Nybyggnad
Trots många gemensamma drag rymmer Östanfors äldre byggnadsbestånd en mängd variationer, eftersom förnyelsen alltid skett i etapper. Denna variationsrikedom, som även i fortsättningen bör eftersträvas, gör att det är svårt att formulera några strikta ramar för nybebyggelsens utseende i detalj.
Generellt bör man vara mycket restriktiv med nybyggnation i området. Gällande
fastighetsindelning bör bevaras, vilket minskar möjligheterna till nya tomtetableringar. Vid nybyggnation är det dock viktigt att huset underordnar sig och smälter in i stadsbilden. Ett hus med placering som avviker från rådande struktur eller där utformning, material eller
färgsättning är annorlunda kan spoliera en sammanhållen äldre miljö. Detta förhindrar inte att enskilda nya projekt kan ges en egen och nutida karaktär samtidigt som de införlivas i sin omgivning så att denna blir vacker och variationsrik. Byggnader kan ha ett modernt formspråk utan att avvika. Det sker enklast genom att använda traditionella material. Det typiska för den äldre miljön är variation och individuellt uttryck, men inom traditionella och gemensamma ramar, där helhetsintrycket är det viktigaste. Helhetsintrycket påverkas både av byggnadernas placering, storlek och färg samt av fasadens komposition, rytm och
detaljeringsgrad. Är helhetsintrycket fel kan det aldrig rättas till eller kompenseras med omsorgsfulla detaljer. Däremot kan omsorgsfulla detaljer förstärka en byggnad som är rätt utförd vad gäller placering, storlek, kulör mm.
Genom att studera den äldre bebyggelsens många karaktäristiska drag kan man få inspiration att ge den nya bebyggelsen en utformning som inte känns störande i den gamla miljön.
Takform, takvinkel, takfot, dörrars och fönsters utformning och placering, dörr- och fönsterfoder, skorstenens och sockelns utformning är några av de många detaljer som tillsammans bidrar till att ge ett hus dess speciella karaktär.
Höjdskalans variationsgränser bör inte brytas. En ny byggnad som inte inordnas inom de ramar som befintlig bebyggelse ger kan bli ett alltför dominant inslag i den äldre miljön.
Hur strängt den nya fasaden ska underordnas och anpassas till de befintliga husen beror på den omgivande miljöns värde och homogenitet.
Undvik omfattande markarbeten, t.ex. gräsmattsvallar på sluttande tomter. Markens profil ändrades inte i äldre tid, det var först med moderna grävskopor som man fick möjlighet att möblera om i terrängen.
Östanfors har utsatts för tungmetallhaltigt nedfall från Falu koppargruva. För bostadsmark ska vid nybyggnad eller omfattande schaktningsarbete metallförorenad jord bytas ut eller fyllas över så att metallhalterna i markens ytskikt understiger gällande riktvärden. Bortfraktad jord ska omhändertas inom Faluns avrinningsområde på sådant sätt att den inte orsakar
miljöproblem på andra platser. Eventuellt kan deponi komma ifråga. Tänk dock på att hela området utgör fast fornlämning och skyddas av Kulturmiljölagen och att alla grävarbeten kräver tillstånd från länsstyrelsen.
En bra placering av hus på tomter i området är att placera bostadshuset i gatuliv, tillbyggnader in mot gården och uthus i tomtgräns mot
grannfastighet. Husen mot gatan, och ibland även in mot gård,
sammanbinds av plank.
Fristående placering på gården är ovanligt i Östanfors.
Rektangeln är en bra grundform för byggnader i Östanfors. 1, 1,5 och 2 våningar fungerar i området, men på vissa håll kan ett av alternativen passa bättre eller sämre.
Bilder från ”Bygga på landsbygden och i byar” samt från ”Lokal Byggnadsordning för Elsborg”.
Rekommendationer vid nybyggnad
Ny bebyggelse måste underordna sig befintlig bebyggelse i placering, skala och material.
Ny bebyggelse ska ha traditionella former och vara utförd av traditionella material.
Bostadshus ska förläggas enligt den princip som råder i området, vanligen med fasad i gatuliv och uthus i tomtgräns. På enstaka ställen i området är mer fristående placering att föredra.
Gårdsbebyggelse ska så långt möjligt bevaras och det traditionella gårdsmiljömönstret ska följas. Vid behov ska i första hand befintliga byggnader på tomten utnyttjas för nya ändamål.
Tomt ska avgränsas med plank eller staket mot gatan, enligt rådande principer.
Entréer ska göras mot gården.
En bra grundform för huset är rektangeln. Vinkelutbyggnader bör riktas mot husets baksida.
Byggnader ska ges en viss ”resning” och ej göras för breda och platta.
1-planshus ska vara förhållandevis smala. Välj 1 ½ -planslösningar med förhöjt fasadliv eller bygg i två våningar om stor boyta önskas.
Tak ska vara sadeltak med en takvinkel mellan 25 och 33 grader.
Moderna altaner, uterum och balkonger ska undvikas eller utformas enligt äldre tradition.
Ändring (om- och tillbyggnad)
Ändringar av befintlig bebyggelse, om- och tillbyggnader, bör genomföras med stor
varsamhet och med respekt för bevarat originalmaterial. Den enklaste och billigaste principen för all byggnadsvård är helt enkelt att låta husen behålla sitt utseende så långt som möjligt och att endast underhålla och byta ut skadade delar. Den befintliga utformningen i helhet och detaljer samt materialval och färgsättning bör bevaras, om man inte bedömer ett annat utförande lämpligt från kulturhistorisk synpunkt. Äldre hus har ofta en symmetrisk, avslutad utformning som kan ödeläggas av en olämplig tillbyggnad. Husets ursprungliga form bör kunna avläsas även efter en tillbyggnad. Det är också viktigt att tänka på hur den nya byggnaden ansluter till den befintliga byggnaden vad gäller fönster, takfot mm. Kraftigt ombyggda hus minskar fastighetens, byggnadens och i förlängningen stadens
autenticitetsvärde, vilket inte går att återskapa.
Inte sällan har äldre byggnader vid renovering fått nya romantiserande byggnadsdelar och byggnadsdetaljer som t.ex. fönsterluckor, svartmålade knutar mot röda fasader, blyinfattade fönsterglas och snirkliga fönsterfoder. Sådana tillägg är ofta främmande för byggnaden och avspeglar snarare senare tiders mode än kulturhistorisk hänsyn. Avgörande för husets kulturhistoriska värde är istället ursprungligheten i exteriör och interiör, dvs. andelen originaldetaljer eller utförande som stämmer överens med originalutförandet. Konstlade försök att framställa bebyggelse äldre än den är bör undvikas. Gör inte större ingrepp än vad som absolut är nödvändigt. Beakta husets karaktär och särdrag. Tillbyggnader, ombyggnader och energisparande åtgärder behöver inte – om de görs med eftertanke – spoliera husets karaktär.
Om du är missnöjd med en sentida förändring av din byggnad, t.ex. en panel från 1970-talet i för den tiden modern stil, tänk då på att inte upprepa misstaget med att göra ännu en modern lösning – den blir snabbt omodern den också – utan försök hitta tillbaka till ett äldre utseende som huset verkligen har haft, kanske genom att använda samma paneltyp som hittades bakom den från 1970-talet. Har huset genom tidigare ändringar förvanskats, t.ex. på ovanstående sätt, eller genom okänsligt utförd tilläggsisolering eller fönsterbyten, bör strävan vara att återskapa den ursprungliga karaktär byggnaden hade då den uppfördes.
Rekommendationer vid ändring av befintlig bebyggelse
Större förändringar ska föregås av en antikvarisk förundersökning, så att kulturvärdena kan definieras och beaktas innan arbetet sätts igång.
Vidmer omfattande förändringar av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse skall i kontrollplanen ställas krav på antikvariskt sakkunnig.
Åtgärder ska anpassas till byggnadens karaktär, både exteriört och interiört.
Bevara och underhåll istället för att byta ut. Använd samma material som det ursprungliga vid underhåll.
Tillbyggnader ska i form, färg och proportioner underordna sig den befintliga byggnaden.
Husets ursprungliga form ska kunna avläsas även efter en tillbyggnad.
Nya volymer som adderas ska ha samma proportioner som den ursprungliga byggnaden.
Om- och tillbyggnader som förändrar byggnadens grundvolym mot gatan ska undvikas.
Utbyggnader ska riktas mot husets baksida.
Samma detaljutformning, färg och materialval som i den ursprungliga byggnaden ska eftersträvas.
”Underhållsfria” byggnadsdelar och material ska inte användas på befintliga byggnader.
Arbetsmetoderna bör bygga på traditionellt hantverk och traditionella material ska användas.
Rivning är olämpligt och ska undvikas. Byggnad som rivs helt eller delvis ska dokumenteras.
Hänsyn ska tas till interiörens kulturhistoriska kvaliteter såsom planlösning och fast inredning.
Exempel på lämpliga tillbyggnader.
Från ”Bygga på landsbygden och i byar”.
Övrigt
Energibesparande åtgärder
Timmerhus har visat sig ha bättre k-värden än många av de hustyper som är uppförda under 1900-talets första hälft. Om man vill sänka energiförbrukningen i ett hus bör man tänka på att det oftast är med ganska enkla åtgärder som de största besparingarna kan göras. Okänsliga tilläggsisoleringar av yttervägg och byte till moderna 3-glasfönster ger förödande
konsekvenser för husets karaktär och kostnaderna för åtgärderna är ofta så stora att den energibesparing de ger sällan betalar sig. Åtgärderna är alltså dyra men ger ofta endast marginella besparingar. Man kommer däremot långt genom att täta dörrar och fönster med effektiva tätningslister och genom att dreva karmar ordentligt. Tätning och förbättring av isolering i golv- och vindsbjälklag ger också goda resultat. Rådgör dock alltid med sakkunnig, eftersom en del åtgärder ändrar husets fuktbalans och därmed kan orsaka oväntade fuktskador om de inte görs på rätt sätt.
Om ytterväggar ska tilläggsisoleras måste fönstren flyttas ut till det nya fasadlivet om man ska efterlikna den äldre karaktären på huset. Eftersom tilläggsisoleringen bygger ut väggen mer än tidigare blir också anslutningen till grund och taksprång förändrad. Ibland kan det förbättras genom att taksprånget byggs ut och man lägger på grunden, men det fungerar inte alltid och kan vara svårt att få till på ett bra sätt. När det är viktigt att bevara den gamla fasaden är en invändig tilläggsisolering den enda möjligheten.
Fönsterbyten är sällan nödvändiga av energisparskäl och har ofta förödande konsekvenser för husets karaktär och kulturhistoriska värden. Befintliga fönster kan istället kompletteras med energiglas i innerbågen. Om behovet finns av ytterligare en fönsterbåge är det lämpligt att den monteras på insidan av fönstret och förses med energiglas (medan det gamla glaset behålls mot utsidan). Väl underhållna fönster som tätas med tätlist och är målade och kittade och dessutom försedda med energiglas inåt har oftast ett fullgott energivärde och står sig gott mot moderna fönster till en lägre kostnad. De är dessutom möjliga att underhålla i framtiden.
Rekommendationer för energieffektivisering
Utvändig tilläggsisolering som förändrar byggnadens karaktär är inte lämplig. Täta istället i första hand dörrar och fönster samt isolera golv- och vindsbjälklag.
Om utvändig tilläggsisolering är nödvändig ska fönstren flyttas ut i det nya fasadlivet.
Byt inte gamla fönster i onödan, komplettera hellre befintliga bågar med energiglas och se till att de är täta.
Teknisk utrustning som luftvärmepump, solpanel och dylikt ska placeras med hänsyn till den kulturhistoriska miljön, och inte synligt från gatan.
Brandskydd
En mindre lokal brand kan i de tätbebyggda delarna av Östanfors lätt utvecklas till en förödande stadsbrand. Smala gator, slutna gårdar, olika höjd på byggnader, takfönster, hål i ytterväggar och fönster mot gavlar är några exempel på vad som kan öka
brandspridningsrisken, försvåra för räddningstjänsten och i en del fall även leda till svåra utrymningsförhållanden.
Brandtekniska åtgärder kan påverka det kulturhistoriska värdet på en byggnad. De tekniska åtgärderna ska alltid anpassas till byggnadens förutsättningar genom lösningar som ger största möjliga säkerhet med minsta möjliga ingrepp och skador på byggnaden. Med lite eftertanke går det oftast att hitta goda lösningar som kombinerar detta.
Det billigaste och mest effektiva är att förhindra att brand uppstår. Stor kraft bör därför läggas på brandförebyggande åtgärder. Ur kulturhistoriskt perspektiv skapar de brandförebyggande åtgärderna få ingrepp som kan påverka det kulturhistoriska värdet, vilket är att föredra. Vid brandbegränsande åtgärder i samband med släckning blir skadorna däremot ofta stora.
Brandförebyggande och brandbegränsande åtgärder ingår i den tekniska granskningen i samband med bygglovprövningar då det gäller ny- och tillbyggnad och ändringar av fastigheter.
Inventering av brandrisker.
Lämplig lagring av brandfarliga material och vätskor.
Lämpligt utförda pannrum.
Kontroll och sotning av eldstäder.
Översyn av elektriska installationer.
Anvisningar i samband med byggnads- och reparationsarbeten angående regler för heta arbeten (t.ex.
svets, lödning, varmluftspistol, skärning).
Brandbegränsande åtgärder
Installation av
brandsläckningsutrustning.
Installation av brandvarnare / brandlarm.
Brandtätning, såsom igensättning av hål i timmerstommar mot tomtgräns.
Brandklassade fönster i utsatta lägen som gränder mm.
Beklädnad av väggar inom vindsutrymmen mot tomtgräns.
Brandskyddskrav i samband med bygglov vid ny-, till- och ombyggnad.