Nuvarande koncentrationer i ytsediment längs den svenska

Östersjökusten

Koncentrationer av PCDD/F och PCB i ytliga sediment har uppmätts i flera olika projekt under de senaste 10 åren, och det insamlade datamaterialet sammanfattas i det här kapitlet för att sätta varje enskilt prov i ett större perspektiv. Mätdata insam- lat från länsstyrelser och forskningsprojekt vid UmU presenteras i detalj i Bilaga 2- 4, och i Bilaga 5 återges data från Naturvårdsverkets rapport 5912 [50]. Slutligen presenteras PCB analyserade inom SGUs miljöföroreningsundersökning. Datasetet från SGU är mycket stort och presenteras därför endast i form av kartor och sam- manfattande statistik. Dessa data kommer att bearbetas ytterligare i SGUs regi (Ingemar Cato, muntlig kommentar).

Antalet mätdata som länsstyrelser kunde bidra med varierade kraftigt. Vissa läns- styrelser har övervakningsprojekt, medan andra enbart har analyserat PCDD/F och PCB i samband med muddring eller i anknytning till förorenade områden.

PCDD/F

Koncentrationerna av PCDD/F i sediment kan beskrivas på många olika sätt och i det här kapitlet redovisas både totalkoncentration av de 2,3,7,8-substituerade PCDD/F-kongenerna, koncentration av de 2,3,7,8-substituerade PCDD/F- kongenerna omräknat till TEQ samt som totalkoncentration av alla de tetra- till

okta-klorerade kongenerna (för prover från UmU). TEQ kan, som nämnts tidigare,

vara missvisande eftersom TEQ ej tar hänsyn till biotillgänglighet. Föroreningarna i sediment är till största del bundna till partiklar och inte är direkt tillgängliga för organismer. Det är därför viktigt att notera att man inte direkt kan tolka TEQ- värden för sediment som ett mått på risk. TEQ brukar trots detta ofta beräknas för att kunna jämföra koncentrationer av toxiska PCDD/F-kongener i olika prover. Sammanställning av alla prover — 2,3,7,8-substituerade PCDD/F- kongener

Den sammanlagda koncentrationen av de 2,3,7,8-substituerade PCDD/F-

kongenerna (summa-2,3,7,8-PCDD/F) presenteras i Figur 9 för prover från länssty- relser, UmU och från Naturvårdsverkets rapport 5912 [50]. Koncentrationsskillna- derna är stora och flera prover uppvisar kraftigt förhöjd koncentration. Koncentrat- ionsspannet var 5,8-1 000 000 pg/g TS, och vissa staplar i figuren är därför för- minskade 10 eller 100 gånger för att övriga prover ska synas. De högsta koncent- rationerna rapporteras i strandnära prover tagna vid Stocka (upp till 410 000 pg/g TS) och Håstaholmen (upp till 1 000 000 pg/g TS) i Gävleborgs län, samt vid Köpmanholmen (upp till 610 000 pg/g TS) i Västernorrlands län. I Stocka och

Håstaholmen har doppning av virke skett och föroreningen domineras av högklore- rade 2,3,7,8-substituerade kongener. På Köpmanholmens industriområde har det pågått flera olika aktiviteter (sågverk, massafabrik och kloralkalifabrik) vilket har lett till PCDD/F-förorening men även förorening av många andra ämnen.

Figur 9. Summa-2,3,7,8-PCDD/F (pg/g TS) i ytliga sediment. Mätdata från UmU (röda staplar), länsstyrelser (blå staplar) och Naturvårdsverkets rapport 5912 (lila staplar; [50]).

I Östervik vid Skutskär (Figur 9) har muddermassor från Skutskärs bruks hamnbas- säng deponerats. Muddermassorna kan vara förorenade på grund av utsläpp av PCDD/F i samband med produktionen av kloralkali och pappersmassa. Det har även skett oljeutsläpp till Östervik, och ett sågverk med dokumenterad doppning har varit aktivt i området. Sågverket var placerat så att föroreningar kan ha läckt ut i hamnbassängen, och muddermassorna kan därför vara kraftigt förorenade [68]. I utsjöområden antyder den sammantagna bilden att koncentrationerna av PCDD/F generellt är högre i Egentliga Östersjön än i Bottenhavet. Statistik visar att summa- 2,3,7,8-PCDD/F är signifikant högre i Egentliga Östersjön med ett medelvärde på 570 pg/g TS jämfört med 200 pg/g TS i Bottenhavet (t-test, p<0.05). De högsta värdena har hittats norr om Gotland (Landsortsdjupet). Någon förklaring till de höga koncentrationerna i ytliga sediment i det här området har inte hittats, men liknande resultat ses även för PCB. Landsortsdjupet har enligt uppgift tidigare använts som dumpningsplats för avfall. I provet som analyserats vid UmU var den organiska halten relativt hög, 11 % totalt organiskt kol, vilket gör att koncentrat- ionsskillnaderna blir mindre om föroreningen presenteras på organisk bas istället

39

för på torrvikt. Någon uppgift angående organisk halt i proverna från Naturvårds- verkets rapport 5912 [50] hittades inte.

Figur 10. Koncentration av 2,3,4,7,8-PeCDF (pg/g TS) i ytliga sediment. Mätdata från UmU (röda staplar), länsstyrelser (blå staplar) och Naturvårdsverkets rapport 5912 (lila staplar; [50]).

Den kongen som bidrar mest till TEQ i Östersjöfisk är 2,3,4,7,8-PeCDF. Av den anledningen är den dominerande källan för denna kongen av stort intresse för reg- ionen. Figur 10 visar att koncentrationen av 2,3,4,7,8-PeCDF är relativt jämn i alla studerade sediment förutom på de platser där summa-2,3,7,8-PCDD/F är förhöjda p.g.a. av lokala källor. Flera studier har indikerat att atmosfärisk deposition är den viktigaste källan för 2,3,4,7,8-PeCDF, vilket stöds av relativt låg geografisk variat- ion i koncentration för denna kongen [45,65]. Resultaten som visas i Figur 10 visar att koncentrationerna i utsjöregioner generellt är lite lägre i Bottenviken än längre

söderut vilket är i linje med teorierna att atmosfärisk deposition är den domine- rande källan (t-test, n=21, p<0.05). Fältmätningar av luft och atmosfärisk deposit- ion från Aspvreten (kustnära fältstation ca 70 km sydöst om Stockholm) har visat att koncentrationerna av PCDD/F är väsentligt högre när luftmassor kommer från kontinenten (söder och öster) än från väster och norr [69].

Forskningsresultat från UmU — Total PCDD/F-koncentration

I proverna från UmU analyserades alla de kongener som har 4 till 8 klor på grund- strukturen (tetra-okta-klorerade kongener) för att ge ett bra underlag till mönstera- nalys. Det är ovanligt att så många kongener analyseras, men det gjordes eftersom det kan ge betydligt mer information om den totala koncentrationen och förore- ningens ursprung än traditionell analys av de 17 st. 2,3,7,8-substituerade kongener- na. Provpunkternas placering, kolinnehåll, totalkoncentration PCDD/F, TEQ samt koncentration av varje homologgrupp (summahalt för varje kloreringsgrad av PCDD respektive PCDF) presenteras i detalj i Bilaga 3. Enskilda kongener presen- teras i Supporting Material till Sundqvist et al. [60].

41

Figur 11. Totalkoncentration av tetra-okta-klorerade-CDD/F (pg/g TS) i ytsediment [60].

Observera att två av staplarna visas i en annan skala för att kunna visualisera alla stationer (visas i figuren som en femtedel respektive en tiondel av det faktiska värdet, Norrsundet 43 000 pg/g TS respektive Oskarshamn 210 000 pg/g TS).

Proverna uppvisade mycket varierande koncentrationer, från 12 till 210 000 pg/g TS (Figur 11 och Bilaga 3; [60]). De högsta koncentrationerna uppmättes i kust- nära områden i närheten av pågående eller historisk industriell verksamhet. Prover- na i Bottenviken och Bottenhavet togs för att i bästa mån täcka in potentiellt föro- renade områden i närheten av industriell verksamhet. I Egentliga Östersjön togs däremot proverna främst utifrån sedimentens lämplighet för provtagning och för att täcka in hela området, och detta medför en högre risk för att enstaka platser med förorenade sediment inte har provtagits i detta område. Västkusten täcks överhu- vudtaget inte av studien, eftersom det var källor till Östersjön som var i fokus. Koncentrationerna i referens- och utsjöområden låg generellt under 500 pg/g TS i Bottenviken och Bottenhavet (en stor andel låg även under 250 pg/g TS, Tabell 3;

[60]). I Egentliga Östersjön uppmättes något högre koncentrationer i motsvarande områden. I utsjöområdet norr om Gotland avvek ett prov från de övriga i området, med en koncentration på 2 200 pg/g TS. Någon orsak till denna förhöjda koncent- ration i ytsediment har inte identifierats, och föroreningsmönstret avviker inte från andra prover i regionen. Även koncentrationen av PCB är förhöjd i denna provtag- ningspunkt. Halten av organiskt material i provet är högre än medelvärdet för alla prover i studien, men utsjöproverna i denna studie uppvisade endast ett svagt sam- band mellan PCDD/F-halt och organiskt material (r2_{=0,34; p<0,05). En alternativ}

förklaring till förhöjningen är påverkan från tidigare dumpat avfall som har förore- nat området. Det är dock troligt att eventuella dumpningsmassorna har begravts i sedimenten eftersom att sedimentomrörningen i dessa djupa områden torde vara liten.

Tabell 3. Totala koncentrationer av tetra-okta-klorerade-CDD/F- (pg/g TS) inom de stude- rade havsområdena.

Havsbassäng Referens/utsjöområden Alla prover

Bottenviken 170 - 480 12 - 1 700

Bottenhavet 43 - 530 43 - 43 000

Egentliga Östersjön 290 - 2 200 230 - 210 000

I Norrbotten uppmättes de högsta koncentrationerna i närheten av den finska grän- sen (Figur 12). Provet med den högsta koncentrationen (1 700 pg/g TS) togs mellan Seskarö och fastlandet. I denna provpunkt kan föroreningen komma från ett tidi- gare sågverk på Seskarö, men några mätningar har inte utförts på markområdet. Närmare gränsen är det troligt att verksamheter (bl.a. pappersbruk och stålindustri) på den finska sidan bidrar eller har bidragit, eftersom Finland har betydligt fler industrier med pågående aktivitet i gränsområdet än Sverige. Övriga prover i Norr- botten uppvisade låga koncentrationer, även om koncentrationen i referensområdet Harufjärden var något högre än förväntat. I Harufjärden finns ingen känd förore- ningskälla, men föroreningsmönstret i provet antyder att en lokal källa bidrar utö- ver den bakgrundsförorening som uppmättes i övriga referens- och utsjöprover (se Kapitel 9).

Prover tagna kring Skelleftehamn uppvisade de högsta koncentrationerna (upp till 1 300 pg/g TS) i Västerbottens län (Figur 12). Ett projekt i samarbete med länsstyrel- sen och två av industrierna i området visade med hjälp av mönsteranalys att förore- ningen i sedimenten troligen till stor del kommer från dessa verksamheter. Mönste- ranalys utfördes även i Nordmalingsfjärden (Bottenhavet, Figur 13), där koncent- rationen är något högre än i de flesta bakgrundsprover. I detta fall kunde inte någon tydlig koppling göras till verksamheten, eftersom mönstren liknade atmosfärisk bakgrund. Övriga prover i Västerbotten uppvisade låga koncentrationer.

43

Figur 12. Totalkoncentration av tetra-okta-klorerade-CDD/F (pg/g TS) i Bottenviken.

Bottenhavet var den havsbassäng där flest tydligt förhöjda koncentrationer uppmät- tes (Figur 13). De platser som hade högst koncentrationer var generellt de som ligger nära pågående eller historisk verksamhet längs kusten, och koncentrationer- na avtog i riktning mot utsjöområden. Högst koncentration uppmättes i närheten av Norrsundet (43 000 pg/g TS), där ett flertal cellulosarelaterade industrier har varit verksamma under en lång tidsperiod. Även andra platser med verksamheter kopp- lade till denna grupp av industrier uppvisade förhöjda halter (Örnsköldsvik, Timrå, Iggesund, Söderhamn/Sandarne, Skutskär, Lövstabukten). Skutskärsprovet (11 000 pg/g TS) är taget i hamnbassängen, vilket ökar risken för att det kan röra sig om äldre sedimentlager som har förts till ytan vid t.ex. muddring. PCDD/F-

koncentrationerna som uppmättes vid Iggesund (upp till 5 800 pg/g TS) är i nivå med prover tagna i samma område 1986 [70]. I Sundsvallsområdet uppmättes de klart högsta koncentrationerna (2 700-2 900 pg/g TS) i närheten av Vivstavarv utanför Timrå. Ön utanför Vivstavarv (förbundet med väg) har härbärgerat både sågverk och massaindustri, och provtagningar visar på kraftig förorening i både mark och sediment.

Kramforsfjärden har haft många industrier och sågverk och kraftig PCDD/F- markförorening har konstaterats (t.ex. vid Mariebergs f.d. sågverk). Fjärden valdes ut för en förtätad provtagning, och proverna visade att fjärden har förhöjda kon- centrationer (upp till 1 500 pg/g TS) och annorlunda föroreningsmönster än bak- grundsområden (se Kapitel 9).

Figur 13. Totalkoncentration av tetra-okta-klorerade CDD/F (pg/g TS) i Bottenhavet.

I Egentliga Östersjön kunde inte provtagningen riktas mot potentiella utsläppskäll- or i samma mån som längre norrut. Risken finns därmed att områden med förhöjda koncentrationer inte provtogs i denna havsbassäng. Det prov som togs i Oskars- hamns hamnområde var mycket kraftigt förorenat (Figur 14). Halten uppmättes till 210 000 pg/g TS, vilket var betydligt högre än i något annat prov i studien. Provets föroreningsmönster avvek också mycket markant, vilket gjorde att detta prov inte

45

inkluderades i mönsteranalysen (Kapitel 9). I Oskarshamn fanns tidigare ett kop- parsmältverk, och detta tros vara orsak till PCDD/F-föroreningen. Området kom- mer att saneras (www.renhamn.se, Oskarshamns kommun).

Prover tagna kring Stockholm hade något förhöjda koncentrationer (upp till 2 100 pg/g TS) som avtog mot utsjöområden. Även i närheten av Västervik var koncent- rationerna lätt förhöjda (2 900 pg/g TS) liksom vid Sölvesborg (1 900 pg/g TS).

Figur 14. Totalkoncentration av tetra-okta-klorerade-CDD/F (pg/g TS) i Egentliga Östersjön.

TEQ och jämförelse med utländska gränsvärden

TEQ är, som nämnts tidigare, inte ett optimalt sätt att uttrycka koncentrationen av PCDD/F i sediment, eftersom det är framtaget för att beskriva hälsorisker i sam- band med födointag. Vid användning för sediment och andra matriser som ej är livsmedel är det viktigt att poängtera att TEQ-värdena inte kan översättas direkt till risk, eftersom man helt förbiser om de enskilda kongenerna är tillgängliga för org- anismer eller ej. Trots detta är TEQ ett vanligt sätt att uttrycka och jämföra kon- centrationer av de 17 mest toxiska PCDD/F-kongenerna i bland annat sediment och jord.

Här presenteras TEQ för samtliga 3 dioxindataset (insamlat från länsstyrelser, från forskningsprojekt vid UmU samt från Naturvårdsverkets rapport 5912 [50], Figur 15). Beräkningar är gjorda enligt de regler som kallas lower-bound, vilket innebär att alla värden under detektionsgräns sätts till noll. Beräkningar enligt lower- bound-principen innebär att man riskerar att underskatta TEQ-värdet något. Ytter- ligare en viktig aspekt är hur man tar hänsyn till att vissa 2,3,7,8-CDD/F-kongener sameluerar med icke 2,3,7,8-CDD/F kongener (beroende på analyssätt), d.v.s. man kan inte separera dem utan de rapporteras som en summa av dessa kongener. I forskningsprojektet vid UmU rapporteras flera av de 2,3,7,8-substituerade konge- nerna som en summahalt tillsammans med sameluerade icke-2,3,7,8-substituerade kongener. Detta leder i sin tur till att TEQ-värdet överskattas något. För övriga data som insamlades är det inte känt om motsvarande förhållanden råder, eller om andra separationstekniker har använts.

Figur 15. Koncentrationer av PCDD/F i ytliga sediment uttryckta som WHO-TEQ (pg/g TS). Mätdata från UmU (röda staplar), länsstyrelser (blå staplar) och Naturvårdsverkets rapport 5912 (lila staplar; [50]).

Figur 15 visar att höga TEQ-halter förekommer i vissa ytsediment, och att de i stort sett sammanfaller med prover där koncentrationen av summa-2,3,7,8-PCDD/F är

47

höga. Föroreningsmönstren vid Stocka, Håstaholmen och Köpmanholmen, där summa-2,3,7,8-PCDD/F var som högst, dominerades dock av högklorerade konge- ner som inte bidrar så mycket till TEQ, vilket gör att variationen mellan proverna är något mindre när man ser till TEQ än när man tittar på koncentrationen av summa-2,3,7,8-PCDD/F.

I nedanstående jämförelser av TEQ mot rikt- och gränsvärden från andra länder inkluderades inte de PCB-kongener som har tilldelats TEF-värden. Om dessa kongener inkluderas höjs TEQ, men i det flesta prover dominerar PCDD/F- kongenerna tydligt över PCB-kongenerna, som dessutom har låga TEF-värden, vilket gör höjningen av TEQ blir relativt liten om PCB-TEQ adderas.

En jämförelse med Kanadas sedimentkvalitetsriktvärde (0,85 pg TEQ/g TS; Figur 16A) visar att det överskrids i nästan samtliga prover (96 %; gula och röda punk- ter). Nederländernas rekommenderade exponeringsvärde (13 pg TEQ/g TS) över- skrids också i många prov inklusive utsjöprover i Egentliga Östersjön (Figur 16A röda punkter). Enligt Nederländernas definition av gränsvärdet innebär det att för 37 % av de provtagna platserna finns risker för att negativa ekotoxikologiska effek- ter uppstår.

Figur 16. TEQ-värden i Östersjösediment klassade efter gräns- eller riktvärden från A) Kanada (13 pgTEQ/g TS) och Nederländerna (0,85 pgTEQ/g TS) och B) USA (2,5; 21; 60 pgTCDD/g TS).

USA har valt att endast utvärdera effekterna av 2,3,7,8-TCDD, men man har dock satt olika gränsvärden för olika djurgrupper. För 35 % av sedimentproverna som utvärderas i den här rapporten överskrids det lägsta värdet som är satt för däggdjur (2,5 pg/g TS; Figur 16B ljusgröna, orange och röda punkter), medan gränsvärdet för fåglar överskrids för 3 % (orange och röda punkter) och gränsvärdet för fisk överskrids för 1 % (2 prover; röda punkter) av proverna.

Variationen i riskvärdering av PCDD/F i sediment och avsaknad av riskvärdering i många länder gör det svårt att bedöma hur föroreningssituationen längs den svenska kusten kan påverka organismer. Sammanlagt antyder dock jämförelsen att sedimenten på vissa enskilda platser kan utgöra en risk för djurlivet. På ytterligare ett ganska stort antal platser är koncentrationerna av PCDD/F tydligt förhöjda. Det föreslagna gränsvärdet för Sverige (0,9 ng WHO-TEQfisk/kg TS = 0,9 pg WHO-TEQfisk/g TS; [7]) ligger i nivå med det nederländska, men användandet av WHO-TEQfisk leder till en viss skillnad eftersom vissa TEFfisk-värden är högre än motsvarande TEF-värden för människa medan andra är lägre. De prover som ligger nära gränsvärdet på 0,85 pg WHO-TEQ/g TS kan alltså klassas annorlunda om det föreslagna svenska systemet används, men i stort sett kommer risknivån att likna den som visas i Figur 8A (gula och röda punkter) d.v.s. gränsvärdet överskrids i närmare 40 % av proverna.

49

PCB

När PCB analyseras i miljöprover mäter man oftast bara de så kallade indikator- kongenerna (sju stycken: PCB 28, 52, 101, 118, 138, 153 och 180; här benämnt summa-PCB7). Summa-PCB7 redovisas i det här avsnittet för samtliga prover, och fokus ligger på provpunkter med kraftigt förhöjda halter. Anledningen till detta är att både provtagning och kemisk analys har utförts av flera olika aktörer, och små koncentrationsvariationer bör därför inte tolkas. För proverna från forskningspro- jektet vid UmU redovisas även den totala koncentrationen av tri-deka-klorerade CB-kongener, och för detta dataset diskuteras även måttligt förhöjda halter ef- tersom proverna är mer jämförbara.

För indikatorkongenerna finns inga gräns- eller riktvärden, men en statistisk till- ståndsklassning har tagits fram. Tillståndsklassningen är baserad på statistik från ett stort antal prover och ger ett mått på hur koncentrationen ligger i jämförelse med dessa prover (från låg halt till mycket hög halt). Sist i kapitlet presenteras en tillståndsklassning av prover från UmU och länsstyrelser.

Summa-PCB7 för enskilda prover insamlade från länsstyrelser presenteras i Bilaga 2 tillsammans med provtagningskoordinater. Motsvarande data för forskningspro- verna återfinns i Bilaga 4, där även homologsummor presenteras. Data som togs fram i samband med Naturvårdsverkets rapport 5912 [50] återges i Bilaga 5. Summa-PCB7 ur SGUs databas presenteras i denna rapport endast i form av kartor på grund av det stora antalet prover. SGUs databas kommer att bearbetas ytterli- gare och en separat SGU rapport planeras (Ingemar Cato, muntlig kommentar). Data från länsstyrelser och forskningsprojekt vid UmU och SGU - Summa-PCB7

Summa-PCB7 (ȝg/kg TS) i prover från länsstyrelser, UmU samt från Naturvårds- verkets rapport 5912 [50] visas i Figur 17 och prover från SGU i Figur 18. Prover- na från UmU är till viss del från identiska provpunkter som SGU-proverna på grund av ett provtagningssamarbete. Även prover som länsstyrelserna har rapporte- rat kan ingå i databasen från SGU.

Proverna från länsstyrelserna var på många platser mer förorenade än prover från samma områden tagna inom forskningsprojektet vid UmU. En anledning kan vara att länsstyrelserna har tagit prover för PCB-analys i samband med muddring, vilket innebär att provtagningen skett från ett större djup än de översta 1-2 cm, samt att sedimenten i hamnar och farleder kan ha varit omblandade. Höga koncentrationer rapporterades framför allt i prover tagna i större hamnar och i städer. Samtliga utsjöprover (inklusive de från Naturvårdsverkets rapport 5912) uppvisade generellt låga koncentrationer, men i ett prov taget norr om Gotland var PCB-

koncentrationen förhöjd (47 ȝg/kg TS) i jämförelse med övriga utsjöprover (Figur 17). Även PCDD/F-koncentrationen var förhöjd i detta prov.

Figur 17. Summa-PCB7 (μg/kg TS) i ytliga sediment; länsstyrelser (blå staplar), Naturvårdsverkets

rapport 5912 [50] (lila staplar) och UmU (röda staplar).

Mätdata från SGU visar på höga koncentrationer i Stockholmsområdet och vid Oxelösund (Figur 18). Generellt överensstämmer koncentrationstrenderna i SGUs data med de som uppmätts av länsstyrelser och inom forskningsprojektet vid UmU (Figur 17). Eftersom ca hälften av proverna i forskningsprojektet sammanfaller med SGUs ordinarie provtagningar bör koncentrationerna i dessa prover överens-

51

stämma väl. Mätvärdena från SGU sammanfattas i Tabell 4 i form av koncentrat- ionsspann och median för samtliga vattenområden.

Figur 18. Summa-PCB7 (μg/kg TS) i ytliga sediment (0-1 cm) provtagna av SGU.

För Bottenviken rapporterades inga PCB-data från länsstyrelserna, och mätningar- na från UmU visade generellt låga koncentrationer, även om några prover uppvi- sade förhöjda halter (koncentrationsspann 0,14-23 ȝg summa-PCB7/kg TS; Figur 19). Även provtagningarna från SGU uppvisade låga koncentrationer (koncentrat- ionsspann 0,80-19 ȝg summa-PCB7/kg TS; Figur 18) i Bottenhavet med de högsta i Skelleftehamnsområdet.

Tabell 4. Statistik för Summa-PCB7 (ȝg/kg TS) i SGUs insamlade data. Havsområde Koncentrationsspann (ȝg summa-PCB7/kg TS) Mediankoncentration (ȝg summa-PCB7/kg TS) Bottenviken 0,80-19 3,2 Bottenhavet 0,66-60 3,2 Norra Egentliga Ös- tersjön 2,2-240 7,1 Södra Egentliga Östersjön 1,1-21 5,8 Kattegatt 0,001-55 3,9 Skagerrak 0,001-21 3,0 Samtliga 0,001-240 4,4

Flera kustnära prover i Bottenhavet, från både länsstyrelser och UmU, uppvisade förhöjda koncentrationer och koncentrationsspannet var 0,11-330 summa-PCB7 ȝg/kg TS. Den högsta koncentrationen rapporterades för sediment provtagna i närheten av Vivstavarv i Sundsvallsbukten. Här har både en massafabrik och såg- verk varit aktiva. Ytterligare ett prov uppvisade nästan lika hög koncentration (320 μg/kg TS), och det var taget i Östervik, nordväst om Skutskärs hamn [71]. Mud-

dermassor från Skutskärs hamn har deponerats i detta område (flera tusen m3_{), och} ett utsläpp av 200 m3 _{eldningsolja skedde också 1974. De förorenade massorna från} det tillfället har dock schaktats bort och lagts på deponi. Även i sediment tagna vid Domsjö har kraftigt förhöjda koncentrationer uppmätts (12-150 ȝg/kg TS). På Domsjö industriområde har många olika verksamheter pågått, bl.a. sågverk, massa- fabrik, kloralkalifabrik och organisk kemisk industri. I proverna från SGU var koncentrationsspannet i Bottenhavet 0,66-60 ȝg summa-PCB7/kg TS (Figur 18, Tabell 4).

Figur 19. Summa-PCB7 (μg/kg TS) i ytliga sediment i Bottniska viken; länsstyrelser (blå staplar),

53

I Stockholmsområdet har koncentrationer på upp till 170 μg/kg TS uppmätts, och även så långt ut som i Kanholmsfjärden var summa-PCB7 110 μg/kg TS (Figur 20). SGUs provtagningar uppvisar en kraftig gradient från Stockholmsområdet och ut mot utsjöområden (från 240 μg/kg TS till <3 μg/kg TS, Figur 18). Föroreningarna som påträffas i närheten av städer kan bero på läckage från utrustning med PCB- oljor, båtfärger och förhöjd avrinning från hårdgjorda ytor. Dagvatten från städer kan också vara förorenade av PCB som ett resultat av läckage från PCB-haltig färg, fogmassor eller byggmaterial som vittrar.

Figur 20. Summa-PCB7 (μg/kg TS) i ytliga sediment i Egentliga Östersjön; länsstyrelser (blå

Den allra högsta summa-PCB7-koncentrationen i hela det insamlade materialet (760 μg/kg TS) rapporteras för ett prov taget nära Oxelösund, som är känd för sin