Mottagande och engagemang

Vid frågan om vilket typ av arbete respondent 2 gör på skolan svarar hen att det inklu- derar att informera och diskutera genusfrågor och normkritisk pedagogik med arbetsla- get och samtliga kollegor på skolan. Hen har varit med och anordnat ett pedagogiskt

40

café där de trots bra planering fick ett ganska svalt mottagande. Hen säger att det verkar finnas ett inbyggt motstånd hos vissa lärare mot den här typen av frågor, med lärare som säger att “det här med genus, det skiter jag i, det är inte viktigt”, vilket respondent 2 anser vara ett tjänstefel. Respondent 2 säger att “det jag skulle önska är att det fanns ett genuint engagemang hos alla, och med det engagemanget så tror jag att resten kommer mer naturligt” och att det i dagläget främst är “eldsjälar” som redan är engagerade, som driver de normkritiska frågorna i skolan. Enligt hens uppfattning “så krävs det att man är lite nytänkande och generellt sett så tycker jag inte att lärarkåren är det. Det är myck- et bekvämligheter, att vara kvar i gamla spår” vilket försvårar hens arbete på skolan och hen menar på att det är allas skyldighet att arbeta med frågorna på skolan.

Respondent 3 svarar på frågan om hur mottagandet har varit med att det har varit “väldigt svalt måste jag säga. Dom säger “jaja” och så kommer man inte så mycket längre, så är det ofta.” Hen anser att andra frågor prioriteras före och att hen måste kämpa för sin sak men att intresset eventuellt kommer börja öka när eleverna blir enga- gerade i referensgrupper och även de börjar driva frågan. När det kommer till fortbild- ning på skolan, som är valfri för lärarna, tycker respondent 3 att

Det som är lite synd med frivilligheten är ju att dom som är intresserade av att jobba med de här frågorna kommer till föreläsningarna, så att vi får ju bara vatten på vår kvarn om man säger så, men de som kanske skulle behöva det här väldigt mycket inte dyker upp eftersom det inte är någon obligatorisk närvaro.

Hen menar att arbetet med normer är en process som kommer ta lång tid att etablera i undervisningen. Att intresset oftast finns hos de som redan har viss kunskap och intresse kan kopplas till lärarens friutrymme som Jarl & Rönnberg (2010) pratar om. Det inne- bär att lärarna själva lägger upp sin undervisning, och de som har intresse för den här typen av frågor är troligtvis mer benägna att prioritera och vilja lära sig mer om ämnet, när tillfälle ges. Samtliga respondenter i vår undersökning har alla haft ett intresse innan de började arbeta med frågorna. Även författarna av samtliga tidigare undersökningar som vi tagit del av har också uppmärksammat detta och fått det bekräftat av sina re- spondenter att det krävs ett eget intresse för att dels undervisa och prioritera frågorna och dels för att få utbildning (Berg & Nilsson 2012, Hägglöf 2009, Gunnarsson 2012). Det är egentligen inte speciellt anmärkningsvärt att lärare väljer att undervisa om ämnen där de har tidigare kunskap och känner sig bekväma men däremot är det märkligt att det ska krävas ett intresse för att kunna få utbildning i ämnet, speciellt som det är svårt att

41

ha ett intresse för något som en inte har någon kunskap om. Det blir en omöjlig situation att ta sig ur om ingen annan än den individuella läraren tar ansvar för att alla lärare ska få utbildning, antingen på lärarutbildningen eller fortbildning för de som redan arbetar som lärare.

Respondent 2, 3 och de som respondent 4 utbildar vittnar alla om ett subtilt motstånd bland kollegor i deras verksamhet mot normkritiska arbetssätt och till och med ett ifrå- gasättande av själva genusproblematiken. Detta tyder på att lärarna på de undersökta skolorna är ouppdaterade då Skolverkets rapport vittnar om att diskriminering, kränk- ningar och trakasserier i skolan är tydligt kopplade till normer (Skolverket 2009). Det visar att det som står i skollagen om att huvudmannen ska se till att skolan och dess personal bedriver ett målinriktat arbete för att motverka kränkande behandling (Skolla- gen 2010) inte uppfylls. Samtliga säger att de måste jobba mycket med att medvetande- göra faktiska normer på skolan, där många av kollegorna är ovetandes om dessa och problematiken de innebär. Respondent 4 menar att det är först när lärarna är medvetna om normerna på skolan och i klassrummet som det sedan går att starta ett arbete kring normerna. Hen säger att det kan kännas både tungt och obekvämt och att när “du satt på dig dina glasögon så gör dom att du kommer märka mer och mer, och tänka att det aldrig tar slut” och menar att det är ett konstant arbete med sina egna normer och sig själv. Ovan citat överensstämmer med Björkman och Kumashiros tankar om att det kan kännas jobbigt och vara känsligt att inse att en själv är normbärare (Kumashiro 2002, Björkman 2011). Berg & Nilsson och Gunnarsson beskriver liknande situationer på de skolor de undersökt, där okunskap och ointresse är stora hinder för det arbete personalen vill genomföra (Berg & Nilsson, Gunnarsson 2012). Att skolpersonal överlag saknar kunskap om normkritiskt arbete är något som samtliga undersökningar visar på, men ett kanske ännu större problem är att det verkar finnas ett utbrett ointresse bland lärare att arbeta med frågorna, vilket innebär att många väljer att inte göra det. Detta visar på ett stort implementeringsproblem, där lärarna anser att de själva har rätt att bestämma vad de ska undervisa om och där situationen kan vara sådan att de anser att deras profess- ionella kunskap väger tyngre än de beslut som kommer från högre instanser (Rothstein 2001). Återigen handlar det om att kunskap och intresse är tätt sammankopplat och att intresset kanske väcks först när det finns en kunskap att utgå från. Som vi redan visat på anser även många lärare att det är svårt att komma på metoder och arbetssätt. Just därför diskuteras olika normkritiska metoder ofta på de utbildningar som respondent 1 och 4

42

driver. Avslutningsvis går det att sammanfatta avsnittet om implementering med att de flesta lärare varken förstår, kan eller vill genomföra de beslut som är tagna och därför inte heller arbetar på det sätt som är beslutat.

43