Nyttan kontra lyckan av pengar 82

Easterlins paradox är ett bra exempel på skillnader mellan lycka och nytta och varför lycka kan vara ett bra komplement till nytta. Easterlin [190] som var den första ekonomen att studera lycka fann uppseendeveckande samband mellan inkomst och lycka. Eftersom inkomst (pengar) kan användas för att tillfredsställa preferenser är pengar ett mått på förväntad nytta. I enighet med ekonomisk teori borde då även ökad inkomst ge ökad lycka (’more is better’). Detta stämde när individer i olika inkomstgrupper jämfördes med varandra. De 4  Dolan och Kahneman (2008) diskuterar även ett tredje område avseende skillnader mellan mätning av QALY  och SWB. De menar att mätning av förväntad nytta vid svåra tillstånd kan skapa tillfälliga kraftiga reaktioner av  chock och rädsla hos respondenten när tillstånden presenteras vid mätningstillfället. Dessa tillfälliga reaktioner  kommer då att avspeglas i värderingen.  

83

med högre inkomst var generellt lyckligare än de med lägre. Däremot fanns inget samband mellan ökad inkomst och lycka vilket medförde att över tid blev varken låginkomsttagarna eller höginkomsttagarna lyckligare trots att deras inkomst och levnadsstandard ökade. Skillnaden mellan de båda grupperna bestod dock. De som var lyckligt lottade och startade med högre lön var lyckligare från start men lyckonivån påverkades sedan inte av inkomstökningar. När Easterlin sedan tittade på den generella utvecklingen av lycka i olika länder var lyckonivån högre i länder med hög inkomst, men en stor del av denna skillnad kunde förklaras av att de länder som hade högst inkomst var demokratier med frihet för individerna, en mer rättvis fördelning av resurserna och ett rättssäkert statsskick. Detta bidrar också till medborgarnas lycka. När länderna studerades enskilt fanns inget samband mellan ökad inkomst och lycka. I Japan där inkomsten under efterkrigstiden femfaldigats har lyckan inte ökat något under denna tidsperiod, se figur 24.

Figur 24. SWB och bruttonationalprodukt i Japan 1958-1987.

Det samma gäller för de flesta länder med en kraftig ekonomisk utveckling. Avsaknaden av samband mellan lycka och inkomst har dock ifrågasatts5 _[191].

Senare studier har nyanserat debatten och visat att om levnadsstandarden är mycket låg hos en individ eller generellt i ett land har ökad inkomst gett bestående effekter på lyckan hos individen eller nationens medborgare [192, 193].

Easterlins förklaring till Easterlinparadoxen [194] är att när det gäller konsumtionsvaror så ökar längtan efter nya konsumtionsvaror i samma takt som 5  Vissa menar att marginallyckan av inkomst är avtagande men att lyckan är proportionell mot den procentuella  förändringen i inkomst och att detta även gäller vid höga inkomster.  År SWB (Lycka) R e l a t i v v ä r d e Inflationsjusterad BNP/capita

84

ökad inkomst gör det möjligt att tillfredsställa historiskt efterlängtad konsumtion av dessa varor. Denna hypotes får stöd av en nationell kohortstudie från USA [195, 196]. När människor äntligen har nått en inkomstnivå som gör att de kan köpa den där bilen som de längtat efter så länge kommer de ganska omgående att börja längta efter något annat. Ekonomisk teori utgår oftast ifrån att välmåendet (nyttan) bara har med uppnåendet av målen att göra6_{. Easterlin}

menar att detta inte stämmer eftersom längtan förändras. Denna förändring beror i sin tur på att människor snabbt anpassar sig till en högre konsumtion/levnadsstandard (hedonic adaption) och att de jämför sig med andra som också erhåller ökad inkomst (social comparison). Anpassningen ”förstör” enligt Frey & Stutzer [197] 70 % av lyckan och de sociala jämförelserna kan mycket väl förstöra resten [198]. Denna förändring av längtan är grunden till att människor alltid tycks sträva efter mer. Även om den är mest uttalad när det gäller inkomst och framförallt konsumtion av konsumtionsvaror finns den inom många områden.

En individs lycka byggs upp av hur denna upplever en mängd olika områden. Den totala lyckan beror på hur viktiga respektive områden är för individens totala lycka och på skillnaden mellan vad man längtar efter och vad man uppnår inom varje område. Förändringen av längtan tycks inte vara lika stor inom alla områden. När det gäller konsumtionsvaror tycks förändringen av längtan via anpassning och social jämförelse totalt eliminera lyckoeffekterna, medan vid konsumtion av kultur såsom musik, litteratur och konst tycks anpassningen ske i mindre grad [199]. Hälsa, familjerelationer, vänner, arbetslöshet är exempel på andra områden där anpassningen är mindre. Både dessa områden och konsumtion av kultur är sannolikt dessutom mindre påverkade av sociala jämförelser än konsumtionsvaror. Människor skulle alltså kunna bli lyckligare av att använda sin tid och konsumtion till dylika områden7.

Varför väljer vi då att lägga tid och pengar på det som egentligen inte påverkar vår lycka speciellt mycket? Den vanligaste förklaringen till detta är att människor har lätt att bedöma den direkta effekten på lyckan men svårt att veta hur stor förändringen av längtan kommer att bli. Ofta antar individen att längtan inte påverkas alls. När någon är i färd med att inhandla sin nya 400 000 kronors bil som denne har längtat efter länge finns inga tankar på att om en månad kommer jag att längta efter 500 000 kronors bilen som står intill istället. Följden av detta blir också att människor tror att de blir lyckligare av mer pengar och konsumtionsvaror vilket i sin tur innebär att de antagligen lägger för mycket tid på att tjäna pengar och för lite tid på att bibehålla sin hälsa och sina vänner [194]. 6  Det finns dock ekonomiska teorier som tar upp betydelsen av tidigare erfarenheter (habit formation) och vad  andra konsumerar (interdependent preferences).  7 _{Dessutom skulle en minskning av konsumtionen av konsumtionsvaror minska miljöbelastningen.} 

85

Men varför lär vi oss inte av våra historiska beslut? Det beror sannolikt på att förändringen av längtan motverkar inlärning. När någon tillfrågas hur lycklig denne var för 5 år sedan kommer denna att jämföra situationen för 5 år sedan med den längtan som personen har idag. Följden blir att lyckan för 5 år sedan upplevs som mindre än idag.