Familjen är en betydande del i en ungdoms liv då föräldrarna i barndomen präglar hur ungdomens utveckling ser ut under ungdomsåren och senare i livet. Ungdomar med normbrytande beteende har ofta en bakgrund präglad av psykosociala problem bestående av exempelvis konfliktfyllda relationer med sina föräldrar, bristande omsorg från föräldrarna samt en otrygg anknytning gentemot föräldrarna. Familjebaserad behandling är därför inriktad på de aspekter i familjen som bidrar till att ungdomen utvecklar ett normbrytande beteende, exempelvis att förändra familjens negativa samspelsmönster samt det sätt som föräldrar bemöter ungdomen på. Ungdomens utveckling mot att bli en fungerande vuxen främjas av att hen har trygg anknytning, goda inre arbetsmodeller att referera till, är psykosocialt mogen samt innehar motivation till att möta
utmaningar. I studiens resultatavsnitt har flera identifierade specifika komponenter som visat sig vara särskilt verksamma i funktionell familjeterapi presenterats. Komponenterna har identifierats som särskilt verksamma både utifrån vad forskningen beskrivit som verksamt men även utifrån föräldrars och ungdomars upplevelser. Dessa specifika komponenter kan summeras till två övergripande teman: motivation och beteendefärdigheter. Följande avsnitt kommer att behandla dessa teman i FFT och hur de kan relateras till effekter av insatsen i ljuset av uppsatsens centrala begrepp, tidigare forskning samt anknytningsteori och psykosocial mognad.
Att inneha motivation är en förutsättning för att ungdomen och föräldrarna ska vilja fortsätta i terapin och för att familjen ska vara villig samt klara av att göra beteendeförändringar. En annan aspekt som gör det viktigt att familjen motiveras till att genomgå terapin är att FFT har särskilt verksamma komponenter som kan fungera som hjälp för att ungdomen ska utvecklas positivt och få en bättre övergång till vuxenlivet. Finns ingen motivation blir det svårt att genomföra terapin och därmed kan en möjlighet till positiv utveckling hos ungdomen hindras. För att familjemedlemmarna ska bli motiverade till att anta den utmaning som FFT innebär behöver de enligt Larson (2006) uppleva att FFT för dem mot ett gemensamt mål. De behöver uppleva att FFT är en möjlighet som kan förändra deras familjerelationer och minska ungdomens normbrytande beteende. Den första fasen i FFT avser just att engagera och motivera familjemedlemmarna men motivation är en aspekt som är viktig genom terapins alla tre faser för att familjen ska kunna klara av att genomföra beteendeförändringarna. I slutet av terapin behöver familjemedlemmarna vara motiverade till att göra det som krävs för att de ska klara av att upprätthålla de beteendeförändringar som gjorts för att FFT ska ge en långsiktig effekt på ungdomens normbrytande beteende och familjens funktion.
För att dämpa kriminogena riskfaktorer kopplade till ungdomens familj, som exempelvis en problemfylld relation mellan föräldrar och barn, syftar funktionell familjeterapi till att bygga upp skyddsfaktorer i familjen. Skyddsfaktorer är olika typer av beteendefärdigheter som kommunikationsstrategier, föräldrafärdigheter och omformulering. Inlärning av nya beteendefärdigheter gör att samspelet i familjen förändras, vilket fungerar skyddande för ungdomen och möjliggör en omformning av ungdomens inre arbetsmodeller, vilket på sikt kan leda till att ungdomen kan bli en psykosocialt mogen samhällsmedborgare. Den del av psykosocial mognad som FFT främst kan förändra är den del som innehåller aspekter av kommunikationsförmåga, tillit till andra och kunskap om sociala roller. För att ungdomen ska kunna utvecklas till en fungerande vuxen bör hen ha förmåga att kommunicera med andra samt förmåga att känna tillit till andra. Tilliten till andra är ofta tätt sammankopplad med hur ungdomens behov blivit bemötta under barndomen, vilket format ungdomens inre arbetsmodeller och det sätt som ungdomen ser på sig själv och världen. Genom att föräldrarna i FFT får öva på nödvändiga föräldrafärdigheter och lära sig att forma en allians med ungdomen kan ungdomen därför uppleva en ökad närhet till och förståelse från sina föräldrar, vilket kan omforma de inre arbetsmodellerna. De inre arbetsmodellerna kan även förändras genom att föräldrarna omformulerar sina negativa antaganden om ungdomen vilket gör att ungdomen får en förbättrad bild av sig själv.
Även om resultatet av denna uppsats visar att funktionell familjeterapi främst kan förbättra den del av ungdomars psykosociala mognad som har att göra med kommunikationsförmåga och tillit till andra, visar studien även att de andra två delarna av psykosocial mognad kan främjas av FFT. Den första delen av psykosocial mognad – förmågan att fungera självständigt, och speciellt aspekterna självtillit och identitet kan främjas genom den specifika komponenten omformulering. Eftersom föräldrarna med hjälp av terapeuten får lära sig att inte fokusera på ungdomen som orsak till familjens problem, utan istället omformulera de negativa känslor och antaganden de har om ungdomen till mer positiva beskrivningar, kan ungdomen genom det få en mer positiv självbild, ökat självförtroende och lära sig att lita på sin egen förmåga i högre grad. Dessa aspekter kan bidra till att ungdomens förmåga att fungera självständigt stärks. Den andra delen av psykosocial
mognad – förmågan att kunna interagera med andra på ett adekvat sätt, kan som tidigare nämnts främjas av FFTs fokus på inlärning av kommunikationsstrategier och alliansskapande till föräldrar och terapeut. Dessa färdigheter lär ungdomen att samspela med sina familjemedlemmar, ökar närheten och förståelsen för familjemedlemmarna vilket därmed även kan bidra till att öka tilliten till dem, vilket är en förutsättning för en god interaktion. Den tredje delen av psykosocial mognad – förmågan att kunna bidra till social sammanhållning, kan främjas genom de specifika komponenterna skapande av en gemensam problembild, alliansskapande och upprätthållande och underhållande av beteendeförändringar. Förmågan att kunna bidra till social sammanhållning avser förmågan att hitta andra individer som ungdomen kan identifiera sig med, känna samhörighet med forma allians till. När en gemensam problembild och en allians skapas i familjen kan det leda till ungdomen känner större samhörighet med sin familj och när kontaktvägar till andra prosociala relationer i ungdomens liv skapas främjas även ungdomens förmåga till att kunna bidra till social sammanhållning. De särskilt verksamma komponenterna i FFT bidrar således till att alla delar i ungdomens psykosociala mognad stärks.