• No results found

Vad har du för minnen av dina egna dockor?

82

Intervju 1 (bilaga 2)

Plats: Respondentens hem

Datum och tid: 2014-02-10 kl 18:30-19:45 Respondent: Karin Kamme (48)

Respondenten har 2 barn som har lekt med dockor under sin uppväxt (en nyligen). Det första barnet lekte med en typ av dockor, stora dockor som liknar barn, först, för att sedan intressera sig av dockor som Bratz och Barbie. Dessa dockor lekte hon med cirka mellan 3 och 6 års ålder. Det andra barnet lekte med denna typen av dockor redan vid 1.5 års ålder och upp till ca 6 år, detta främst eftersom storasysterns dockor redan fanns i huset.

Barnen lekte båda med dockorna från och till periodvis med växlande intresse. Båda barnen har haft både Barbie och Bratz. Bratz hade precis kommit ut när den äldsta dottern lekte med dem.

Sättet barnen lekte med dockorna var ”relationslekar” eller ”rollekar” med en stor dos fantasi. Det var alltså mer än mamma, pappa, barn lekar. Hela historier utspelade sig med hjälp av dockorna.

Respondenten beskriver Barbie som ”den klassiska skönheten, smal och perfekt” och ansåg att det var en realistisk docka och såg ut som en liten person.

Respondenten beskriver Bratz som ”jättestora bröst, jättestort huvud, kattliknande ögon och sminkade väldigt mycket med uppsexade kläder... vulgära”

Det var mamman som bestämde vilka leksaker som skulle köpas till en början men allteftersom barnen blev äldre fick de mycket som de önskade sig. ”Man ville styra vilka leksaker som skulle köpas och första gången flickorna fick en bratz kändes det inte helt bra”. Detta var också mycket eftersom de inte bara hade en Barbie eller Bratz, de samlade på dem så de hade upp till sex stycken.

Respondenten uttrycker att det känns på ett sätt att Bratz har tagit över där Barbie fanns innan.

När barnen leker relationslekar menar respondenten att de kan lära sig att vara sociala och leka med andra. Det kan också vara en fråga om moral då det ibland finns fler tjejer än dockor och man måste då komma överens och samsas med dockorna.

”Man kanske får ett overkligt ideal av dockorna på ungefär samma sätt som tidningar kan påverka” säger Karin. Karin önskar att dockorna ska vara mer ”vardagliga till utseendet”, kanske en docka som följer modet. Hon säger att det är hemskt att det känns som att barn lär sig att de ska vara ”sexiga” via Bratz.

Karin fick leka med sina egna storasystrars barbie som liten, hennes egen hette Lotta. Lotta hade hårda armar och ben och sen en mjuk tygkudde som kropp. Hennes mormor sydde underbart vackra kläder till dockan som gjorde henne jättefin.

83

Intervju 2 (bilaga 3)

Plats: Respondentens hem

Datum och tid: 2014-02-10 kl 20:00-20:55 Respondent: Annika Kärreman (44)

Annika har en flicka som har lekt med dockor. Dottern har främst lekt med ”barndockor” alltså inte Bratz och Barbie speciellt mycket. Dottern lekte sällan med dockor, hon fick Barbiedockor som presenter men la dem ofta åt sidan och visade inte jättestort intresse. Dottern lekte med sina dockor ungefär som man kan leka med gosedjur.

Dottern lekte ”relationslekar” och ”omsorgslekar” med sina dockor. Ofta tillsammans med andra barn i samma ålder.

Respondenten uttrycker sitt ogillande för Barbie och Bratz, ”de är så perfekta, de är för vuxna i utseendet” men Bratzen är ”lite roligare, lite kaxigare”.

Annika var glad över att dottern aldrig hade visat så mycket intresse för den här typen av dockor.

Hon menar att man kan lära sig lite omsorg, men att man kan lära sig mycket mer omsorg om man har husdjur. Om man är flera så kan man skapa sociala kontakter och öva sig i att vara social. ”På ett sätt kan det också skapa trygghet”.

Mamman menar att det är osannolikt att hennes dotter skulle jämföra sig med Barbie och Bratz och på så sätt påverka sin egen självbild.

Dottern tyckte inte så mycket om dockor eftersom hon alltid tyckt att de hade läskiga livlösa ögon.

Annika tycker att man borde försöka utveckla dockor som ser mer sunda och glada ut, det hade också varit roligt om deras kläder kunde uppmuntra till olika sorters lek. ”Man hade kunnat ha t.ex. ’musiktjejejen’, eller ’äventyraren’. Proportionerna samt uttrycket borde inte heller vara vuxna kvinnor utan småtjejer precis som dom som leker med dem.

84

Intervju 3 (bilaga 4)

Plats: Telefonintervju från respektive hem Datum och tid: 2014-02-16 12:40-13:20 Respondent: Åsa Wulff (42)

Respondenten har 2 flickor, en 6 åring och den andra är 2 och ett halft. 6 åringen leker med dockor varje dag, främst med Barbiedockor. Dessa har hon 8-10 stycken av.

Åsa beskriver Barbie som ”lång, smal och har alltid långt och tjockt hår”.

Vilken leksak som inhandlas bestäms av lika mycket mamma som barn. Men Åsa anser egentligen inte att det skulle finnas någon leksak som är olämplig att leka med. Däremot får de flickorna inte börja med smink hur tidigt som helst.

Åsa beskriver hur barnen kan lära sig det sociala spelet genom att leka med dockor, ”de tar utövar det sociala spelet men i en fantasivärld”.

Dottern kan enligt respondenten redan nu kritiskt värdera dockorna hon leker med. Självklart jämför hon sig med dockorna men hon vet att dockorna inte är realistiska. Dottern har också dockorna ”Monster High” som är mera overkliga än Barbie. ”Det är mer tydligt att de inte återspeglar verkligheten”.

Hade Åsa fått bestämma så hade dockorna varit mer proportionerliga, speciellt håret är extremt tjockt och alla Barbies har exakt samma proportioner och hår. Det hade varit bättre med en blandning i utseendet och personligheterna. Dock säger Åsa att hon inte är säker på att hon hade köpt den typen av dockor eftersom 6åringar har väldigt stark vilja och även om hon hade köpt den typen av dockor så kanske inte dottern hade lekt med dem.

Åsa poängterar att det verkar som att dottern tänker mer i banor som ”Jag vill bli som henne” snarare än ”Jag vill se ut som henne”. Dottern har alltså mycket mer fokus på aktiviteterna som dockan utför än själva utseendet. Till exempel kan dottern säga att hon vill vara ”ryttare”, ”rockstjärna” eller ”prinsessa”. Och då identifierar man sig med den typen av docka som utstrålar den identiteten.

Mamman kommer ihåg att hon kände sig vuxen när hon lekte med dockor. Hon tog hand om sin docka och körde runt den i en vagn. Hon lekte även rollekar och hade ett papphus till dockan ”Cindy”.

85

Related documents