I rapporten Vad, nu, då – elever samlar, bearbetar och sprider lokal historia beskrivs hur ett antal lärarstudenter arbetade med lokalhistoria i några förortsskolor i Malmö. Syftet de hade var att skolorna skulle fungera som ”kulturfabriker” och skapa material som skulle intressera kretsar utanför skolan. Det är utifrån detta arbete jag har skapat min modell (Karlegärd, Toftenow, 1980).
Jag vill poängtera vikten av att utgå ifrån vad elevgruppen kan och vet, men även att kunskapen de förvärvar måste ha ett bruksvärde. Ett populärt sätt att avsluta ett arbeta är att redovisa/guida en publik av släkt och vänner eller andra klasser. Man måste förstå och verkligen göra den nya kunskapen till sin egen för att kunna lära ut den till andra. Jag fann stöd för detta hos Molander som skriver i sin bok Att lära in matematik ute att barn lär sig på olika sätt. Enligt forskning så kommer vi ihåg 10 % av det vi läser, 20 % av det vi hör, 30 % av det vi ser, 50 % av det vi hör och ser, 70 % av det vi diskuterar, 80 % av det vi upplever och 95 % av det vi lär ut till andra. (Molander, 2005)
Det allra viktigaste att börja med är att skapa ett intresse hos eleverna. Följande punkter kan inverka i positiv inriktning:
• Poängtera elevernas betydelse som producenter. Deras arbete kommer att ha ett värde för andra. Det material de producerar kommer att ge glädje åt andra klasser, föräldrar eller kanske områdets pensionärer.
• Betona deras möjligheter att själva bestämma vilken information de får, istället för att läroboksförfattarna bestämmer detta åt dem.
• Tala om att de ska arbeta en hel del utanför klassrummet.
• Påpeka möjligheterna att de får tag på något unikt historiskt material och att de gör en insats som historieforskare.
• Berätta om andra klasser som gjort liknande saker och att det har slagit väl ut och att det varit ett uppskattat arbetssätt. (Karlegärd, Toftenow, 1980, s. 25)
• Ta med klassen till parken och gör en egen liten rundtur med dem. Man kan där visa något spännande eller berätta en specifik händelse som utspelat sig i parken
t ex den jag redogör för som utspelade sig i Slottsparken och som man blir påmind om av ett speciellt minnesmärke (se s. 26)
• Låt eleverna gå runt i parken och på olika sätt få använda alla sina sinnen. Träna dem i att se sin omgivning. Förslag på olika övningar finns på s.40.
Nu gäller det att planera hur man vill att arbetet ska fortskrida och vad det ska utmynna i. Här är det viktigt att eleverna får känna att de är med och bestämmer. Nästa steg blir att bestämma hur man ska ta reda på fakta om sin park. Vilka källor kan man använda sig av? Här blir det pedagogens uppgift att hjälpa eleverna på traven. Gör en lista över tänkbara sätt. Här finns tillfälle att använda sig av många olika källor varav vissa kanske eleverna aldrig använt sig av tidigare t ex:
• Biblioteken
• Stadsarkivet
• Kartor – Lantmäteriet, stadsbyggnadskontoret eller Malmö stadsatlas på nätet.
• Museum – Statarmuséet i Torup, Malmö museer eller Kulturen i Lund
• Gravstenar - minnesmärken
• Äldre människor - Ta kontakt med äldre människor i området eller på något
äldreboende. Låt dem dela med sig av sina minnen och få lite sällskap på köpet. Bo Andersson skriver i sin rapport ”Delen och helheten”: Genom att vandra runt i miljön och registrera hur det ser ut idag och låta en äldre medvandrare berätta om hur det såg ut på samma plats för 30, 50 eller 70 år sedan är mycket vunnet i kunskapshänseende. Andersson menar också att en minneständare i form av t ex ett gammalt fotografi. Genom att ställa sig på den plats fotografen en gång stod uppenbaras förändringen i natur och stadslandskap (Andersson, 1998, s.43).
• Fotografier - Målningar – filmer (Kyvig, Marty, Nearby history – Exploring the
pasta round you, 1984, s. 137f)
I antologin Levande läromedel presenteras olika utvecklingsarbeten som handlar om hur lärare kan använda sig av arkiv, museer, bibliotek och hembygdsföreningar som resurs i skolan för att göra den lokala historien mer levande för eleverna och hur man kan inspirera lärare och elever till att använda sig av utomhusmiljöer i undervisningen. (Johansson, Berggren (red), 2006).
Det bedrivs ett omfattande pedagogiskt arbete på museer, arkiv och bibliotek runt om i Skåne. Varje kommun har ett arkiv där man samlat handlingar och fotografier från dess historia. Stadsarkivet i Malmö har som uppgift att vara ett kommunalt arkiv för Malmö stad. Genom avtal med Riksarkivet och Landsarkivet i Lund har Stadsarkivet även ansvaret för skötsel, förvaring och tillhandahållande av arkiven från vissa statliga myndigheter som har sin verksamhet i Malmö stad. Malmö Stadsarkiv förvarar också arkiv från företag, föreningar och enskilda personer. Denna kombination av statligt, kommunalt och enskilt arkiv är unikt och betyder att man i Malmö kan få tillgång till nästan allt tillgängligt källmaterial om Malmö stads historia (Malmö Stadsarkiv 2004, s 3). Det finns en skolservice som tar emot skolklasser för studiebesök samt temaväskor med olika teman som man kan låna med sig till skolan. Vill man t ex få se material rörande historien runt en park kan man beställa detta ett par dagar i förväg och då plockar personalen fram material som kan vara relevant.
(www.malmo.se/kulturbibliotek/malmostadsarkiv)
Oavsett vilket av ovanstående sätt eleverna använder sig av för att skaffa fram källmaterial om sin park uppfyller de läroplanens mål att ”Eleven ska utveckla sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden samt arbeta självständigt och lösa problem” (Lpo94, s. 7) Eleverna tvingas ta ställning till problem och tankar och utifrån kunskap och personliga erfarenheter lösa problemen som dyker upp. De måste reflektera över och ställa egna frågor till källmaterialet, som saknar givna svar, för att bygga upp kunskap. Eleverna får också lära sig vad källkritik innebär och detta anser jag vara av största vikt i dagens samhälle då man med ett par knapptryck på datorn kan få till sig vad för information som helst.
När man samlat in historiskt material om parken gäller det att arbeta vidare mot målet, att dela med sig av sitt material. Här kan många andra ämnen integreras då det gäller att skriva texter, rita bilder, bygga modeller, skapa kartor, fotografera eller planera en rundvandring. För att sedan avluta parkarbetet på ett passande sätt kan man lämna in det till stadsarkivet för arkivering. Kanske någon skolklass om sådär 80 år får ta del av detta arbete och då är det ju faktiskt eleverna idag som skickat sin egen parkhistoria vidare i tiden.