Nostalgi

Nostalgi härstammar från ett personligen upplevt förflutet men ligger även i det nuvarande då det inte är en direkt produkt av det förflutna (Davis 1977:416). Vad som kännetecknar nostalgi är att det kommer ur att man sörjer ett förflutet som inte längre är som det var, som man hoppades att det var eller som man trodde att det var (Lowenthal 1983:8) och att det framställer det förflutna som mer positivt än det nuvarande (Davis 1977:417). Mills (2006:368ff.) använder uttrycket ”nostalgia for the lost Istanbullus” som hon menar är en nostalgisk föreställning som strävar efter att bevara minnet av multikulturell tolerans och förneka det våld som skapade en distinktion mellan turkar och minoriteter i Turkiet.

6.3.1 Det perfekta grannskapet

Nurie berättar att hennes grannskap på tiden då den grekiska minoriteten var av större antal var perfekt. Ziyah föreställer sig att det skulle vara som förr och att det skulle vara bättre om den grekiska minoriteten fortfarande bodde kvar, och Ömer säger att det absolut skulle vara en skillnad om de bodde kvar idag för att grannskapet var rent och prydligt förr och grekerna var ordningsamma människor. Nurie talar även om att hon upplever grannsämjan som sämre idag än då minoriteterna bodde i hennes område.

Denna glorifiering av det förflutna kan förklaras med David Lowenthals (1985:8) ord om att ”nostalgia is a memory with the pain removed” och att man sörjer ett landskap som man inte längre tycker är vad det var, vad man trodde det var eller vad man hoppades att det var. Att respondenterna beskriver sina grannskap som perfekta, ordningsamma och bättre förr behöver inte betyda att deras grannskap verkligen var bättre förr men att de porträtterar minnet av förr som ljusare för det är så de önskade att det vore. Uttrycket ”nostalgia for the lost Istanbullus” stämmer överens med vad respondenterna uttrycker. Mills (2006:371) menar i denna nostalgi ligger en känsla av att minoriteterna tog med sig en del av Istanbuls karaktär när de flyttade vilket går att finna i exempelvis Ziyahs ord om att allt skulle bli som förr om de kom tillbaka.

6.3.2 Nostalgi kring multietnisk tolerans

Ferruh berör ämnet multietnisk tolerans då han berättar om sina grekiska vänner och säger att man inte brydde sig om etnisk tillhörighet och att man aldrig kallade varandra grek eller turk. Han säger att greker var som turkar och att relationerna byggdes på att man levde sina liv på samma sätt. Nurie omnämner att man tolererade varandras religiösa tillhörighet då hon berättar att hon följde med sina grekiska vänner till en, för personer av ortodox kristen tro, religiös sevärdhet. Detta är även något Ömer berör då han beskriver att man i grannskapet firade varandras religiösa högtider. Minnen om multietnisk tolerans, som Mills (2006:371) menar blivit en kulturell diskurs som genomsyrar näst intill alla berättelser om Istanbul, kan förmörkas av berättelser om 6-7 septemberhändelserna. Detta för att händelserna bygger på förtryck av en etnisk grupp och att berättelser om dem på så sätt hjälper till att skapa kategorierna ’turk’ och ’minoritetsbefolkning’ (ibid. 383).

Risken för att minnen om multietnisk tolerans förmörkas av berättelser om 6-7 septemberhändelserna kan vara en förklaring till varför respondenterna hellre talar om vänskapen och grannsämjan, och om att även turkiska affärer blev attackerade i upploppen,

framför det faktum att grekerna speciellt attackerades på grund av sin etniska tillhörighet. Nostalgin kring den multietniska toleransen kan även vara anledningen till att våld mot grekerna och förstörelsen av bostäder tillhörande den grekiska minoriteten förnekas av alla respondenter förutom Ziyah. Mills (2006:383) menar att minnet av upploppen är allmänt förnekat i Kuzguncuk och att man inte talar om minnet av dem. Hon förklarar detta ‘icke- ihågkommande’ med att händelserna förstör den nostalgiska bilden av den multietniska toleransen och de goda relationerna mellan turkarna och minoritetsbefolkningen som präglar många berättelser.

Att händelserna skulle vara allmänt förnekade kan förklara den intervju där respondenten inte ville beröra ämnet 6-7 septemberhändelserna. Respondenten menade att om jag hittade någon som ville berätta om händelserna hade jag tur. Förnekandet av händelserna kan vara ett försök att av respondenten att behålla den goda bilden av relationer mellan greker och turkar.

6.3.3 Nostalgins motsägelser

Mills (2006:383) menar att berättelserna om 6-7 septemberhändelserna avslöjar motsägelserna i det nostalgiska minnet av Kuzguncuk. Mills (2006:384) fann att efter ett flertal intervjuer med samma personer blev nostalgin kring den multietniska toleransen motsagd. I början av mitt samtal med Nurie berättar hon att hon såg sina grekiska vänner som sina bröder och systrar och att de gjorde utflykter tillsammans. Men senare i samtalet när jag frågar henne hur 6-7 septemberhändelserna påverkade henne visar hon inga tecken på att bry sig nämnvärt då hon säger att hon inte var intresserad av händelserna och att hon var upptagen med sitt eget liv. I vad Nurie säger kan en motsägelse, likt den Mills (2006:384) funnit i sina intervjuer, skönjas. Om grekerna var som hennes bröder och systrar och om livet på den tiden var så mycket bättre än idag borde hon åtminstone nämna att 6-7 septemberhändelserna, som faktiskt var orsaken till att hennes vänner gav sig av och livet förändrades, påverkade henne på något plan. Detta kan tyda på att den multietniska toleransen gestaltar sig genom en nostalgi som är en sorg för ett minne som är rekonstruerat från vad det förflutna verkligen var, till vad man hoppades att det var.

Dock finner jag inte i de andra respondenternas berättelser några motsägelser i det nostalgiska minnet kring den grekiska minoriteten. I exempelvis Ferruhs berättelse går ingen motsägelse att skönja. Han visar genom vad han säger och genom sin känslostämning att hans saknad av sina vänner idag är lika stark som vänskapen var då de fortfarande bodde kvar i Istanbul och han berättar även om 6-7 septemberhändelserna med en fokusering på att han

skyddade sina vänner. Då han berättar att han skyddade sina vänner under händelserna stärker han bilden av den multietniska toleransen genom berättelser om 6-7 septemberhändelserna. Detta istället för att, som Mills (2006:383) menar, förstöra bilden av den multietniska toleransen genom berättelser om händelserna.

Att genom nostalgin till det förflutna skapa en bild av multietnisk tolerans och det perfekta grannskapet kan vara ett försök att förneka det våld som den grekiska minoriteten utsattes för under 6-7 septemberhändelserna. Genom förnekandet av våldet förnekas även den distinktion mellan greker och turkar som våldet skapade. En ytterligare förklaring som kombinerar teorin om kollektiv skuldkänsla och teorin om nostalgi kan vara att respondenterna använder nostalgin som strategi för att undvika upplevelse av kollektiv skuldkänsla. Försöket att undvika kollektiv skuldkänsla skulle kunna vara det nuvarande syfte som föranleder nostalgi för det förflutna.