Meddelande nr 2018:12
Nätprovfiske i
Jönköpings län 2016
Nätprovfiske i
Jönköpings län 2016
Meddelande nr 2018:12
Meddelande nummer 2018:12
Referens Rasmus Linderfalk, Fiskeenheten, Naturavdelningen.
Juni 2018
Kontaktperson Rasmus Linderfalk, Länsstyrelsen i Jönköpings län, 010-223 64 84 rasmus.linderfalk@lansstyrelsen.se Webbplats www.lansstyrelsen.se/jonkoping Fotografier Rasmus Linderfalk och Stefan Gustafsson
ISSN 1101-9425
ISRN LSTY-F-M—18/12--SE
Upplaga 66 exemplar.
Tryckt på Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2018 Miljö och återvinning Rapporten är tryckt på miljömärkt papper
Länsstyrelsen i Jönköpings län 2018
Innehållsförteckning
Innehållsförteckning ... 5
Sammanfattning ... 6
Inledning ... 9
Metodik ... 10
Nätprovfiske ... 10
Bedömning av ekologisk status och försurning ... 11
Åldersanalys ... 11
Bakgrund ... 13
Faktorer som påverkar fångst och fiskbestånd ... 13
Resultat ... 17
Emåns avrinningsområde... 17
Edsesjön ... 17
Grytsjön ... 24
Mosjön ... 32
Ramsen ... 39
Salshultasjön... 49
Stensjön ... 56
Torpasjön ... 64
Vigotten ... 72
Årsetssjön ... 82
Älgaskruvasjön ... 90
Ögeln ... 97
Lagans avrinningsområde ... 108
Bongebosjön ... 108
Hösjön ... 116
Kolasjön ... 123
Långvattnet ... 131
Mjösjön ... 138
Voxtorpasjön ... 146
Västersjön ... 154
Östersjön (Vaggeryd) ... 161
Östersjön (Gislaved) ... 167
Motala ströms avrinningsområde ... 175
Hökesjön ... 175
Kåvasjön ... 183
Vederydssjön ... 194
Nissans avrinningsområde ... 203
Hallasjön ... 203
Hestrasjön ... 211
Högshultasjön ... 219
Lillesjön ... 229
Tunnerbohultasjön ... 238
Örsjön ... 246
Referenser ... 256
Bilaga 1. Jämförelsematerial och standardiserade bedömningsgrunder (EQR8) ... 258
Bilaga 2. Övriga parametrar ... 261
Bilaga 3. Ekologiskt funktionell kantzon ... 262
Bilaga 4. Körskador ... 264
Bilaga 5. Återutsättning av fisk ... 266
Bilaga 6. Kort om fiskevård ... 267
Sammanfattning
I den här rapporten redovisas och utvärderas resultaten från 29 sjöar som nätprovfiskades av Länsstyrelsen i Jönköpings län sommaren 2016. Syftet med provfiskena har i de flesta fall varit kalkeffektuppföljning. Syftet kan också vara uppföljning av biologisk återställning i form av mör- tutsättningar i sjöar som varit så försurade att mörtbestånden slagits ut eller kraftigt försvagats.
Två sjöar (Kåvasjön och Vederydssjön) provfiskades på uppdrag av Jönköpings kommun. Resul- tatet kommer även ligga till grund för bedömning av ekologisk status inom vattenförvaltningen.
Provfisket kan också ligga till grund för fiskerättsägarnas fortsatta arbete med fiskevården.
27 av de provfiskade sjöarna har kalkats och provfisket har därmed finansierats via kalkeffekt- uppföljningen. Kåvasjön och Vederydssjön har finansierats av Jönköpings kommun. 23 av sjö- arna har provfiskats utifrån standardiserad metodik för provfiske med översiktsnät (SIS, 2015).
Övriga sex sjöar har provfiskats genom ett så kallat inventeringsfiske med begränsad nätansträng- ning.
I tabell 1 redogörs vilka sjöar som provfiskats och vilka arter som fångats. I tabellen finns för varje sjö även en bedömning av försurningsgrad samt en bedömning av sjöns ekologiska status med avseende på fisk.
I rapporten ges en kort beskrivning av sjöarna med bland annat förekommande fiskarter och kända fiskutsättningar. Dessutom redovisas när respektive provfiske genomfördes, hur vädret var vid provfisketillfället och hur många nät som användes. Tillgänglig vattenkemidata presenteras i figurer. Provfiskeresultat med jämförelser mot regionala jämförvärden och tidigare provfisken re- dovisas per sjö. Dessutom presenteras bedömningar av ekologisk status med avseende på fisk, försurningsgrad och om fiskbeståndet var dominerat av rovfisk eller karpfisk för respektive sjö.
Tio av de provfiskade sjöarna som redovisas i den här rapporten ingår i Emåns huvudavrinnings- område, nio sjöar ingår i Lagans huvudavrinningsområde, sex i Nissans huvudavrinningsområde, tre i Motala ströms huvudavrinningsområde, samt en i Mörrumsåns huvudavrinningsområde.
Försurningsbedömningen av de provfiskade sjöarna visade att sju uppnår klass 1, det vill säga fiskbestånden uppvisar inte några störningar som kan relateras till försurningspåverkan (tabell 2).
I tolv sjöar uppvisade fiskbestånden reproduktionsstörningar (klass 2). I nio sjöar har försur- ningskänsliga fiskarter helt upphört att reproducera sig (klass 3). I Östersjön, Vaggeryds kom- mun, har mörten försvunnit till följd av försurning (klass 4).
Under sommaren 2016 genomfördes elfiske i strandzonen i Lillesjön, Högshultasjön, Örsjön och Mjösjön. Syftet var att detektera unga mörtar. Inga mörtar fångades. (Thorfve, 2016).
Vid bedömningen av ekologisk status med avseende på fisk uppvisade tre sjöar god status, 22 sjöar måttlig status och fyra sjöar otillfredsställande status. Efter expertgranskning sänktes be- dömningen till måttlig ekologisk status med avseende på fisk i femton sjöar. I tretton av dessa sjöar berodde det på att fiskbestånden uppvisade försurningsrelaterade skador. För Hallasjön sänktes den ekologiska statusen till måttlig eftersom fem av åtta parametrar visade på måttlig sta- tus, varav tre indikerade på övergödning. För Kåvasjön höjdes den ekologiska statusen med avse- ende på fisk till måttlig status istället för otillfredsställande status. Anledningen var att det bedöms vara normalt att Kåvasjön hyser många arter på grund av närheten till Vättern samt att ett par stora braxnar fick stort genomslag på resultatet.
Tabell 1. Sammanfattning av resultat från provfiskade sjöar i Jönköpings län 2016. För information om hur ekologisk status med avseende på fisk och försurningsgrad bedömts hänvisas till bilaga 1 och 2.
Sjönamn Huvudavrin-
ningsområde Kommun Åtgärds-
område Fångade arter Kalkad Försur-
nings- status
Ekologisk status - fisk
Bongebosjön Lagan Vaggeryd 060 Abborre, gädda och mört Ja 3 Måttlig
Edsesjön Emån Vetlanda 200 Abborre, braxen, mört och
sarv Ja 2 Måttlig
Grytsjön Emån Vetlanda 169 Abborre, gädda, mört och
sutare Ja 2 Måttlig
Hallasjön Nissan Gislaved 046 Abborre, braxen, gädda och
mört Ja 1 Måttlig
Hestrasjön Nissan Gislaved 009 Abborre, braxen, gädda och
mört Ja 1 God
Högshultasjön Nissan Gislaved 012 Abborre, braxen, gädda, mört
och hybrid braxen/mört Ja 2 Måttlig
Hökesjön Motala ström Habo 047 Abborre, braxen, gers, gädda
och mört Vilar 1 God
Hösjön Lagan Gislaved 070 Abborre, braxen, gädda och
mört Ja 2 Måttlig
Kolasjön Lagan Vaggeryd 059 Abborre, gädda och mört Ja 2 Måttlig
Kåvasjön Motala ström Jönköping - Abborre, björkna, braxen, gers,
gös och mört Nej 1 Måttlig
Lillesjön Nissan Gislaved 024 Abborre, gädda, mört och su-
tare Ja 3 Måttlig
Långvattnet Lagan Vaggeryd 060 Abborre, gädda och mört Ja 3 Måttlig Mjösjön Lagan Gislaved 073 Abborre, gädda och mört Ja 3 Måttlig Mosjön Mörrumsån Vetlanda 150 Abborre, braxen och mört Ja 2 Måttlig
Ramsen Emån Vetlanda 209 Abborre, gädda, mört, ruda,
sarv och sutare Ja 2 Måttlig
Salshultasjön Emån Vetlanda 178 Abborre, gädda, mört och
siklöja Ja 2 Måttlig
Stensjön Emån Vetlanda 178 Abborre, gädda och mört Ja 2 Måttlig
Torpasjön Emån Vetlanda 178 Abborre,och mört Ja 3 Måttlig
Tunnerbohul-
tasjön Nissan Gislaved 012 Abborre, braxen och mört Ja 2 Otillfredsställande
Vederydssjön Motala ström Jön- köping,
Vaggeryd 053
Abborre, gädda och mört Ja 1 Måttlig
Vigotten Emån Vetlanda 169
Abborre, braxen, gädda, gös, mört, siklöja och hybrid mört/braxen
Ja 1 Måttlig
Voxtorpasjön Lagan Vaggeryd 059 Abborre,och mört Ja 3 Otillfredsställande Västersjön Lagan Vaggeryd 077 Abborre, gädda och mört Ja 3 Måttlig
Årsetssjön Emån 1973 164 Abborre, mört och sutare Ja 2 Måttlig
Älgaskruvsjön Emån Vetlanda 169 Abborre, gädda och mört Ja 3 Otillfredsställande
Ögeln Emån Eksjö 188 Abborre, bergsimpa, gädda,
mört, sik och siklöja Ja 1 God
Örsjön Nissan Gislaved 013 Abborre, braxen, gädda och
mört Ja 2 Måttlig
Östersjön Lagan Vaggeryd 077 Abborre Ja 4 Otillfredsställande
Östersjön Lagan Gislaved 070 Abborre, gädda och mört Ja 3 Måttlig
Figur 1. Provfiskade sjöar i Jönköpings län 2016. Siffrorna visar försurningsgrad (se kriterier nedan). Bedömningen av ekologisk status med avseende på fisk härstammar från analys av de standardiserade bedömningsgrunderna (se bilaga 1).
Tabell 2. Beskrivning av klassning av försurningsgrad.
Försurningsgrad
Klass Kriterier
1 Sjöar där fiskbestånden inte uppvisar några störningar som kan relateras till försurningspåverkad vat- tenkvalitet 3-5 år bakåt i tiden.
2 Sjöar där försurningskänsliga fiskarter (ex mört) uppvisar reproduktionsstörningar.
3 Sjöar där de försurningskänsliga fiskarterna helt upphört att reproducera sig.
4 Sjöar där försurningskänsliga fiskarter försvunnit till följd av försurningen men där det nuvarande fisk- beståndet (ex abborre) ej uppvisar några störningar som kan relateras till försurningspåverkad vat- tenkvalitet 3-5 år bakåt i tiden.
5 Sjöar där försurningskänsliga fiskarter försvunnit till följd av försurningen och där nuvarande fiskbe- stånd uppvisar reproduktionsstörningar.
Inledning
I den här rapporten redovisas och utvärderas resultaten från 29 sjöar som nätprovfiskades av Länsstyrelsen i Jönköpings län sommaren 2016. Provfiskena har till större delen finansierats av medel för kalkeffektuppföljning då merparten av sjöarna kalkats. Kåvasjön och Vederydssjön har provfiskats på uppdrag av Jönköpings kommun och även finansierats därifrån.
Syftet med provfiskena har i de flesta fall varit kalkeffektuppföljning. Syftet kan också vara upp- följning av biologisk återställning i form av mörtutsättningar i sjöar som varit så försurade att mörtbestånden slagits ut eller kraftigt försvagats. Resultatet kommer även ligga till grund för be- dömning av ekologisk status inom vattenförvaltningen. Provfisket kan också ligga till grund för fiskerättsägarnas fortsatta arbete med fiskevården.
Utöver sjöarna som nämns i den här rapporten provfiskade Länsstyrelsen i Jönköpings län även Sommen, Vidöstern och Lången under sommaren 2016. Dessa provfiskeresultat presenteras i se- parata rapporter.
Nätprovfiske är en väl beprövad metodik för att undersöka fiskbestånd i sjöar. Provfisket ger oss en uppfattning om fisksamhällets storlek, artsammansättning och struktur, men även om enskilda arters täthet. Vi får också en uppfattning om populationsstrukturen inom enskilda arter och kan göra en uppskattning av vilka åldersklasser som varit svaga eller kanske saknas helt.
Genom att använda den standardiserade metodiken (SIS, 2015) är det möjligt att jämföra resulta- tet med andra sjöar som fiskats med samma metodik. Det blir även möjligt att upptäcka föränd- ringar i resultatet mellan olika år. Fiskbestånden fungerar som indikatorer på hur tillståndet i en sjö varit en längre tid och ger en mer rättvis bild än enstaka vattenprover som endast visar ett momentanvärde. Provfiske kan därför ge en bild av i vilken omfattning sjön är påverkad av för- surning, eutrofiering (övergödning), giftiga substanser och fysiska miljöstörningar. Fisken intar en central plats i sjöekosystemet och utgör de övre trofiska nivåerna i sjöns näringsväv. Därför är det viktigt att bedöma fisksamhällenas status och eventuella förändringar, vilket i sin tur gör det möj- ligt att utvärdera sjöns allmänna tillstånd. Resultatet kan även användas till förvaltningsarbete och planering av fiskevårdsinsatser.
För att bedöma fisksamhällets status används standardiserade bedömningsgrunder för
nätprovfisken i sjöar, EQR8 (Holmgren med flera, 2007). Indexet är baserat på åtta indikatorer vilka man får ut från resultaten i standardiserade provfisken med bottensatta nät. Bedömningen av fisksamhällets status utgör en del av uppföljningen av arbetet med vattendirektivets mål; att skapa god ekologisk och kemisk status i våra vatten. Förutom en statusbedömning kan man ge- nom att granska de olika delindexen i bedömningsgrunderna även få indikationer på vilken påver- kan som ligger bakom en statusförsämring. Bedömningsgrunderna är konstruerade så att det främst kan ge indikationer på påverkan av försurning och/eller övergödning (Dahlberg 2007).
Metodik
Nätprovfiske
Nätprovfiske är en undersökningsmetod som syftar till att ge en genomsnittsbild av fiskbeståndet i en sjö. Provfisket har utförts enligt standardiserad metodik för provfiske med översiktsnät (SIS, 2015). Nätprovfiske ger dock inte alltid en helt rättvis bild av en sjös fiskfauna på grund av att en del bottenlevande arter (t ex lake och sutare) samt de yngsta (minsta) individerna ofta är underre- presenterade i fångsten (SIS, 2015). Metodiken är uppbyggd för att det ska vara möjligt att jäm- föra resultaten mellan olika sjöar. Vid jämförelser används bland annat begreppet fångst per an- strängning, där en ansträngning utgörs av ett nät under en natt. För att kunna utvärdera resultatet från en nätprovfiskeundersökning är det av nämnda anledning mycket viktigt att ha tillgång till jämförelsematerial (Kinnerbäck, 2001).
Figur 2. Beskrivning av bottensatta översiktsnät.
Nätprovfiskemetodiken innebär att ett bestämt antal översiktsnät slumpas ut över hela sjöns yta och inom olika djupzoner. Antalet nät bestäms av sjöns storlek och maxdjup. Vid provfisket an- vänds översiktsnät av typ Norden 12 (se bilden ovan). Redskapen placeras ut på kvällen (17.00- 19.00) och vittjas påföljande morgon (07.00-09.00). Fångsten vägs artvis per nät och samtliga in- divider längdmäts till närmaste halva centimeter (Kinnerbäck, 2001). Samtliga provfiskeuppgifter matas sedan i fält in i ett skräddarsytt inmatningsformulär i databasprogrammet Microsoft Ac- cess. En extra sektion med maskstorlek 75 mm har sytts på näten för att större fisk som är intres- santa ur fiskesynpunkt, exempelvis gädda och gös, ska kunna fångas. Fiskar fångade i denna sekt- ion har inte tagits med i bedömning av ekologisk status och analyser av fångst per ansträngning, men finns med i längdfördelningsdiagrammen och i förekommande fall i ålders- och tillväxtana- lyser.
I stora och djupa sjöar används även så kallade pelagiska skötar av typ Norden 11 (Figur 3). Nä-
exempel siklöja) och för att få en bild av artsammansättningen även i den fria vattenmassan (Kin- nerbäck, 2001).
Figur 3. Beskrivning av pelagiska nät (sköt). Norden 11 är 27,5 meter långa och har 11 olika maskstorlekar, mellan 6,25 och 55 mm i storlek, om vardera 2,5 meter.
Bedömning av ekologisk status och försurning
Utifrån varje provfiskeresultat görs en bedömning av sjöns ekologiska status med avseende på fisk. Vid bedömning av en sjös totala ekologiska status tas hänsyn till många andra biologiska och fysikalisk-kemiska miljöfaktorer, bland annat växtplanktonsamhälle, makrofyter (större växter), bottenfauna, näringsämnen och försurning. Enligt EU:s ramdirektiv för vatten ska alla vattenfö- rekomster (sjöar över 100 hektar) ha god status senast 2020. Normalt är det den faktor som visar på sämst värde som blir utslagsgivande, men i många fall krävs en avgörande expertbedömning för att fastställa en sjös ekologiska status.
Bedömningen görs enligt standardiserade bedömningsgrunder för nätprovfisken, EQR8, fram- tagna av dåvarande Fiskeriverket 2006 (Holmgren med flera, 2007). Indexet baseras på åtta indi- katorer, vilka man får ut från resultaten i standardiserade provfisken med bottensatta nät. Meto- den jämför det observerade värdet med ett förväntat normaltillstånd framräknat från ett antal opåverkade referenssjöar med samma egenskaper som den provfiskade sjön (Dahlberg 2007). Be- dömningsgrunderna och dess ingående indikatorer tas upp noggrannare i
Bilaga 1.
En bedömning av försurningspåverkan görs för varje sjö utifrån provfiskeresultatet (se Bilaga 2).
Om ett fiskbestånd är försurningspåverkat kan detta bland annat visa sig i sviktande reprodukt- ionsframgång hos försurningskänsliga arter (se nedan). En bedömning av kalkningens effekt i för- hållande till de uppsatta målen i Länsstyrelsens kalkplan genomförs också.
Åldersanalys
Det är inte möjligt att enbart genom längdfrekvensfördelning precisera vilka åldersklasser som finns representerade i fångsterna. Det finns en inbördes skillnad i tillväxt mellan individer, men också skillnad i medeltillväxt mellan olika vatten. Den senare skillnaden beror framförallt på födotillgång och vattnets temperatur. Olika fiskarter har olika temperaturpreferenser, så kallade temperaturoptimum, där de tillväxer som bäst. Detta beror på att olika fiskarters metabolism (äm- nesomsättning) är anpassad för olika temperaturer. Gös, abborre och mört är exempel på fiskar- ter som tillväxer bra vid höga temperaturer, medan laxartade fiskar som bland annat röding, öring och sik tillväxer bättre vid lägre temperatur. Är födotillgången låg blir tillväxten generellt lägre i varmare vatten eftersom kostnaderna för fiskens metabolism ökar med ökande temperatur (Pers- son med flera, 2011).
Åldersprov tas ofta från fiskarter som är intressanta att analysera för sjön i fråga. Oftast rör det sig om mört i sjöar som bedöms vara påverkade av försurning eller abborre och gös i sjöar som är intressanta för fritidsfisket. I sjöar där man genom att studera längdfrekvensfördelningen miss- tänker försurningspåverkan på populationen kan man sålunda undersöka detta närmare genom en
åldersanalys. Då kan man se om vissa åldersklasser saknas i fångsten. Man kan även läsa ”tillbaka”
tillväxten hos en art genom att beräkna tillväxten under flera år hos olika individer. Detta ger in- formation om respektive arts tillväxt hos olika årsklasser vilket kan ge information om hur ett fiskbestånd utvecklats.
Figur 4. Otolit från en abborre.
Åldern hos fisk avsätts med årsringar med en bredare tillväxtzon och en smalare vilozon (som- mar- respektive vinterringar, se Figur 5). Av praktiska skäl brukar man räkna antalet vinterringar.
På t.ex. mört avlägsnas ett antal fjäll bakom bukfenan och eventuellt otoliterna. På abborren av- lägsnas opercula (gällocket), sänks ned i hett vatten och rengörs därefter. Försäkrare bestämning tas i vissa fall också otoliter från abborre (se Figur 4).
Figur 5. Förhållandet mellan den årliga längdtillväxten och fjällets storlek hos en karpfisk, de smala linjerna utgör den s.k. vilozonen (vinter) då fisken har en lägre tillväxt (ur: Maitland & Linsell 1978).
Bakgrund
Faktorer som påverkar fångst och fiskbestånd
I provfiskeutvärderingarna ingår diagram för vattenkvalitet som redovisar tillgängliga data i Läns- styrelsens vattenkemidatabas för pH och alkalinitet samt i vissa fall färgtal (ett mått på vattnets brunhet) och näringsämneshalter. Syrehalter och vattentemperaturmätningar över tid kan också förekomma i de fall data samlats in återkommande och om det bedöms vara av intresse för utvär- deringen. Nedan beskrivs olika vattenkvalitetsparametrar och dess potentiella påverkan på sjöars fiskfauna mer ingående.
pH och alkalinitet
Försurning innebär att vattnets pH-värde minskar över tid. Försurning kan vara orsakad av natur- liga processer eller av människans aktiviteter. Behovet av kalkningsinsatser är stora i Jönköpings län och idag åtgärdas områden motsvarande nästan hälften av länets yta. Värst drabbat är länets sydvästra delar där en kombination av högt nedfall och marker med liten motståndskraft mot för- surning har gjort att biologiska skador var mycket vanliga innan kalkningsåtgärderna startade.
(Haag med flera, 2011). Målet för kalkningsverksamheten vad gäller fisk är att fiskfaunan inte ska vara påverkad av försurning.
Många organismer, däribland fisk, drabbas hårt i försurade vattenmiljöer. Vissa fiskarter är känsli- gare för försurning än andra och för dessa arter är det främst reproduktionsframgången som minskar i takt med minskade pH-värden. En av dessa arter är mört. Redan då pH understiger 6 påverkas mörten negativt. Förutom att slå direkt mot biologiska funktioner hos olika arter regle- rar även pH-värdet i vilken form olika metaller uppträder (Naturvårdsverket, 2010).
Utöver pH är alkalinitet ytterligare en vattenkemiparameter som mäts då man studerar försur- ning. Alkaliniteten (koncentrationen av vätekarbonatjoner) kan sägas vara vattnets buffertförmåga att motstå surt vatten. Vattnets alkalinitet motverkar den sura nederbörden under en kortare tid.
Om påverkan från surt vatten fortgår under en längre tidsperiod förbrukas bufferten varpå vatt- nets pH sjunker (Naturvårdsverket, 2010). Kortare episoder med surt vatten benämns som sur- stötar. Surstötar förekommer främst i samband med höga flöden, bland annat under vårvintern då snön börjar smälta.
Vattenfärg, färgtal och brunifiering
Vattenfärg är en naturlig företeelse och beror på förekomst av brunfärgade humusämnen samt järn och mangan från skog och våtmarker. Färgtalet varierar under året med de i regel lägsta vär- dena under vinter/våren (februari-april) och de högsta oftast under senhösten (oktober-novem- ber) i samband med riklig nederbörd. Färgtalet varierar naturligt mellan olika år, bland annat be- roende på klimat. Humusämnen bildas vid nedbrytning av växter såväl i sjön som i tillrinnings- området och har stor ekologisk betydelse. Till exempel påverkas såväl näringshalt, ljusklimat, sur- hetstillstånd samt halter och förekomstformer av metaller.
En del av de vatten som återfinns i skogsmiljöer har alltid varit naturligt mer eller mindre brun- färgade. En ökning av vattenfärgen, så kallad brunifiering, har konstaterats i vattendrag och sjöar i norra Europa och särskilt i södra Sverige under de senaste decennierna. Orsakssambanden är inte helt klarlagda men beror delvis på klimatiska faktorer. En klimatförändring innebär ökad ne- derbörd och medför högre grundvattennivå. Det leder i sin tur till ökad avrinning från mark och
därigenom urlakning av humusämnen från marken till sjön eller vattendraget. Urlakningen för- stärks troligen om nederbördsperioden föregås av torka och lågt grundvatten, vilket gynnar ned- brytningen av organiskt material i markprofilen. Andra orsaker kan vara ökad temperatur, ökad skogsproduktion, ökad andel barrskog i förhållande till jordbruksmark, skogsbruksåtgärder som dikning och markberedning och minskat försurningstryck.
Vid försurning bildar humusämnen partiklar som sedimenterar på sjöbottnen, därför blir vattnet väldigt klart. Det innebär att det försurade tillståndet i mark och vatten har lett till ”onaturligt”
klart vatten i många sjöar. Historisk finner man att sjöar har varit brunare före 1920-talet. Den minskade försurningen kan ha lett till att nedbrytningen av organiskt material inte längre hämmas av försurning utan nu återgått till ett mer ursprungligt tillstånd.
Brunare ytvatten medför en rad konsekvenser för samhället och för de akvatiska ekosystemen.
Det blir svårare att framställa dricksvatten. Brunare vatten innebär ökad syreförbrukning vilket kan ge syrebrist i bottenvattnet som missgynnar fisk och bottendjur. Bland fisken är siklöja och lake exempel på arter som kan förväntas påverkas negativt eftersom de är beroende av kallt syre- rikt vatten under språngskiktet på sommaren. Ljusklimatet påverkas negativt, vilket innebär att undervattensväxter, påväxtalger och många planktonalger missgynnas. Artrikedom och produkt- ion av fisk och kräftor minskar ofta när vattnet blir brunare.
Förändrat ljusklimat, som en följd av brunifiering eller övergödning (grumligt vatten), påverkar reaktionsavstånd, konsumtionshastighet, bytesval och tillväxt hos rovfiskar (till exempel gädda, abborre). Effekten varierar dock mellan arter och mellan grumligt respektive brunt vatten. Till- ståndet för våra rovfiskar har stor betydelse för struktur och funktion hos våra sjöekosystem ef- tersom de har en stark påverkan neråt i födokedjan. Sammanfattningsvis kan konstateras att en ökad brunifiering kan påverka sjöarnas biodiversitet och ekosystemfunktion både direkt och indi- rekt. Man kan anta att brunifieringen får störst konsekvenser i tidigare klara vatten eftersom eko- systemen i dessa vatten är anpassade till klart och kallt vatten.
Vid provfisket mäts siktdjupet med en secciskiva (25 cm ) från båtens skuggsida. Mätning av siktdjup ger en fingervisning om vattnets optiska egenskaper och visar hur ljusets nedträngning sammantaget påverkas av vattenfärg och grumlighet. Generellt anses siktdjupet motsvara det djup dit ca 10 % av ljuset ovanifrån når och dubbla siktdjupet är ett grovt mått på det så kallade kom- pensationsdjupet. Det vill säga det djup där fotosyntes inte längre förekommer (inga växter eta- blerar sig).
Vattentemperatur och syrehalt
Vattentemperaturen är en av nyckelfaktorerna i akvatiska ekosystem och påverkar bl.a. organ- ismers distribution, beteende och metabolism. Vattnets densitet är som högst vid 4°C och mins- kar med både ökande och minskande temperatur, vilket innebär att vattnet vid bottnen på en re- lativt djup sjö ofta är kring 4°C året runt. Då ytvattnet värms upp under varma perioder bildas ofta ett språngskikt (termoklin) vilket medför att två åtskilda vattenlager skapas (epilimnion och hypolimnion, se Figur 6). Under vår och höst kyls ytvattnet ned och sjöns vattenmassor blandas om, vilket medför att bottenvattnet syresätts. Vintertid bildar isen ett ”lock” och vattnet är som kallast vid ytan.
Vattnets syresättning är avgörande för alla organismer och omblandningen av syresatt ytvatten
mycket tåliga mot återkommande syrebrist. Stora mängder ruda och sutare kan tyda på att sjön har återkommande perioder med syrebrist.
Vattens syrehalt och temperatur mäts under provfisket i sjöns djuphåla med en temperatur- och syreelektrod som sänks ned till botten och avläses kontinuerligt med 1 meters intervall.
På så vis kan man få fram en tydlig bild över temperatur- och syregradienten i sjön och därmed exempelvis avgöra varför vissa fiskarter endast fångats på vissa djup eller dra slutsatser om var vissa fiskarter uppehåller sig.
Figur 6. Förenklad skiss över temperatur- och syrehalt i en sjö under sommaren. Ytvattnet (epilimnion) har högst tem- peratur och är därmed lättare än bottenvattnet (hypolimnion). Mellan dessa lager finns ett språngskikt (termoklin) där temperatur- och syrehalt sjunker drastiskt.
Väder
Våren och sommarens karaktär har betydelse för fiskens tillväxt och reproduktionsframgång. Sä- songer med en varm försommar och sommar medför hög tillväxt och innebär även att årsynglen blir fångstbara tidigare. Även väderförhållanden under själva provfisket kan påverka resultatet.
Lufttryck och väderlek är två parametrar som påverkar fiskens aktivitet. Abborrfiskar såsom ab- borre och gös har en sluten simblåsa och kan inte kompensera för snabba variationer av tryckför- ändringar lika bra som andra arter. Detta medför att abborrfiskar är mer känsliga för lufttrycks- förändringar än andra arter. Snabba lufttrycksförändringar medför därför ofta att abborrfiskars aktivitet minskar.
I Hagshult norr om Vidöstern var medeltemperaturen under större delen av året högre än refe- rensvärden för respektive månad 1961-1990. Detta var inte minst tydligt under april-juli vilket är en viktig tid för yngeltillväxt. Detta innebar goda förutsättningar för hög överlevnad och starka årsklasser för yngel av fiskarter som föredrar varmt vatten (exempelvis abborre, mört och gös).
Även för äldre åldersklasser av dessa arter var förutsättningarna för en god tillväxtsäsong bra un- der 2016. Åtta av årets månader var varmare än referensperioden. Januari, oktober och november var något kallare än referensvärdet. För mars saknas uppgifter. Nederbörden var högre än refe- rensperioden under februari, april och augusti. Under försommaren men framförallt avslutningen av året var nederbördsmängderna små.
Sammanfattningsvis var väderförhållandena goda för varmvattensarter under vår och försommar.
Generellt var sannolikt yngelöverlevanden hög och tillväxten god 2016.
Figur 7. Till vänster visas medeltemperatur per månad under 2017 (mars saknas) samt referensvärde för varje må- nad för perioden 1961-1990. Till höger visas den totala nederbördsmängden (millimeter) för varje månad under 2017 samt referensvärde för varje månad för perioden 1961-1990. Uppgifterna kommer från väderstationen i Hagshult, Vaggeryds kommun.
Näringsämneshalter
Hur stor näringsämnesbelastning en sjö får ta emot beror bland annat på markanvändningen i sjöns avrinningsområde, samt förekomst av enskilda punktkällor. Ett avrinningsområde med stor andel jordbruksmark eller tätorter innebär normalt större näringsämnespåverkan än ett avrinningsområde dominerat av skogsbruk. Sjöns omsättningstid påverkar också näringsäm- neshalten. I en sjö med lång omsättningstid fastläggs normalt större andel tillförda näringsäm- nen än i en sjö med kort omsättningstid.
Halterna av näringsämnen, framförallt fosfor, har stor påverkan på sjöns hela ekosystem. Mera näringsrika sjöar har ofta större produktion av fisk, samt är karpfiskdominerade. Karpfiskdo- minansen beror framförallt på en hög produktion av växtplankton och grumling. God tillgång på växtplankton ger i regel mycket föda åt djurplankton, som i sin tur tjänstgör som föda åt mört, benlöja och andra karpfisksläktingar. Rovfiskarter som gädda och abborre stöter därför på hård konkurrens när de som små är beroende av samma föda som karpfisken. Mört är jäm- fört med abborre en överlägsen predator på djurplankton, inte minst i grumliga vatten (Pers- son, et. al., 2011).
En hög primärproduktion innebär också att mängden organiskt material som bryts ned vid bottnarna ökar. Processen kräver syre, vilket får till följd att syrebrist kan vara ett problem vid sommar- och vintertid på sjöns djupare bottnar.
Siktförhållandena kan på grund av grumling försämras i näringsrika vatten. Om gös finns re- presenterad i sjöns fiskfauna gynnas de normalt i konkurrens med gädda och abborre vid för- sämrade siktförhållanden. Gösen har bättre syn och är därmed bättre anpassad för jakt i grum- liga vatten.
Sportfiskesituationen och fisketryck
Ett högt fisketryck påverkar sjöns fiskbestånd. Bland annat kan denna påverkan yttra sig i för- ändring av den inbördes fördelningen mellan arter eller förändring av storlekssammansätt- ningen eftersom proportionellt fler av de större fiskarna behålls för konsumtion. Rovfisk som gädda, abborre och gös är de populäraste fiskarterna för fritidsfiske i södra Sverige, medan öring, harr och röding utgör betydelsefulla arter i norr. Fisket får ofta en direkt påverkan på
‐10
‐5 0 5 10 15 20
Medeltemperatur, grader
Temperatur
Lufttempe ratur 2016
Referens
1961‐1990 0
20 40 60 80 100 120
Millimeter
Nederbörd
Nederbörds mängd 2016
Referens 1961‐1990
Resultat
Emåns avrinningsområde
Edsesjön
Tabell 3. Provfiske- och sjöuppgifter.
Tabell 4. Sammanfattande bedömningar
BESKRIVNING AV SJÖ OCH PROVFISKE
Edsesjön ingår i Emåns vattensystem, Hjärtåns avrinningsområde och är belägen cirka sju kilometer väst om Korsberga. Edsesjön är en humös måttligt näringsrik sjö med ett medeldjup av två meter. Botten är stenig och blockig, men även organogena bottnar förekommer rikligt.
Sjöns stränder kantas runt om av ett mer eller mindre mäktigt bladvassbestånd. Utanför detta bestånd växer sjösäv och sjöfräken. Även näckrosor förekommer rikligt. Den närmaste omgiv- ningen domineras av blandskog med inslag av ren barr- och lövskog samt åkermark och kärr.
Sjöns avrinningsområde är omkring sexton kvadratkilometer stort och består mestadels av skogsmark med inslag av odlingsmark och myr.
Enligt Länsstyrelsens fiskregister förekommer abborre, braxen, gädda, lake, mört, sarv, sutare medan det är oklart om ål fortfarande finns kvar. Sik sattes ut runt 1950 och signalkräfta sattes ut 1987. I övrigt finns ingen kännedom om fisk- eller kräftutsättningar.
Edsesjön provfiskades med tolv bottensatta nät natten mellan den 20 och 21 juli 2016. Prov- fisket utfördes enligt standardiserad metodik för provfiske med översiktsnät (SIS, 2015). Vid provfisket var det växlande molnighet, uppehåll och stilla. Fångsten bedöms därför inte ha på- verkats negativt av rådande väderförhållande under provfisketillfället.
VATTENKEMI
Edsesjöns pH har varit relativt oförändrat sedan 1980-talet. Surstötar har förekommit. Den senaste surstöten var i början av april 2010 och kan sannolikt förklaras av att vintern 2010 var snörik och att vattenprovet därför innehöll en del surt smältvatten. Vattnets förmåga att stå emot försurning har de senaste åren varit tämligen god förutom våren 2010. (Naturvårdsver- ket 2000).
Sjönamn Kalkåtgärdsområde Koordinater (RT90) Datum 1:a nätläggningen
Edsesjön 200 635523 145215 2016-07-20
Yttemperatur (C) Bottentemperatur (C) Siktdjup (m) Antal bottennät Antal pelagiska nät
22,0 10,1 1,5 12 0
Avrinningsområde Sjöyta (km2) Maxdjup (m) Omsättnings tid (år) Höjd över havet (m)
Emån 0,43 7,3 0,19 207
Försurningsgrad Måluppfyllelse kalk Rovfisk- eller karpfiskdominerad Ekologisk status - Fisk
2 Nej Karpfisk Måttlig
Figur 8. pH (kuber) och alkalinitet (cirklar) i Edsesjöns mitt och utlopp.
Siktdjupet under provfisket var 1,5 meter, vilket klassas som litet (Naturvårdsverket 2000).
Vattenfärgen har varierat. Vattenfärg varierar naturligt under året. Provtagning har skett under olika delar av året och har vid de flesta tillfällen de senaste åren varit starkt färgat (Naturvårds- verket 2000). De senaste decennierna har länets sjöar blivit mer färgade, ett mönster som även återfinns runt om i Nordeuropa. Tidpunkten för den ökade vattenfärgen stämmer tämligen väl med de stormar som härjade i området i mitten av 00-talet.
0 5 10 15 20
1977 1980 1983 1986 1989 1992 1995 1998 2001 2004 2007 2010 2013 2016
Konduktivitet (mS/m)
0 50 100 150 200 250 300
Färgtal (mg Pt/l)
Figur 9. Konduktivitet (kuber) och färgtal (cirklar) i Edsesjöns mitt och utlopp.
Vattentemperaturen var 22 grader i ytvattnet och 10 grader i bottenvattnet. Språngskiktet åter- fanns på 3,5 meters djup. Från fyra meters djup var det syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd (Naturvårdsverket 2000).
0 0,2 0,4 0,6 0,8 1
2 3 4 5 6 7 8
1977 1980 1983 1986 1989 1992 1995 1998 2001 2004 2007 2010 2013 2016 Alk (mekv/l)
pH
0,0 1,0 2,0 3,0 4,0 5,0 6,0 7,0 8,0 9,0 10,0
0
2
4
6
8
0 5 10 15 20 25
Syrehalt (mg O2/l)
Djup (m)
Temperatur ºC
Edsesjön
Temperatur Syrehalt
PROVFISKERESULTAT OCH ANALYS
Vid provfisket 2016 fångades abborre, braxen, mört och sarv. I bottensatta nät fångades totalt 331 fiskar med en sammanlagd vikt av knappt tolv kilo. I bottensatta nät dominerades
fångsten av mört följt av abborre och braxen.
Den totala fångsten i bottensatta nät var ungefär lika stor som standardiserade jämförvärden för ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 200 meter över ha- vet). Fångsten av abborre var antalsmässigt ungefär lika stor som regionala jämförvärden. Me- delvikten var dock låg jämfört med medelvikten av abborrar från bottensatta nät i standardise- rade nätprovfisken i Sverige (47 gram).
Fångsten av mört var något större än regionala jämförvärden, framförallt vad gäller fångstvikt.
Medelvikten var tämligen lik medelvikten av mört från bottensatta nät i standardiserade nät- provfisken i Sverige (42 gram).
Fångsten av braxen och sarv var relativt fåtalig och påverkades därför av slump i större ut- sträckning. Fångsten får anses vara inom ramarna för vad som är normalt vid nätprovfiske i en sjö av Edsesjöns karaktär.
Gädda, lake och sutare fångades inte vid nätprovfisket. Alla dessa arter är ofta underrepresen- terade vid nätprovfiske och fångsten kan ses som relativt slumpartad. Lake är den enda arten som tidigare inte har fångats vid nätprovfiske i Edsesjön. Troligtvis är förekomsten av lake sparsam i Edsesjön på grund av att sjön tycks kunna uppvisa syrebrist. Mätningar från provfis- ketillfället uppvisar syrefria förhållanden redan från fyra meters djup. Åtminstone periodvis tvingas därför laken uppsöka mer grunda bottnar eller till- och frånrinnande vattendrag för att hitta tillräckligt hög syrehalt. Detta medför sannolikt en högre konkurrens och predationsrisk från övrig fiskfauna, men även predation från andra däggdjur och fåglar.
Tabell 5. Fångstuppgifter för bottensatta nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar av liknande karaktär i ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 200 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 2013.
Abborre Braxen Mört Sarv Totalt
Antal 141 13 172 5 331
Vikt (g) 3263 1727 6473 226 11689
Antal per nät 11,8 1,1 14,3 0,4 27,6 Jämförvärde 11,0 0,8 11,2 0,7 21,9 Vikt per nät (g) 271,9 143,9 539,4 18,8 974,1 Jämförvärde 389,3 109,4 334,1 93,6 945,1
Antal % av tot 40% 0% 50% 0% 100%
Vikt % av tot 30% 10% 60% 0% 100%
Medellängd (mm) 124,7 233,5 151,9 150
Medelvikt (g) 23,1 132,8 37,6 45,2 59,7 Största individ (mm) 280 275 250 185
Minsta individ (mm) 95 165 85 75
Fiskens fångstdjup visar att det fångades mest fisk i den översta djupzonen. Samtliga fångade arter uppehåller sig gärna i det varma vattnet på grunda bottnar. Att fisken främst fångades mellan noll och tre meter kan också förklaras av att det var syrefritt från fyra meters djup. På djup över sex meter uteblev fångst helt. På det hela taget var fångstens djupfördelning väntad eftersom det var syrefritt djupare än fyra meter. Hade det varit tillräckligt hög syrehalt även djupare hade sannolikt framförallt abborrar fångats på djup över sex meter.
Tabell 6. Fångst i bottensatta nät fördelat per djupzon.
Djupzon Abborre Braxen Mört Sarv Totalt
0-3 meter Antal/nät 24,2 1,0 20,8 0,6 46,6 3-6 meter Antal/nät 4,0 1,6 13,6 0,4 19,6
6-12 meter Antal/nät 0 0 0 0 0
0-3 meter Vikt (g)/nät 504,4 124,8 708,4 21,8 1359,4 3-6 meter Vikt (g)/nät 148,2 220,6 586,2 23,4 978,4
6-12 meter Vikt (g)/nät 0 0 0 0 0
Individlängder framgår av Figur 11 till Figur 13 för alla fångade arter utan sarv. Sarvarna var 75, 160, 160, 170 respektive 185 millimeter.
De fångade abborrarna var 95 till 280 millimeter långa. Medellängden var 125 millimeter (Ta- bell 5). Fångsten dominerades av abborrar mellan 100 och 135 millimeter och inga årsyngel fångades (Figur 11). En möjlig förklaring kan vara att merparten abborrynglen vid provfiske- tillfället inte hade uppnått fångstbar storlek. En annan möjlig förklaring kan vara att näten inte placerades på lokaler lämpliga för årsyngel av abborre. Som helhet uppvisar abborrens längd- fördelning ett normalt mönster. Reproduktionen bedöms fungera normalt.
Figur 11. Längdfördelningsdiagram abborre.
De fångade braxnarna var 165 till 275 millimeter långa. Medellängden var drygt 230 millimeter (Tabell 5). Fångsten av braxen var så liten att några djupare uttalanden om beståndet inte kan göras och någon eventuell påverkan kan därför inte konstateras.
0 5 10 15 20 25 30 35
40 60 80 100 120 140 160 180 200 220 240 260 280 300 320 340 360 380 400 420 440
Antal
Längd (millimeter)
Abborre
0 1 2 3 4
40 55 70 85 100 115 130 145 160 175 190 205 220 235 250 265 280 295 310 325 340 355 370 385 400 415 430 445
Antal
Längd (millimeter)
Braxen
De fångade mörtarna var 85 till 250 millimeter. Medellängden var drygt 150 millimeter (Tabell 5). Fångsten dominerades av mörtar mellan 150 och 175 millimeter. Årsyngel har inte fångats.
Flera mörtar under 100 millimeter har fångats, men det saknas individer runt 110 millimeter (Figur 13). Avsaknaden antyder att det saknas minst en årsklass i sjön. Förmodligen var denna årsklass omkring tre till fem år om man jämför med nationella jämförvärden (Figur 22).
Figur 13. Längdfördelningsdiagram mört.
Jämfört med tidigare provfisken har fångsten per ansträngning varit relativt likartad, förutom att den antalsmässigt var högre vid första provfisket 1989. Fångsten av abborre och mört har legat stabil över tid. Att fångsten av övriga arter har varierat mer beror till stor del på slump då arterna ofta är mer underrepresenterade än abborre och mört i nätprovfisken.
Figur 14. Fångst per bottensatt nät (antal samt vikt i gram) vid provfisken 1989-2016.
0 5 10 15 20 25
40 60 80 100 120 140 160 180 200 220 240 260 280 300 320 340 360 380 400 420 440
Antal
Längd (millimeter)
Mört
0 10 20 30 40 50 60
Fångst per bottensatt nät (antal)
Sutare
Sarv
Mört
Gädda
Braxen
Abborre
0 200 400 600 800 1000 1200 1400 1600
Fångst per bottensatt nät (vikt)
STATUSBEDÖMNINGAR
Den ekologiska statusen med avseende på fiskbeståndet bedöms efter expertgranskning vara måttlig. Sänkningen motiveras av att mörten sannolikt uppvisar rekryteringsstörningar de sen- aste fem åren. De ingående parametrarna i beräkningarna för ekologisk status har inte fångat upp någon påverkan av försurning. Likväl är rekryteringsstörningar ett av de tydligaste tecknen på försurning. För att statusen ska förbättras framöver är det viktigt att mörten har en konti- nuerlig rekrytering. Statusen skulle även förbättras av att abborren utgjorde en större andel av den totala fångsten.
Fiskbeståndet bedöms vara karpfiskdominerat eftersom fångstvikten av karpfisk var högre än fångstvikten av rovfisk. Fiskbestånden bedöms vara försurningspåverkade eftersom mörten uppvisar rekryteringsstörningar. Försurningsgraden bedöms tillhöra klass 2, enligt bilaga 2.
Tabell 7. Bedömning enligt standardiserade bedömningsgrunder.
Datum 20050814 20160720
Typ av provfiske Stand Stand
Sjö Edsesjön Edsesjön
Antal fiskarter 4 4
Jämförvärde Antal fiskarter 4,84 4,84
P-värde Antal fiskarterarter 0,58 0,58
Artdiversitet (antal) 2,51 2,21
Jämförvärde Artdiversitet (antal) 2,08 2,08
P-värde Artdiversitet (antal) 0,45 0,83
Artdiversitet (vikt) 3,37 2,46
Jämförvärde Artdiversitet (vikt) 2,70 2,70
P-värde Artdiversitet (vikt) 0,37 0,75
Fångst/nät (vikt) 766,88 974,08
Jämförvärde Fångst/nät (vikt) 1146,97 1146,97
P-värde Fångst/nät (vikt) 0,39 0,73
Fångst/nät (antal) 22,88 27,58
Jämförvärde Fångst/nät (antal) 25,54 25,54
P-värde Fångst/nät (antal) 0,85 0,89
Medelvikt i totala fångsten 33,52 35,31
Jämförvärde Medelvikt i totala fångsten 46,20 46,20 P-värde Medelvikt i totala fångsten 0,55 0,62 Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt) 0,10 09 Jämförvärde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt) 0,22 0,22 P-värde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt) 0,49 0,45 Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 0,33 0,39 Jämförvärde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 1,28 1,28 P-värde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 0,21 0,27
Medelvärde av P-värdena 0,49 0,64
Klassning av ekologisk status God God
Ekologisk status efter expertgranskning Måttlig
Figur 15. Klassificering av provfiskeresultatet enligt standardiserade bedömningsgrunder vid provfisket 2016. Figu- ren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Det sammanvägda värdet av p-värdena är sjöns ekologiska status med avseende på fisk. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av 0,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status.
Figur 16. Förändring av ekologisk status, med avseende på fisk, för provfisken genomförda 1989 till och med 2016.
Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet.Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av 0,46 Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekolo- gisk status.
0,00 0,10 0,20 0,30 0,40 0,50 0,60 0,70 0,80 0,90 1,00
P Antal fiskarter P Artdiversitet (antal) P Artdiversitet (vikt) P Fångst/nät (vikt) P Fångst/nät (antal) P Medelvikt i totala fångsten P Andel potentiell fiskätande abborrfiskar (vikt) P Kvot abborre/karpfiskar (vikt)
Ekologisk status God
Grytsjön
Tabell 8. Provfiske- och sjöuppgifter.
Tabell 9. Sammanfattande bedömningar
BESKRIVNING AV SJÖ OCH PROVFISKE
Grytsjön ingår i Emåns vattensystem, Virserumsåns avrinningsområde och är belägen cirka åtta kilometer nordväst om Åseda. Grytsjön är en näringsfattig skogssjö med ett medeldjup av 4,3 meter. Stränderna är mestadels steniga och blockrika, men även sand, häll och organogena bottnar förekommer. Sjön omges av barrskog med mindre inslag av myrmarker. Sjöns avrin- ningsområde är omkring femton kvadratkilometer stort och består mestadels av skogsmark med inslag av myrmark.
Enligt Länsstyrelsens fiskregister förekommer abborre, gädda och mört. Även sutare förekom- mer då de fångades i nätprovfiske 1998 och 2008. Inga kända utsättningar av fisk eller kräftor har gjorts i Grytsjön.
Provfisket genomfördes med sexton bottensatta nät två nätter mellan den 25 och 27 juli 2016.
Provfisket utfördes enligt standardiserad metodik för provfiske med översiktsnät (SIS, 2015).
Vid provfisket var det klart väder förutom den första morgonen då det var dimma. Under hela provfisket var det uppehåll och stilla. Fångsten bedöms därför inte ha påverkats negativt av rådande väderförhållande under provfisketillfället.
VATTENKEMI
Grytsjön var tidigare kraftigt försurad. Vattenkvaliteten har förbättrats tack vare kalkningen.
Under de senaste 20 åren har pH varit under målvärdet på 6 vid ett tillfälle, våren 2010. Sur- stöten 2010 kan sannolikt förklaras av att vintern 2010 var snörik och att vattenprovet därför innehöll en del surt smältvatten. Alkalinitetsvärdena var onormalt höga runt år 2000, men har blivit mer normala på senare år även om det förekommer en del svängningar. Vattnets för- måga att stå emot försurning har de senaste åren vid de flesta tillfällen varit god, även om det förekommer tillfällen då den varit sämre (Naturvårdsverket 2000).
Sjönamn Kalkåtgärdsområde Koordinater (RT90) Datum 1:a nätläggningen
Grytsjön 169 634428 146744 2016-07-25
Yttemperatur (C) Bottentemperatur (C) Siktdjup (m) Antal bottennät Antal pelagiska nät
25,3 8,5 2,5 16 0
Avrinningsområde Sjöyta (km2) Maxdjup (m) Omsättnings tid (år) Höjd över havet (m)
Emån 0,37 10,4 0,44 253
Försurningsgrad Måluppfyllelse kalk Rovfisk- eller karpfiskdominerad Ekologisk status - Fisk
2 Nej Rovfisk Måttlig
Figur 17. pH (kuber) och alkalinitet (cirklar) i Grytsjöns mitt och utlopp.
Siktdjupet under provfisket var 2,5 meter, vilket är på gränsen mellan litet och måttligt (Natur- vårdsverket 2000). Vattenfärgen har varierat men en ökande trend kan skönjas på senare år.
Tidpunkten för den ökade vattenfärgen stämmer tämligen väl med de stormar som härjade i området i mitten av 00-talet. På senare år har vattnet varit betydligt färgat till starkt färgat (Na- turvårdsverket 2000). De senaste decennierna har länets sjöar blivit mer färgade, ett mönster som även återfinns runt om i Nordeuropa.
0 5 10 15
1977 1980 1983 1986 1989 1992 1995 1998 2001 2004 2007 2010 2013 2016
Konduktivitet (mS/m)
0 50 100 150 200 250 300
Färgtal (mg Pt/l)
Figur 18. Konduktivitet (kuber) och färgtal (cirklar) i Grytsjöns mitt och utlopp.
Vattentemperaturen var drygt 25 grader i ytvattnet och 8,5 grader i bottenvattnet. Språngskik- tet återfanns på 3,5 meters djup. Från sex meters djup var det syrefritt eller nästan syrefritt till- stånd (Naturvårdsverket 2000).
Figur 19. Temperatur- och syreprofil vid provfisket i Grytsjön 2016.
0 0,2 0,4 0,6 0,8 1
2 3 4 5 6 7 8
1977 1980 1983 1986 1989 1992 1995 1998 2001 2004 2007 2010 2013 2016 Alk (mekv/l)
pH
0,0 1,0 2,0 3,0 4,0 5,0 6,0 7,0 8,0 9,0 10,0 0
2
4
6
8
0 5 10 15 20 25
Syrehalt (mg O2/l)
Djup (m)
Temperatur ºC
Temperatur Syrehalt
PROVFISKERESULTAT OCH ANALYS
Vid provfisket 2016 fångades abborre, gädda och mört. I bottensatta nät fångades totalt 542 fiskar med en sammanlagd vikt av 30 kilo. Fångsten dominerades av abborre. Den totala fångsten i bottensatta nät var ungefär dubbelt så stor som standardiserade jämförvärden för ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 200 meter över havet).
Fångsten per ansträngning av abborre var mer än dubbelt så stor som regionala jämförvärden.
Medelvikten var dock något lägre jämfört med medelvikten av abborrar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (47 gram).
Antal mörtar per nät var mindre än hälften av regionala jämförvärden medan fångstvikten var högre. Medelvikten var hög jämfört med medelvikten av mört från bottensatta nät i standardi- serade nätprovfisken i Sverige (42 gram).
Fångsten av gädda var hög vid provfisket. Gädda är ofta underrepresenterad vid nätprovfiske på grund av dess stillastående beteende och avlånga kroppsform. Fångsten påverkas i hög ut- sträckning av slump varför vidare analyser är svåra att göra utifrån ett nätprovfiske.
I extramaskan om 75 millimeter fångades fem sutare. Detta innebär att alla kända arter från sjön fångades vid nätprovfisket. Fångst i extramaskan redovisas inte i tabeller och figurer ne- dan.
Tabell 10. Fångstuppgifter för bottensatta nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar av liknande karaktär i ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 200 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 2013.
Abborre Gädda Mört Totalt
Antal 475 11 56 542
Vikt (g) 18003 6376 5451 29830
Antal per nät 29,7 0,7 3,5 33,9 Jämförvärde 10,7 0,2 10,3 20,8 Vikt per nät (g) 1125,2 398,5 340,7 1864,4 Jämförvärde 483 115,7 258,3 845
Antal % av tot 88% 2% 10% 100%
Vikt % av tot 60% 21% 18% 100%
Medellängd (mm) 115,1 461,4 201,2
Medelvikt (g) 37,9 579,6 97,3 238,3 Största individ (mm) 380 530 315
Minsta individ (mm) 40 350 110
Fiskens fångstdjup visar att det fångades mest fisk i den översta djupzonen. Samtliga fångade arter uppehåller sig gärna i det varma vattnet på grunda bottnar. Att det faktiskt fångades fisk i nät djupare än sex meter kan förklaras av att näten var 1,5 meter höga och därför kan delar av näten befunnit sig i vatten med tillräckligt hög syrehalt. Att fångsten var störst på den grund- aste djupzonen för att sedan falla med ökat djup får betraktas som normalt med tanke på före- kommande arter i sjön.
