4. TEOR
6.4 Nya Ur folkens liv 1-3, Stadiebok
På sidan 32 möts läsaren av ett uppslag med sju färgbilder som skall sammanfatta medeltiden. Den första bilden föreställer bönder på en åker varav de fyra i förgrunden är av icke kvinnligt kön. (Illustration 7) Av bildens 14 personer är fem kvinnor och placerade långt i bakgrunden. De är vardagligt klädda och i styr med att utföra tungt arbete med ett redskap. Bild fem
(Illustration 8) föreställer ett kloster med tre nunnor närvarande som skall ta emot en sjuk som
ligger på en bår bärandes av två män. En av nunnorna verkar undersöka den sjuke på båren. Lika många kvinnor som män i bilden. Bild sex (Illustration 9) visar på hur stadsmiljön ser ut och dess aktiviteter. Bilden ser ut att visa ett handelscentrum med båtar i bakgrunden. Tre kvinnor finns närvarande, två är placerade till vänster och en till höger. En bär en korg med äpplen, en står passiv, kanske samtalandes med kvinnan bredvid som säljer något. Kvinnan till höger i bilden är passiv, kanske hon bara står och tittar på något. Av bildens 18 vuxna är tre kvinnor. Övriga fyra bilder har inga kvinnor närvarande.99
Illustration 7: Kvinnor på landet Illustration 8: Nunnor Illustration 9: I staden
99
Eklund, Torsten, Thorén, Karl-Gustav, Åberg, Alf, Nya Ur folkens liv 1-3, Stadiebok. Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm 1983, s. 32-33
37
Nästa bilduppslag, på sidorna 46-47, föreställer en by i det medeltida Sverige och dess omgivande landskap. (Illustration 10) En kvinna ligger vid en bäck och tvättar kläder, en annan går med en spann i handen, vart hon är på väg vet vi inte. På en närliggande åker ser vi tre kvinnor arbeta tillsammans med sju män, på den andra åkern arbetar fyra kvinnor och tre
män. Och på den tredje åkern arbetar två kvinnor och en man. En kvinna står vid byns brunn för att hämta vatten. I övrigt finns åtta män sysselsatta med takläggning, vedklyvning eller med att sköta djur. En man ser ut att bara vara på väg utan att vi vet vilket mål han har. Alla är vardagligt klädda och samtliga kvinnor bär hucklen. Av bildens 31 vuxna är tolv kvinnor.100
På ett fotografi på sidan 49, taget år 1927, ser vi en kvinna som sitter och stickar på en långbänk i en fäbostuga. (Illustration 11) Bilden är till för att visa hur man bodde i byarna under medeltiden.101
100
Eklund, Thorén, Åberg, s. 46-47
101
Eklund, Thorén, Åberg, s. 49
38
På sidan 51 nämns bystämman och att kvinnor inte fick närvara. Det nämns också att
kvinnorna fick ha sina barn med sig på ryggen eller magen vid åkerarbete.102 Om självhushåll står att läsa på den kommande sidan. Där läser vi om kvinnorna som spann garn av ull och lin som de sedan vävde och sydde kläder av. De kärnade smör, gjorde ost, bryggde öl, bakade bröd, saltade, rökte, och torkade kött och lagade mat.103 Om kyrkobygge står att läsa härnäst. Där nämns att även en del kvinnor deltog i arbetet.104
Den medeltida staden illustreras genom folkvimmel på en kustnära stadsgata. (Illustration 12) I bildens periferi ser vi en kvinna titta på tyger för att kanske handla. Vi ser en annan gåendes upp för gatan med händerna sammanflätade. Även hon är placerad i bildens utkant. Något mer centralt men utan att hamna i förgrunden finns en kvinna som häller ut en spann med
oidentifierbart flytande innehåll. En till synes förmögnare kvinna står vid en affär men med blicken vilsamt mot barnens aktiviteter vid sina fötter. Hennes placering är mer central och hennes röda kläder blir en stark färgklick jämfört med de övriga personerna i bilden, trots att hon inte är placerad i förgrund. Av bildens 24 vuxna människor är fyra kvinnor.105
102
Eklund, Thorén, Åberg, s. 51
103
Eklund, Thorén, Åberg, s. 52
104
Eklund, Thorén, Åberg, s. 54
105
Eklund, Thorén, Åberg, s. 80-81
39
Följande uppslag tar upp temat stadens brott och därav även dess straff genom att illustrativt teckna upp en sådan situation. (Illustration 13) Bilden visar borgare i Paris som vittnar stunden innan svärdet separerar huvudet från kroppen. Bilden är dock för svåravläst för att kunna göra en rättvis könsindelning.106
Under rubriken ”Folkungatiden – Tre riken i förbund”107
tar författarna upp hur kvinnors ställning förbättras genom kvinnofridslagen där kvinnans tidigare utsatta situation
problematiseras både inom och utanför äktenskapet. Innehållet tar en halv sidas utrymme.
Nästkommande bild beskriver stormän på ingång till en by där de ämnar våldgästa bönderna.
(Illustration 14) I bilden som är i grodperspektiv finns även en bondekvinna i halvprofil vänd
mot följet i bildens utkant som lutar sig framåt och håller om ett barn med ena handen. I följet
106
Eklund, Thorén, Åberg, s. 82-83
107
Eklund, Thorén, Åberg, 1983, s. 88-89
Illustration 12: Kvinnan i staden
40
av stormän finns en kvinna till häst, som följets tredje person till största delen dold av de två främre männen i följet.108
Under rubriken Magnus Erikssons landslag beskrivs i text de straff som tillkom de
brottslingar som bestraffades genom den nya allmänna landslag som tillkommit. Här beskrivs att en mörderska döms till att stenas till döds. 109 Jeanne d´Arc tillägnas två sidor och
rubriceras genom tillägget [...]”– en märklig flicka.”110
Inledningsvis beskriver texten ovanligheten med flickor som frihetskämpar för att sedan beskriva hennes historia från enkel bondflicka som hjälper sina föräldrar till att hon hör röster som hon inte vågar annat än att lyda. Genom en länsherre förs hon till kungen som blir övertygad om att hon skulle ta befäl över hans trupper. Vitklädd på en stor svart springare med en liten stridsyxa inspirerar hon trupperna genom sitt mod och alltid främst i ledet. Hon var ingen skicklig militär ledare men en symbol för frihetskampen. Avslutningsvis beskrivs hur hon kämpar mot England,
häxanklagelserna, bålet och tillslut hur hon blev helgonförklarad.111 Till texten får vi se en filmbild föreställandes hennes bålbränning. (Illustration 15) Hon är central i bild men ansiktet skymt av eldens lågor. Övriga i bilden ser vi framifrån och de är en blandning av kvinnor och män vilka på grund av bildens kvalité är för svåra att tyda vad det gäller könstillhörighet. En kvinna är placerad i bildens nedre vänstra hörn och med blicken vänd mot bålet.112
108
Eklund, Thorén, Åberg, 1983, s. 95
109
Eklund, Thorén, Åberg, 1983, s. 99
110
Eklund, Thorén, Åberg, 1984, s. 2·16-17
111
Eklund, Thorén, Åberg, 1984, s. 2·16-17
112
Eklund, Thorén, Åberg, 1984, s. 2·17
41
6.5 Diskussion
I den här boken är fördelningen mellan män och kvinnor i grupp väldigt ojämn, men både i bylivets bilder som i stadens är kvinnorna underrepresenterade i antal. I bylivet visar den illustrativa bilden 31 män mot tolv kvinnor, i stadslivets bilduppslag 24 män mot fyra kvinnor. Detta är inte representativt för hur kvinnorna rörde sig socialt. Ett annat problem som vi ska titta närmare på är kvinnornas positionering i bilden. I denna boks avsnitt om medeltidsstaden figurerar många av kvinnorna i bildens periferier till höger och vänster samt otydligt
avtecknade längst bak i bilden. Här har man även valt att placera in en förmögnare kvinna i bilden i så färgstarka kläder att blicken omöjligen kan undgå hennes person. Hon är dessutom mer centralt placerad i bilden och på så sätt blir hon också viktigare än de enklare
människorna. Skeggs teorier om att presentera kvinnor som respektabla är appliceringsbart i detta sammanhang, vid det tillfälle en kvinna får fokus i bild har hon liljevita lemmar och färgglada kläder. Även om Skeggs teorier handlade om arbetarklasskvinnor så menar vi att dessa medeltida kvinnor behandlas på ett liknande sätt i historieläromedel. Vi tror att det beror på att de ses som lika smutsiga och inte respektabla som arbetarklassens kvinnor. Bilderna i den här boken tenderar till att antingen placera kvinnorna i periferin och/eller ge dem en passivitet. För att återgå till antal kvinnor och deras rörelsemönster så kan vi konstatera att kvinnorna på landsbygden var viktiga vad det gäller arbetsinsatsen i jordbruket.113 Inget jordbruk under denna tid hade kunnat drivas utan deras arbetskraft samt deras kunskaper i tillexempel smörtillverkning som var en av Sveriges största exportvaror. Dessutom var arbetet
113
Losman, Beata, ”Kvinnornas medeltida historia i Västeuropa” i Falk-Thaning, Sonja, Kvinnohistoria, Utbildningsradion Ab, Stockholm 1998, s. 43
Illustration 15: Jeanne d´Arc på bålet
42
med att ligga i åkern och plocka upp rovor, kålrötter samt att samla säden och binda ihop till nekar (Kärvar) var uppgifter för kvinnorna.114 Därför menar vi att på ett uppslag ge en så skev bild av antal utan att reda ut var kvinnorna befinner sig är inte att ge en representativ bild av ett bondesamhälle under medeltiden. Vi vet ju dock att kvinnor hade sysselsättningar men då är det av största vikt att ange var de är någonstans. Dock tillägnas kvinnans uppgifter i självhushållet i ett eget avsnitt, bland annat genom uppgifter som vi talat om. Men att lägga dessa på ett eget uppslag blir en och-historia, ett tillägg till den övriga historien där männen står för representationen samt att innehållet saknar länk till hur råvarorna som används i självhushållet kommit till.
Angående bilden över stadslivet där endast fyra kvinnor finns närvarande upplevs inte bilden representativ när det gäller vad illustratören vill visa upp, det vill säga hur ett typiskt
stadslivsscenario ser ut. Tittar vi på kvinnorna i stadslivet var det vanligt att kvinnorna deltog i verkstadsarbetet eller i bodförsäljning, egen yrkesverksamhet i småhandel eller
livsmedelstillverkning såsom öl, och syltning.115 Hon kunde också stå för skoförsäljning, en månglerska sålde ägg, smör och fisk, en syltakona står på gatan och säljer korv och sylta och baderskor syntes i de offentliga bastubaden. 116 Men ingen av dessa finns representerade i den bild som beskriver hur stadslivet ser ut.
I avsnittet om Jeanne d´Arc får vi inledningsvis redan i överskriften veta att hon var en märklig flicka. Detta blir i våra ögon ett sätt att omedelbart ge henne en säregenhet som talar om att hon inte uppför sig som hon förväntas göra när det gäller genustillhörighet. Uttrycket är nedlåtande och talar inte om hennes styrka eller mod. Vi får också reda på att hon inte var en skicklig militär ledare, men utan att tala om hur och varför. Och om hon var så oskicklig, vad var det då som ledde henne och hennes arméer till seger? Texten ger oss uttryckta påståenden utan att sammanlänka dem i en röd tråd och utan att förklara sina påståenden. Dessutom är få av besluten hennes egna. Hon vågar inte annat än att lyda rösterna, hon blir förd av länsherren till kungen, kungen blir övertygad, men vi får inte veta av vem, och bilden visar henne i sitt minst fördelaktiga tillstånd, på väg att brinna upp på bålet. Detta ger oss Hirdmans tolkning av kvinnors agerande som ett resultat av en mansnorm som måttstock och med ett homogent sätt att agera som d´Arc bryter mot. Sammanfattningsvis har denna bok
114Ohlander, Ann-Sofie, Strömberg, Ulla-Britt, Tusen Svenska Kvinnoår. Svensk kvinnohistoria från vikingatid till nutid, Bokförlaget Prisma, Stockholm 2002, s. 33-34
115
Losman, Beata, s. 44-45
43
tendenser som både text- och bildmässigt passifierar kvinnan utan att ta hänsyn till vilka som kommer att läsa den, det vill säga bland annat flickor och pojkar kommer att få en uppfattning om att kvinnor i historien är passiva och utanför händelsernas centrum, om ens existerande. Angående Joan Scotts teorier om uteslutande av andra aktörer än vita män ock kvinnor som ett tillägg så stämmer dessa teorier med våra iakttagelser av denna bok, ingen utöver dessa finns representerade.