och fel upptäcktes som man tidigare inte varit medveten om fanns. Först när en ny allvarlig krishändelse inträffar som drabbar landstinget Kronobergs verksamhet kommer vi att få veta exakt hur bra deras nuvarande krishanteringskunskaper verkligen är.
Thompson (2000 s. 263-264) menar att det är just när en kris inträffar som man som organisation får testa sina kunskaper och får möjligheten att verkligen utvärdera sina rutiner och kriskommunikationsdokument. Detta stämmer till stor utsträckning
eftersom inga teoretiska övningar kan sätta samma krav och press på anställda, rutiner och dokument som en faktisk kris kan. Därför kan man påstå att mindre kriser på sätt och vis är en hjälp för en organisation som man ska försöka ta vara på. Genom detta testande av ens resurser och kunskaper kan man fortsätta att kontinuerligt utvecklas och förbättra sig samtidigt som man antagligen blir mer redo om en verkligt förödande händelse skulle inträffa.
Kanske ska man som organisation därför inte vara alltför rädd för kriser utan istället se dem som en möjlighet. En möjlighet att utvärdera sin organisation och få chansen att upptäcka om och var det brister. Små kriser kontinuerligt gör en skickligare på krishantering och mer förberedd om en större kris skulle drabba organisationen så att man lättare tar sig ur den med rykte och anseende i behåll.