Att vara punkare i en tid när man knappt visste vad punk egentligen var, kan inte vara det lättaste. Idag är det lätt att använda sig av ständigt uppdaterade informationskanaler som
Wikipedia – den fria encyklopedin eller YouTube – broadcast yourself ifall man vill ta reda på
information om något nytt inom musik, dans eller nästan vad som helst. Då ska man ha i åtanke att punken slog igenom i en tid när informationskanalerna var betydligt långsammare än idag. Genom att många trender idag kan få stor genomslagskraft via exempelvis Internet blir man inte beroende av storstädernas puls på samma sätt som tidigare. Men visst kommer storstäder att ligga i framkant med olika trender, även om trenderna har större möjlighet att fortare sprida sig till ett brett spektra.
Med anledning av långsammare informationskanaler var det svårt att alltid få saker och ting rätt, till en början i alla fall. Detta är självklart inget som är unikt för punken utan även de som tidigt intresserade sig för jazzmusiken hade svårt att få till ”ord och ton, kroppsspråk och kläder” enligt Fornäs.390 Något som kan ses som både för- och nackdel är att man i punkens barndom till viss del kunde vara med att utforma vad punk var för något. Ingen kunde säga emot dig då ingen visste säkert i början. Något som punkarna däremot fick dras med under de första åren var missförståndet som uppstod när en del tidiga punkare som valde bära hakkors i syfte att chock- era. Det första intrycket som många hade fått satt helt enkelt kvar länge trots att många punkare deltog vid exempelvis Rock mot Rasism-konserter m.m.
Just hakkorsen är också ett exempel på hur tiden kan påverka en situation, det som inte passar in suddas bort eller mörkas över, allt för att visa upp en acceptabel bild idag. Det som är självklart som tonåring blir det inte alltid ifall man ska återberätta tonårstiden 30 år senare. De hakkors en del tidiga punkare smyckade sig med är exempel på detta. Att den samtida boken Svensk punk
1977-81 tar upp hakkorsen beror nog sannolikt på att det är en ambitiöst skriven bok. I övrigt är
just hakkors ett exempel på vad man gärna vill glömma bort. Många unga punkare av idag känner säkerligen inte till förekomsten då det inte är något man gärna skyltar med. Samtidigt är
390
det en del av punkens svenska historia. Viktigt att poängtera än en gång är att hakkorsen inte hade en koppling till nazism eller högerextrema rörelser, utan de användes för att provocera. Det var inte bara punken som i sin barndom kantades av osäkerhet inför vad som var punk och inte, Fornäs berättar hur allt som skramlade eller svängde mer än vanligt under 20-talet beteck- nades som jazz. Generellt sett blev det nya och ovanliga som man inte kände till punk under 70- talet eller jazz under 1900-talets början. Under jazzens genombrott i Sverige blev skivorna en viktig informationskanal då det var ytterst få som hade möjlighet att åka över till USA och gäs- tande artister hörde länge till ovanligheterna. Skillnaden vid punkens genombrott var att majo- riteten av inspirationen togs från England och endast en mindre del från USA. En trolig anled- ning var att England geografiskt låg mycket närmare och under 1978 var det även många unga som passade på att åka på språkresa eller på egen hand. En resa till England gick betydligt lättare att spara till än en resa till USA. Idag har avståndets inverkan minskat radikalt för sprid- ning av nya trender och ett tydligt exempel är det japanska Lolita-modet som fått fotfäste i Sverige, mycket genom olika communitys på Internet.
Att de svenska punkarna fick inspirationen utanför Sverige är det ingen fråga om. Däremot är det tydligt att när modepunkarna kopierade den brittiska punken rakt av, valde Rågsvedsfalangen att ta till sig av den musikaliska inspirationen från band som brittiska Clash och för att senare även inspireras av den svenska musikrörelsen, främst genom att sjunga på svenska. Än en gång bör man tänka sig tillbaka 30 år i tiden och hamnar då i ett Sverige där många hade läst engelska i skolan men inte exponerats på samma sätt som idag av engelskan som språk. Idag känns engelskan som ett mer naturligt språk att sjunga på för många band och det är även något man kan se på exempelvis låttexter eller höra på uttal. Utifrån ovanstående förändras även betydelsen av att sjunga på engelska eller svenska, valet blir inte lika stort idag som det var tidigare. Mitt intryck är att den utländska scenen var viktigast i startskedet när allt var nytt och man visste lite. Men ifall man jämför den punk som sjöngs på svenska av Rågsvedsfalangen och Sex Pistols skandalartade framträdanden vet jag inte riktigt hur mycket inspiration som jag kan se däremellan.
Frykman tar upp den pinsamma situationen en del präster ställdes inför när de ombads att uttala sig om ungdomarna på dansbanorna kring 40-talets Sverige i boken Dansbaneeländet. Då en dansbana ansågs som en opassande plats för en präst att vistas på var det därmed även svårt för prästerna att yttra sig om något de inte hade erfarenhet av. I en undersökning var det däremot bara ett fåtal präster som öppet uttalade att de saknade egen kunskap om situationen och därför inte kunde ge ett tillfredsställande svar. Utifrån detta kunde nog majoriteten av de präster som svarade
inte bygga sina svar på egen erfarenhet i alla fall. Det finns här en likhet i situationen mellan pun- ken och musikrörelsen där den senare valde att smutskasta punken mycket kraftigt till en början. Punkarna anklagades för att vara styrda av kommersiella krafter och helt ointresserad av politiska frågor. Att musiken sedan var raka motsatsen till musikrörelsen, snabb och högljudd, gjorde inte saken bättre. Det intressanta är här hur företrädarna för musikrörelsen kände till allt detta om pun- karna på ett tidigt stadium. Samtidigt kommer det fram att den enda personen från musikrörelsen som setts på punkspelningar var Leif Nylén från Blå Tåget – samma band som Ebba Grön gjorde en cover av under det mer välbekanta namnet Staten och Kapitalet 1980. Visst blev klimatet bättre med tiden mellan punkarna och folk från musikrörelsen, men visst undrar man ifall musik- rörelsen höll en god fasad för kommande samarbeten med punkarna i en tid då musikrörelsen säkerligen även själva måste ha känt att de var på väg mot slutet av sin tidigare gyllene epok.