4. Skandinavisk utblick
4.2 Norge
4.2.1 Historisk utveckling av laglottsinstitutet
Den germanska rätten ligger till grund för laglottsbestämmelsen i Norge.141 Fram till införandet av arveloven 1854 var det inte mycket arvlåtaren själv kunde disponera över genom testamente. Genom införandet av arveloven 1854 blev det endast bröstarvingar som hade rätt till ett ovillkorligt krav på arv. Laglottsdelen bestämdes då till 3/4 av arvlåtarens förmögenhet vilket betydde att 1/4 avsåg den disponibla kvoten som arvlåtaren fritt kunde förfoga över.142 I förarbetena till arveloven så framgår det att laglottsreglerna ska verka för likabehandling mellan bröstarvingar och att man vill undgå en osmaklig kamp om att föräldrarna favoriserar mellan barnen. Laglottsreglerna var också ett sätt att främja bröstarvingarnas självständighet och inte göra det möjligt för föräldrarna att hota sina barn med att göra dem arvlösa för att kunna kontrollera barnens beteende.143
137 Laglotten benämns pliktedel i Norge och tvangsarv i Danmark. 138 Se avsnitt 3.3.5.
139 Lødrup, Nordisk arverett, s. 55. 140 Lødrup, Nordisk arverett, s. 38. 141 SOU 1925:43 s. 293.
142 Lødrup, Peter & Asland, John, Arverett, 7 u., Gyldendal Juridisk, Oslo, 2018, s. 112 [cit. Lødrup, Arverett]. 143 Lødrup, Arverett, s. 124
27 En stor förändring av laglotten skedde 1918 genom att det infördes en beloppsbegränsning av laglotten. Om arvlåtaren efterlämnade sig en stor förmögenhet kunde arvlåtaren skänka bort den delen av kvarlåtenskapen som översteg två miljoner kronor till ideella ändamål. Utöver detta kunde arvlåtaren även i tillägg till den 1/4 som avsåg den disponibla kvoten även skänka ytterligare 1/2 av kvarlåtenskapen mellan en miljon och två miljoner.144
Reglerna kring laglottens storlek ändrades 1937 så att storleken på laglotten reducerades till 2/3 av arvlåtarens förmögenhet. Anledningen till att man då minskade laglottens storlek var bland annat att man ansåg att testamentsfrihetens begränsning var allt för stor i jämförelse med dansk och svensk rätt där laglottsbegränsningen var 1/3 respektive 1/2 av arvlåtarens kvarlåtenskap. Samtidigt som man reducerade laglottens storlek så införde man även en beloppsbegränsning på laglotten. Denna gräns satte man till 200 000 kr per person för arvlåtarens barn eller 50 000 kr per barnbarn. Denna beloppsbegränsning gjorde att arvlåtaren fick en större del än 1/4 att själv disponera över genom testamente så länge varje bröstarvinge fick ut minst beloppsgränsen i arv.145
4.2.2 Gällande rätt
Arvsrätten och laglottsinstitutet regleras idag i lov om arv m.m. från 1972 som har sin grund i arveloven från 1854.146 Huvudregeln om laglotten finns i 29 § ALN och där står det att storleken
av laglotten är 2/3 av arvlåtarens förmögenhet. Laglottens storlek är alltid densamma oavsett hur många arvingar det finns. Beloppsregeln som infördes 1918 kan dock begränsa storleken på laglotten. Beloppen har ändrats genom tiden och 1985 skedde senaste höjningen till 1 000 000 kr147 för varje barn och 200 000 kr148 för varje barnbarn. Anledningen till höjningen var kronans reducerade värde så man anpassade beloppsgränsen efter det.149 Om arvlåtarens barn har avlidit först så blir det arvlåtarens barnbarn som får ärva på grund av istadarätten. Den avlidna barnets del av laglotten fördelas då på barnbarnen. Men även om laglotten är 1 000 000 kr för barn så har varje barnbarn rätt till 200 000 kr var, oavsett om det då totalt blir mer eller mindre än 1 000 000 kr.150
En aspekt som särskilt lyfts kring varför den begränsning av laglotten som beloppsregeln innebär är viktigt är när det kommer till generationsskifte och överföring av näringsverksamhet. Överföring av näringsverksamhet är något som oftast är löst innan en arvlåtare avlider. Men om verksamheten inte har förts över finns en reglering i 33 § ALN som gör det möjligt för arvlåtaren att testamentera en hel verksamhet till endast en eller vissa av sina bröstarvingar. För att göra detta krävs bekräftelse från Kungen (Justitiedepartementet) och det finns särskilda krav för att få ett sådant samtycke. Men genom beloppsbegränsningen i 29 § ALN sätts 33 § ALN ur spel eftersom en verksamhet som skulle falla in under 33 § ALN är så gott som alltid större
144 Ot. Prop. nr 14 (1937) Om forandringer i arvelovgivningen, s. 5 [cit. Prop. nr 14]. 145 Prop. nr 14, s. 5.
146 Denna lag var gällande rätt under författandet av denna uppsats. En lagändring sker 2021-01-01, se nedan 4.2.4. 147 Motsvarande ca 950 000 SEK.
148 Motsvarande ca 190 000 SEK. 149 Lødrup Arverett, s. 119. 150 Lødrup Arverett, s. 120.
28 än beloppsreglerna så det finns möjlighet att lösa laglottsproblematiken för de andra bröstarvingarna genom den istället.151
Förutom laglotten finns även något som kallas forlottsrett i Norge som regleras i 36 § ALN. Forslottsrett innebär att om arvlåtaren efterlämnar bröstarvingar som inte har fått en fulländad uppfostran har de bröstarvingarna ett särskilt skydd som ger de rätt att få ut en summa av kvarlåtenskapen för att säkra sin uppväxt. Forslottsretten går före övriga bröstarvingars anspråk på arv, även laglotten, och handlar inte om en rättvis fördelning mellan bröstarvingar utan endast om behovet av ekonomisk hjälp. När det kommer till storleken på den ekonomiska hjälpen så är den behovsanpassad och hänsyn ska tas till vad barnet får i arv, om barnet ha några egna tillgångar, om barnet får en trygg uppväxt på annat sätt samt hur arvlåtaren har bidragit till utbildning för sina andra barn om det finns några. Även hemmavarande barn har rätt att få viss ekonomisk hjälp enligt forslottsretten. Vid en bedömning av storleken för det ska det beaktas bröstarvingens insatser i hemmet, utsikter i arbetslivet, storleken på arvslotten och den ekonomiska situationen som helhet.152
Till skillnad från Sverige så finns det ingen lag i Norge som skyddar bröstarvingarna mot gåvor som arvlåtaren gett under sin livstid. Föräldrar kan därför välja att skänka hela eller delar av sin förmögenhet till endas ett av deras bröstarvingar eller till någon helt utomstående utan att bröstarvingar kan hävda att det kränker deras laglott senare vid ett arvskifte. Om föräldrar har gett olika mycket till sina bröstarvingar under sin livstid men att de vill att det ska vara lika mellan barnen kan föräldrarna om de vill bestämma att de givna gåvorna ska anses som förskott på arv och senare räknas av från bröstarvingarnas laglott. Att gåvor ska ses som förskott på arv sker till skillnad mot Sverige alltså inte automatiskt utan är något som föräldrarna själva måste ange.153 Det har föreslagits att avräkning av förskott på arv ska ske automatiskt men det
förslaget möttes av stor kritik bland annat av Den norske dommerforeningen och Den norske avokatforeningen. Förslaget fick kritik eftersom de menade att en sådan lagförändring skulle kunna resultera i bråk och ovänskap genom att barn som har rätt till arv då går genom vad föräldrarna har givit till de andra syskonen åren innan arvlåtaren avlidit.154
Arvlåtaren har möjlighet att binda laglotten genom reglerna om båndleggelse som finns i 32 § ALN. Båndläggelse innebär att arvlåtaren vid särskilda tillfällen kan inskränka på rätten för bröstarvingen att råda fritt över arvet. Avkastningen av laglotten tillfaller bröstarvingen med fri förfoganderätt medan själva laglotten begränsas på så sätt att den ska förvaltas efter de regler som gäller för omyndigas tillgångar eller på ett liknande sätt som har motsvarande säkerhet och avkastning. Har arvlåtaren bundit laglotten så kan inte bröstarvingen göra sig av med den på något sätt eller pantsätta den. Laglotten är också skyddad mot krediter och mot borgenärer. Det är arvlåtaren som bestämmer hur länge laglotten ska vara bunden. Det kan antingen vara en bestämd tid, när något speciellt inträffar eller hela bröstarvingens liv. Efter bröstarvingens död så upphävs bundenheten och arvet tillfaller dess arvingar på vanligt sätt.155
151 Lødrup Arverett, s. 133.
152 Lødrup, Nordisk arverett s. 75 ff. 153 Lødrup, Arverett, s. 125 f. 154 Lødrup, Arverett, s. 144 f. 155 Lødrup, Arverett, s. 132 f.
29 I norsk rätt finns det även ett undantag som gör det möjligt att göra en bröstarvinge helt arvlös i 34 § ALN. Att göra en bröstarvingen arvlös är något som är möjligt om bröstarvingen är över 18 år samt om bröstarvingen har begått brott mot arvlåtaren, även om det inte finns något krav på att bröstarvingen är eller har blivit straffad för brottet. Möjligheten att göra en bröstarvinge arvlös är en reglering som tillämpas väldigt sällan. För att det ens ska vara möjligt så krävs bekräftelse från Kungen (justitiedepartementet) eftersom ett sådant ingrepp i laglottsreglerna kräver legalitets-och rimlighetskontroll. Om en bröstarvinge blir av med sin arvsrätt så ska arvet fördelas så som om bröstarvingen vore avliden före arvlåtaren.156
Precis som i Sverige finns det en reglering som gör det möjligt för efterlevande make/maka att få en viss del i arv före bröstarvingar har rätt att få ut sin laglott.157 Denna möjligeht kallas i Norge rätten till minstearv och regleras i 6 § ALN och är bestämt till fyra gånger prisbasbeloppet. Minstearvet är både en fördelningsregel och en skyddsregel mot dispositioner som arvlåtare kan göra i testamente. Om arvlåtaren efterlämnar sig en kvarlåtenskap som är mindre än fyra prisbasbelopp betyder det att efterlevande makes/makas rätt till minstearv gör att hen ärver allt som finns, även om det finns bröstarvingar. Om arvlåtaren inte har några bröstarvingar utan de närmsta arvtagarna som arvlåtaren efterlämnar sig är föräldrar eller syskon är istället minstearvet för efterlevande make/maka sex prisbasbelopp.158 Även efterlevande sambor har en viss rätt till arv. Om kriterierna för sambor är uppfyllda så har sambor rätt till fyra prisbasbelopp enligt 28 b § ALN om de har, ska få eller har haft gemensamma barn eller om samboskapet har varat i mer än fem år och arvlåtaren då också fastslagit att sambon ska ärva genom testamente. Rätten för arv till sambor går precis som minstearvet till make/maka före bröstarvingars rätt till laglott och om arvlåtarens efterlämnade förmögenhet är mindre än fyra prisbasbelopp så ärver sambor allt och bröstarvingarna blir utan arv. Rättighet för sambor att ärva varandra kan avtalas bort genom testamente men det krävs då att den efterlevande sambon var medveten om testamentet före arvlåtarens död.159
Efterlevande make/maka kan även välja att sitta kvar i oskiftat bo. Om efterlevande make/maka sitter kvar i oskiftat bo medför det att bröstarvingar inte får ut sin laglott direkt utan måste vänta till båda föräldrarna är avlidna. Det betyder att efterlevande make/maka får full dispositionsrätt över boet. Det är upp till efterlevande make/maka att avgöra om hen vill sitta kvar i oskiftat bo eller om skifte ska genomföras så länge det endast finns gemensamma bröstarvingar. Om det även finns särkullbarn så krävs det deras samtycke för att efterlevande make/maka ska kunna sitta kvar i oskiftat bo. I de fall där arvlåtaren efterlämnar både särkullbarn och gemensamma bröstarvingar är det möjligt att skifta boet för den delen som tillfaller särkullbarnen och sedan är det möjligt för efterlevande make/maka att sitta kvar i oskiftat bo.160
156 Lødrup, Arverett, s. 134. 157 Se avsnitt 3.2
158 Lødrup, Arverett, s. 70 f. 159 Lødrup, Arverett, s. 81 ff.
160 Lødrup, Peter & Asland, John, Oversikt over arveretten, 9 u., Cappelen Damm Akademisk, Oslo, 2019, s. 27
30 4.2.3 Diskussioner som förts kring gällande rätt
Precis som i Sverige så har laglotten i Norge kritiserats. Lødrup är en av de som har framfört kritik mot laglotten och de argument som finns för att laglottsinstitutet ska finnas kvar. För det första menar han att lagen för laglott är skriven med bakgrund i att arvingarna är minderåriga och i behov av arvet för att säkra en viss levnadsstandard efter att en förälder avlidit. Den argumentationen menar Lødrup inte vinner någon tyngd eftersom arvingar oftast är medelålders när arvet skiftas. Han menar att det inte finns något socialt hänseende där vuxna, självförsörjande människor kan ha rätt till ett visst belopp i arv som arvlåtaren själv inte vill att de ska få. För det andra så menar han att argumentet att barn inte kan bli hotade av sina föräldrar att bli arvlösa och att barn tack vare det är mer självständiga att välja vad de själva vill göra inte heller har något värde idag. Om detta var ett så viktigt argument så borde även större förmögenheter vara skyddade för detta, något de inte är på grund av beloppsbegränsningen som finns. För det tredje så finner Lødrup inte argumentet att bröstarvingar tack vare laglotten kan göra det möjligt att planera framtiden ekonomiskt som ett argument som håller eftersom bröstarvingar i Norge inte är skyddade mot att arvlåtaren under sin livstid skänker bort sin egendom. Som ett fjärde och sista argument så menar Lødrup att reglerna om laglott inte längre uppfyller syftet om att alla bröstarvingar ska behandlas lika. Arvlåtaren kan fortfarande under sin livstid fördela sin egendom hur hen vill utan att det måste vara rättvist. Genom beloppsbegränsningen så kan arvlåtare om det finns stora förmögenheter även se till att bröstarvingar inte blir likabehandlade i hänseende av arv.161
Lødrup menar att det är svårt att hitta en lämplig och bra anledning till att regleringen om laglott ska finnas kvar så som det är i norsk rätt idag med bakgrund i ovanstående. Reglerna som finns är inkonsekventa och argumenten för att bevara dem är felaktiga. Problemet är att detta är ett område som styrs av känslomässiga åsikter och där rättstraditionerna är djupt rotade.162
Även Asland pekar på att det finns flera saker som är olämpliga med laglotten som finns idag eftersom tvingande regler är svårt att få passa till alla situationer som kan uppstå. Men han menar även på att det finns många olika sätt att anpassa laglottsregleringen på för att nackdelarna med regleringen ska minskas. Laglotten uppfyller fortfarande ett syfte och att det finns goda grunder för att ha kvar den, men att det kanske kan behövas en reform. Ett förslag som han lyfter fram är att införa en möjlighet att skjuta upp utbetalning av arvet, något som har införts i Nederländerna. Han lyfter även att man kan behovsanpassa laglotten på ett sätt som görs i Louisiana, USA. Där finns det en åldersgräns på 23 år för laglott men med möjlighet att även bröstarvingar över 23 år skyddas om de har särskilda behov. Behovet av underhåll är det som är avgörande där.163
161 Lødrup, Peter, Arverett, 5 u., Gyldendal, Oslo, 2010, s. 103 ff. [cit. Lødrup, Arverett 5e upplagan]. 162 Lødrup, Arverett 5e upplagan s. 106 f.
163 Asland, John, Kan pliktdelsarv forsvares i en moderne arverett, Tidsskrift for familierett, arverett og
31 4.2.4 Ny lag från 2021
Den 9 maj 2019 beslutade Stortinget om en ny lag om arv som ska ersätta ALN från 1972 och att den ska börja gälla från den 1 januari 2021.164 I den nya lagen så förändras beloppsregeln
som idag finns i 29 § ALN. Istället för den fasta summa på 1 000 000 kr så ska beloppsregeln nu vara 15 prisbasbelopp.165 Ytterligare en ändring med den nya lagen är att beloppsgränsen för barnbarn som tidigare fanns i de fall då barnbarnen ärver om föräldern har avlidit innan mor/farföräldern har tagits bort. Beloppsregeln om 15 prisbasbelopp gäller nu för alla led. Det vill säga att om arvlåtarens barn är avliden och har efterlämnat sig två barn så ärver de två barnen hälften var av de 15 prisbasbeloppen som deras förälder skulle ha ärvt om hen var vid livet.166
I den proposition som först lades fram så föreslogs att laglotten skulle vara 25 prisbasbelopp.167 Men efter att förslaget hade varit ute på remiss så sänktes beloppsregeln till 15 prisbasbelopp istället.168 Genom att inte sätta en fast summa utan prisbasbelopp gör att beloppet för laglott
kommer öka i takt med löneutvecklingen. För 2020 är prisbasbeloppet 101 351 kr169 vilket gör att laglotten nu motsvarar ca 1 500 000 kr.170