När punken först började synas och göra sig hörd i Sverige var det till en början med ett ömsesidigt stort motstånd både till och från den svenska musikrörelsen. I mina källor har jag sett tre huvudsak- liga anledningar till motståndet från punkarnas sida. Det handlar om en kritik mot att professiona- lismen med tiden tog ett allt starkare grepp om musikrörelsen, en utvecklad vi och dom-känsla spred sig som även ledde till en kombination av att punkens budskap inte nådde fram till musikrörelsen samtidigt som musikrörelsen till en början inte var villiga att lyssna till punkens budskap.
Kritiken mot professionalismen inom musikrörelsen är något som växer fram med åren. Inga Rexed lyfter fram hur en del band inom musikrörelsen har kommit ifrån vad de egentligen sjunger om och tar bandet Motvind som exempel. Rexed gör en jämförelse med punkband i Göteborg som har sina vanliga jobb vid sidan av musiken och inte lever på musiken som Mot- vind.350 Bertil Håkansson väljer att se positivt på den kritik som riktas från punkleden mot musikrörelsen utifrån det faktum att mycket av musikrörelsens ”egenaktivitet” har försvunnit i samband med att ”proffstanken” har börjat ta mer plats.351 Bengt Eriksson är den senaste källan av dessa tre och vid år 1980 ger han en återblick på situationen. Han lyfter fram att punkens motstånd till musikrörelsen inte handlar om själva rörelsen utan snarare på sättet den utveckla- des, främst hur professionalismen fick företräde gentemot ”allaktivitet och allmusik” där alla
348
Jan Peterson, ”Saxat ur kontakten” (1979), s 7, källa 9B. 349
Ibid. 350
Inga Rexed, ”Vår punk bild – Är den sann” (1978), s 7, källa 2. 351
uppmuntrades att delta och ingen ansågs bättre än den andra. Eriksson ser professionaliseringen som ett sätt för musikerna att nå ut genom turnéer och album i Sverige. Baksidan av detta är bildandet av ett ”proffsigt A-lag” med hög medelålder bland musikerna och även en dålig åter- växt för nya band då en del amatörer ”skrämts till tystnad”.352
Till en början var glappet stort mellan punken och den svenska musikrörelsen. Mycket handlade enligt Janne Nilsson om att de unga punkarna inte ansåg att musikrörelsen fanns på deras villkor då deras ålder och situation såg helt annorlunda ut. Nilsson tar som exempel hur musikrörelsen vid det sena 70-talet hade börjat nära sig det svenska folkhemmet353 – något punken till stor del revolterade mot. Bengt Eriksson är inne på samma spår som Nilsson och tar upp hur musikrö- relsens ”åldringar” anklagades för att inte känna till de unga punkarnas situation av idag och helt enkelt bara försöka tvinga på dem politiska lösningar på allt och sist men inte minst, spela ”tråkig” rock. Musikrörelsen gjorde sitt bästa med att slå tillbaka genom att kalla punken opolitisk. Men enligt Eriksson var det en mindre lyckad strategi då många av de stora punkbanden spelade på de svenska Rock mot rasism-konserterna.354 Även Håkan Lahger stämmer in i punkens kritik av musikrörelsen och ser det inte som något konstigt att den unga och arga generationen punkare varken litar på etablissemanget eller den kommersiella skivindustrin. Men han påpekar även hur musikrörelsen och den politiska vänstern har fått utstå mycket kritik för att vara ”stelbent, tråkig samt musikaliskt konservativ”.355 Håkan Lahger och Thore Sonesson tar gruppen Ebba Grön som exempel och menar att det inte är konstigt att de inte känner någon gemenskap med banden från musikrörelsen då deras texter är anpassade för en äldre och mer progressiv publik.356
Dom som skriver texter om förortsbarnen för den progressiva medelålderspubliken.
Håkan Lahger och Thore Sonesson, Musikens Makt 1978357
Ifall motsättningarna var som störst i början när punken kom så började det hända saker med tiden i relationen mellan punken och musikrörelsen, men det skedde i olika takt i landet. Intervjuade Lars Sundestrand ger 1980 en bild av stora motsättningar i Göteborg där punkband och musikrö- relseband inte ens spelade på samma konsert till skillnad från Stockholm där gemensamma kon- serter hölls.358 Stina Helmerssons syn på saken handlar om en musikrörelse som inte riktigt hängde med och såg den nya ”säkerhetsnålspunken” som ett hopplöst fall samtidigt som punkarna
352
Bengt Eriksson, ”Den nya musikrörelsen och den gamla”, (1980), s 32, källa 38. 353
Janne Nilsson, ”Den nya musikrörelsen” (1985), s 101, källa 1. 354
Bengt Eriksson, ”Popmusiken 78-79” (1978), s 362-363, källa 48. 355
Håkan Lagher, ”Blågula protestrockare” (1980), s 332, källa 42. 356
Håkan Lagher och Thore Sonesson, ”Punk o sånt: Ebba Grön” (1978), s 13, källa 19. 357
Ibid. 358
själva tyckte att musikrörelsen var samma sak som ”en samling tröga småfetingar i 30-årsåldern”. Ingen bra början kan tyckas, men från hösten 1978 började punksinglar att distribueras via både SAM och Plattlangarna.359 Mats Lundgren tar även upp den nya situationen där musikrörelsens skivbolag tvingades söka efter punkband som ville spela in. Enligt Tore Berger som intervjuas så missade den annars så nyfikna musikrörelsen först punken. Till att börja med var inte heller alla band intresserade av att spela in skivor då musiken ansågs dö. Denna åsikt ändrades med åren och Tore Berger anser att konkakten mellan punken och musikrörelsen vid 1980 har blivit bra.360
Relationen var som sagt inte den bästa när punken plötsligt började dyka upp runtomkring i Sverige och kräva uppmärksamhet från bland annat musikrörelsen. Lars Åberg menar att många av punkarna såg musikrörelsen som ”en samling insnöade nötter, som delar ut recept mot sam- hällets krämpor” och fortsätter sedan att beskriva musikrörelsen med ”Den som vet allt behöver inte lyssna – och blir därför inte heller tilltalad”.361 Bengt Eriksson lyfter även han fram hur musikrörelsen inte nått fram till punken som under sitt första stadium i Sverige huvudsakligen sjöngs på engelska. Det som däremot lockade dessa punkare var den unga rocken från England.362 Även Johan Peder Dahl ser under 1977 punkens bristande intresse för musikrörel- sen som ett stort nederlag och undrar ifall det var en ”egen musikkultur” punken var tänkt att skapa och inte bara hänga på en välpacketerad ungdomsrevolt från USA och England.363