När jag kommer in på förskolan möts jag barnen som undrar vem jag är. Jag får först vara med på den dagliga morgonsamlingen. Alla barnen är med och de håller på att lära sig nya sånger. Till sångerna använder de sig av teckenspråk och övar till det uppträdandet de skall göra på kulturnatten som snart kommer. De lär sig även den första bokstaven i sitt namn på teckenspråket, som de visar när de säger sitt namn. Detta kan kopplas till lpfö98 där vikten av att barnen lär sig ett annat sätt att uttrycka sig och ökar sina kunskaper inom ett nytt område. ”ställs inför nya utmaningar som stimulerar lusten att erövra nya färdigheter, erfarenheter och kunskaper” (Lärarförbundet 2006:31).
Efter detta är det fri lek på avdelningen. Denna är indelad i flera olika rum där de olika aktiviteterna kan utspelas. Det finns små ”delar” i varje rum där olika leksaker har sin plats. Pyssel, myshörnor, dator, mjuka mattor för golvlekar och t.ex. legobyggen. Alla saker de behöver finns inom räckhåll för alla barnen. Pennor, saxar, papper, pussel, spel m.m. Hörnan där det lilla leksaksköket och en soffa finns är populär. Här kan jag se under dagen att det utspelar sig många olika rollekar och en febril aktivitet. Barnen är ute och åker” tåg” och tar ”bilen” när de skall på ”fest”. Här finns dockor, vagnar, kökssaker som kan behövas för en stunds lek. Allt finns i ett litet antal, för att det enligt pedagogerna är barnens fantasi som står i centrum och för att de skall kunna skapa sin egen lek utan att vara för styrda av leksakerna. Avdelningen är en av fyra på förskolan. De har ett gemensamt större rum där de har
gymnastik och rörelse, teater och där barnen kan springa och leka fritt under dagen.
En ateljé där barnen kan få uttrycka sig med hjälp av färg, form och i en massa olika material finns bredvid den stora lekhallen. Jag går in i den tillsammans med några barn och en av pedagogerna. De har innan varit ute och samlat höstfärgade löv som de nu får titta på och säga vilka färger som finns på det. De skall sedan måla i de färgerna. De skall dock inte måla som vanligt, utan använda sig av ett sugrör istället för en pensel. De skall hälla färg på ett papper och blåsa ut färgen med hjälp av sugröret. Anledningen enligt pedagogen är att det främjar talutvecklingen. Arbetet med talutvecklingen och språket är viktig. Enligt lpfö98 ska pedagogerna sträva för att barnen ”utvecklar ett rikt och nyanserat talspråk” samt att ”kommunicera med andra” (Lärarförbundet 2006:30).
Sida 34
Efter deras stund i ateljén är det dags att gå ut och ha fri lek på gården. När jag går runt och observerar barnen i denna miljö ser jag vilken febril aktivitet som pågår och hur viktiga alla dessa små ”rum” är för barnen. Några barn hittar jag vid en diskbänk där de leker med vatten. De gör lera och häller i och ur vatten i en hink. Denna lek håller dem sysselsatta och mycket lyckliga under hela tiden. Dialogen med varandra är ständig och de har skapat en intern lek och regler som hör till. När jag kommer till sandlådan får jag se hur varierande och
betydelsefull denna lek är för barnen. Vissa barn tycker om att leka själva och hitta på egna lekar. De bygger och lagar mat samtidigt som de pratar högt med sig själva. Att det samtidigt ar andra barn runt dem som leker och väsnas stör inte dem, så länge de andra inte avbryter dem. Då kan lätt konflikterna starta. Det är som om de verkligen vill och tycker sig få ut mest av sin lek just när de är ensamma. Pedagogerna ser ofta till att avstyra dessa konflikter och ge dessa barn möjlighet att få leka ensamma och så ostört som det går.
Samtidigt runt dem i sandlådan leker några barn att de jobbar på bageri. Här bakas det kakor och jag får gärna provsmaka. Dessa barn tar gärna in de andra barnen och oss vuxna i leken. De diskuterar ”recept”, tar emot ”beställningar” och samtalet är en viktig del i leken för dem. Lika viktigt verkar det var för barnen när jag som vuxen kommer in i leken och beställer något från deras påhittade bageri. Under en bra stund får jag äta både tårtor och kakor. Denna lek är enligt Evenshaug och Hallen ett kännetecken för symbolfunktionen. Detta blir synligt genom att barnen leker symbolisk, som i detta fall när sand blir till en tårta. ”Barnen utvecklar ett språk som innehåller symboler för bland annat ting, händelser och handlingar” (Evenshaug & Hallen 2001:123). I ett annat hörn leker några killar med att bygga en bilbana i sanden. De pratar och bygger, men blir inte glada när någon kommer och stör dem. De vill gärna leka själva och har ingen vilja i att låta omgivningen lägga sig i.
Helt plötsligt hör jag gitarrspel och barns sång från andra sidan. En pedagog har tagit ut gitarren och har en ring av barn runt sig. Det visar sig att barnen håller på och lära sig nya sånger med teckenspråk till som de skall spela upp för allmänheten på en kulturnatt. Barnen är jättestolta när de får visa de som inte kan hur man gör och har roligt i sitt samspel med de andra. Det är en uppsluppen miljö som bildas runt dem där sången och barnen står i centrum. Runt förskolan går en cykelbana. Här råder febril aktivitet. Det cyklas som jag aldrig sett innan. De stora barnen leker tillsammans och tar ofta hand om de små som får åka med. Dessa lekar och just det att ta hand om de små, verkar vara viktigt för de stora. De kör även de små i skrindor runt huset. Förskolan har ett stort utbud på cyklar och skrindor som ändå är ständigt
Sida 35
upptagna. Just detta att alla barnen oavsett ålder får röra sig fritt runt förskolan, verkar för mig vara en bra ide’. Barnen får på grund av detta en varierande lekmiljö och kan leka med vem de vill. För att detta skall vara möjligt går personalen ständigt runt huset och håller koll på varandras barn.
Förskolan har även ofta aktiviteter utanför förskolan. De går till biblioteket, skogen och olika lekplatser. Detta ger barnen en chans till att bli inspirerade och lära sig om sin närmiljö. Ibland hålls ”lektioner” i det gröna utanför förskolan. Detta ger barnen en chans till inlärning i stimulerade miljöer. De kan t.ex. ha olika stationer i skogen där de får lära sig om naturen de befinner sig i. här får även både barn och personal inspiration till nya och utvidgande teman. Det är barnens intressen som styr vad de kommer att handla om. Detta tar personalen med sig in på förskolan och i samarbete och i en diskussion med barnen om vad de vill lära sig mera om.
Sida 36
Sammanfattning och diskussion
Genom hela min utbildning har vi fått stifta bekantskap med olika teoretiker, forskare och deras arbete. Det är först när vi kommit ut i förskolan och skolans miljö som vi lättare kan relatera till dessa teorier och sätta dem i samspel med vårt arbete. Vad anser de vara viktigt och hur kan vi arbete i en tillfredställande och så lärorik miljö som möjligt? Detta är några av tankarna som fick mig att vilja vet mera om barns lärande och vad som är viktigt. Jag ville ta reda på hur det fungerar sett ur ett pedagogperspektiv och vad som är viktigt enligt de
pedagoger jag träffar. Jag beslutade därför att besöka en förskola och en grundskola för att se hur och varför de arbetar som de gör. Anledningen var också för att se om det fanns en gemensam ”röd tråd” genom båda, både utvecklings- och lärandemässigt. När det gäller helhetssynen och då i synnerlighet efter Vygotskijs teori om denna, var jag intresserad att se om denna helhetssyn fanns i både förskola och grundskola. Detta anser jag endast till större delen finnas på förskolan. Där ser pedagogerna till kunskap, omsorg, lärande, miljö, socialt och ett lustfyllt arbetssätt med barnen. Eftersom tiden och flexibiliteten är större på förskolan för denna omvårdnad har man en helt annan möjlighet att arbeta utifrån ett helhetsperspektiv. På grundskolan däremot poängterades det ofta hur viktigt det var med kunskapen i första rummet och den sociala omsorgen kom i skymundan. Detta tyckte jag var mycket tråkigt då eleverna hade stort behov att både få närhet, samtala och ventilera saker som hänt både i skolan och i hemmet. Men jag fick reda på att som lärare måste man hålla en viss distans och inte bli för personlig med eleverna. Detta var mycket jobbigt för mig då jag är en väldigt vårdande och personlig människa och har svårt att inte hålla på detta. Denna helhetssyn var dock tydligare på förskolan och mera möjligt för mig att utöva.
De styrdokument som följer barnen mellan skolorna är läroplanen och kursplanerna där man tydligt kan se vad som skall finnas med i barnens kunskapsutveckling som i barnens sociala utveckling. Jag önskar dock att jag hade haft mera tid att göra mina kopplingar till denna ute i arbetet eftersom den har en sådan stor del av hur barnen klarar sig fortsättningsvis. Även alla kopplingar och regler om vad och varför som är viktigt för barns lärande.
En viktig del som kom fram genom mitt arbete var vikten av lustfyllt lärande och av variationer i barnens arbetsmiljö. Jag fick i båda skolorna se en stor variation av olika uttrycksformer som bidrog till deras goda utveckling. Detta är en av de ”röda trådarna” som
Sida 37
följer barnen från förskolan till grundskolan. Barnen får möjlighet att genom ett rikt
varierande lärosätt utvecklas och utmana sig själva. En annan viktig del i pedagogernas arbete var dokumentationen. Vikten av dokumentationen har vi lärt oss under arbetet på högskolan, men det är först när man kommer ut som man ser vikten av den. Att se de olika
dokumentationssätten i verkligheten och hur mycket det uppskattas av både pedagoger, barn och vårdnadshavare. Detta arbete följer barnen från förskolan till grundskolan och sedan uppåt i åldrarna. På förskolan använde de sig av portfolio, där barnens utveckling och kunskap kunde följas. Barnen var själva med och bestämde vilka alster som skulle in i portfolion. Denna fanns även inom räckhåll för barnen under dagen, detta anser jag vara bra för deras självkänsla- och självförtroende då de kan visa upp den. Det fotograferades flitigt under barnens dagar, detta lades sedan ut för föräldrar att se när de hämtade barnen. Ett bra sätt att få föräldrar att känna sig delaktiga i sitt barns förskoletid och att kunna följa vad deras barn gjort under dagen. Dokumentationen blir även en trygghet för pedagogerna där de kan gå tillbaka och visa upp vad de gjort och varför. Det kan även inträffa att man som pedagog måste kunna ”bevisa” att de gjort en viss sak eller styrka något som inträffat på förskolan, här blir dokumentationen ett stöd för dem.
När det gäller skolan jag besökte arbetade även de med olika slags dokumentation. Förutom portfolion och utveckling/kunskaps dokumentation, visades barnens alster upp. Barnen var själva med och skrev i sin portfolio och kunde när som helst under dagen titta i den. Detta tycker jag är givande för barnen att kunna ta del av denna slags dokumentation och på så sätt känna sig mera delaktiga i sitt eget lärande. Den delen som jag som tidigare sagt saknar i grundskolan var helhetssynen. Detta pågrund av att de barnen hade med sig i ”ryggsäcken” ofta var en orsak eller bidrag till deras lärandesituation. Detta blev oftast synligt hos de barnen som hade det lite ”stökigt” hemma eller inte följde utvecklingen. De behövde ofta extrahjälp vid olika lektioner och ämnen och ibland även med en speciallärare till hjälp. Ibland kunde man dock se att inte tiden fanns för läraren i klassen att hjälpa de barn tillräckligt som
behövde extra stöd. Med barn med många olika intelligensnivåer och vissa svårigheter kunde det ibland vara svårt för läraren att räcka till. Hon fick noga planera utifrån alla elevers olika behov och enligt mig gjorde hon sitt bästa. Något som jag anser är negativt med skolan idag är lektionstiderna. Jag kunde se att pågrund av att det var många korta och olika lektioner, hann inte alltid barnen de som de borde eller ville. Det blev lite hackat i schemat under dagarna som skulle hinnas med. Ibland hann de knappt börja förrän det var slut, detta verkade vara stressande för barnen. Något jag fick en klarare syn på var vikten av dialogen i både
Sida 38
klassrummet och på förskolan. Dagligen fördes dialoger och ett aktivt lyssnande av både pedagoger och barnen. Detta bidrar även det till att de känner sig delaktiga i skolansmiljö. Eller som Dysthe säger i sin bok det flerstämmiga klassrummet ” vi existerar endast
tillsammans” (Dysthe 1996:228). Hon poängterar även att vi inte skall se dialogen som äger rum endast som ett redskap utan som grundläggande för skolmiljön (Dysthe 1996).
Detta att se helheten i ett barns lärande och utveckling är något som tilltalar mig och som jag kommer att fortsätta arbeta med när jag börjar jobba. Det är viktigt att se vad barnen har i ryggsäcken och göra sitt bästa för barnens utveckling och utbildning skall bli så givande och bra som möjligt. Det största hotet mot detta just nu anser jag tiden vara. Mycket att hinna med på minsta möjliga tid. Detta är något jag verkligen kommer att testas på när jag snart kommer ut och arbetar. Men ack så viktigt. Jag vill därför avsluta med dessa viktiga ord från Dysthe om tre villkor för lärandet, ” engagemang, delaktighet och höga förväntningar” (Dysthe 1996:238).
Sida 39
Referenslitteratur
Backman, Jarl (2008) Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur. Dysthe, Olga (1996) Det flerstämmiga klassrummet. Lund: Studentlitteratur.
Dysthe, O. & Hertzberg, F. & Hoel, T. (2002) Skriva för att lära. Lund: Studentlitteratur. Evenshaug, Oddbjorn & Hallen, Dag (2001) Barn- och ungdomspsykologi. Lund:
Studentlitteratur.
Ladberg, Gunilla (2000) Skolans språk och barnets- att undervisa barn från språkliga
minoriteter. Lund: Studentlitteratur.
Liberg, Caroline (2006) Hur barn lär sig läsa och skriva. Lund: Studentlitteratur.
Lindö, Rigmor (2002) Det gränslösa språkrummet- om barns tal- och skriftspråk i didaktiskt
perspektiv. Lund: Studentlitteratur.
Lärarförbundet (2006) Lärarens handbok. Stockholm: Lärarförbundet.
Patel, Runa & Davidson, Bo (2003) Forskningsmetodikens grunder. Lund: Studentlitteratur. Pramling Samuelsson, Ingrid & Asplund Carlsson, Maj (2003) Det lekande lärande barnet- i
en utvecklingspedagogisk teori. Stockholm: Liber AB.
Strandberg, Leif (2006) Vygotskij i praktiken. Stockholm: Nordstedts Akademiska Förlag. Stukát, Staffan (2005) Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund:
Studentlitteratur.
Vygotskij, Lev S (1995) Fantasi och kreativitet i barndomen. Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB.
Webster- Stratton, Carolyn (2004) Utveckla barns emotionella och sociala kompetens. Stockholm: Förlagshuset Gothia AB.
Sida 40
Åberg, Ann & Lenz Taguchi, Hillevi (2005) Lyssnandets pedagogik- etik och demokrati i
Sida 41
Nätbaserade referenser
Forskningsetiska principer. Tillgänglig: 8/9- 2010.