Den inkluderade forskningen visar att det finns ett flertal specifika komponenter som visat sig vara särskilt verksamma i FFT. Dessa särskilt verksamma specifika komponenter presenteras i nedanstående figur.
Figur 3. Särskilt verksamma specifika komponenter i FFT
Skapande av engagemang och motivation är en särskilt verksam specifik komponent som återfinns i första fasen av FFT och handlar om att engagera och motivera familjemedlemmarna i behandlingen. Att familjemedlemmarna upplever engagemang och motivation förhindrar att de avbryter terapin och leder till att FFT resulterar i god effekt. Terapeuten skapar engagemang och motivation genom att inge framtidstro och förhoppningar hos familjen. Att klienten får hopp och tilltro klassas enligt Oscarsson (2009) som en gemensam komponent i de flesta behandlingsmetoder och omkring 15–20 procent av ett positivt behandlingsresultat kan förklaras av förväntningar på att en behandling ska ge god effekt. Skapande av engagemang och motivation som specifik komponent i FFT kan därför även klassas som en gemensam komponent som ger effekt i många olika behandlingsmetoder, vilket även kan förklara att den ger effekt i FFT. Något som FFT eftersträvar är att skapa en av familjen gemensam bild av problemet då ungdomen oftast pekas ut som orsak till problemet av sina föräldrar. En gemensam problembild skapas genom omformulering av negativa antaganden och känslor. Inkluderad forskning visar att skapandet av en gemensam problembild är främjande för allians och förbättrad kommunikation mellan föräldrar och ungdom. Parker och Benson (2004) menar att stöd från föräldrar gör att ungdomen får en mer positiv bild av sig själv. Det kan härledas till att individen enligt anknytningsteorin skapar sin inre arbetsmodell om sig själv utifrån föräldrarnas uppfattningar om ungdomen. Vidare kopplas stöd från föräldrar till att ungdomen har en lägre grad av kriminalitet (Parker & Benson, 2004). Om ungdomen inte har stöd från sina föräldrar ses det även som en kriminogen riskfaktor (Ahonen, 2012). När en gemensam bild av problemet skapas får föräldrarna lära sig att omformulera sina negativa antaganden om ungdomen vilket medför att problemet flyttas från ungdomen till hela familjen. Att föräldrarnas negativa antaganden om ungdomen omformuleras gör att ungdomen får en förbättrad bild av sig själv genom sina föräldrars omformuleringar, vilket kan leda till en förändrad inre arbetsmodell och därmed ett minskat normbrytande beteende. Det kan även vara en förklaring till varför denna specifika komponent är en särskilt verksam komponent i FFT. Steinberg et al. (2004) konstaterar att ungdomens psykosociala mognad främjas av stöttande föräldrar vilket leder till att normbrytande beteende minskar. Även det kan förklara varför skapandet av en gemensam problembild och omformulering är två särskilt verksamma komponenter i FFT då dessa leder till att ungdomen får mer stöttande föräldrar.
En annan specifik komponent som beskrivs vara särskilt verksam i FFT är alliansskapande. Allianser som lyfts fram är alliansen mellan förälder och ungdom samt alliansen mellan förälder/ungdom och terapeut. Att föräldrar och ungdom skapar allianser sinsemellan bidrar till ökad närhet och förståelse mellan dem vilket i sin tur främjar effekten av FFT. Om alliansen mellan föräldrar och ungdom inte fungerar utgör det en risk för att familjen ska avbryta terapin vilket då hindrar effekten av FFT. Vidare beskrivs en bristande relation mellan ungdom och förälder vara
Engagemang och motivation Skapande av en gemensam problembild Omformulering av negativa antaganden och känslor Alliansskapande Upprätthållande och underhållande av beteendeförändringar Inlärning av kommunikationsstrategier Inlärning av föräldrafärdigheter
en kriminogen riskfaktor (Ahonen, 2012). För att ungdomen ska uppnå psykosocial mognad behöver ungdomen besitta en grundläggande förmåga att samspela med andra i sin omgivning och det kräver att ungdomen kan känna tillit gentemot andra (Greenberger & Sørensen, 1974). När en allians mellan ungdom och förälder börjar fungera innebär det att ungdomen börjat känna tillit till sin förälder. Att de lyckats skapa en allians blir då främjande för ungdomens psykosociala mognad och minskar även den kriminogena riskfaktorn. Monahan et al. (2009) menar att en högre grad av psykosocial mognad bidrar till att normbrytande beteende hos ungdomen minskar, vilket därför kan visa på att alliansskapande är en särskilt verksam komponent i FFT.
En annan specifik komponent som är särskilt verksamma i FFT är inlärning av kommunikationsstrategier. Ungdomar och föräldrar får i FFT på olika sätt öva på att förbättra sin kommunikation och det kan leda till att de, med hjälp av terapeuten, hittar mer fungerande sätt att kommunicera på som inte skapar konflikter mellan dem. En relation där kommunikationen mellan förälder och ungdom inte fungerar ses som en kriminogen riskfaktor (Ahonen, 2012). Vidare behöver ungdomar ha en förmåga att kunna kommunicera med andra för att uppnå psykosocial mognad, vilket innefattar både att kunna göra sig förstådd samt att förstå andra (Greenberger & Sørensen, 1974). Att ungdomar och föräldrar på olika sätt får lära sig sätt att kommunicera som fungerar bättre kan göra att riskfaktorn avseende kommunikation minskar och istället blir till en skyddsfaktor för ungdomen. Dessutom kan förbättrad kommunikation främja ungdomens psykosociala mognad då det är viktigt att kunna kommunicera med andra och göra sig själv förstådd för att kunna utvecklas och mogna. Såväl kriminogena skyddsfaktorer som högre grad av psykosocial mognad leder till ett minskat normbrytande beteende vilket då kan förklara varför inlärning av kommunikationsstrategier är verksamt i FFT.
Inlärning av föräldrafärdigheter är en särskilt verksam specifik komponent i FFT som handlar om uppfostringsstrategier såsom konflikthantering, gränssättning, och föräldraroll. Om föräldrarna får lära sig att sätta gränser gentemot ungdomen är det enligt inkluderad forskning särskilt bidragande till att ungdomens normbrytande beteende minskar. En av de kriminogena riskfaktorerna är enligt Ahonen (2012) föräldrars negativa uppfostringsstrategier. När föräldrar får lära sig bättre och kanske mer positiva uppfostringsstrategier leder det således till att den kriminogena riskfaktorn minskar. Sett till psykosocial mognad främjas den hos ungdomen om föräldrarna använder uppfostringsstrategier som både sätter gränser men även ger ungdomen viss frihet (Steinberg et al., 2004). FFT fokuserar på gränssättning och föräldraroll, där föräldrarollen handlar om att kunna hålla en balans mellan att vara förälder och vän med sitt barn. Om föräldrar får hjälp med att sätta bättre och tydligare gränser gentemot ungdomen samt att tydliggöra sin roll som förälder främjas därmed den psykosociala mognaden hos ungdomen. Detta förklarar även varför inlärning av föräldrafärdigheter är särskilt verksamt för att minska normbrytande beteende.
Att familjerna efter att FFT avslutats får stöd och hjälp är avgörande för att de ska klara av att upprätthålla och underhålla de beteendeförändringar som skett under terapin. Enligt inkluderad forskning blir det lättare för familjer att upprätthålla och underhålla beteendeförändringarna om terapeuten under terapin haft en god metodföljsamhet, särskilt familjer där ungdomarna bedöms vara i riskzonen. Hart och Schwartz (2010) menar att en individs inre arbetsmodell kan förändras och att individer med otrygg anknytning kan modifiera sin arbetsmodell. Om de inlärda beteendeförändringarna fortsätter över tid efter avslutad terapi kan det leda till att ungdomens inre arbetsmodell och anknytningsmönster förändras till det bättre vilket leder till minskad kriminalitet (Hoeve, 2012). Därför är det av största vikt att hjälpa familjer med att underhålla och upprätthålla beteendeförändringarna då det i ett längre perspektiv kan bli gynnande för ungdomen genom en förändrad inre arbetsmodell och minskat normbrytande beteende.
Ungdomars och föräldrars upplevelser av funktionell familjeterapi
Inkluderad forskning beskriver föräldrars och ungdomars upplevelser av FFT samt vad de upplever har förbättrats i och med terapin. De aspekter som föräldrar och ungdomar upplever har förbättrats är deras livssituation, allians och kommunikation. Vidare upplever de att ungdomens normbrytande beteende har minskat i och med FFT. Flera aspekter kopplade till terapeutens egenskaper upplevs vara främjande för terapin på olika sätt. Dock finns även upplevelser av svårigheter som upplevts hindra effekten av FFT. I följande avsnitt kommer terapeutens egenskaper och upplevda svårigheter att diskuteras närmare.
Föräldrar och ungdomar beskriver flera upplevelser kopplade till terapeutens egenskaper som de anser fungerat främjande för terapin. Upplevelser som beskrivs är bland annat att terapeuten är empatisk, personlig och icke-dömande. Dessa egenskaper upplevs främja terapin då föräldrar och unga beskriver att dessa egenskaper medfört ett tryggt samtalsklimat, bidragit till att de vågat vara mer öppna och ärliga samt att de blivit mer engagerade och motiverade till terapin. Oscarsson (2009) menar att skapandet av en trygg och professionell behandlingsmiljö ses som en gemensam komponent och Lambert (1992) menar att ett positivt behandlingsresultat till stor del kan förklaras av just gemensamma komponenter. Specifika komponenter handlar om den teknik som används i en unik behandlingsmetod (Oscarsson, 2009). Om föräldrar och ungdomar upplever terapeutens egenskaper som positiva gynnas terapeutens tillämpning av de specifika komponenterna. Skulle terapeutens egenskaper upplevas negativa skulle det bli svårt för terapeuten att tillämpa specifika komponenter som att lära ut kommunikationsstrategier, eftersom familjen då kan ha svårare att ta till sig kommunikationsstrategierna. Därför kan det sägas att det att terapeutens egenskaper upplevs positivt av föräldrar och ungdom är en förutsättning för att de specifika komponenterna i FFT ska ha effekt.
Det som av föräldrar och ungdomar upplevs hindra effekten av FFT är svårigheter i inlärningen av nya kommunikationsstrategier, svårigheter i alliansskapande samt att för mycket vikt läggs vid ungdomens deltagande i terapin. När nya kommunikationsstrategier ska läras in uppstår det lätt konflikter och om alliansskapande mellan föräldrar och ungdom eller mellan föräldrar/ungdom och terapeut inte fungerar upplevs det hindra effekten av FFT. Individer med en otrygg anknytning har enligt forskning svaga sociala färdigheter, brist på empati samt svårigheter med att hantera ilska (Sutton, 2019; Marshall, 2010). Eftersom Hoeve (2012) visar att en otrygg anknytning har en signifikant inverkan på brottslighet kan många ungdomar som genomgår FFT tänkas ha en otrygg anknytning, vilket kan göra det svårare för dem att hantera ilska och lära sig att kommunicera på ett välfungerande sätt. En del föräldrar upplever att det läggs för stort fokus på ungdomens deltagande i terapin och att ungdomens negativa beteenden då hindrar effekten av FFT. Normbrytande beteende hos ungdomar härleds ofta till bristande psykosocial mognad. Psykosocial mognad handlar bland annat om att ungdomen ska kunna ha förmåga att kommunicera och samspela med andra i sin omgivning (Fine et al., 2018). Anledningen till att föräldrarna upplever att ungdomens negativa beteende hindrar effekten av FFT kan därför kopplas till att ungdomen har en bristande psykosocial mognad.