Respondentens förmodan att länsstyrelsen i framtiden kommer att ställa krav på att över- förmyndarna/nämnden har viss utbildning grundar sig i, förklarar denne, att de situatio- nerna där det ofta vållar problem är när det sitter en ensam politiskt tillsatt överförmyndare som på deltid skall sköta hela verksamheten och övriga tiden utför andra uppgifter. Re- spondenten välkomnar sådana krav och menar på att den här typen av verksamhet enligt dennes erfarenhet inte kan skötas på det sättet. Det ställs stora krav på en överförmyndar- verksamhet och det är svårt för en ensam person att utföra det arbetet vid sidan av exempel- vis andra uppdrag. Respondenten ser stora fördelar med att ha verksamheten organiserad som en nämnd, men instämmer med att frågan, huruvida överförmyndarverksamheten är en verksamhet som skall tillsättas politiskt också behöver ses över. Respondentens personli- ga åsikt är att övergripande frågor gällande exempelvis verksamhetsorganisationen och bud- getering sköts väl av de politiskt tillsatta, men att det vid den dagliga handläggningen, ex- empelvis vid en fastighetsförsäljning i ett enskilt ärende, har respondenten svårt att se att en politiskt vald person skulle göra ett annorlunda arbete än en anställd handläggare. Bedöm- ningen i det enskilda fallet är inte beroende av några politiska åsiktsskillnader.
Det som enligt respondenten bidrar till att nämnden gör ett tillfredställande arbete är ut- över den ytterligare delegationsmöjligheten till studenterna, att de har en låg personalom- sättning med en stabil grupp bestående av två handläggare och en enhetschef varav alla är jurister, samt två stycken assistenter med tio års erfarenhet inom nämnden. Alla de arbetar således på olika delegation från nämnden. Ledamöterna i nämnden består av tre personer varav en är ordförande och en är vice. Ordförande har professionen barnmorska, en av le- damöterna har tidigare varit riksdagspolitiker och även arbetat med överförmyndarfrågor och den tredje är rektor. De tre ersättarna har lite olika bakgrund, en av dem har arbetat inom socialtjänsten. Ledamöterna själva sitter inte med enskilda ärenden utan handlägg- ningsarbetet är delegerat på de uppräknade anställda. En gång i månaden har handläggarna föredraganden för ledamöterna med förslag på beslut, där ledamöterna sedan måste bifalla förslaget med majoritet. Ledamöterna sitter endast, tillsammans med enhetschefen, med övergripande frågor om verksamheten. Respondenten tycker att den här arbetsfördelningen är bra med politiskt valda som sköter det övergripande och anställda som kan arbeta med
de enskilda uppdragen på heltid och på så sätt får en nära kontakt med ärendena. Det blir en högre professionalitet på det sättet tycker respondenten. Respondenten utesluter dock inte en möjlighet att hela verksamheten skulle kunna delegeras.
Respondenten tycker att det känns väldigt tryggt med den här organisationen jämfört med hur det ser ut inom andra kommuner. Denne tror att den främsta orsaken till en otillräcklig tillsyn är bristande rutiner. Att den ansvarige missar att begära in någon handling eller att en ställföreträdare inte har kommit in med en årsräkning. Respondenten bekräftar att de enda lagstadgade rutinerna som finns avser uppgiften att förvalta egendom och beträffande de övriga uppgifterna som ett ställföreträdarskap kan innefatta är det av stor vikt att verk- samheten har en bra ledning med en enhetschef som kan fastställa bra rutiner och riktlinjer för tillsynen. Respondenten ser en möjlighet i att länsstyrelsen här kan komma in och bidra med riktlinjer och fastställa någon form av miniminivå.
8
Analys – Är lagstiftningen tillräcklig för att uppnå
ett rättssäkert ställföreträdarskap?
8.1
Inledning
Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare fyller en väldigt viktig funktion i dagens samhälle. Många samhällsförändringar har bidragit till det ökade behovet av ställföreträdar- skap. Som nämnts i bakgrundsavsnittet får bland annat inte anställda inom vård och om- sorg hantera de hjälpbehövandes tillgångar vilket tidigare var vanligt förekommande. Be- träffande de hjälpbehövande med nedsatt förmåga på grund av ålderdom är det heller inte längre en självklarhet att dessa kan få assistans av sina anhöriga. Det bland annat på grund av att det blir allt vanligare att de anhöriga bor på längre geografiskt avstånd. Förändringar inom psykiatrin har också skapat en kategori av personer som tidigare vistades på olika vårdinstitutioner, men som nu bor i eget boende och har ett stort behov av assistans för att sköta sig själva och sina angelägenheter. Förutom dessa behov av mer permanent karaktär finns även de ställföreträdarskap som anordnas för kortvariga situationer avseende specifika rättshandlingar. Exempelvis ett godmanskap för att bevaka bortavarandes rätt i dödsbo. Dessa fyller också en viktig funktion för att säkerställa att den hjälpbehövandes intressen blir tillgodosedda.
Som även framgick av bakgrunden, har både godmanskap och förvaltarskap ökat markant i flertalet av landets kommuner. Samtidigt uppger överförmyndarna/nämnderna att det är allt svårare att hitta lämpliga personer. Med det ökade befolkningsantalet och det faktum att många människor idag lever längre kommer utvecklingen med det ökade antalet hjälp- behövande sannolikt att fortsätta i den riktningen. Samhället har även genomgått radikala förändringar till följd av den tekniska utvecklingen och det ökade informationsflöde som vi nu dagligen förses med. I detta informations- och tekniksamhälle har inte bara användandet av assistans för att tillägna sig specialkompetens blivit vanligare för genomsnittsmänniskan, utan utvecklingen har med stor sannolikhet bidragit till att allt fler människor har problem med att uppfylla de krav som dagligen ställs på oss. För äldre och sjuka som redan tidigare hade svårigheter att klara sig på egen hand, kan nu ha det närmast omöjligt att tillförskaffa sig nödvändiga tjänster och information. Ett exempel som blir allt vanligare är olika före- tags- och institutioners hänvisning till telefontjänster och framför allt hemsidor på Internet istället för att ha lokala besöksplatser.
Ställföreträdare ansvarar inte bara för den hjälpbehövandes hälsa och att denne har en till- fredställande tillvaro utan tillsammans förvaltar de ett tillgångsvärde av väsentlig storlek. Till följd av de komplicerade sammansättningar av uppgifter och ansvar som ett ställföre- trädarskap i dag kan innebära, är lagstiftningens krav för att en person skall anses behörig och kvalificerad att utföra uppdraget, tillsammans med bestämmelserna om tillsynen över utförandet, av allra högsta grad viktiga.
I det följande förs en diskussion där olika omständigheter tas upp, hänförliga till kompe- tens- och behörighetskraven samt tillsynen, vilka enligt min mening bör beaktas vid ett ställningstagande huruvida reformbehov av lagstiftningen föreligger, eller om den får anses tillräcklig för sitt ändamål. Förutom den information som återges från tidigare kapitel ut- görs analysen endast av mina åsikter och analys.