Naturkunskap 6
Hjernquist, Jönsson, Lönnevik & Uvebrant, 1997 (s 14-17)
Jorden och månen
Jorden är vårt hem i universum. Ett hem i ständig rörelse. På ett år fullbordar jorden ett varv i sin bana runt solen. Samtidigt roterar jorden kring sin egen axel, jordaxeln. Ett sådant varv tar bara ett dygn. Runt jorden rör sig månen. Det tar 27 dygn för månen att göra ett varv. Allt är regelbundet och välordnat, styrt av dragningskrafterna mellan him- lakropparna. Natt och dag, årstider, solförmörkelser och månförmörkelser är resultat av denna regelbundenhet. Människan har i alltid mätt tiden efter dessa regelbundenheter.
När du tittar på månen ser du alltid samma sida av den. Det beror på att månen rote- rar ett varv kring sin egen axel samtidigt som den gör ett varv runt jorden. Vill du veta hur det fungerar kan du göra så här: Gå runt en kamrat samtidigt som du hela tiden vän- der ansiktet mot kamraten. Då märker du att du har vridit dig själv ett varv på samma gång som du gått ett varv runt din kamrat.
Om vi vill veta hur månen ser ut på baksidan, måste vi sända upp en farkost som fo- tograferar baksidan. Det har vi också gjort. Du har nyss läst om rymdsonderna, som har besökt och fotograferat vårt solsystem. Bilderna från månens baksida visar att den är lika ogästvänlig som framsidan. Den är också fylld av slätter, kratrar och berg. Förr, när man bara tittade på månen genom kikare, kallade man slätterna för hav. Nu vet vi att det är stora lavaslätter. Det finns ingen luft runt månen, den saknar atmosfär. Därför saknar den ett skyddande hölje. Det innebär också att månen har stora temperaturskillnader mellan natt och dag, från minus 150 grader till plus 100 grader Celcius.
Månen lyser inte med eget ljus. Istället fungerar den som en jättestor spegel för sol- ljuset. Vi ser olika delar av den belysta månytan beroende på var månen befinner sig i sin bana runt jorden.
När månen befinner sig mellan jorden och solen kan vi inte se den alls. Då säger vi att den är i nedan. När månen har flyttat sig en bit i sitt månvarv, kan vi se en tunn skära av den belysta ytan. Då sägen vi att det är nymåne. När månen rört sig ett kvarts varv runt jorden kan vi se att halva månytan är belyst. Detta kallar vi halvmåne.
Efter ytterligare cirka en veck kan vi se hela månytan belyst. Vad kallar vi en sådan måne? Under månens fortsatta bana runt jorden minskar den belysta delen av ytan. Vi får halvmåne igen och till slut försvinner månen för att snart bli ny igen.
Förmörkelser
När jorden med sin måne rör sig runt solen händer det ibland att månen hamnar mitt emellan jorden och solen. Då skymmer månen solen och vi får en solförmörkelse. Ibland skyms solen helt och förmörkelsen blir total. Det händer inte ofta och nästa totala sol- förmörkelse i Sverige äger rum först år 2126. När månen skymmer endast en del av so- len kallas förmörkelsen för partiell. Sådana solförmörkelser är något vanligare.
På samma sätt som månen kan hamna mellan solen och jorden, kan jorden hamna mellan solen och månen. Då kommer månen in i jordens skugga och månen blir förmör- kad. Månförmörkelser inträffar nästan varje år.
Tideräkning
Årstider
Jordens årliga bana runt solen är inte riktigt cirkelformig. I januari är jorden närmast solen och i juli längst ifrån. Skillnaden mellan januari och juli är inte stor och det är inte den här lilla skillnaden som ger oss sommar och vinter. Att vi får olika årstider beror istället på att jordaxeln lutar.
På bilden ser du hur jordaxeln alltid pekar lite snett när jorden går runt solen. På så sätt får det ena halvklotet mera sol under ena halvåret och sedan blir det det andra halv- klotets tur att njuta av mera sol under nästa halvår. Tydligast märks det vid polerna, där sex månaders vinter avlöses av sex månaders sommar. Mitt emellan polerna, vid ekva- torn, blir skillnaderna knappast märkbara. Där kan man säga att det är sommar året runt.
Tid
Vårt sätt att mäta tid hänger samman med jordens rotation, månens bana runt jorden och jordens bana runt solen. Den tid det tar för jorden att vrida sig ett varv kring sin egen axel kallar vi ett dygn. Det tar 24 timmar. Eftersom vi mäter dygnet i förhållande till so- len, kan vi använda ett solur som klocka. I ett riktigt solur finns en pinne som har samma lutning som jordaxeln. När solen skiner blir det skugga från pinnen på ett cirkelformat band. Den skuggan fungerar både som tim- och minutvisare. På dagen! Om solen skiner! Ordet månad hänger förstås samman med ordet måne. Mellan två nymånar är det 29,5 dygn. Vi vill ha jämna dygn på en månad. Ofta är det 30 eller 31. Ett år är den tid det tar för jorden att gå ett varv runt solen. Det tar 365,2422 dygn. För att få hela dygn på ett år har vi bestämt att ett år är 365 dygn långt. Men eftersom ett år egentligen är 365 och ett fjärdedels dygn tappar vi ett dygn när det har gått fyra år. Därför inför vi ett år med 366 dygn vart fjärde år. Det kallar vi för ett skottår.
Olika kulturer har använt olika sätt att räkna. I den muslimska kulturen spelar månen en viktig roll. Därför är den muslimska kalendern en ren månkalender där tolv månvarv, eller 354 dygn, blir ett år. Det flesta kalendrar tar hänsyn till solen. Det var påven Grego- rius XIII som utarbetade den kalender vi har idag. Den internationellt använda tideräk- ningen följer denna gregorianska kalender. I Sverige har vi använt den sedan 1753.