Hökesjön
Tabell 112. Provfiske- och sjöuppgifter.
Tabell 113. Sammanfattande bedömningar
BESKRIVNING AV SJÖ OCH PROVFISKE
Hökesjön ligger i Motala ströms vattensystem, Hökesåns avrinningsområde och är belägen cirka sex kilometer väster om Habo. Medeldjupet är 2,9 meter. Sjöns avrinningsområde är om-kring nio kvadratkilometer stort och består mestadels av skogsmark. Stranden är framförallt minerogen. Det finns en del bebyggelse runt sjön. Vid provfisketillfället observerades gul och vit näckros. Hökesån som avvattnar Hökesjön är utpekad som nationellt värdefullt vatten för natur och nationellt särskilt värdefullt vatten för fiske (2006).
Hökesjön har tidigare nätprovfiskats 1984, 1992, 1996 och 2006. Enligt Länsstyrelsens fiskre-gister förekommer idag abborre, braxen, gers, gädda, mört och sutare. Det finns inga kända fiskutsättningar i sjön.
Hökesjön provfiskades med sexton bottensatta nät natten mellan den fjärde och femte juli 2016. Provfisket utfördes enligt standardiserad metodik för provfiske med översiktsnät (SIS, 2015). Vid provfisketillfället var det på kvällen växlande molnighet, uppehåll och en måttlig sydvästlig vind. Vid morgonen därpå var det växlande molnighet, uppehåll och en svag syd-västlig vind. Fångsten bedöms inte ha påverkats negativt av rådande väderförhållande under provfisketillfället.
VATTENKEMI
Vattenkemiprovtagning har genomförts i Hökesjön sedan början av 1970-talet. Sedan 70-talet har pH inte understigit 6,0 vid provtagningstillfällena. Sedan 1990-talet har alkaliniteten vid provtagningstillfällena aldrig varit sämre än vad som motsvara god buffertkapacitet mot för-surning (Naturvårdsverket 2000). Sedan 2006 har kalkningen varit vilande, varför sjön inte till-förs kalk längre. Utifrån genomförd vattenprovtagning har förutsättningarna vad gäller pH va-rit tillräckligt god för den försurningskänsliga mörten.
Sjönamn Kalkåtgärdsområde Koordinater (RT90) Datum 1:a nätläggningen
Hökesjön 047 642099 139212 2016-07-04
Yttemperatur (C) Bottentemperatur (C) Siktdjup (m) Antal bottennät Antal pelagiska nät
18,5 18,4 1,4 16 0
Avrinningsområde Sjöyta (km2) Maxdjup (m) Omsättnings tid (år) Höjd över havet (m)
Motala ström 0,63 5,6 0,53 227
Försurningsgrad Måluppfyllelse kalk Rovfisk- eller karpfiskdominerad Ekologisk status - Fisk
1 Ja Rovfisk God
Figur 180. pH (kuber) och alkalinitet (cirklar) i Hökesjöns mitt och utlopp.
Siktdjupet var 1,4 meter under provfisket, vilket klassas som litet (Naturvårdsverket 2000).
Vattenfärg varierar naturligt under året. Vattenfärgen har även varierat mellan åren. Vattenfär-gen har vid de flesta tillfällen varierat mellan betydligt färgat till starkt färgat vatten (Natur-vårdsverket 2000). De senaste decennierna har länets sjöar blivit mer färgade, ett mönster som även återfinns runt om i Nordeuropa.
Figur 181. Konduktivitet (kuber) och färgtal (romber) i Hökesjöns mitt och utlopp.
Fosfor och kväve har provtagits vid ett tillfälle, november 1995. Då var totalfosforhalten 10 µg/l och totaltkvävehalten 630 µg/l.
Yt- och bottentemperaturen var 18,5 respektive 18,4 grader. Hela vattenmassan uppvisade jämn temperatur- och syrehalt. Syrehalten uppvisade ett syrerikt tillstånd (Naturvårdsverket 2000).
1972 1975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005 2008 2011 2014 Alk (mekv/l)
pH
1995 1998 2001 2004 2007 2010 2013 2016 Konduktivitet (mS/m)
Färgtal (mg Pt/l)
PROVFISKERESULTAT OCH ANALYS
Vid provfisket 2016 fångades abborre, braxen, gers, gädda och mört. I bottensatta nät fånga-des totalt 1290 fiskar med en sammanlagd vikt av 40 kilo. Antal fångade fiskar var tämligen jämnt fördelat mellan abborre och mört. Över hälften av fångstvikten bestod av abborre och var dubbelt så stor jämfört med fångstvikten av mört.
Samtliga förväntade arter förutom sutare fångades i provfisket. Den totala fångsten var unge-fär dubbelt så stor jämfört med regionala jämförvärden för ekoregion 7 (Sydsvenska höglan-det, söder om norrlandsgränsen, över 200 meter över havet). Att inga sutare fångades var vän-tat. Dels på grund av att de inte fångats i tidigare provfisken och dels på grund av att de ofta är underrepresenterade i provfisken. Ett mindre bestånd av sutare kan trots allt förekomma.
Fångsten av abborre per nät var mer än dubbelt så stor jämfört med regionala jämförvärden.
Medelvikten var 39 gram, vilket är strax under medelvikten av abborrar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (47 gram).
Fångsten av mört per nät var större än regionala jämförvärden, i synnerhet vad gäller antal fångade mörtar. Medelvikten var 21 gram, vilket var hälften av medelvikten av mörtar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (42 gram).
Fångsten av gers per nät var i paritet med regionala jämförvärden. Medelvikten var strax under medelvikten av gers från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (8 gram).
Eftersom bara tre braxnar och två gäddor fångades påverkades fångsten i hög grad av slump. I nätprovfisken är det normalt att framförallt gäddor är underrepresenterade i fångsten, dels på grund av sin avlånga kroppsform men också på grund av gäddans beteende då den långa stun-der står still. Fångsten av gädda får ses som normal vid provfisken och speglar inte beståndets storlek. Fångsten av braxen var liten jämfört med regionala jämförvärden.
Tabell 114. Fångstuppgifter för bottensatta nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar av liknande karaktär i ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 200 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 2013.
Abborre Braxen Gers Gädda Mört Totalt
Hela vattenprofilen uppvisade jämnvarma och syrerika förhållanden (Figur 182), vilket avspeg-lar sig i att fångsten var jämnt fördelad mellan de båda djupzonerna (Tabell 115). Abborre, braxen, gädda och mört uppehåller sig gärna i det varma vattnet på grunda bottnar. Gers kan uppehålla sig i varierande miljöer och djup så länge syrehalten är tillräckligt hög. Med tanke på temperatur- och syreförhållanden vid provfisketillfället var fångstens djupfördelning väntad.
Tabell 115. Fångst i bottensatta nät fördelat per djupzon.
Djupzon Abborre Braxen Gers Gädda Mört Totalt
0-3 meter Antal/nät 29,3 0,4 5,6 0,1 40,9 76,3 3-6 meter Antal/nät 46,5 0 4,3 0,1 34,1 85,0 0-3 meter Vikt (g)/nät 1451,5 142,4 27,1 100,9 897,4 2619,3 3-6 meter Vikt (g)/nät 1536,4 0 27,8 125,0 663,0 2352,1
Individlängder framgår av Figur 183 och Figur 185 för alla fångade arter utan braxen och gädda. Braxnarna var 215, 340 respektive 390 millimeter medan gäddorna var 525 respektive 540 millimeter.
De fångade abborrarna var 80 till 440 millimeter långa. Medellängden var 127 millimeter (Ta-bell 114). Fångsten dominerades av abborrar mellan 110 och 125 millimeter (Figur 183). Några årsyngel fångades inte och förklaras troligtvis av att provfisket genomfördes tidigt på säsongen och att ynglen därmed inte hunnit växa sig tillräckligt stora för att fastna i näten. Fjolårsynglen var omkring 90 millimeter vid provfisketillfället. Det stora antalet individer omkring 120 milli-meter kan troligen bestått av flera årsklasser. Konkurrensen mellan icke fiskätande abborre var troligtvis hög och förhållandevis få individer hade övergått till att vara fiskätande. Andelen po-tentiellt fiskätande abborre var trots det hög (Tabell 116) och förklaras till viss del av att flera riktigt stora abborrar fångades. Troligtvis har de abborrar som kommer över tröskeln och blir fiskätande en stark tillväxt då det finns ett överflöd av lämpliga fiskbyten. Kvoten mellan ab-borre och karpfisk var nära jämförvärdet i beräkningar av ekologisk status (Tabell 116), vilket indikerar ett välbalanserat fiskbestånd. Som helhet uppvisar abborrens längdfördelning ett nor-malt mönster (Figur 183). Reproduktionen bedöms fungera nornor-malt.
Figur 183. Längdfördelningsdiagram abborre.
Gersarna var 55 till 140 millimeter långa. Medellängden var 77 millimeter (Tabell 114). De flesta gersarna var 60-65 millimeter respektive 80-85 millimeter. Som helhet uppvisar gersens längdfördelning ett normalt mönster (Figur 184). Reproduktionen bedöms fungera normalt.
0 20 40 60 80 100 120 140
40 60 80 100 120 140 160 180 200 220 240 260 280 300 320 340 360 380 400 420 440
Antal
Längd (millimeter)
Abborre
Figur 184. Längdfördelningsdiagram gers.
De fångade mörtarna var mellan 80 och 270 millimeter långa. Medellängden var 123 millime-ter (Tabell 114). Fångsten dominerades av individer mellan 90 och 100 millimemillime-ter. Förhållan-devis få individer mellan 110 och 120 millimeter fångades (Figur 185). Någon åldersanalys har inte gjorts, varför det inte går att verifiera om någon årsklass saknas. Det kan inte uteslutas att längdspannet mellan 110 och 120 millimeter i huvudsak utgörs av en årsklass som var underre-presenterad i provfisket. Varför en årsklass skulle vara underreunderre-presenterad kan med säkerhet inte klargöras. Troligen var konkurrensen med äldre mörtar och abborre hög när individerna som nu var 110-120 millimeter kläcktes. Men våren och försommarens karaktär påverkar också årsklassernas storlek. Någon sådan effekt har inte framkommit i utvärderingar av andra provfisken i länet, även om lokala skillnader kan finnas. Troligtvis har vattenkemin varit till-räckligt bra för mörtens rekrytering under många år.
Figur 185. Längdfördelningsdiagram mört.
Jämförelser med provfisket 1984 och 1992 bör göras med försiktighet då en annan typ av nät användes då. Men även vid de tre senaste provfisketillfällena har fångsten per ansträngning va-rierat inom vad som bedöms var normala svängningar.
Jämfört med 2006 har framförallt antalet abborrar per nät minskat. Detta kan delvis förklaras av att provfisket 2006 genomfördes i början av augusti till skillnad mot början av juli 2016.
Detta medförde att årsynglen var fångstbara 2006 och utgjorde ungefär en tredjedel av antalet
0
fångade abborrar. Jämfört med 1996 har framförallt abborrens medelvikt ökat, vilket föranle-der att fångstvikten ökat.
Antalet mörtar per nät har vid samtliga provfisken varit talrikt. Vid provfisket 1996 var såväl antalet fångade mörtar per nät som fångstvikten per nät lägre än vid övriga provfisketillfällen.
Resultaten från samtliga provfisken vittnar om ett stabilt bestånd av mört.
Gers har fångats vid samtliga provfisken. Vid provfisket 2006 var fångsten per nät större än vid övriga provfisketillfällen.
Vid de tre senaste provfisketillfällena har fångsten av braxen varit fåtalig per nät och att fångstvikten varierat beror sannolikt på slumpen. Att inte gädda fångades 2006 beror också på slumpen då gädda normalt är underrepresenterad i nätprovfisken.
Figur 186. Fångst per bottensatt nät (antal samt vikt i gram) vid provfisken 1984-2016.
0 20 40 60 80 100 120 140
Fångst per bottensatt nät (antal)
Mört
Gädda
Gers
Braxen
Abborre
0 500 1000 1500 2000 2500 3000 3500 4000
Fångst per bottensatt nät (vikt)
STATUSBEDÖMNINGAR
Den ekologiska statusen med avseende på fiskbeståndet bedöms vara god, trots att fem av åtta parametrar pekar på sämre status än god (Tabell 116). Även vid de tre senaste provfisketill-fällena har den beräknade ekologiska statusen varit god (Figur 188).
Endast en parameter (”artdiversitet, vikt”) ger utslag för att fångsten har en försurningspåver-kan vid provfisket 2016. Den stora fångsten ger utslag för att fångsten har en övergödningspå-verkan. Om sjön skulle ha problem med övergödning hade sannolikt fångsten av braxen och mört varit större samtidigt som andelen potentiellt fiskätande abborrar varit lägre. Två para-metrar som pekar på sämre status än god indikerar vare sig på försurning eller övergödning.
Mörtfångsten antyder att rekryteringen varit sämre ett år för cirka fem år sedan. Troligtvis har den inte uteblivit helt, utan var lägre som ett resultat av hög konkurrens från äldre mört och andra abborrar. Fiskbestånden bedöms därför inte uppvisa försurningsrelaterade skador. För-surningsgraden bedöms tillhöra klass 1, enligt bilaga 2. Slutligen bedöms fiskbeståndet vara rovfiskdominerat, eftersom fångstvikten av rovfisk var högre än fångstvikten av karpfisk. Sta-tusen skulle framförallt förbättras av en mindre fångst, såväl antalsmässigt som viktmässigt.
Tabell 116. Bedömning enligt standardiserade bedömningsgrunder.
Datum 19960716 20060803 20160704
Typ av provfiske Stand Stand Stand
Sjö Hökesjön Hökesjön Hökesjön
Antal fiskarter 5,00 4,00 5,00
Jämförvärde Antal fiskarter 5,30 5,30 5,30
P-värde Antal fiskarterarter 0,85 0,40 0,85
Artdiversitet (antal) 2,31 2,06 2,27
Jämförvärde Artdiversitet (antal) 2,13 2,13 2,13
P-värde Artdiversitet (antal) 0,75 0,90 0,81
Artdiversitet (vikt) 2,70 2,51 2,16
Jämförvärde Artdiversitet (vikt) 2,76 2,76 2,76
P-värde Artdiversitet (vikt) 0,93 0,74 0,43
Fångst/nät (vikt) 1520,50 2644,94 2485,69
Jämförvärde Fångst/nät (vikt) 1351,64 1351,64 1351,64
P-värde Fångst/nät (vikt) 0,80 0,15 0,19
Fångst/nät (antal) 57,88 116,38 80,63
Jämförvärde Fångst/nät (antal) 27,90 27,90 27,90
P-värde Fångst/nät (antal) 0,20 01 06
Medelvikt i totala fångsten 26,27 22,73 30,83
Jämförvärde Medelvikt i totala fångsten 47,52 47,52 47,52 P-värde Medelvikt i totala fångsten 0,27 0,17 0,42 Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt) 0,26 0,16 0,34 Jämförvärde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt) 0,20 0,20 0,20 P-värde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt) 0,70 0,85 0,41
Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 1,21 1,07 1,75
Jämförvärde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 1,28 1,28 1,28 P-värde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 0,96 0,87 0,77
Medelvärde av P-värdena 0,68 0,51 0,49
Klassning av ekologisk status God God God
Ekologisk status efter expertgranskning God
Figur 187. Klassificering av provfiskeresultatet enligt standardiserade bedömningsgrunder vid provfisket 2016. Figu-ren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare refeFigu-rensvärdet är provfiskeresultatet. Det sammanvägda värdet av p-värdena är sjöns ekologiska status med avseende på fisk. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av 0,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status.
Figur 188. Förändring av ekologisk status, med avseende på fisk, för provfisken genomförda 1996 till och med 2016. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet.Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av 0,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status.
0,00 0,10 0,20 0,30 0,40 0,50 0,60 0,70 0,80 0,90 1,00
P Antal fiskarter P Artdiversitet (antal) P Artdiversitet (vikt) P Fångst/nät (vikt) P Fångst/nät (antal) P Medelvikt i totala fångsten P Andel potentiell fiskätande abborrfiskar (vikt) P Kvot abborre/karpfiskar (vikt)
Ekologisk status God
Kåvasjön
Tabell 117. Provfiske- och sjöuppgifter.
Tabell 118. Sammanfattande bedömningar
BESKRIVNING AV SJÖ OCH PROVFISKE
Kåvasjön är en del av Huskvarnaån i centrala delarna av Huskvarna. Sjön ingår i Motala ströms vattensystem, Huskvarnaåns avrinningsområde. Kåvasjön är näringsrik med vassar om-kring stränderna. Omgivningen domineras av urban miljö.
Kåvasjön har tidigare nätprovfiskats 1975, men då användes endast ett nät. Då fångades ab-borre, björkna, braxen, gers, gädda, benlöja och mört. Vid elfiske i Huskvarnaån nedströms Kvarnbron från 1990 och framåt har bergsimpa, elritsa, gädda, lake, mört, öring och signal-kräfta fångats. Vid elfiske 1987 fångades även harr. Eftersom sjön utgör en del av Huskvar-naån som står i förbindelse med Vättern kan samtliga i Vättern förekommande arter även fö-rekomma i Kåvasjön eller Huskvarnaåns nedersta delar. Däremot är det inte troligt att alla i Vättern förekommande arter förekommer i Kåvasjön. Såväl öring och flodnejonöga nyttjar ån och uppströms belägna bäckar och åar för lek. Dessutom har harr åtminstone tidigare nyttjat uppströms belägna Lillån för lek. Detta innebär att antalet förekommande arter åtminstone periodvis kan vara högt, i synnerhet med tanke på sjöns storlek.
Provfisket genomfördes på uppdrag av Jönköpings kommun. Kåvasjön provfiskades med fyra bottensatta nät under natten mellan den åttonde och nionde augusti 2016. Provfisket var ett så kallat inventeringsfiske. Vid provfisketillfället var det växlande molnighet med skurar vid nät-läggningen. Vinden kom från sydväst och var måttlig i samband med nätnät-läggningen. Morgo-nen därpå var vinden svag men fortsatt från sydväst. Vädret kan därmed varit lågtrycksbeto-nat, varför fångsten av främst abborre och gös kan ha påverkats negativt. Abborre och gös har en sluten simblåsa och kan inte lika snabbt som exempelvis gädda och mört anpassa sig till förändringar i lufttrycket. Instabilt och lågtrycksbetonat väder medför ofta att abborre och gös blir mindre aktiva på grund av den fysiologiska process som sker för att balansera trycket i simblåsan.
VATTENKEMI
Kåvasjöns pH har från 1990 haft en svagt ökande trend och varit nära neutralt. Alkaliniteten har under hela perioden från 1990 visat på mycket god buffertkapacitet (Naturvårdsverket 2000). Utifrån genomförd vattenprovtagning har förutsättningarna vad gäller pH varit tillräck-ligt god under hela perioden för försurningskänsliga arter som mört, öring och braxen.
Sjönamn Kalkåtgärdsområde Koordinater (RT90) Datum 1:a nätläggningen
Kåvasjön - 640840 140827 2016-08-08
Yttemperatur (C) Bottentemperatur (C) Siktdjup (m) Antal bottennät Antal pelagiska nät
19,3 18,6 1,7 4 0
Avrinningsområde Sjöyta (km2) Maxdjup (m) Omsättnings tid (år) Höjd över havet (m)
Motala ström 03 6 - 89
Försurningsgrad Måluppfyllelse kalk Rovfisk- eller karpfiskdominerad Ekologisk status - Fisk
1 Ja Karpfisk Måttlig
Figur 189. pH (romber) och alkalinitet (kuber) nedströms reningsverket i Huskvarna.
Siktdjupet var 1,7 meter under provfisket, vilket klassas som litet (Naturvårdsverket 2000).
Vattenfärg varierar naturligt under året. Vattenfärg har endast provtagits från 2011 varför tren-der är svårt att utläsa. Vid provtagningstillfällena har vattnet framförallt varit starkt färgat (Na-turvårdsverket 2000). En orsak till det höga färgtalet är sannolikt att en stor del av tillrinnings-området utgörs av jordbruksmark.
Figur 190. Konduktivitet (kuber) och färgtal (romber) nedströms reningsverket i Huskvarna.
Halterna av totalfosfor nedströms reningsverket i Huskvarna minskade något under 1990-ta-let. Därefter har halterna varit tämligen stabila även om en viss variation förekommer. På se-nare år har halterna av totalfosfor uppvisat höga halter vid de flesta provtagningstillfällen, även om det förekommer tillfällen då halterna varit såväl måttligt höga som mycket höga (Natur-vårdsverket 2000). För totalkvävehalten syns möjligen en viss minskning över tid. Halterna har trots allt varit höga eller mycket höga (Naturvårdsverket 2000). Eftersom provtagningen har skett nedströms reningsverket i Huskvarna har halterna av fosfor och kväve varit lägre i Kå-vasjön. Trots allt har Kåvasjön sannolikt näringsrika förhållanden. I sötvatten är det i allmän-het fosfor som är tillväxtbegränsande för växter.
Figur 191. Totalkväve (kuber) och totalfosfor (romber) nedströms reningsverket i Huskvarna.
Yt- och bottentemperaturen var 19,3 respektive 18,6 grader. Syrehalten vid 0,5 meters djup uppvisade ett måttligt syrerikt tillstånd. Syrehalten sjönk med ökat djup och från fem meters
0,0
1990 1993 1996 1999 2002 2005 2008 2011 2014 Alkalinitet (mekv/l)
pH
1990 1993 1996 1999 2002 2005 2008 2011 2014 Konduktivitet (mS/m)
Färgtal (mg Pt/l)
1990 1995 2000 2006 2011 Tot N (ug/l)
Tot P (ug/l)
Figur 192. Temperatur- och syreprofil vid provfisket i Kåvasjön 2016.
PROVFISKERESULTAT OCH ANALYS
Vid provfisket 2016 fångades abborre, björkna, braxen, gers, gös och mört. I bottensatta nät fångades totalt 89 fiskar med en sammanlagd vikt av elva kilo. Omkring hälften av antalet fångade fiskar var mört och omkring hälften av fångstvikten utgjordes av braxen.
Eftersom endast fyra nät lades påverkades fångsten av slump i högre grad än om fler nät hade lagts. Detta gör att analys och jämförelser med regionala jämförvärden blir mer osäker. Antalet fångade fiskar per nät var i närheten av regionala jämförvärden för ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 200 meter över havet). Däremot var fångstvikten per nät tre gånger högre än det regionala jämförvärdet. Att fångstvikten var hög var väntat med tanke på sjöns näringsrika karaktär.
Omkring var femte fisk utgjordes av abborre. Mer än hälften av fångade abborrar utgjordes av årsyngel. Fångsten av abborre per nät var omkring en tredjedel av de regionala jämförvärdena.
Medelvikten var 31 gram, vilket var lägre än medelvikten av abborrar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (47 gram).
Sju björknor med en sammanlagd vikt av 0,5 kilo fångades. Björknan förekommer i länet end-ast i Vättern och upp till första vandringshindret i tillrinnande vattendrag. Fångsten var där-med hög i regionala jämförelser. Medelvikten var 71 gram, vilket var något högre än där- medelvik-ten av björknor från botmedelvik-tensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (58 gram).
Åtta braxnar med en sammanlagd vikt av sex kilo fångades. Fångsten per ansträngning var högre än regionala jämförvärden, i synnerhet vad gäller fångstvikt. Medelvikten var 774 gram, vilket var högre än medelvikten av braxnar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (229 gram).
Fjorton gersar fångades, vilket betyder att det var den tredje vanligaste arten i fångsten.
Fångsten per ansträngning var i paritet med regionala jämförvärden. Medelvikten var 8 gram, precis som medelvikten av gers från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige.
En gös på 1,1 kilo fångades. Detta innebar att fångstvikten av gös var den tredje största efter braxen och mört. Fångsten per ansträngning var omkring regionala jämförvärden, även om
0,0 1,0 2,0 3,0 4,0 5,0 6,0 7,0 8,0 9,0 10,0
0
2
4
6
0 5 10 15 20 25
Syrehalt (mg O2/l)
Djup (m)
Temperatur ºC
Temperatur Syrehalt
jämförelser är svåra att göra utifrån en fångst som bara består av en individ. På samma sätt på-verkades medelvikten i hög grad av slump.
Mört var den klart vanligaste arten sett till antal fångade individer. Antalet fångade mörtar per nät var omkring de regionala jämförvärdena. Medelvikten var 68 gram, vilket var högre än me-delvikten av mörtar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (42 gram).
Detta medförde att fångstvikten per nät var högre än regionala jämförvärden.
I extramaskan om 75 millimeter fångades två sutare. Fångst i extramaskan ingår inte i den standardiserade metodiken, varför resultatet inte presenteras i tabeller och figurer nedan. San-nolikt förekommer fler arter i Kåvasjön än vad som fångades i samband med provfisket. I samband med provfisket 1975 fångades även benlöja och gädda jämfört med provfisket 2016, men ingen gös. Dessutom har även bergsimpa, elritsa, lake, öring och harr fångats vid elfiske nedströms Kvarnbron i Huskvarna. Harren har minskat i Vättern sedan 1980-talet då den fångades i samband med elfiske i Huskvarnaån. Harr i uppströms belägna Lillån har inte setts till i samband med lekfiskräkning på senare år. Detta talar för att harren troligtvis inte nyttjar Lillån för lek längre. Om harren ökar i Vättern kan lekområden i Lillån sannolikt återkolonise-ras. Förutom de arter som har fångats vid elfiske och provfiske (möjligen med undantag för harr) borde Kåvasjöns karaktär vara lämplig för sarv och ruda. Åtminstone sarv har fångats via sportfiske i Huskvarnaåns nedre delar. Ål borde också kunna påträffas i Kåvasjön. Dessutom borde de dyiga bottnarna i Kåvasjön vara en lämplig miljö för den skyddsvärda arten nissöga.
Ytterligare undersökningar är önskvärda för att utreda om nissöga förekommer i Kåvasjön.
Tabell 119. Fångstuppgifter för bottensatta nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar av liknande karaktär i ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 200 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 2013.
Abborre Björkna Braxen Gers Gös Mört Totalt
Fångsten var störst mellan noll och tre meters djup. Viktmässigt var fångsten mer jämn mellan
Fångsten var störst mellan noll och tre meters djup. Viktmässigt var fångsten mer jämn mellan