Minnets gestaltning av 6-7 septemberhändelserna bland gruppen av istanbulbor i Beyoglu domineras av den allmänna förstörelse som upploppen orsakade. Butiker som förstördes och gator som var täckta med textilier och krossat glas framträder starkast i respondenternas minnen av händelserna. Majoriteten av respondenterna menar att våldsamma gärningar mot människor och förstörelse av bostäder och religiösa byggnader inte förekom under upploppen. Angående de bakomliggande förövarna till händelserna beskylls händelserna på Cypern och grekcyprioternas president Makarios. Endast en av respondenterna beskyller den turkiska regeringen för att ha planerat upploppen. Som deltagande i upploppen pekas immigranter från Anatolien och personer från andra platser i Turkiet ut.
Respondenterna berättar alla att ett stort antal av den grekiska minoriteten emigrerade till Grekland efter händelserna. Rörande grekernas bostäder minns respondenterna att de såldes eller hyrdes ut och att hyror samlades in genom advokater eller vänner.
Minnet av Istanbuls grekiska minoritet vid tiden för händelserna kännetecknas hos respondenterna av grannsämja och vänskap. Respondenterna berättar om multietnisk tolerans och menar att deras grannskap var perfekta då den grekiska minoriteten fortfarande var av stort antal i Beyoglu. De upplever att det uppstod en viss spänning mellan turkar och greker under en tid efter händelserna men några av respondenterna har kvar sina grekiska vänner än idag.
Genom jämförelsen mellan minnet av 6-7 septemberhändelserna och den akademiska historieskrivningen om ämnet framkom det att en diskrepans föreligger. Angående själva upploppen är skillnaden mest signifikant rörande våldsamheter mot människor och förstörelse av bostäder. Historieskrivningen säger att mellan 15 och 37 greker dödades, att omkring 200 kvinnor våldtogs och att det totala antalet förstörda bostäder uppgick till 3 500 stycken. Dessa våldsamheter och förstörda bostäder är något flera av respondenterna påpekade inte alls förekom. Beträffande vem eller vilka som utpekas som förövare föreligger en brist på överensstämmelse mellan vad istanbulborna berättar och vad den akademiska historieskrivningen redogör för. I historieskrivningen är den turkiska regeringen som bakomliggande förövare väl omskriven, men endast en av respondenterna nämner detta i
intervjuerna. Makarios, som nämns som den bakomliggande förövaren i intervjuerna, tas inte alls in i diskussionen om förövare i historieskrivningen. Det finns dock en överensstämmelse mellan minnet hos istanbulborna och historieskrivningen angående upprorsmakarna, båda menar att personer från andra delar av Turkiet deltog i upploppen.
Att ett stort antal av den grekiska minoriteten emigrerade från Istanbul efter händelserna uppger både historieskrivningen och respondenterna. Dock beskriver historieskrivningen tiden efter händelserna som mycket problematisk för den grekiska minoriteten. Detta är något respondenterna inte minns, inte berättar om eller kanske inte vet. Angående bostäder ägda av greker som såldes eller hyrdes ut finns inget att läsa i historieskrivningen. Fokus ligger där på de förstörda bostäder som stod orörda under flera år efter händelserna och att endast en liten del av skadeståndet den turkiska regeringen blev skyldiga kunde betalas ut.
Att jämföra minnet av den grekiska minoriteten med vad den akademiska historieskrivningen redogör för visade sig svårt. Detta då jag inte funnit litteratur som berör relationerna mellan turkar och greker vid tiden för händelserna. De slutsatser som går att dra är att Mills (2006) funnit liknande berättelser om grannsämja och vänskap under den studien hon utförde i en annan stadsdel i Istanbul. Vrynois (2005:531ff.) bekräftar att det under upploppen förekom att turkar hjälpte och försvarade greker, vilket är något som respondenterna berättar. Av det totala resultatet från jämförelsen mellan minne och akademisk historieskrivning kan slutsatsen dras att det föreligger en tydlig diskrepans.
Att respondenternas minnen gestaltar sig som de gör kan förklaras med att de använder sig av strategier för att undvika upplevelse av kollektiv skuldkänsla. Detta snarare än att de upplever själva skuldkänslan i sig. Angående vem som beskylls för deltagande i upploppen görs en distinktion mellan turkar från Istanbul och turkar från andra delar av Turkiet. Detta kan förklaras med att ett fåtal medlemmar ur den förövande gruppen beskylls för att minimera skulden hos gruppen som helhet. Rekonstruering av minnet för att skapa en legitimering av gruppens handlande är en förklaring till att berättelser om händelser på Cypern som inträffade år 1963, kopplas till anledningarna till 6-7 septemberhändelserna.
Att man önskar minimera allvaret i skadan som orsakades är en annan strategi för undvikande av kollektiv skuldkänsla. Strategi att minimera allvaret i skadan för att undvika kollektiv skuldkänsla kan förklara varför respondenterna föredrar att berätta om den allmänna förstörelsen och att även butiker ägda av turkar blev förstörda, framför att prata om att människor blev skadade i upploppen. Varför minnet av händelserna gestaltar sig som det gör kan förklaras med att respondenterna försöker minimera koncentrationen på skadan som grekerna utsatts för, och genom detta minska sina egna skuldkänslor.
Minnet av det perfekta grannskapet, som flera av respondenterna uppger att de sörjer idag, kan förklaras med att det föreligger en nostalgi till det förflutna. Ett förflutet som innefattade de greker som lämnade Istanbul efter 6-7 septemberhändelserna. Nostalgin som upplevs präglas av berättelser om multietnisk tolerans och kan vara ett försök att behålla bilden av de goda relationerna mellan greker och turkar. Nostalgin till det förflutna kan tolkas som försök att förneka det våld som den grekiska minoriteten utsattes för under 6-7 septemberhändelserna. Detta leder till begrundan att respondenterna använder nostalgin som strategi för att undvika kollektiv skuldkänsla.
Dessa två teorier, och kombinationen av de båda, ger en förklaring till varför minnet rekonstrueras eller omformas. Det förklarar även upplevelsen av att respondenterna minns vissa saker väldigt starkt och att andra saker fallit ur deras minne.
Utförandet av denna studie har lett till vidare forskningsuppslag. Intressant skulle vara att intervjua en grupp greker som bodde i Istanbul vid tiden för 6-7 septemberhändelserna och då utgå från de kategorier jag skapade ur dataanalysen av intervjudata i denna studie. Ytterligare skulle det vara intressant att utföra en liknande studie, med samma upplägg i fråga om metoder, på en annan händelse. Ett exempel är att studera minnet av granatbeskjutningen av den palestinska staden Beit Hanoun år 2006 hos en grupp israeler.
Referenser
Tryckta källor
Aktar, A., 2004. ‘Homogenising the Nation, Turkifying the Economy: The Turkish
Experience of Population Exchange Reconsidered’, i Crossing the Aegean: An Appraisal of the 1923 Compulsory Population Exchange between Greece and Turkey, Hirschon, R. (ed.), New York, Oxford: Berghahn Books.
Alexandris, A., 1983. The Greek Minority of Istanbul and Greek-Turkish Relations, 1918- 1974, Athen: Centre for Asia Minor Studies.
Alexandris, A., 2004. ’Religion or Ethnicity: The Identity Issue of the Minorities in Greece and Turkey’, i Crossing the Aegean: An Appraisal of the 1923 Compulsory Population Exchange between Greece and Turkey, Hirschon, R. (ed.), New York, Oxford: Berghahn Books.
Augustinos, G., 1994. ‘Review: The Greek Minority of Istanbul and Greek-Turkish Relations 1918-1974 by Alexis Alexandris’, i The American Historical Review 99 (2): 606-607, American Historical Association.
Branscombe, N. R. & Doosje, B., 2004. Collective Guilt: International Perspectives, New York: Cambridge University Press.
Chaitin, Julia. ‘Oral History’, The Sage Encyclopedia of Qualitative Research Methods. 2008. SAGE Publications. 14 Apr. 2010. <http://www.sage-
ereference.com/research/Article_n301.html>.
Chambliss, D. F. & Schutt, R. K., 2006. Making Sense of the Social World: Methods of Investigation (2nd edition). London, Thousand Oaks and New Delhi: Pine Forge Press, an imprint of SAGE Publications, Inc.
Charmaz, C., 2006. Constructing Grounded theory: A Practical Guide Through Qualitative Analysis, London, Thousand Oaks and New Delhi: Sage Publications.
Clark, B., 2006. Twice a Stranger: How Mass Expulsion Forged Modern Greece and Turkey, London: Granta Books.
Creswell, J. W. & Plano Clark, V. L., 2007. Designing and Conducting Mixed Methods Research. London, Thousand Oaks and New Delhi: SAGE Publications.
Davis, F., 1977. ‘Nostalgia, Identity and the Current Nostalgia Wave, i The Journal of Popular Culture 11 (2): 414-424.
Esaiasson, P., Gilljam, M., Oscarsson,H. & Wängnerud, L., 2007. Metodpraktikan: Konsten att studera samhälle, individ och marknad, Stockholm: Nordstedts Juridik AB.
Hirsch, M. & Spitzer, L., 2003. ‘We would not have come without you: Generations of nostalgia’, i Contested Pasts: The politics of memory, Hodgkin, K., Radstone, S. (ed.), New York: Routledge.
Hirschon, R., 2004. Crossing the Aegean: An Appraisal of the 1923 Compulsory Population Exchange between Greece and Turkey, New York, Oxford: Berghahn Books.
Jupp, V., 2006. The SAGE Dictionary of Social Research Methods, London, Thousand Oaks, New Delhi: SAGE Publications.
Larrabee, S. F. & Lesser, I. O., 2003. Turkish Foreign Policy in an Age of Uncertainty, Arlington: RAND.
Lijphart, A., 1971. ‘Comparative Politics and the Comparative Method’, i The American Political Science Review 65 (3): 682-693, American Political Science Association. Lowenthal, D., 1975. ‘Past Time, Present Place: Landscape and Memory’, i Geographical
Review 63:1 (1-36), American Geographical Society.
Lowenthal, D., 1983. The Past is a Foreign Country, New York: Cambridge University Press. Mills, A., 2006. ‘Boundaries of the nation in the space of the urban: landscape and social
memory in Istanbul’, i Cultural Geographies 13: 367-394, London, Thousand Oaks, New Delhi: SAGE Publications.
Oran, B., 2004. ‘The Story of Those Who Stayed: Lessons From Articles 1 and 2 of the 1923 Convention’, i Crossing the Aegean: An Appraisal of the 1923 Compulsory Population Exchange between Greece and Turkey, Hirschon, R. (ed.), New York, Oxford: Berghahn Books.
Schacter, D.L., 2001. The Seven Sins of Memory: How the Mind Forgets and Remebers, New York: Houghton Mifflin Books.
Temple, B. & Young, A., 2004. ‘Qualitative research and translation dilemmas’, i Qualitative Research 4 (2): 161-178, London, Thousand Oaks and New Delhi: SAGE Publications. Törnqvist-Plewa, B. & Petersson, B., 2009. Remembering Europe’s Expelled Peoples of the
Twentieth Century, CFE Conference Papers Series No. 4, Lund: The Centre for European Studies at Lund University.
Vryonis, S., 2005. The Mechanism of Catastrophe: The Turkish Pogrom of September 6-7, 1955, and the Destruction of the Greek Community of Istanbul, New York:
Winter, J.M., 2006. Remembering War: The Great War Between Memory and History in the Twentieth Century, Yale University Press.
Wohl, M. J. A., Branscombe, N. R. & Klar, Y., 2006. ’Collective guilt: Emotional reactions when one’s group has done wrong or been wronged’, i European Review of Social
Psychology 17 (1): 1-37, Psychology Press.
Otryckta källor
Internetsidor
Baskinoran.com, u.å. Books, URL:http://baskinoran.com/eng/kitaplar_eng.php, Hämtad: 10-05-11.
ESOMAR, 1996. ESOMAR World Research Codes & Guidelines: Tape and Video Recording and Client Observation of Interviews and Group Discussions.
http://www.esomar.org/uploads/pdf/ESOMAR_Codes&Guidelines_TapeAndVideoResearc
h.pdf Hämtad: 10-03-21
Vetenskapsrådet, u.å. Vetenskapsrådets forskningsetiska principer för humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf Hämtad: 10-03-21
Föreläsningar
Maja Povrzanovic Frykman. Undervisar i Freds- och konfliktvetenskap vid Globala politiska studier, Malmö Högskola, Malmö. Föreläsning i kursen ’Från till teori till forskningsresultat i freds- och konfliktvetenskap’, 100128.
Intervjuer
Intervju 1. Nezihe, torsdagen den 15 april 2010 i Büyükcekmece, Istanbul. Intervju 2. Ibrahim, fredagen den 16 april 2010 i Asmali Mescit, Istanbul. Intervju 3. Ömer, fredagen den 16 april 2010 i Tophane, Istanbul.
Intervju 4. Ferruh, måndagen den 19 april 2010 i Asmali Mescit, Istanbul. Intervju 5. Anonym, måndagen den 19 april 2010 i Taksim, Istanbul. Intervju 6. Hasan, tisdagen den 20 april 2010 i Taksim, Istanbul. Intervju 7. Nurie, onsdagen den 21 april 2010 i Asmali Mescit, Istanbul. Intervju 8. Ziyah, onsdagen den 21 april i Zeytinburnu, Istanbul.