Mitt drömfritids

Vi ställde frågan om hur ett drömfritids skulle kunna se ut till både fritidspedagoger och elever. På Bullerbyskolan svarade alla eleverna att de var nöjda med hur det var, tills vi valde att ställa en ledande fråga. Det behöver inte vara negativt att ställa ledande frågor då man använder sig av kvalitativ intervjuteknik. Det kan till och med stärka intervjusvarens pålitlighet. ”Det centrala är alltså inte huruvida intervjufrågorna ska vara ledande eller inte ledande, utan vart frågorna ska leda och huruvida de kommer att leda i relevanta riktningar och skapa ny, vederhäftig och intressant kunskap” (Kvale 1997, s. 146). Vi frågade om de inte hade tyckt att det var kul att ha ett rum som de kunde skapa i. En ateljé. Alla svarade då att det hade de velat ha, varpå Britta började tänka till lite och kom fram till att på hennes drömfritids skulle det finnas:

Lite fler ställen som man kan sitta och mysa på och så [...]. På fritids nu så finns det inte så många soffor som man kan sitta i och mysa, läsa en bok och så [...]. Jag tycker att man ska sätta upp hyllor så att det blir mellanrum så man kan sitta och göra en sak vid varje sida. En del kan vara myshörna, den stora, en del måla och den andra delen rita. [...] och ett kök som man kan fälla ihop [...] för då kan man baka.

Även eleverna på Junibackeskolan var väldigt nöjda med hur deras fritids såg ut. Det enda som de hade önskat var som vi tidigare nämnde i kapitlet var att de ville ha ett rum där det var tyst och där de kunde sitta och arbeta och mysa i lugn och ro. Det är viktigt att skolbyggnader erbjuder rum som eleverna kan använda sig av under den tid de spenderar i skolan. Inte bara för att umgås med kamraterna, utan också för funderingar i avskildhet (Wallin 2000).

Alla de intervjuade fritidspedagogerna hade en önskan om att fritids skulle vara en helt egen avdelning. Hälften av dem ville ha en byggnad på skolgården som eleverna fick gå till efter skoldagens slut. Enligt Øksnes (2011) förknippar elever ledig tid med något som existerar utanför skolans fyra väggar. Den andra hälften tyckte att fritidshemmet kunde ha sina egna lokaler i skolbyggnaden. Flera av fritidspedagogerna poängterar att detta är särskilt viktigt för eleverna i de yngre åldrarna. Fritidspedagogerna upplever att eleverna inte förstår skillnaden mellan skola och fritidshem och flera gånger per dag frågar om det är fritids eller skola. Att ha fritidshemmets lokaler separerade från skolans hade enligt Erik medfört att eleverna skulle ”få ett tydligt råmärke, vad som är fritids och vad som är skola.” Han har själv jobbat så innan och anser att man kan utveckla verksamheten på ett helt annat sätt om verksamheterna ligger separerade.

Liksom eleverna önskade fritidspedagogerna fler lokaler för avskildhet men även lokaler byggda för speciella ändamål så som ateljé, kök, teaterrum, spelrum med mera. I mitten av dessa rum skulle det finnas ett större rum för samlingar och gemenskap. De rum som inte har en specifik funktion önskade de att det skulle kunna gå att förändra med till exempel skärmväggar. Alva på Junibackeskolan berättar:

Vi har det ganska bra redan som har ett centrum i mitten där hela fritidsverksamheten utgår ifrån. Lokalerna är ganska bra. Idealet hade varit fristående men med samma samverkan som nu med skolan. Jag tror att det är nyttigt för barnen att inte gå i samma lokaler från sju på morgonen till fem på eftermiddagen.

I tidigare forskning har vi nämnt att kreativitet även kan vara en tankeprocess som främjas av lugna och avslappnade miljöer (Hoff 2014b). Detta tog även Mattis upp i vår intervju då vi diskuterade vad kreativitet är. Han berättade om sin tid som NO-lärare då han lät sina elever sitta i lugn och ro och komma på idéer till olika projekt som de sedan tog vidare, till exempelvis kemisalen, och utförde. För honom var det kreativa även tankeprocessen, men denna process skulle leda till en fysisk handling.

Efter att ha intervjuat fritidspedagogerna om hur deras drömfritids skulle se ut visade det sig att samtliga önskade att fritidshemsverksamhetens lokaler var mer hemlik och inte var integrerade i skolmiljön. Denna önskan påminner om hur fritidshemmet en gång såg ut på 1960-talet då begreppet fritidshem började användas och dess uppgift var att bedriva verksamheten i en hemlik miljö (Hippinen 2011). Dewey (1897/2004) ansåg redan på sin tid att skolan borde företräda det liv som levs i nuläget och att skollivet borde utvecklas ifrån hemlivet. Vi skulle vilja avsluta detta stycke med ett citat ut Finn Calanders (1999) avhandling i vilken han har studerat samverkan mellan lärare och fritidspedagoger. Vi anser att dessa ord och tankar sammanfattar den uppfattning vi har fått om fritidshemmets och skolans samverkan.

När jag började undersökningen betraktade jag oreflekterat de fritidspedagoger och lärare som ville och försökte samarbeta efter bästa förmåga som goda, och de mer principiellt negativa till samverkan som onda. Trots äktenskapsproblem föreställde jag mig att pedagogerna om de fick tillräckliga och adekvata resurser som skulle kunna jobba med sin relation, som det heter på nyspråk, och komma tillrätta med svårigheterna. Jag föreställde mig att en syntes av de pedagogiska verksamheterna i den offentliga retorikens anda trots allt skulle vara möjligt. Undersökningens resultat visar emellertid att ur ett yrkesperspektiv är det förmodligen vettigare för fritidspedagogerna att överge tron på äktenskapets framtid. Att skiljas för barnens skull med gemensam vårdnad. Från sambo till särbo, så att säga. Genom att bli särbo kan det bli möjligt för fritidspedagoger och lärare att med en tydligare utgångspunkt i respektive yrkeskompetenser samarbeta för att värna om en god pedagogisk kvalitet i såväl barnens skoltillvaro som deras fritidsförhållanden. (Calander 1999, s. 207)