Efter att flera av universitetslärarna hade uttryckt hur arbetet och familjelivet riskerade att bli ständigt närvarande under distansarbetet, kom intervjuerna att handla om hur
19
den nya vardagen påverkade deras förutsättningar för återhämtning. Samtliga deltagare menade att återhämtningsmöjligheterna förändrades i samband med att arbetet fick förläggas på distans. Dessa förändringar återges i följande subkategorier.
En försvunnen pendlingstid
Flera deltagare berättade att pendlingstiden som tidigare hade funnits mellan arbete och hem försvann i samband med distansarbetet. Några informanter såg pendlingstiden som en möjlighet att tänka igenom och bearbeta det som hade hänt under en arbetsdag.
Samtidigt menade andra att tiden gav dem en möjlighet att mentalt växla mellan att vara på arbetet och hemma. Flera informanter berättade att de hade fått ersätta den försvunna pendlingstiden med förflyttningen som skedde när de lämnade och hämtade sina barn.
En annan deltagare som inte hade denna möjlighet, berättade att han i stället försökte stanna kvar i sitt provisoriska arbetsrum efter arbetsdagens slut för att spela spel i telefonen eller titta på Youtube-klipp via datorn. De upplevelser som deltagarna på olika sätt illustrerade och beskrev utifrån den försvunna pendlingstiden, målade upp en tydlig bild av hur viktig avståndet mellan arbete och hem var för flera av deltagarnas återhämtning. Särskilt tydligt blev det när några deltagare berättade att tiden mellan arbete och hem fick avgränsas genom att endast stänga dörren till det provisoriska arbetsrummet. För dessa deltagare kunde det uppstå problem med att skingra tankarna från arbetet.
Ida: Flera gånger har jag sagt att jag är klar halv fem, sen är klockan kvart i fem och jag kommer ut där och känner mig fortfarande inte klar. Jag vet inte…
jag upplevde inte att det var så när jag var på plats på jobbet, utan då var jag klar.
Det informella samtalets frånvaro
Samtliga deltagare upplevde den första tiden med distansarbete som en mycket dyster tid. De saknade kollegorna och menade att de inte hade samma möjlighet att prata med varandra längre. Några deltagare menade att genomförandet av vissa arbetsuppgifter tog längre tid till följd av kollegornas frånvaro. I samtliga intervjuer framkom däremot att det största problemet var svårigheten att föra informella samtal och finna glädje i sitt arbete. På deltagarnas arbetsplatser hade de försökt lösa dilemmat genom att anordna virtuella möten i form av fikastunder. För några deltagare blev det en viktig
20
förutsättning för att få tillbaka arbetsglädjen och en del av den informella mötesstrukturen. För andra skapade det en diskrepans mellan vad pauserna under arbetsdagen egentligen skulle fyllas med.
Erika: I vanliga fall hade man kunnat ägna den fikarasten, vilket det är, genom att ta en promenad med en kollega. Då får du både diskussionen, komma ut och från datorn, eller gå till fikarummet eller liknande. Här får du välja, antingen sitter du kvar vid datorn och får den sociala kontakten, eller så ser du till att röra på dig och kanske få lite luft. Få ett avbrott liksom från datorn.
Under intervjuerna gav flera deltagare, likt Erika uttryck för hur deras återhämtning uppstod först när de fick ett avbrott från den aktivitet som de höll på med för stunden.
Genom att inte komma ifrån datorn under sina pauser, illustrerade flera informanter således en känsla av att mentalt vara kvar i arbetet under de virtuella fikastunderna.
Mellan tvätt-berg och pappershögar
Under intervjuerna berättade samtliga deltagare att de kunde utföra obetalt hemarbete i form av lättare städning och tvätt under arbetsdagen. Hur deltagarna upplevde denna förutsättning, skiljde sig åt mellan några av de kvinnliga och manliga informanterna. En upplevelse från flertalet av de kvinnliga deltagarna, var att utförandet på ett positivt sätt kunde ge dem ett kortare avbrott och således skingra tankarna från arbetet. För en av de manliga informanterna upplevdes utförandet däremot annorlunda.
Johannes: På ett sätt är det ganska enkelt att tappa fokus måste jag säga, när man jobbar hemma hela tiden. Det finns alltid tvätt att göra, det finns alltid någonting att plocka med, det finns alltid liksom… det finns saker att bli distraherad av.
Även några av de kvinnliga deltagarna upplevde att tankarna på det obetalda hemarbetet var närvarande i hög utsträckning. Det illustrerades genom att flera av kvinnorna berättade hur de kände ett ansvar för att planera och fördela det obetalda hemarbetet mellan sig och familjen. De upplevde inte att ansvarsfördelningen hade förändrats i samband med att arbetet förlades på distans. Några kvinnor berättade
21
däremot att de under distansarbetstiden hade köpt in hushållsnära tjänster för att låta städningen bli ett mindre tankeslukande moment i vardagen.
Nya möjligheter för fysisk aktivitet
Flera informanter berättade hur deras pauser under arbetsdagen ofta uteblev i samband med distansarbetet. I flertalet intervjuer framkom det att deltagarna gärna tog kaffepauser eller åt lunch framför datorn samtidigt som de fortsatte med sitt arbete.
Några deltagare menade att det berodde på kollegornas frånvaro, medan andra såg det som en följd av att arbetet upplevdes som mer tillgängligt. I kontrast till detta, berättade andra informanter att de hade satt upp tydliga ramar för när de skulle ta sina pauser under arbetsdagen. De menade att distansarbetet hade medfört en förutsättning att mer flexibelt styra sin tid, och således ge utrymme för sin återhämtning.
Therese: Känner jag att jag måste återhämta mig under arbetsdagen är det bara på med träningsskor och ut, rensa huvudet och komma tillbaka. Skaka lös stressen och köra på. Det funkar hyfsat bra om man hittar minst trettio minuter.
Genom att deltagarna beskrev hur de hanterade och förhöll sig till pauser under dagen, blev det tydligt att distansarbetet hade utvecklat ett egenansvar för deltagarna att själva skapa förutsättningar för sin återhämtning. För de deltagare som såg till att ta pauser under arbetsdagen, var det just fysisk aktivitet och naturvistelse som blev de viktigaste återhämtningsaktiviteterna. Flera informanter illustrerade även hur dessa aktiviteter distraherade deras tankar från vardagens göromål.
22
Diskussion
Syftet med studien var att studera återhämtningsmöjligheter bland universitetslärare som var småbarnsföräldrar och distansarbetade under Coronapandemin.
Huvudresultaten delger hur deltagarna ägnade mycket tid och tanke åt såväl arbete som familjebestyr, varför återhämtningen skedde med avsikt att skingra tankarna från vardagens göromål. Under distansarbetstiden upplevde deltagarna att tankarna på arbetet och familjelivet blev mer närvarande, samtidigt som återhämtnings-möjligheterna förändrades. Flera deltagare menade att den försvunna pendlingstiden mellan arbete och hem, samt virtuella fikamötena med kollegor bidrog till sämre förutsättningar att återhämta sig. Några deltagare menade att utförandet av hushållsarbete under arbetsdagen fungerade som ett sätt att skingra tankarna från arbetet, medan andra upplevde att tankarna på hushållsarbetet blev mer närvarande.
Flera deltagare upplevde att distansarbetet gav dem utrymme att bli mer fysiskt aktiva, vilket öppnade upp för nya återhämtningsmöjligheter.
Nedan följer en diskussion av studiens resultat och metodval. Först kommer resultatet att diskuteras i relation till tidigare forskning. Därefter kommer metodiska överväganden att reflekteras över utifrån kvalitetsaspekter som är av relevans för kvalitativa studier.
Resultatdiskussion
Tidigare forskning har visat att åtaganden i fösta skiftet (förvärvsarbetstiden) och andra skiftet (obetalt hemarbete) kan påverka individens förmåga att återhämta sig (Aronsson et al., 2019; Damaske et al., 2014; Ericsson et al., 2019; Hochschild, 1997). I resultatet från föreliggande studie skildras hur universitetslärarna levde i en vardag som var i behov av ständig bearbetning. Dagligen fylldes deltagarnas första skift med svårlösta uppgifter, där de tidvis behövde utrymme för reflektion och koncentration. Vardagen utanför arbetstid ägnades i sin tur åt åtaganden i det andra skiftet, vilket stundvis upplevdes som tidskrävande. Deltagarnas upplevelser kan likställas med hur tidigare forskning har betraktat universitetslärares arbetssituation, som bestående av en hög kvantitativ och kvalitativ arbetsbelastning (Bos et al., 2013). Samtidigt kan deltagarnas skildringar av familjelivet, likställas med hur Larsson et al. (2016) beskriver vardagen som fylld av återkommande belastningar (daily hassles). Deltagarna i föreliggande
23
studie ansåg att arbetslivet och familjelivet var i behov av någon form av återhämtning, vilket kan likställas med hur Hobfoll (2011) menar att individen investerar i fysiska och psykiska resurser som kontinuerligt behöver återställas.
I tidigare studier har det visat sig att distansarbete kan bidra till en mer diffus upplevelse av arbetets och privatlivets uppdelning, vilket i sin tur kan försvåra förmågan att återhämta sig (Allen et al., 2015). I föreliggande studie illustrerade distansarbetarna en liknande upplevelse. Numera arbetade de under varierande tider på dygnet, samtidigt som familjeåtaganden och obetalt hemarbete kunde utföras under ordinarie arbetstider.
En viktig aspekt var hur de flexibla arbetstiderna som följde med distansarbetet, gav studiens deltagare en ny möjlighet att underlätta för familjelivet. Antagandet kan likställas med hur tidigare studier har beskrivit distansarbetets fördelar för balanseringen mellan arbete och privatliv (Currie & Eveline, 2011; Towers et al., 2006;
TCO, 2021). Samtidigt kan det relateras till hur viktiga tillfällen för vad Ericsson et al.
(2016) kallar för mellanrum, rationaliserades bort i skuggan av att finnas till för såväl arbete som familj under mer intensiva förhållanden.
Resultatet från föreliggande studie, visar emellertid att det fanns några tillfällen under dagen som inte bara främjade livspusslet, utan också återhämtningsmöjligheterna.
Under distansarbetstiden hittade flera deltagare tillfällen att vara mer fysisk aktiva under dagen. Fysisk aktivitet har tidigare beskrivits som viktigt för individens återhämtning (Stressforskningsinstitutet, 2015; Sonnentag et al., 2017). Forskning har även konstaterat att det kan främja mental avkoppling (van Hooff, Benthem de Grave, Remco & Geurts, 2019), vilket även några deltagarna i föreliggande studie gav uttryck för. Utifrån resultatet i föreliggande studie fanns det även tillfällen under distansarbetstiden, då återhämtningsmöjligheterna försämrades för deltagarna. Dessa tillfällen kan återigen förstås med hjälp av hur Ericsson et al. (2016) betraktar mellanrum.
Forskarna menar att mellanrummen endast kan upplevas som återhämtande om de fylls med aktiviteter som känns meningsfulla för individen.
Användningen av digital teknik täcker ofta flera meningsfulla mellanrum och kan även upplevas som hämmande för återhämtningsförmågan (Hulme & Truch, 2006; Park et al., 2011). I resultatet från föreliggande studie skildrade universitetslärarna en liknande
24
upplevelse. Några menade att utförandet av och tankarna på arbetet upplevdes som mer närvarande till följd av införandet av virtuella fikamöten. Samtidigt påpekade flera av deltagarna att de fick svårare att bearbeta tankarna på arbetet, eftersom de inte längre hade en pendlingstid mellan arbetsplatsen och hemmet. Aronsson et al. (2019) betraktar arbetets långa arm som en metafor för det kognitiva ältandet av arbetet. Det kan likställas med hur universitetslärarna i föreliggande studie upplevde att tankarna på arbetet blev mer närvarande och svårare att bearbeta under distansarbetstiden.
Konsekvenserna av de virtuella fikamötena och den försvunna pendlingstiden, reducerade således meningsfulla och återhämtande mellanrum för distansarbetarna.
Vidare har tidigare forskning visat att distansarbetare kan få sämre förutsättningar att återhämta sig, om de varierar utförandet av förvärvsarbete med hushållsarbete under dagen (Allen et al., 2015; Damaske et al., 2014). Även tankar på och planering av det obetalda hemarbetet har visat sig påverka återhämtningsförmågan. Inte minst har detta åskådliggjorts bland kvinnor, där forskare tidigare har illustrerat deras upplevda ansvarskänsla för obetalt hemarbete som ett tredje skift (Ericsson et al., 2019; Smeby, 2017). I föreliggande studie upplevde några av kvinnorna en känsla av att befinna sig i vad som tidigare har beskrivits som det tredje skiftet. Däremot var det inte kvinnorna, utan snarare en av studiens män som i högre utsträckning gav uttryck för att det obetalda hemarbetet upplevdes som problematiskt under distansarbetstiden. Hos deltagaren blev tankarna på det obetalda hemarbetet ett tankeslukande moment, som störde arbetsprocessen. Resultatet går att relatera till TCO:s (2021) studie, som visade att män upplevde mer koncentrationssvårigheter än kvinnor under distansarbetstiden. Det kan även likställas med hur tidigare forskning har betraktat hemmets långa arm, som en metafor för när tankarna på det obetalda hemarbetet följer med till arbetet (Ericsson et al., 2019). Föreliggande studie vittnar således om att det inte endast var förvärvsarbetets åtaganden som blev mer intensiva under distansarbetstiden. Även tankarna på hemmets åtaganden krävde mer plats.
I tidigare studier har det visat sig att familjelivet kan upplevas som mer stressgenererande än förvärvsarbete, och individer kan således uppleva mindre stress på arbetsplatsen än i hemmet. Forskare föreslår därför att arbetsplatsen kan fungera som en fristad, där flera människor ser en möjlighet att återhämta sig från hemmets
25
åtaganden (Damaske et al., 2014). Resultatet från föreliggande studie kan till viss del betraktas utifrån ett liknande antagande, där distansarbetets intensiva förhållande till hemmet upplevdes som besvärande för några av deltagarna. Däremot vittnar resultatet ovan även om motsatta upplevelser. Bland några av distansarbetarna utvecklades utförandet av det obetalda hemarbetet till en ny återhämtningsmöjlighet. I tidigare forskning har det visat sig att den upplevda känslan av att utföra förvärvsarbete och obetalt hemarbete har större betydelse för individens hälsa och välbefinnande, än hur mycket tid som egentligen spenderas åt respektive åtagande (Hagqvist, Gillander Gådin
& Nordenmark, 2012). Hur deltagarna i föreliggande studie upplevde förhållandet till det obetalda hemarbetet, kan således vara en bidragande faktor till att några upplevde utförandet som återhämtande och andra inte.
Sammanfattningsvis upplevde deltagarna i föreliggande studie förändrade återhämtningsmöjligheter under distansarbetstiden. Det visade sig också att den återhämtande upplevelsen av att utföra några av aktiviteterna, skiljde sig åt mellan deltagarna. Med hänsyn till de folkhälsopolitiska mål som är uppsatta för att öka jämlikhet i hälsa och främja balansen mellan arbete och privatliv, blir det viktigt att fortsätta belysa olika återhämtningsmöjligheter bland distansarbetare (Arbetsmarknadsdepartementet, 2021).
Metoddiskussion
I föreliggande studie har universitetslärarnas upplevelser av återhämtning vid distansarbete och föräldraskap samlats in med kvalitativa djupintervjuer. Valet av en kvalitativ metod föll på önskemålet om att låta deltagarna illustrera sina upplevelser med egna ord, vilket går hand i hand med hur Malterud (2001) beskriver den kvalitativa metodens utgångspunkter.
Vid kvalitativa studier kan det vara svårt att bedöma hur många intervjuer som krävs för att uppnå en mättnad (Bryman, 2011). I föreliggande studie anmälde tolv universitetslärare sitt deltagandeintresse, varav studiens slutliga deltagarantal uppnådde sex informanter. Eftersom det till större del var kvinnliga universitetsadjunkter som anmälde deltagandeintresse, blev det viktigt att nå en variation i urvalet. Beslutet togs utifrån hur en studiens trovärdighet kan stärks om
26
urvalet innehar en lagom, men avgränsad variation av individer utifrån kön, ålder och andra relevanta faktorer (Graneheim & Lundman, 2004). Ett utökat tidsintervall för studiens genomförande, hade kunnat bidra till ett högre deltagarantal med fortsatt hänsyn till kvalitet i urvalsprocessen. Vid analysprocessen av datamaterialet framträdde däremot likvärdiga erfarenheter från informanterna. Denscombe (2014) beskriver det som ett sätt att tolka studiens datamaterial som mättad. På så sätt kunde materialet tolkas som tillräckligt, trots att deltagarantalet var relativt litet.
Under datainsamlingen användes en semistrukturerad intervjuguide, i syfte att förhålla sig till materialets föränderligheter. Enligt Graneheim & Lundman (2004) kan det stärka en studies pålitlighet, det vill säga datamaterialets tendens att förändras över tid. I föreliggande studie testades intervjuguiden med en pilotintervju, enligt rekommendationer från Denscombe (2014). Pilotintervjun utvecklade frågor i intervjuguiden, och blev även värdefull i riktning mot att frågorna täckte studiens avgränsade syfte. Pattons (2015) förslag om att använda sig av följdfrågor, kan ha genererat skillnader i vardera samtals riktning och fokus. Däremot har det även berikat empirin genom att fördjupa förståelsen kring deltagarnas upplevelser.
Etiska överväganden har i föreliggande studie tagits med hänsyn till Codex regler och riktlinjer för forskning (2021), Helsingforsdeklarationen (1964) och SFS 2019:504. En viktig aspekt handlar om att information om studiedeltagarna måste behandlas konfidentiellt så att informationen inte går att spåra till en specifik individ (Denscombe, 2014). För att upprätthålla en levande och trovärdig empiri, har det varit nödvändigt att delge samtliga deltagares familje- och arbetssituation. Däremot har samtliga deltagare fått ett fiktivt namn, vilket medför att informationen inte kan härledas till en specifik individ. Deltagarna geografiska position och lärosätet där de arbetar delges inte i studien, med fortsatt avsikt att upprätthålla konfidentialitet.
Vad gäller analysen av kvalitativa studier, är det viktigt att kategorier och teman täcker hela innehållet av empirin, samtidigt som innehållet i kategorierna inte får överlappa varandra (Graneheim & Lundman, 2004; Malterud, 2001). För att tillgodose aspekterna, har analysprocessens olika steg presenterats och bifogats som en bilaga. En kollega till skribenten, som även är forskare inom återhämtningsfältet har även bjudits in till samtal
27
och diskussion kring studiens slutliga resultatdel. Graneheim och Lundman (2004) menar att dessa två tillvägagångssätt kan stödja studiens trovärdighet i relation till analysprocessen. Malterud (2001) understryker att det även kan hänvisas till en studies konfirmerbarhet. Det innebär att studien strävar efter att i så hög grad som möjligt, upprätthålla ett neutralt förhållningssätt till empirin (Shenton, 2004).
I kvalitativa studier blir skribenten en medskapare av den empiriska kontexten (Malterud 2001; Patton, 2015). För att upprätthålla neutraliteten är det därför viktigt att författaren tar hänsyn till sin förförståelse i förhållande till studiens specifika kontext (Birkler, 2008). Att skribenten tidigare hade forskat på återhämtningsfältet och dessutom själv var anställd som universitetsadjunkt under studiens genomförande, bidrog till att det fanns en hög grad av förförståelse kring ämnesområdet. Skribenten förhöll sig till detta genom att vid studiens start skriftligen medvetandegöra synen på sin egen återhämtning. Malterud (2001) menar att ett sådant tillvägagångssätt är en bra metod för att förhålla sig reflexiv till forskningsfältet. Under intervjuerna kunde reflektionerna hjälpa skribenten att aktivt lyssna på intervjupersonernas svar. Vid analysarbetet försökte skribenten förhålla sig textnära materialet genom att belysa deltagarnas samstämmigheter och skiljaktiga uttalanden. Eftersom tolkningsförfarandet är en viktig del av den kvalitativa metoden och det latenta inslaget av analysen, är det däremot viktigt att inte förkasta vikten av skribentens involvering i det slutliga resultatet (Lundman & Hällgren Graneheim, 2017).
Slutligen relaterar en studies överförbarhet till hur väl resultatet kan appliceras i andra miljöer (Malterud, 2001; Graneheim & Lundman, 2004). Det kan finnas skillnader i hur andra professioner upplever återhämtning i relation till distansarbete och föräldraskap.
För ytterligare fördjupad kunskap finns således ett behov av vidare forskning. För att erhålla en mer övergripande bild, kan det även vara en idé att studera fenomenet utanför pandemikontexten. Deltagarnas upplevelser kring återhämtning kan ha påverkats av den rådande pandemisituationen, som medförde vissa restriktioner kring tillgängligheten av återhämtande aktiviteter.