DEN MODELLBASERADE PROCESSEN

Modelleringssessionerna beskrivs som att de genomförs i tredagars workshops i konferensrum anpassade för modelleringsverksamhet. De har primärt använt brainstorming där facilitatorn ställer en fråga som ska behandlas och deltagarnas använder mjukvaran ThinkTank för att skriva in sina idéer. Därefter sker omfattande diskussioner för att ensa gruppen till en gemensam beskrivning som besvarar den aktuella frågan. Efter varje tredagars session har en recorder använt materialet för att konstruera modeller som följer MODAF. Vid nästa workshoptillfälle har dessa modeller presenterats och gruppen har gått igenom tilläggen för att se att det stämmer överens

45

med deras uppfattning. Dessutom har man vid flera tillfällen gått igenom tidigare delar av modellen och uppmärksammat att vissa justeringar behövt göras.

De upplever att arbetet innebär att man bygger förmågeträdet underifrån genom att man nu specificerar vad gruppen ska ha för förmåga, baserat på det bygger man upp plutoner och därefter kompanier. Detta beskrivs som positivt eftersom det då blir möjligt att ställa uppgifter som relaterar till vad verksamheten har möjlighet att utföra.

En av motiveringarna till arbetet är att det ska bli spårbart, med detta hänsyftar man på att uppgiftsbeskrivningar ska kunna relateras till såväl förmågor som styrdokument. En respondent efterfrågar istället att man säkerställer en spårbarhet till den reella verksamheten och anser att det enda sättet att göra det är via försök och studier.

Att beskrivningarna inte blir idealiserade anser de respondenter som är militärer säkerställs genom att de bygger dem på sina erfarenheter och att de mellan varje modelleringssession arbetar ute på fältet och därmed direkt kan validera om de beskrivit verksamheten på ett korrekt sätt.

TIDS- OCH RESURSKRÄVANDE

Flera respondenter tar upp att processen är väldigt tids- och resurskrävande, mycket mer än de trodde i förväg och mer än att arbeta dokumentbaserat. Vinsten hoppas de ska bli att materialet kommer att kunna återbrukas och att den investering som de nu lägger på detta arbete är en engångsföreteelse. De ser inte att det skulle vara möjligt att varje gång lägga så här mycket resurser och tid på ett målsättningsarbete. Därför ansåg en respondent att en modellbaserad arbetsprocess enbart delvis kan ersätta dagens arbete och att man behöver sätta upp en slags regel som man kan använda för att bedöma vilken metod som ska användas t.ex. att kostnaden för modelleringsarbetet endast får uppgå till en viss procentsats av den totala projektkostnaden, eller om det finns många gränsytor, eller om projektet uppnår en viss komplexitetsgrad.

SVÅRT ATT FÖRSTÅ

De flesta respondenterna förutom facilitatorerna och recordern har svårt att beskriva hur processen ser ut utöver de enskilda modelleringsövningarna. Flera upplever detta som negativt, såhär uttrycker en respondent hur det känns:

När vi sitter med ThinkTank under de här arbetsmötena då är kopplingen till dem är vyerna helt borta. Och man förstår inte alls vad vi gör på de här arbetsmötena. Och så helt plötsligt så blir det en OV6:a. Jag upplever inte det som positivt, det är en allmän känsla av att jag inte har något grepp om vad vi håller på med.

Att denna metod är svår att ta till sig blir extra tydligt när en av deltagarna som har djupgående metodkunskap och dessutom har arbetat länge inom FM fortfarande efter ett år inte förstår vad denna metod syftar till. Respondenten har svårt att se hur man med hjälp av den ska kunna fylla kunskapsluckorna. Det här visar tydligt att svårigheten med att ta till sig metoden inte handlar om kompetens eller förmåga till abstrakt tänkande utan baseras på olika perspektiv på hur kunskap om verkligheten kan fångas och beskrivas.

EA är i grunden ett ingenjörsperspektiv som har utökats för att hantera människor och

46

organisationer men utan att genomföra de justeringar som behövs för att hantera de för dessa system specifika egenskaper.

Flera av respondenterna beskriver svårigheter med att förstå modellerna och strukturen hos dem. Det tog lång tid för dem innan de kände att de förstod syfte och struktur. De tar speciellt upp att namnen på vyerna är krångliga och att strukturen är delvis svårnavigerad med många nivåer som det är svårt att förflytta sig emellan mer än ett steg upp eller ner. Flera av dem tar också upp hur de har upplevt det antingen när de själva har försökt beskriva arbetet för andra eller när de har observerat när andra har presenterat arbetet för gäster. Deras upplevelse är att mottagarna troligtvis inte har förstått mer än på en mycket övergripande nivå och att de i vissa fall varit ifrågasättande.

Speciellt betonas att de inte ser att det skulle vara möjligt att överlämna modellerna till en utomstående utan en ingående presentation av dem. De beskriver också att det tog lång tid innan de kände att de var kapabla att ge en presentation själva.

Utsagorna visar tydligt att detta sätt att beskriva en verksamhet inte är lättillgängligt. Det tar lång tid innan man kan ta till sig innebörden. Man brukar säga att en bild säger mer än 1000 ord men beskrivningarna ifrån dessa respondenter visar att det må vara sant när man väl lärt sig att tolka bilden men att lära sig tolka bilden tar betydligt längre tid än det tar att läsa 1000 ord. Visserligen tror de att de i dagsläget skulle ha enklare för att förstå ett liknande arbete framtaget av någon annan, men även då anser de sig behöva förklaringar för att kunna förstå materialet: “jag [tror] inte det är helt plättlätt, det måste ju förklaras, alltså saker och ting måste sättas i sitt sammanhang”.

Det finns två motsatta förväntningarna på vad som ska levereras ifrån processen, vilket också visar på svårigheterna som respondenterna har med att förstå arbetet. Alla deltagarna utom dem från HKV uppfattar att resultatet kommer att vara i form av en databas och absolut inga dokument. Denna databas kommer man åt antingen genom en CD-skiva eller genom ett framtida system. Leveransen betonas att den måste ske tillsammans med en genomgång där materialet presenteras på en så detaljerad nivå att det sedan är möjligt för mottagaren att själv klicka sig igenom modellerna för att hitta den information som är relevant för dem.

Deltagarna ifrån HKV däremot förväntar sig ett dokument. Det ska inte vara alltför omfattande och till viss del likna ett TTEM fast utan tekniska krav kompletterat med en systemplan. De anser att fram tills att ett modellbaserat arbetssätt är helt genomfört inom FM måste resultatet även presenteras i form av traditionella dokument annars får de svårt att hantera informationen.

Samtidigt beskriver flera av de andra respondenterna att det är troligt att dokument som TOEM och TTEM kommer att finnas kvar under en lång tid framöver och att modellerna snarare är en komplettering till dem.

POSITIV UPPFATTNING AV ARBETSSÄTTET

Ändå ställer sig flera respondenter positiva till arbetssättet. De upplever det som medvetandegörande och att det skapar förutsättning för en gemensam bild av det aktuella verksamhetsområdet. Modelleringsarbetet upplevs underlätta hanteringen av komplexitet, man samlar information på ett ställe och den blir spårbar. Ett par respondenter tar också upp att det är svårt att undvika diskussioner om teknik eller organisatorisk lösning men att detta arbetssätt gör det lättare att fokusera på förmågor. Diskussionerna i gruppen

47

upplevs som positiva, framförallt betonar flera att det har varit högt i tak och att man har kunnat enas på ett positivt sätt. Samarbetet mellan olika delar av FM, FOI och FMV förs också fram som positivt. Ett par respondenter upplever att arbetssättet kan ersätta praktiska försök som skulle ta många år att genomföra medan ett par andra respondenter betonar att även om man genomför ett modelleringsarbete så kan det aldrig ersätta försök och studier eftersom det är skillnad på att resonera sig fram till hur en verksamhet genomförs och att faktiskt genomföra den.

Respondenterna tar upp att de upplever modellerna som mer lättillgängliga än löpande text. Modellerna förbättrar spårbarheten och överskådligheten samt bidrar med en djupare förståelse för saker beskrivna i löpande text. En respondent var dock fortfarande kritisk och ansåg att dess bidrag är tveksamt. Denna person tog också upp risken med att förenkla komplexa skeenden: “varje gång man förenklar tar man bort nånting”.

Trots den positiva uppfattningen av arbetssättet tar flera respondenter upp att så som arbetet bedrivits hitintills tror man sig inte kunna fortsätta, de har inte kommit underfund med hur deras uppgiftsbeskrivningar ska kunna kopplas till förmågor. Därför är man i gruppen nu överens om att försöka komma vidare genom att utnyttja en orderträningsan-läggning för att genomföra ett spel och därigenom kunna simulera fram vilka förmågor som är relevanta.

FOKUS PÅ DEFINITIONER

Flera respondenter beskriver att arbetet till stor del har handlat om att definiera olika saker och att leta efter dokument som är fastställda och giltiga. De har upptäckt att det finns stora områden som inte är täckta av doktriner, reglementen och har då tvingats att i gruppen besluta hur de anser att uppgifterna ska hanteras. Detta är något som förvånat deltagarna eftersom de trodde att sådant material skulle finnas. Dessutom känner de osäkerhet över om de har gjort rätt antaganden. En respondent har svårt att förstå syftet med att lägga ner så mycket tid på definitioner som man har gjort, speciellt eftersom det ofta har resulterat i en slags opinionsundersökning där deltagarna har röstat fram vad som ska gälla. En respondent tar upp att valet av att använda mjukvara som huvudsakligt verktyg under workshoparna i sig själv bidrar till att man fokuserar på formuleringar. En annan respondent upplever att det dessutom har varit inkonsekvent agerande för hur mycket tid man ska lägga ner på att hitta något som är fastställt:

I vissa fall så har det varit oerhört viktigt att hitta fastställda dokument. Det som inte är stämplat av den här generalen det går inte att använda för att för att det inte är fastställt.

Men sen vid andra tillfällen då har det ju inte funnits någonting. Då kör vi ThinkTank och så får alla gissa och hitta på och då är det giltigt. Det är ju lite olika nivå. Det har tagit väldigt mycket tid när man ibland har sökt in absurdum efter något fastställt.

Vad ger fokuset på definitioner och styrdokument? Detta är en av huvudaktiviteterna inom modellering och det relaterar tydligt till ett ingenjörsperspektiv där det krävs att attribut och egenskaper är exakt definierade. Inom humanvetenskaperna har man istället kommit fram till att exakta definitioner inom ramen för social interaktion är en utopi [15, 16, 18]. Genom att fokusera på sådant är risken att man lägger ner energi på fel saker.

Vilket i sig innebär att man förstärker bilden av den rationella människan som inom ramen för ett system agerar som vilken annan systemkomponent. Dessutom innebär det

48

att det inte blir tid över till sådant som ur ett humanperspektiv skulle kunna ge mer relevant kunskap.

INVOLVERING AV VERKSAMHETSKUNNIGA

De verksamhetskunniga militärerna anser man framförallt ska och har bidragit med att beskriva hur stridstekniska uppgifter genomförs. Men en av dessa ansåg själv att deras ansvar utsträcker sig till att säkerställa att FM anskaffar den bästa utrustning som är möjligt enligt de kostnadsramar som är fastställda. De flesta respondenter konstruerar en situation där dessa deltagare bidragit ungefär lika mycket på modelleringssessionerna men en respondent beskriver en outtalad rangordning som gjort att vissa av deltagarna framförallt bidrar när de med högst rang är frånvarande.

De personer som deltagit som recorder har haft till uppgift att dokumentera arbetet i modeller och har framförallt varit tysta observatörer. En intressant situation har uppstått genom att minst en av dessa deltagare har en för projektet relevant militär erfarenhet. De har eventuellt identifierat vissa svagheter med verksamhetsbeskrivningarna baserat på sin erfarenhet av sådan verksamhet, men eftersom de endast har till uppgift att dokumentera så har de problem med att både föra fram och få gehör för sådana synpunkter. Här blir alltså formen viktigare än innehållet.

Respondenterna beskriver att de under målsättningsarbetet har relativt lite kontakt med andra intressenter och verksamhetskunniga.

En respondent upplever metoden som långt ifrån verksamheten och att det är av stor vikt att man får ett större fokus på studier och försök där soldater involveras i större skala och i den kontext där verksamheten genomförs. Denna respondent har erfarenhet av att FMs personal tenderar att fästa för stor vikt vid urval, dvs. att om något inte fungerar så handlar det antingen om att ändra utbildningen eller att ersätta med nya människor, detta inbegriper en idealisering av både hur datorvan framtida generationer av soldater kommer att vara och inte minst hur det kommer att påverka deras interaktion med ny teknik. Det här är ett klassikt argument emot brukarinvolvering: vi ska ta fram teknik för “nya” brukare och därför kan vi inte involvera dagens brukare. Men forskning inom MSI har visat att dessa nya människor till stor del baserar sin verksamhet på hur den genomförs innan den nya tekniken införts dessutom finns det tecken på att även om dagens generation ungdomar är mer datorvana så leder inte det till att de utnyttjar tekniken på ett mer effektivt sätt, snarare är de ännu snabbare att förkasta dåliga lösningar genom att antingen inte använda tekniken eller hitta work-arounds.