Mjuka färdigheter i utbildningen

Avsikten med detta tema var att se hur mjuka färdigheter genomsyrade ekonomiutbildningen och samtidigt se betydelsen av dessa färdigheter.

Mjuka färdigheter är komplexa, vilket individ 2 påpekar är “...svår att sätta fingret på och därför också svår att lära ut.”, men utifrån dennes uppfattning är dessa “...saker som är kreativitet, eller social förmåga, samarbetsförmåga, eller kompromissförmåga allt sådant här som är mellanmänskligt eller sitter inne hos personen som nåt slags outtalad förmåga.”. Ett exempel som individ 2 sade var “Om vi tar kreativitet till exempel att om man pratar med en kreativ människa.

Hur gör du för att vara kreativ? Så är det ganska svårt att förmedla den till någon annan.”. Trots att en person besitter en viss färdighet betyder det inte att denne kan lära ut det.

Det fanns även respondenter som inte var bekanta med begreppet mjuka färdigheter. Individ 7 besvarade frågan om denne hade varit i kontakt med begreppet mjuka färdigheter eller soft skills innan intervjun och svarade “Jag vet inte riktigt. Jag kan ju gissa vad det är då, så är det, men nej jag har inte varit det.”.

24

När individ 3 definierade mjuka färdigheter sades följande:

För mig, och det är min personliga uppfattning så handlar ju den typen av färdigheter egentligen med allt som har med det interpersonella i mitt arbete som programansvarig. Allt från att diskutera med studenter. Man får in studenter på rummet som gråter eller som är sjuka, eller det har hänt någonting fasansfullt.

Det individ 3 utgick från var dennes personliga erfarenheter i arbetet som programansvarig.

Mestadels beskrevs kommunikation och förhållningssätt som nyckelroller i olika situationer och individ 3 sa att dessa var:

Allt från att ta det svåra samtalet till att ta de här brottningsmatcherna med andra ämnen om programmets framtid då. Var man ska eller inte ska. Allt det handlar ju om att förhålla sig, det handlar ju om kommunikation. Det är ju att förhålla sig till andra individer och det är det någonstans som jag, de färdigheterna som krävs för att föra det samtalet.

Detta kategoriseras till de interpersonella färdigheterna. Flera av respondenterna kopplade begreppet mjuka färdigheter till det interpersonella.

Nästintill alla respondenter ställde sig positivt till utvecklandet av mjuka färdigheter och tyckte dessa var värdefulla färdigheter. Många av intervjupersonerna anser att utveckling av mjuka färdigheter sker, i utbildningen, genom seminarier och grupparbeten. Individ 2 säger:

Det är just det som är poängen med väldigt mycket av det som jag tror man uppnår i möten, i grupper och på plats. Jag tror faktiskt att en hel del av dem här mjuka förmågorna utvecklas när människor är i samma rum.

Utveckling av mjuka färdigheter sker i kontakt med andra och individ 2 utvecklar detta genom att dessa färdigheter inte går att lära sig genom att läsa en bok.

Individ 6 säger “Om jag tänker lite fritt, så tänker jag liksom. Det låter inte som nåt universitet ska hålla på med och undervisa och sådant där.”. Denna åsikt är unik gentemot de andra respondenter eftersom individ 4 säger att “Det finns ju med i vårt uppdrag att, alltså vi har ju det på alla kurser att studenterna ska utveckla sina personliga färdigheter. Alltså sin presentation, möjligheter till presentationstekniker.”. Samtidigt säger dock respondenten att det inte är en huvudsaklig del eftersom studenter oftast examineras med en skriftlig tentamen utöver dessa moment.

25

Att mjuka färdigheter inte ska undervisas på universitet motstrider även individ 5’s tankar om mjuka färdigheter som menar att dessa är viktiga. Denne säger “De är ju viktiga och vi vill ju ge studenter i utbildning möjlighet att utveckla och testa dem här färdigheterna genom utbildningen och vi gör det på lite olika sätt.”. Detta påvisar en tydlig motstridighet om betydelsen av mjuka färdigheter mellan individerna.

Respondenterna svarar olika huruvida mjuka färdigheter har påverkat ekonomiutbildningen. Vissa respondenter menar att dessa inte har påverkat utbildningen, medan andra anser att mjuka färdigheter har haft en stor påverkan på utbildningen och att det kontinuerligt diskuteras i programråd eller liknande.

Nästintill alla lärosäten implementerade på ett eller annat sätt mjuka färdigheter i ekonomiutbildningen och detta kunde exempelvis ske genom seminarium eller grupparbeten.

Däremot bestod fokus på den slutgiltiga produkten och ingen väsentlig hänsyn till mjuka färdigheter examinerades. Det viktiga var att alla i gruppen skulle vara delaktiga. Individ 1 säger

“Alltså examinationen är oftast inte en bedömning av gruppens genomförande snarare gruppens resultat.” i samband med frågan om hur seminarier examineras. Fortsättningsvis berättar Individ 1 “…men man kan säga att det finns inte, vi examinerar väldigt sällan på den typen av förmåga eller uppmärksamhet. Den uppmärksammas bara indirekt så att säga. Den förväntas bara finnas.”

då frågan som ställs är om det examineras på någon typ av mjuk färdighet som lagarbete, kommunikation etcetera. På frågan om hur mjuka färdigheter har implementerats svarar individ 2

“…att det är ganska lätt att öva i workshops och i grupper och så vidare…”.

Individ 3 svarar på frågan angående utveckling av mjuka färdigheter i grupparbeten:

Det finns inte uttalat att och det följs inte heller direkt upp att grupparbetet syftar till just de där färdigheterna, sen vet vi att studenterna får det lite grann på köpet för jobbar man i grupp så måste man anpassa till varandra så det är klart de måste kommunicera, de måste arbetsplanera och lägga upp sitt arbete.

Vidare beskriver Individ 3 att dessa färdigheter inte är något uttalat en del av kursen samt att det saknas en struktur för att utveckla dessa färdigheter. Dessa grupparbeten beskrivs enbart vara kopplade till kursmål och teoretiska frågeställningar. Individ 3 nämnde att studenter läser mer om kommunikationsstrategier och teorier än att de själva får träna på dessa. Vidare nämnde individ 3 även att studenterna har haft önskemål om en förbättring av detta.

Det är svårt att bortgå från den traditionella undervisningen i vissa ämnen. När det gäller redovisning som är praktiska som exempelvis bokföring och bokslut är det svårare att implementera mjuka färdigheter. Individ 2 säger “Jag tror att det är lättare för oss att hantera det i vissa ämnen som man kan i marknadsföring och organisation till exempel, snarare än nationalekonomi eller vissa väldigt praktiska redovisningskurser.”. I de praktiska kurserna

26

handlar det om att studenter är tvungna att lära sig vissa metoder för progression, det vill säga hårda färdigheter. Det tillkommer även en problematik med betygsättandet. Individ 2 säger att

“Den betygsgivande delen av en kurs om man tänker att man ska kunna få VG i en kurs ska baseras på den individuella prestationen och då blir det ju helt plötsligt problematiskt med grupparbeten.”.

En utveckling som individ 4 påpekade när frågan om det har blivit mer seminarier och grupparbeten ställdes var att det snarare var tvärtom. Denna person såg en trend av färre gruppbaserade moment och sa:

(...) det handlar ju om att vi har fått snävare ramar för hur mycket resurser vi har på varje kurs och då är det ju så här att ju mindre grupperna är desto mer resurskrävande är det ju eftersom då måste jag liksom ha mer tid för att vara.

Flera av respondenterna har sagt att grupparbeten och seminarier som innehåller små grupper är resurskrävande. Det fanns däremot skildrade meningar om detta eftersom flera respondenter ansåg att läget såg annorlunda ut och tyckte det skett en förskjutning från salstentamen. Individ 5 nämner att i princip alla deras kurser innehar någon form av seminariemoment där studenterna i grundutbildningsprogram och civilekonomprogrammet examineras i grupp.

Responsen från studenter varierar enligt respondenterna. Vissa anser det är bra, medan andra studenterna visar ett misstycke om det är många examinationsformer i form av grupparbeten eller liknande och individ 2 sa:

I kurser som är väldigt studentdrivna att de själva får driva seminarierna så brukar det vara väldigt uppskattat sen vet jag att en del studenter är lite seminarietrötta i vissa kurser och tycker att det nästan skulle vara skönt att bara ha föreläsningar och en vanlig tenta.

Samtliga respondenter menar att en blandning av föreläsningar och gruppuppgifter är optimalt.

Individ 2 menar att om det är för mycket av samma pedagogiska innehåll blir det dåligt. En aspekt som framkom under intervjun med individ 3 var att denne tror att det är skönt att ha delmoment:

(...) överlag så tror jag studenter tycker det är ganska skönt att istället för att ha en stor 7,5 hp eller 15 hp där hela kursbetyget och alla CSN-poäng och faller på ett enda moment så vet jag det har tre-fyra moment längs kursen och fixar jag åtminstone 2–3 av dem så kan jag bara fokusera på att göra en omtenta eller komplettera sista och jag får ändå ganska mycket poäng inrapporterat så överlag skulle jag säga att studenterna är ganska positiva att man kan få delpoäng här och var.

27

Genom att ha fler poängbaserade moment leder det till en mindre stress hos studenter utifrån aspekten om Centrala studiestödsnämnden. Däremot anser flera respondenter att studenter ibland upplever en hög arbetsbelastning om kurserna innehåller många moment.

Något som uppmanats hos flera lärosäten är möjligheten till praktik för studenterna. Detta för att få använda de färdigheter som de lärt sig på universitetet, samtidigt som de utvecklar sig själva.