Musik som metod för språkutveckling

Under vår undersökning provade vi också med att delta i smågrupper med sex, sju barn i musik- och sångstunder där meningserbjudande skapades och barnen studerades för att se hur de tog emot dessa erbjudanden. Syftet var att fokusera på barnens språk under samlingen där både vi och barnen agerade som aktörer. Här är ett av exempel där lärarstudenten tar pedagogens roll: Pedagogen spelade gitarr och satt i ringen med åtta barn. Alla sjöng och klappade händerna tillsammans. Efter sångens slut ställde pedagogen frågor till barnen "Hur många gånger gjorde ni handklapp vid ordet klappa?". Alla barn prövade med handklappning igen och svarade att "Det var två gånger". Pedagogen bekräftade att barnen gjorde rätt. Sedan förslog hon att barnen skulle klappa efter barnens namn. Hon vände sig till barnet bredvid och frågade vad barnet heter. Barnet svarade Sara. En annan flicka, Victoria hoppade in i samtalet och svarade med mycket förtjust röst "Jag vet, jag vet...Man klappar fyra gången för Sara har fyra bokstäver!". Resten av barnen prövade och de var inte överens med Victoria "Nej, det stämde inte. Det blir bara två gånger med handklappning när vi säger Saras namn". Victoria prövade själv och nickade "Ja, det var faktiskt bara två gånger". Hon såg lite tveksamt ut och funderade ett tag till och prövade handklappning själv. Till sist undrade Victoria "....men Sara skrivs med fyra bokstäver!". Pedagogen gav barnen god tid att diskutera, pröva och hitta svar innan hon kom in igen i deras konversation. När barnen var överens om lösningen bekräftade pedagogen att det är rätt att Sara stavas med fyra bokstäver och att ordet består av två stavelser. Pedagogen förklarade vidare att stavelser är ett ljud som man höra vid varje ord. När man säger Sa-ra, hör man två ljud, d.v.s. två stavelser.

I denna situation kan man se barnens medvetenhet om stavelsestruktur och Håkansson (1998: 21) hävdar att i tidig barnsspråksutveckling finns det en stavelsestruktur som består av varannan konsonant och varannan vokal. Händelsen var ett samspel och interaktion mellan barn-barn/pedagoger-barn och Söderbergh (1988: 85) hävdar att vi genom kommunikation ökar barnens språkutveckling successivt. Pedagogen hade båda roller i denna situation, pedagogens och observatörens roll. I pedagogens roll ingick det även att använda musik med rytmer och takt samt att introducera för barnen de nya begrepp som nämnts tidigare. Hon var medveten om att upprepa begreppet "stavelse" många gånger eftersom att "lära sig begrepp är en viktig sida av att utveckla språket som tankeverktyg" (Ladberg, 2003: 94). Både pedagogen och barnen var väl samspelta och delaktiga under tiden aktiviteten pågick. Piaget och Vygotskij betonar vikten av samspel som främjar kunskapsutveckling (se Dahlgren et al.

2006:91) och i denna händelse är det barnens språkutveckling. Ett annat perspektiv i lärande är lärande med konsten där man använder musik i syfte att illustrera eller levandegöra något (Lindström 2002: 122). Pedagogens vilja att barnen skall lära känna begreppet "stavelse", eller fenomenet stavelse, ses som lärandets objekt i kombination med lärandets akt, metoder som utgår ifrån sångtext och rytmik till barnens egna namn. Händelsens element som en form av lärandets objekt, lärandets akt i "klappa med händerna" är grunden i den utvecklingspedagogiska ansatsen som sker i kombination med den sociokulturella ansatsen. Det som spelar en stor roll här är att kommunikation och interaktion mellan pedagog och barn från början till slut också spelar en stor vikt.

Barnens tankar och deras interaktion med pedagogen visade sig tydligt i en annan musikstund där ett okänt instrument introducerades för barnen. Innan vi visade och introducerade instrumentet cittra bad vi barnen att de skulle blunda. Barnen blev häpna när de såg instrumentet, därefter ställde de många frågor som till exempel, "Vad heter den? Hur den låter? Hur kan man spela den? Är den tung? Hur många strängar har det? Kan vi få känna på den? Gör det ont i fingrarna när man spela den?". Vi lugnade barnen och de fick höra hur cittran låter medan den som spelade tonade in instrumentet. (Klicka på denna videolänk

Deltagandeobservation). Det kunde observeras hur alla barnens sinnen aktiverades. Barnen lyssnade för första gången på cittra och de var helt koncentrerade, tysta och deras ögon fascinerade och fokuserade på musiken. I detta moment blev musik till något som påverkade barnen, de fokuserade på musik, deras kroppar blev stilla och avslappnade. Rummets atmosfär var lugn och skön. (Klicka på länken Melodi av cittra).

Efter att barnen hade lyssnat på några korta melodier, vilka kan ses som ett meningserbjudande där barnens känslominne och fascination skapades, berättade barnen för oss hur de tänkte och kände efter att ha lyssnat på cittra. Här kom Corinne (3½ år) med ett kort svar "Den var bra" medan lite större barn beskrev mer om sin emotionella upplevelse som till exempel pojken, Mathieu (5 år) "Jag känner mig riktig bra och glad. Något känner som magi". Dessa utsagor visar på att barnen har olika språkkunskap och ordförråd beroende på vilka språkutvecklingsstadier de befinner sig i och hur deras personligheter är. Detta visar även följande beskrivning från en "äldre" flicka, Annabella (5 ½ år) "Den gör mig glad men ibland spännande också ledsen". Vi kan se skillnad mellan Corinnes, Annabellas och Mathieus svar och Strömqvist (2010: 69) skriver att de större barnen, ungefär vid fem års

ålder, har utvecklat de grundläggande samtalsfärdigheterna mer och kan göra en fullständig kommentar samt ge återkoppling.

Cittraspelaren erbjöd barnen olika variationer genom att spela olika tonhöjder och även genom att använda hård och mjuk teknik. Genom denna metod kan barnens förmåga förstärkas med att sortera, kategorisera, minnas det de hörts. Barnen berättade efteråt att det gjorde ont i öronen om man spelade på ett speciellt sätt (barnen pekade på instruments position) dessutom med mjuk musik kände de sig lugnare än med hårt eller snabbare tempo. I denna situation fanns olika lärandets begrepp/lärandets objekt (mjuk, hård, högre, lägre). Barnen, särskilt de små barnen, visade förmåga att kunna skilja på begreppen. Vi upprepade medvetet ofta dessa begrepp för barnen under pågående aktiviteter.

Hjärnforskare Jan Fagius (2001) påpekar i sin bok att alla delar av hjärnan är aktiva vid musiklyssning/musikövning samt vid andra aktiviteter av kognitiv art. Det finns många olika perceptionsnivåer när musiken pågår, bland annat: lyssna, känna igen; beröras känslomässigt - emotioner; utföra musik genom att sjunga (ljuda, kombinera med språk) och att spela (fin - grov motorisk aktiviteter) och till sist att improvisera (Fagius 2001: 61). Återigen, genom att introducera instrumentet cittra, erbjöds lärande med musik och genom musik i denna situation. En cittra ses som ett fysiskt redskap kombinerad med interaktionen mellan alla aktörer, barn och pedagoger, vilket skapar en musikalisk miljö. Försöket med cittran visar på ytterligare ett sätt hur den musikaliska miljön stimulerar språkutvecklingen genom att barnen får beskriva med egna ord sina upplevelser när de lyssnar på cittran.